Trots att det en bussresa, eller snarare en klassresa, till Saltsjöbaden och Solsidan med temat klassafari, väckt stort massmedialt intresse är inte heller det – i mina ögon – helgens stora nyhet. Jag vill passa på att tillägga att jag tar avstånd från arrangemang liknande det här. Alla ska behandlas lika så länge man håller sig inom de lagar och regler som gäller. Man kan fråga sig vad en liknande bussresa med omvänt grepp hade skapat för rubriker.

Nej, helgens stora sakpolitiska nyhet är en rapport från Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. Forskare konstaterar nu det som Socialdemokraterna har hävdat hela tiden: Det går inte att hävda att jobbskatteavdraget gett eller ger några fler jobb.

Regeringen hävdar å sin sida att det skapat 120 000 jobb.

Det här om något borde få DN:s Peter Wolodarski att tända på alla cylindrar bakom tangentbordet precis som när han gick igång på Juholts – i sammanhanget – marginella miss.

Ingen jublar över att kommunen tvingas banta ner antalet skolor. Ingen av oss blev politiskt aktiv med skolnedläggning som övertygelse. Men verkligheten tvingar oss att lägga förslag som är obekväma och mindre populära. Men vi gör det med övertygelsen om att det är det bästa vi långsiktigt kan göra för våra barn.

Det finns tre övergripande argument till varför vi tvingas att banta antalet skolor i kommunen. Dels på grund av den nya skollagen som träder i kraft fullt ut från och med 2015, dels att alla elever har rätt till en likvärdig skola och dels att vi behöver en skolstruktur som är långsiktigt stabil i kommunen.

Runt om i landet pågår nu översyn av kommunernas skolstrukturer. En grundläggande anledning är att från och med 2015 får endast lärare med behörighet i ämnet ansvara för undervisning och sätta betyg. Det ställer krav på större enheter där lärare får vara specialister inom sina respektive ämnen. Allt i enlighet med vad som anges i skollagen.

Lagen ställer också krav på att varje skola ska ha ett väl fungerande skolbibliotek som är en integrerad del av utbildningen. Med färre skolor kan vi investera kraftigare i varje skola för att uppfylla lagens intentioner.

Lagen kräver också att varje skola ska ha tillgång till speciallärare och specialpedagoger samt kurator och skolsköterska. Det blir en oförsvarbar hög kostnad med dagens struktur.

När vi fokuserar resurserna underlättar vi också möjligheten att skapa lika förutsättningar för eleverna att få tillgång till IT-stöd och läromedel. Likaså möjligheten för alla elever att få läxhjälp och modersmålsundervisning.

När vi gör översynen av skolstrukturen behöver vi hitta en långsiktigt stabil struktur för att både kunna möta efterfrågan i hela kommunen men samtidigt inte ha en kraftig överkapacitet.

För oss finns ingen skillnad i synen på skolstrukturen i kommunen och synen på antalet program på Tingsholmsgymnasiet. Att lägga kommunala skattemedel på att betala tomma stolar är inte att förvalta skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt.

Vi är fullt medvetna om att lägga ned skolor inte är någon valvinnare. Men med förslaget som nu ligger på bordet är vi övertygade om att kommunen kommer att stå bättre rustade för att ge eleverna det de har rätt till enligt lagen – en likvärdig utbildning med hög kvalitet.

En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för ungdomars framtida förutsättningar på arbetsmarknaden och ger företagen möjlighet att rekrytera välutbildad arbetskraft. Det är också en grundläggande fråga för att nå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.

Tingsholmsgymnasiet (TG) i Ulricehamn är en skola att vara stolt över. Kvalitetsmässigt hamnar skolan på den övre halvan i SKL:s rankning i öppna jämförelser. När det gäller andelen elever som fullföljt utbildningen inom tre år ligger TG på 59:e plats, tredje bäst bland sjuhäradsskolorna. Andelen elever som etablerat sig på arbetsmarknaden två år efter avslutad gymnasieutbildning är 34,6 procent. På den punkten är vi bäst i Sjuhärad och på 34:e plats i riket. Andelen som arbetar eller studerar efter inom två år är 73,5 procent, också det bäst i Sjuhärad. Listan över positiva resultat kan göras lång. Men inget är så bra att det inte kan göras bättre.

I samband med att vi nu minskar programutbudet anser vi att det behövs en politisk vision för Tingsholmsgymnasiet. Vi anser att beredningen för lärande får uppdraget att arbeta fram ett förslag hur framtidens gymnasium ska se ut i Ulricehamns kommun. Uppdraget kan i stora delar jämföras med uppdraget ”Framtidens skola” som berörde grundskolan.

Uppdraget bör alltså innehålla bl a:

• Tydliga målområden för hur skall vi möta ungdomars krav på den nya gymnasieutbildningen
• Översyn om det finns anledning till sk särskild variant inom gymnasieutbildningen
• Tydlig beskrivning för hur vi ska öka andelen elever som går vidare till högskolestudier
• Tydliga målformuleringar för hur vi skapar en framgångsrik skola med kompetent personal samt en god och kreativ studiemiljö
• Tydliga målformuleringar om skolans utvecklingsmöjligheter

Vi föreslår kommunfullmäktige besluta

Beredningen för lärande får uppdraget att formulera en vision samt ta fram ett måldokument för Tingsholmsgymnasiet.

Vi tror på Ulricehamns kommun. Vi menar också att kommunen i stora delar är på rätt väg. Nyligen kom öppna jämförelser från SKL som rör hemtjänsten och äldreboenden. Ulricehamn placerar sig i toppskiktet av landets kommuner. Det är självklart något vi alla ska glädjas åt.

Likaså att kommunen fortsätter att växa. I år har Ulricehamn vuxit med över 150 personer. Att vi tar steg framåt vad det gäller Rönnåsens industriområde och att näringslivsklimatet är på uppåtgående är vi också nöjda med.

Det stabila politiska klimat som bland annat möjliggjort att vi, över blockgränserna, under året har kunnat lägga stort fokus på riksväg 40:s fortsatta utbyggnad är också något vi värderar högt.

Men att ha ett bra klimat betyder inte att det inte finns skillnader i politiken i Ulricehamn. Vi försöker i vårt politiska arbete att lägga fokus på att göra Ulricehamn ännu bättre. Vi tror inte på skyttegravspolitik som modell för att uppnå vårt mål. Men det fråntar oss inte rätten att ha avvikande åsikter.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har markerat flera tydliga politiska avvikande åsikter i jämförelse med den borgerliga majoriteten. Vi är emot att tillåta så kraftig exploatering av vindkraft i Komosses direkta närhet som den borgerliga majoriteten vill. Vi värderar det allmänna intresset av den storslagna naturupplevelse som Komosse har att erbjuda högre än äganderätten hos den enskilde. Där har vi även stöd av Kristdemokraterna.

Vi vill utveckla vårt kommunala bostadsbolag och tror definitivt att Stubo kan spela en viktig roll i kommunens fortsatta utveckling. Därmed har vi motsatt oss den värdering av bolaget som den borgerliga majoriteten röstat igenom.

Den största skillnaden mellan de olika politiska alternativen återfinns i våra budgetar. S och V satsar mer resurser på att förbättra skolan ytterligare. Vi avsätter riktade resurser för att förstärka kulturen i Ulricehamn.

Vi motsätter definitivt att lägga ut driften av Sim- och sporthallen samt Lassalyckan på entreprenad – och dessutom samtidigt lägga på ett sparbeting.

Trots dessa och många andra åsiktsskillnader fortsätter vi att prata med den borgerliga majoriteten. Vi försöker föra konstruktiva samtal i alla frågor. Många gånger leder det till att vi kommer överens. Gör vi inte det, så är vi överens om att vi inte är överens.

Visst finns det skillnader i politiken i Ulricehamn. Det försöker vi tydliggöra för väljarna. Men vårt förtroende som vi fått av våra väljare försöker vi lägga på att utveckla kommunen. Det ser vi som vårt främsta uppdrag.

Vi vet att många har det gott ställt i Ulricehamn. Samtidigt ser vi att klyftorna ökar. Hårdast drabbas barnen i ekonomiskt utsatta familjer. Vår självbild är att det svenska samhället inte låter något sådant ske. Den bilden är tyvärr inte sann.

Forskare i Uppsala konstaterar att riskerna för dessa ekonomiskt utsatta barn inkluderar psykisk och fysisk ohälsa, en hämmad inlärningsförmåga, försämrade skolprestationer, mobbning, en minskad tillit till sig själva och högre sannolikhet för ekonomisk utsatthet även i framtiden. Bland annat.

För oss socialdemokrater är det viktigt att se till att varje skattekrona används så smart som möjligt för att möta kommunens utmaningar. Att på ett tidigt stadium bekämpa barnfattigdomen och därigenom förhindra att människor marginaliseras är en social investering som gynnar hela samhället. Genom att arbeta förebyggande uppnår vi inte bara mänskliga vinster utan bedriver samtidigt en ekonomiskt klok och långsiktig politik.

Regeringen har ett stort ansvar för den växande barnfattigdomen. Fredrik Reinfeldt varnar för att vissa ropar på visioner. Men vad är en politiker som saknar visioner? Med rätt prioriteringar kan barnfattigdomen avskaffas. Politik handlar om att vilja.

Vi vill att Ulricehamns kommun antar en lokal handlingsplan för att utrota barnfattigdomen, något vi hoppas få ett brett stöd för.

Vi vill också att Ulricehamns kommun inför en policy mot avgifter i skolan, så att ungas delaktighet i verksamheten inte ska vara beroende av föräldrarnas inkomst. Vi föreslår även att förtroendevalda och berörd personal i kommunen utbildas om barnfattigdom och utsatta barn.

I vår budget tillför vi drygt 6 miljoner kronor för en bättre barnomsorg och grundskola. Lyckas vi höja andelen elever som klarar av sina gymnasiestudier gör vi det möjligt för fler att få ett jobb eller skaffa sig en högskoleutbildning.

Som politiker måste vi ta frågan om barnfattigdom på allvar. Barn är vi bara en gång.

Sedan i somras är utbyggnaden av r40 den fråga som överlägset tagit mest tid i mitt politiska arbete. Det har möjliggjorts genom ett stabilt och förtroendefullt politiskt klimat mellan kommunstyrelsens ordförande och undertecknad. En uttalad överenskommelse är att inte göra frågan till en partipolitisk fråga utan att se till att utbyggnaden kommer till stånd. Vi jobbar gemensamt för Ulricehamns bästa.

Arbetet har nu bland annat resulterat i en skrivelse tillsammans med västra Götalands regionen till infrastrukturministern om den långa handläggningstiden. Nu har vi även krokat arm med Jönköping, Borås, Göteborg och regionen om att få ett möte med infrastrukturministern om utbyggnaden. Det visar att utbyggnaden inte bara är angelägen får vår kommun utan för hela Västsverige inkluderat Jönköping. För Jönköpings del är r40 och Göteborgs hamn oerhört viktiga tillväxtfrågor.

Ulricehamn har gjort eller planerar investeringar på sammanlagt 200 miljoner kronor på grund av r40:s utbyggnad. För Ulricehamn är den segdragna handläggningen direkt tillväxthämmande. Kommunen får relativt ofta förfrågningar från såväl företag i kommunen som företag utifrån som vill investera i vårt nya industriområde, Rönnåsen. Men på grund av att kommunen inte får några klara besked från regeringen, står både vi och de intresserade företagen och stampar. 

Utbyggnaden är också oerhört viktig ur trafiksäkerhetssynpunkt. Svevia pekade nyligen ut r40 som en av de farligaste vägarna i landet. Trafikverket bekräftar betydelsen genom att prioritera denna sträcka som den viktigaste av alla överklaganden som regeringen har på sitt bord. En utbyggd r40 skulle även avlasta den tungt trafikerade E20.

Det mest frustrerande i detta arbete är de olika och emellanåt svårtydda besked vi möts av. Först blev vi lovade ett svar före sommaren. Efter sommaren möts vi av beskedet att akten inte ens är öppnad. Därefter har vi fått svaret att akten är öppnad, för att i nästa andetag få beskedet att departementet på grund av personalbrist inte kan börja arbetet förrän i december.

Låt mig vara tydlig. Det här duger inte. Vare sig alla svajiga besked eller att skylla frågan på personalbrist. Frågans dignitet förtjänar en mer seriös hantering än så. Allt vi vill är att tillsammans med företag få fortsätta utveckla Ulricehamn och västra Sverige till något ännu bättre. Vad kan vara högre prioriterat än just tillväxt hos regeringen i dessa tider? Den frågan ställer jag och många med mig, oavsett partifärg.

Om jag lägger upp alla varor jag handlar på rullbandet vid kassan, kassören missar att ta betalt för allt och jag kanske inte granskar kvittot fullt ut – vems är då felet?

Eller om jag klart och tydligt redogör alla avdrag jag yrkar på i deklarationen. Jag är osäker på en del men förlitar mig på att Skatteverket granskar och gör rätt – är det då mitt fel om Skatteverket gör fel?

Jag är besviken på att matbutiken eller Skatteverkets expert – eller i fallet med Juholt riksdagsförvaltningen – inte har trätt fram och faktiskt sagt att de är en del av det inträffade.

Uppenbarligen var reglerna otydliga. Annars hade man inte smugit in förändringar mitt under drevets gång i förra veckan. Att en centerpartistisk riksdagsledamot fått samma ersättning förstärker bilden av oklara regler. Och åklagarens motivering till den nedlagda förundersökningen. Det är snarare så att den som har till ansvar att granska och betala ut inte har haft koll på sitt eget regelverk.

Håkan Juholt har lagt upp allt klart och tydligt på rullbandet eller om man så hellre vill varit tydligt till Skatteverket med sina avdrag. Men vi har en kassörska som inte klarar av att ta betalt för varor eller en skatteexpert som inte kan granska en deklaration – men felet är Håkan Juholts. Klart att mitt rättvisepatos reagerar.

Vi har en situation i landet där finansministern medger att han medvetet köpt svartjobb till hemmet, en migrationsminister som struntat i att betala tv-licensen och en utrikesminister som anklagas för att ha tjänat miljoner på ett afrikanskt inbördeskrig – men det är Håkan Juholt som är den stora skurken. Makten ska granskas, inte sant.

 KTH-studenten Viktor Tullgren har granskat regelverket och lagstiftning och är djupt kritisk till medias rapportering.

Aftonbladet gick ut med påståendet om att regelverket var glasklart, vilket visade sig inte stämma. Under veckan har riksdagens förvaltning förändrat reglerna. Att regelverket var otydligt konstaterar också åklagaren som i sitt beslut skriver bland annat:

”I det aktuella ärendet har inte gjorts gällande att Håkan Juholt lämnat felaktiga uppgifter angående den hyreslägenhet han disponerar eller storleken på hyreskostnaden. Den fråga som är aktuell är om Håkan Juholt lämnat vilseledande uppgifter till riksdagsförvaltningen genom att underlåta att upplysa om att han delade lägenheten med sin sambo. För att ett straffrättsligt ansvar skall kunna utkrävas förutsätts att upplysningsskyldigheten tydligt framgår av regelverket eller att det finns en fast och utvecklad praxis som de enskilda ledamöterna informerats om. Det är uppenbart att så inte är fallet. Min bedömning är därför att det redan på objektiva grunder inte längre finns anledning anta att något brott förövats.

Av förhör med en företrädare för riksdagsförvaltningen framgår att de aktuella reglerna är svåra att tillämpa och tanken att en ledamot med privat övernattningsbostad, som är sambo, bara har rätt till halva hyreskostnaden, bygger på överväganden om vad som är rimligt eller inte. Det framgår också av utredningen att då anmälan gjordes förekom diskussioner mellan riksdagsförvaltningen och personal kring Håkan Juholt om tolkningen av bestämmelserna.”

Åklagaren bekräftar den fakta jag redovisade på bloggen igår.

Kajsa Ekis Ekman frågade sig häromdagen på DN:s kultursidor om det är tillåtet att vara S-ledare. Hon jämförde drevet mot Juholt med att Sverige har en ”moderat utrikesminister som anklagas för att ha tjänat miljoner på ett afrikanskt inbördeskrig”.

Journalisten Rasmus Troedsson anser att ansvariga utgivare måste be socialdemokraternas Håkan Juholt och hans särbo om ursäkt med anledning av drevet.

Det har skrivits mycket kring Håkan Juholt och hans ersättningar för bostäder och resor den senaste veckan. Jag ska försöka att delge er fakta i ärendet.

Detta har hänt

Boende

I september hörde riksdagsförvaltningen av sig till Håkan med anledning av att det stod två namn på hans blankett för yrkande om ersättning för dubbelt boende. Håkan förklarade då att det stått två namn under hela tiden som hans och hans sambo bott ihop.

Om det ansågs vara felaktigt var Håkan omgående beredd att betala tillbaka den felaktiga summan. Svaret han fick var att förvaltningen skulle kontrollera och återkomma. Det gjorde de. Svaret var att de inte kunde kräva honom på pengar eftersom han tydligt, under hela tiden, redogjort att han delat lägenheten med sambon. Däremot kunde han inte räkna med att få hela ersättningen framöver. Därefter tog mediedrevet vid och en polisanmälan gjordes.

Att reglerna uppenbarligen varit otydliga bekräftas av att riksdagsförvaltningen själva, efter att Juholts ersättning ifrågasattes har ändrat i sitt regelverk. Samtidigt har en centerpartistisk riksdagsledamot fått ut mer i ersättning samtidigt hans fru var skriven på samma bostad.

Vitryssland

Under veckan har också en resa till Vitryssland varit i ropet där man inledningsvis påstod att Håkans sambo åkt på skattebetalarnas pengar. Så är inte fallet. Sambon har själv betalat för alla utlägg.

Reseräkningar

Media har också granskat 750 reseräkningar som Håkan har lämnat in. Enligt media har de upptäckt två tvivelaktiga reseräkningar från 2007. Självklart kan Håkan inte svara rätt upp och ner för de enskilda resorna men säger samtidigt OM något fel har begåtts ska det självklart rättas till.

Partiet internt

Att vår kommunikation brustit kraftigt under veckan kan bero på att vi har flera inom partiet som har fungerat som ”hemliga källor” till media. Flera av våra företrädare har också offentligt gått ut och kritiserat Håkan och krävt hans avgång. Det är djupt tragiskt när vi har partiföreträdare som, man kan tolka det som, sätter sin personliga vinning framför partiets bästa. Det är något som Daniel Suhonen på ett mycket förtjänstfullt sätt uttrycker på SvD Brännpunkt på fredagen.

Vu har fortsatt förtroende och förundersökning läggs ned

På fredagen lämnade Sven-Erik Österberg för partiets verkställande utskott besked att man har fortsatt förtroende för Håkan. Samtidigt meddelande åklagaren att förundersökningen läggs ned.

Det är bra att kommunstyrelsen ställt sig positiv till motionen. Det tackar jag för. Samtidigt gör det mig lite oroad.

För samtidigt som kommunstyrelsen medger att det idag finns brister i våra upphandlingar, brister i kontrollen av de avtal som vi har, så har kommunstyrelsen föreslagit att utreda alternativa driftsformer av både Sim- och sporthallen, Lassalyckan och fastighetsskötseln.

Kommunfullmäktige har gett kommunstyrelsen i uppdrag att införa LOV inom bland annat hemtjänsten som sedan den 1 september är verkställt.

Just i det fallet har företag riktat kritik mot kommunen för bland annat att införandet gick väl fort. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslog i våras en time-out i frågan men den avslogs.

Det handlar om att ha kunskapen om att kunna teckna dessa emellanåt relativt komplicerade avtal. Förvaltningen har flaggat för att det är svårt att göra avgränsningar kring Lassalyckan och Sim- och sporthallen. Vad är det som ska ingå i en entreprenad, vilket ansvar ska föras över och vilket ska behållas? Det är relativt stora tillgångar som är investerade där och vem har ansvaret om en av anläggningarna skadas? Vilka orsaker ska lastas entreprenören och vilka har entreprenören rätt att friskriva sig från? Det är bara några övergripande frågor som kräver mycket tanke och kunskap.

Nästa steg, som är minst lika viktig, och det har både kommunstyrelsens ordförande och undertecknad lyssnat till i Borås, är att kontrollera ingångna avtal under avtalsperioden.

Det handlar dels om att kontrollera att rätt vara/tjänst levereras som också motsvarar kvaliteten i det som tecknats i avtalet. Dels handlar det om att kontrollera att inga omotiverade prisstegringar förs in under avtalsperioden.

Borås Stads upphandlingsavdelning konstaterar att man vare sig är bättre eller sämre än den genomsnittliga kommunen i Sverige. Men samtidigt man slår fast att det finns en uppskattad besparingspotential i Borås Stad på över 150 miljoner kronor om man kunde uppnå bättre resultat inom området upphandlingar av varor och tjänster.

Regelverket kring upphandling av varor och tjänster är knastertorrt, mer torrt än det torraste fnöske. Men det är viktiga frågor för oss, ur flera perspektiv. Men fungerar inte frågor som meddelarfrihet och offentlighetsprincipen för att väcka ditt intresse så borde det ekonomiska göra det. För om vi översätter Borås siffror till Ulricehamn så motsvarar det åtminstone 30 miljoner per år som finns att hämta inom detta område. Och då borde alla, oavsett parti, vakna till liv. För vem lägger inte hellre pengarna på något annat än onödigt dyra inköp av varor.