Goddag yxskaft, fru infrastrukturminister!

”Vad ska göteborgarna göra i Borås?” Det var infrastrukturminister Åsa Torstenssons kommentar på de rödgrönas förslag på investering i höghastighetståg mellan Göteborg och Borås via Landvetter som presenterades igår.

Citatet har redan blivit en klassiker. Infrastrukturministern verkar inte alls känna till att stråket Borås-Göteborg är det tredje största pendlingsområdet i Sverige.

Citatet har vållat stor uppståndelse, inte minst i sociala medier. Starkast reaktion kommer från det folkpartistiska kommunalrådet i Borås Morgan Hjalmarsson som kräver att Torstensson avgår.

Annonser

Alla barn har rätt till bra kvalitet i skolan

Alla barn ska ha rätt till en bra start i livet. En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för barnens framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Att lägga ned en skola som i fallet med Älmestad är det ingen som strävar efter. Men det ska ställas mot att vi äventyrar kvaliteten och därmed barnens framtida möjligheter.

Fullmäktige antog den borgerliga majoritetens budget. Inför årets budget var förvaltningen mycket tydlig. Ska alla småskolor behållas måste särskilda medel skjutas till. Det gjordes inte. Däremot valde den borgerliga majoriteten att lägga på barn- och utbildningsförvaltningen nya ekonomiska åtaganden. Den strama budgeten har gjort att varje skola idag får 2 000 kronor mindre per elev jämfört med föregående år.

Idag tas dessutom pengar från elever i centralorten för att småskolor ska få ekonomin att gå runt. Det äventyrar kvaliteten ytterligare på exempelvis Bogesundsskolan. Åtgärder måste vidtas. Särskilt med tanke på det vikande elevunderlag.

I och med Centerpartiets ställningstagande hamnar vi i den mycket anmärkningsvärda situationen där oppositionen tar ansvar för den borgerliga majoritetens budget till skillnad från det största borgerliga partiet.

Men vi vill också vara tydliga med att vi kan tänka oss att ompröva vårt ställningstagande om Centerpartiet kan redogöra för finansiering och hur det minskade elevunderlaget snabbt kan vändas. Vi vill också vara tydliga med att vi inte tummar på kravet på bättre kvalitet i skolan. Det är en rättvisefråga. Det handlar om våra barns framtida möjligheter.

Gemensamt omtag kring Nuab

Efter konstruktiva samtal under måndagen kom den borgerliga majoriteten och samarbetspartierna överens om en gemensam skrivelse – en återremiss – kring den utvärdering av Näringsliv Ulricehamn AB som behandlades av kommunfullmäktige igår:

”Den verksamhet som Näringsliv Ulricehamn AB, NUAB, bedriver är viktig för att kommunen ska få ett ännu bättre och starkare företagsklimat, en starkare turistnäring och en levande landsbygd.  Allianspartierna inom majoriteten och samarbetspartierna inom oppositionen är överens om att arbeta fram ett nytt uppdragsavtal mellan kommunen och NUAB. Målsättningen är att efter denna process ersätta nuvarande avtal. Samtidigt är det viktigt att ägarstrukturen ses över tillsammans med nuvarande huvudägare i bolaget. Därför ska utvärderingen kompletteras med en översyn av ägaravtalet.”

Detta är en seger framför allt för näringslivet, turismen och landsbygdsutvecklingen. De politiska blocken är överens om ett omtag vad det gäller NUAB. Och det är bra. Detta är det enda rätta att gå till botten med de oklarheter som finns. Att vi kan göra det tillsammans stärker näringslivet, turismen och landsbygden men också bolaget i sig.

Jobben måste stå i fokus

Här är hela mitt tal som jag höll i samband med att kommunfullmäktige antog årsredovisningen 2009 för Ulricehamns kommun:

Ordförande, ulricehamnare.

Bokslut 2009 är i många stycken en dyster läsning. Jag hoppas det dröjer länge innan ett sådant mörkt år sveper över oss igen. Finanskrisen slog rätt in i ulricehamnarnas och kommunens kassa.

Under 2009 ökade försörjningsstödet med 35 procent jämfört med föregående år. Antalet utbetalningar till hushåll steg från 1 440 till 1 815. I verksamhetsberättelsen för Vård- och omsorgsnämnden för 2009 framgår att utbetalningarna landade på 11,5 miljoner kronor. Nämnden överskred budgeten med 3,2 miljoner kronor trots en förstärkt budget.

Den totala ungdomsarbetslösheten i Ulricehamn var vid årsskiftet cirka 14,5 procent, vilket är mer än både länet och riket.

Därför känns det anmärkningsvärt att kommunstyrelsens ordförande, när han har ordet i årsredovisningen, bara nämner arbetslösheten i förbifarten.

Kanske är det signifikativt för den borgerliga majoriteten. Den snabbaste åtgärden som majoriteten gjorde var att använda arbetslösheten som en mer eller mindre bokföringsteknisk ursäkt.

Visserligen tillsattes senare en arbetsmarknadsorganisation. Men inga pengar sköts till. Och när samarbetspartierna kom med konstruktiva och offensiva jobbförslag för att mota bort den förbannade arbetslösheten valde den borgerliga majoriteten passivitet. Vi föreslog kompetensutvecklingsplatser och en trestegsmodell för att få fler i arbete och dessutom rusta kommunen inför den stundande arbetskraftsbrist som vi ser komma runt hörnet.

I kommunen kan vi konstatera att inom en femårsperiod kommer 14 procent av personalen att gå i pension. Totalt kommer 850 000 människor att gå i pension inom de närmaste sex åren i Sverige.

Målsättningen att två av tre av anställda i förskolan ska vara förskolelärare är inte uppnådd. Likaså visar gymnasiet en lägre andel behörig personal än genomsnittet för Sveriges kommuner. Här hade ett genomarbetat, strukturerat och framåtsyftande personalförsörjningsprogram kunnat göra skillnad både för personal och för barn och elever.

Vi förde även politiska samtal kring fler så kallade OSA-lag. Men av det blev det heller inget.

Herr ordförande, Ulricehamns kommun är i särklass kommunens största arbetsgivare. En stor arbetsgivare har ett stort ansvar. I rollen som kommun minskar inte detta ansvar, snarare tvärtom.

Därför är det positivt att läsa att sjuktalen har minskat från 4,9 procent till 4,2 procent. Men samtidigt kan man inte låta bli att ställa sig frågan hur statistiken för sjuknärvaron ser ut i spåren av allt tuffare krav på både arbetslösa och sjuka i samhället.

Välfärdsjobb domineras av kvinnor. Kvinnodominerande yrken är tyvärr det samma som låglöneyrken.  Inom dessa låglöneyrken tjänar kvinnor – som dominerar i antal i förhållande till män – mindre i genomsnitt än män. Inte minst tydligt blir det inom barn- och utbildningsförvaltningen där en kvinnas medellön motsvarar 89,31 procent av mannens. Det är visserligen en förbättring men fortfarande tjänar en kvinna inte ens 90 kronor under samma period som en man tjänar 100 kronor. Det är inte acceptabelt.

Även om det kanske idag inte finns omotiverade löneskillnader så kvarstår problemet med strukturella löneskillnader mellan könen. Vad jag får i lönekuvertet påverkar mitt liv och mina möjligheter. Även här behövs en genomarbetat, strukturerat och framåtsyftande plan som mycket väl kan kopplas ihop med ett personalförsörjningsprogram.

Inom vård- och omsorgsförvaltningen har den genomsnittliga kvinnan en sysselsättningsgrad på 87,17 procent. Det är svårt att utläsa om denna siffra är en förbättring eller försämring med föregående år. I 2008 års årsredovisning redovisas hur stor andel kvinnor som arbetar deltid. Det är inte samma sak men siffran visar 59,84 procent som är en försämring mot 2007 då motsvarande siffra var 60,93 procent. Alltså en försämring.

Här krävs krafttag för att komma tillrätta med problemet. Vi måste stå fast vid vår tro på politikens möjligheter och inte låtas oss förledas av kortsiktiga och lättköpta argument. Jämställdheten är viktigare än så.

Ordförande, kommunen har som mål att barngruppens storlek ska uppgå till maximalt 15 barn. Idag är siffran 17. Målet uppnås inte. Det är naturligtvis inte bra för en kommun som säger sig sätta barnen i centrum.

Efter en stram budget har nämnden och ytterst ordförande Anders Dahlén en tuff, för att inte säga en omöjlig situation, att få ekonomi och mål att gå ihop. Dahlén ska ha all heder som trots allt står ut och står upp för barnen. Du har min aktning.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har öppnat dörren för samtal kring hur vi tillsammans kan förbättra situationen för våra barn och unga. Jag vill vara tydlig med att den dörren fortfarande är öppen. Det handlar om våra barn.

Herr ordförande, jag läser följande på sidan 20 i årsredovisningen:

”Kommunens fastigheter representerar ett värde på 2,1 miljarder kronor, och underhållsnivån är därför av stor vikt för en god ekonomisk hushållning. Underhållsarbetet bedrivs från underhållsplan framtagen 2008 som kontinuerligt uppdateras. Målet är att underhållsnivån skall vara 75 kronor per kvadratmeter. Detta bedöms vara en rimlig nivå förutsatt att ett eftersläpande underhåll på ca 40 miljoner kronor arbetats bort. Årets utfall är delvis beroende av det eftersatta underhållet. 2009 års underhåll hamnade på 94 kronor per kvadratmeter.”

Att sköta om de byggnader vi har till ett värde av 2,1 miljarder kronor är av största vikt för en ansvarsfull ekonomisk politik. Det handlar stora ekonomiska värden men samtidigt om boende-, studie- och arbetsmiljöer. Underhållet är eftersatt. Och det är ingen nyhet. Trots det lägger sig den borgerliga majoriteten på en fortsatt för låg ram för underhållsarbete när vi gick in i 2010. Det äventyrar inte bara våra tillgångar utan våra ungdomars möjligheter att prestera goda resultat i våra skolor.

I budgeten för 2010 tog samarbetspartierna höjd genom att avsätta sammanlagt 150 kronor per kvadratmeter för underhållsarbete. Samtidigt konstaterade vi: På längre sikt ska detta nyckeltal justeras ned och en anpassning till samtliga underhållsplaner ska ske för att säkra värdet på samtliga våra fastigheter.

Avslutningsvis konstaterar jag, herr ordförande, att kommunen genom sin skattesats på 20,98 har 72 öre i lägre skattesats än snittet i regionen. Endast fyra kommuner har lägre skattesats.

Att höja skattesatsen i en lågkonjunktur är naturligtvis inte att föredra. Särskilt inte när den moderatledda regeringen valt att sänka skatterna för vissa utvalda grupper och tvingar sjuka, arbetslösa och pensionärer att betala högre skatt. Samtidigt har denna regering valt att lägga ut ytterligare ansvar på kommunerna utan ekonomisk kompensation.

Det ska ställas mot att den kommunala skatten slår mot alla invånare. Det ökar trycket på kommunen att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och prioritera kärnverksamheten. Annars äventyras kvaliteten i välfärden ytterligare.

Ulricehamn behöver en politik som sätter jobben först. Fler jobb betyder bättre ekonomi viket gör att vi kan höja kvaliteten i välfärden. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lösningarna.

Ge rätt förutsättningar för Nuab

På måndag kommer fullmäktige att behandla den utvärdering som är gjord av bolaget. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har när utvärderingen har passerat kommunstyrelsen hävdat att nuvarande uppdragsavtal mellan kommunen och Nuab bör sägas upp i syfte att förhandla fram ett nytt och tydligare avtal. Parterna bör också överväga att smalna av uppdraget.

Dessutom vill vi komplettera utvärderingen med en analys av vad motsvarande verksamhet kostade innan bildandet av Nuab och att komplettera utvärderingen med fördelar respektive nackdelar med nuvarande och alternativa driftsformer.

Tyvärr har vi inte fått medhåll från den borgerliga majoriteten. Ingen tjänar på att det finns en rad frågetecken kring näringslivsbolaget. Det bästa kommunen kan göra att gå till botten med de oklarheter som finns för att vi alla ska kunna fokusera på det vi vill uppnå; ett ännu bättre och starkare företagsklimat, en starkare turistnäring och en levande landsbygd.

Idag lämnade Socialdemokraterna in en interpellation om Näringsliv Ulricehamn AB, NUAB, kring kommunens köp av tjänster av bolaget. Från och med den 1 juli i år skärps lagen om offentlig upphandling. Det är en omvärldsfaktor som kommunen måste ta hänsyn till. En annan faktor som i mina ögon också påverkar spelplanen är att kommunen har bildat ett moderbolag. Genom att låta kommunen bli en klar majoritetsägare i bolaget kan bolaget omfattas av moderbolagets ekonomiska fördelar.

Eller så är det bästa alternativet när allt vägs samman att kommunen helt avstår ägande i bolaget. Idag har jag ingen klar bild. Låt oss utreda tillsammans för att nå det vi alla vill.

Interpellation: Kommunens köp av tjänster av NUAB

Näringsliv Ulricehamn AB, NUAB, tillhandahåller tjänster inom näringsliv, turism och landsbygdsutveckling. Kommunen är bolagets största uppdragsgivare genom det uppdragsavtal som är upprättat mellan kommunen och bolaget. För detta och kompletterande uppdrag som kommunen köpte av bolaget under 2009 betalade kommunen drygt 5,1 miljoner kronor.  Det motsvarade cirka 80 procent av bolagets totala omsättning.

Kommunen äger 30 procent av NUAB. I och med att kommunen är minoritetsägare i bolaget kan NUAB bedriva försäljningsverksamhet inom exempelvis inom turismen utan att detta anses vara offentlig konkurrerande verksamhet.

Just eftersom kommunen är minoritetsägare ska bolaget likställas med andra privata aktörer.

Men i och med att bolaget likställs med andra privata aktörer uppstår frågan om upphandling av verksamhet.

Lagen om offentlig upphandling, LOU, är en skyddslagstiftning för att säkerställa att alla leverantörer har chansen att leverera till offentlig sektor. LOU skärps från och med den 1 juli. Direktupphandlingar som överstiger 15 procent av tröskelvärdet, motsvarande 285 000 kronor, blir olagliga. Enligt lagen kan kommuner som bryter mot lagen åläggas marknadsskadeavgifter på 10 procent av upphandlingen dock lägst 10 000 kronor och högst 10 miljoner kronor.

Kan kommunen köpa tjänster av Näringsliv Ulricehamn AB utan att upphandla detta enligt LOU?

Är det förenligt med EU:s statsstödsregler att köpa tjänster av NUAB utan att upphandla dessa tjänster?

Ett tråkigt men ansvarfullt beslut om Älmestads skola

I tisdags fattade barn- och utbildningsnämnden det tråkiga och obekväma beslutet att lägga ned Älmestads skola. Samtliga partier stod bakom beslutet utom det största borgerliga partiet – Centerpartiet.

Beslutet bottnar i flera orsaker. Kvaliteten är en viktig anledning. Barnen visar sammantaget på sämre resultat än andra skolor i kommunen.  Någonting måste göras. Att skjuta till ytterligare resurser skulle vara en möjlig utväg om resurser fanns.

Elevunderlaget viker. Prognoser visar att elevunderlaget sjunker ytterligare för en redan liten skola. Fullmäktige har antagit riktlinjer som anger hur många barn som ska finnas i en skola. Om antalet barn understiger det fastslagna riktvärdet ska en utredning göras. I fallet med Älmestads skola och andra skolor har en utredning pågått sedan 2003. Utredningsunderlaget finns. Och det finns inget som pekar på att elevunderlaget ska öka, snarare tvärtom.

Ytterligare en orsak är pengar. För att förbättra kvaliteten krävs mer resurser – resurser som inte finns. Den borgerliga majoriteten har arbetat fram den budget som gäller för kommunen i år – där Centerpartiet är det största borgerliga partiet. Det är en ekonomiskt tuff budget. Anslaget per elev har i år sjunkit från 10 000 kronor till 8 000 kronor. Barngrupper har blivit större. Den tajta budgeten tillsammans med det vikande elevunderlaget tvingar barn- och utbildningsnämnden skicka hem minst 21 lärare och pedagoger under året.

Centerpartiet har varit med under hela resan och yttrade inte en avvikande mening förrän i tisdags då nämnden tog beslut. Var man ska ta pengarna ifrån i årets budget för att kunna behålla Älmestads skola kan partiet dock inte redovisa. Eftersom 80 procent av budgeten utgörs personalkostnader är det rimligt att anta att deras förslag tvingar hem ytterligare personal – med än större barngrupper som följd.

Som ansvarsfull opposition tar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansvar utifrån gällande budget. Och nu har vi hamnat i den absurda situationen att oppositionen tar ett större ansvar för den borgerliga majoritetens budget än vad det största borgerliga partiet gör.

En del hävdar att Centerpartiets agerande är fiffigt. Jag hävdar att det är farligt och att det missgynnar barnen och Ulricehamns kommun. Frågan är hur Socialdemokraterna som största oppositionsparti ska agera framöver. Ska vi agera ansvarsfullt och rösta för det som är långsiktigt bäst för kommunen och invånarna eller ska vi i varje fråga vända kappan efter vinden. Det borde ju rimligen vara det fiffigaste, inte sant. Lek med tanken att nästa fråga som fångar väljarnas röst är en främlingsfientlig politik. Fiffigt?