Jag vill att Ulricehamn ska vara en möjligheternas kommun. Varje barn ska ha rätt till en bra start. Alla, oavsett bakgrund, ska ha möjlighet att växa och ta sin del av ansvaret. Det gör Ulricehamn starkt.
Idag händer något annat. Ulricehamn är en bra kommun att leva i, men fler och fler möter stängda dörrar. Det finns för få jobb att söka. Ungdomsarbetslösheten är högre än både länet och riket. Allt fler unga ulricehamnare jagas av kronofogden, skriver Ulricehamns tidning, UT. Vad ger Ulricehamn unga människor för framtidstro?
Nyligen skrev tidningen i sin pappersupplaga om att utbetalningarna av försörjningsstöd – socialbidrag – har ökat markant. I verksamhetsberättelsen för Vård- och omsorgsnämnden för 2009 framgår att utbetalningarna landade på 11,5 miljoner kronor. Nämnden överskred budgeten med 3,2 miljoner kronor trots en förstärkt budget. Pengarna måste tas någon annanstans vilket äventyrar kvalitén i vården.
Måste det vara så?
Jag vill vända utvecklingen. Det går att välja en annan färdriktning. Samarbetspartierna lades i somras fram ett jobbpaket för att få fler unga i jobb. Det följde vi upp i vår budget där vi avsatte sammanlagt 14,5 miljoner kronor till arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsstöd. Vi prioriterade bland annat fler feriearbeten och vuxenutbildning.
Jobbpaketets ena del – en trestegsmodell – diskuterades nyligen i kommunstyrelsens arbetsutskott. Tyvärr var den borgerliga majoriteten inte mogna att ta beslut utan valde att dra ur ärendet.
Tider av hög arbetslöshet kan användas för att ge människor möjlighet att lära nytt och kunna ta de nya jobben när det vänder.
Fler jobb betyder bättre ekonomi. Då kan vi höja kvaliteten i sjukvården och skolan – och minska de ökande klyftorna. Den vägen vill jag gå.
