Jobben måste stå i fokus

Här är hela mitt tal som jag höll i samband med att kommunfullmäktige antog årsredovisningen 2009 för Ulricehamns kommun:

Ordförande, ulricehamnare.

Bokslut 2009 är i många stycken en dyster läsning. Jag hoppas det dröjer länge innan ett sådant mörkt år sveper över oss igen. Finanskrisen slog rätt in i ulricehamnarnas och kommunens kassa.

Under 2009 ökade försörjningsstödet med 35 procent jämfört med föregående år. Antalet utbetalningar till hushåll steg från 1 440 till 1 815. I verksamhetsberättelsen för Vård- och omsorgsnämnden för 2009 framgår att utbetalningarna landade på 11,5 miljoner kronor. Nämnden överskred budgeten med 3,2 miljoner kronor trots en förstärkt budget.

Den totala ungdomsarbetslösheten i Ulricehamn var vid årsskiftet cirka 14,5 procent, vilket är mer än både länet och riket.

Därför känns det anmärkningsvärt att kommunstyrelsens ordförande, när han har ordet i årsredovisningen, bara nämner arbetslösheten i förbifarten.

Kanske är det signifikativt för den borgerliga majoriteten. Den snabbaste åtgärden som majoriteten gjorde var att använda arbetslösheten som en mer eller mindre bokföringsteknisk ursäkt.

Visserligen tillsattes senare en arbetsmarknadsorganisation. Men inga pengar sköts till. Och när samarbetspartierna kom med konstruktiva och offensiva jobbförslag för att mota bort den förbannade arbetslösheten valde den borgerliga majoriteten passivitet. Vi föreslog kompetensutvecklingsplatser och en trestegsmodell för att få fler i arbete och dessutom rusta kommunen inför den stundande arbetskraftsbrist som vi ser komma runt hörnet.

I kommunen kan vi konstatera att inom en femårsperiod kommer 14 procent av personalen att gå i pension. Totalt kommer 850 000 människor att gå i pension inom de närmaste sex åren i Sverige.

Målsättningen att två av tre av anställda i förskolan ska vara förskolelärare är inte uppnådd. Likaså visar gymnasiet en lägre andel behörig personal än genomsnittet för Sveriges kommuner. Här hade ett genomarbetat, strukturerat och framåtsyftande personalförsörjningsprogram kunnat göra skillnad både för personal och för barn och elever.

Vi förde även politiska samtal kring fler så kallade OSA-lag. Men av det blev det heller inget.

Herr ordförande, Ulricehamns kommun är i särklass kommunens största arbetsgivare. En stor arbetsgivare har ett stort ansvar. I rollen som kommun minskar inte detta ansvar, snarare tvärtom.

Därför är det positivt att läsa att sjuktalen har minskat från 4,9 procent till 4,2 procent. Men samtidigt kan man inte låta bli att ställa sig frågan hur statistiken för sjuknärvaron ser ut i spåren av allt tuffare krav på både arbetslösa och sjuka i samhället.

Välfärdsjobb domineras av kvinnor. Kvinnodominerande yrken är tyvärr det samma som låglöneyrken.  Inom dessa låglöneyrken tjänar kvinnor – som dominerar i antal i förhållande till män – mindre i genomsnitt än män. Inte minst tydligt blir det inom barn- och utbildningsförvaltningen där en kvinnas medellön motsvarar 89,31 procent av mannens. Det är visserligen en förbättring men fortfarande tjänar en kvinna inte ens 90 kronor under samma period som en man tjänar 100 kronor. Det är inte acceptabelt.

Även om det kanske idag inte finns omotiverade löneskillnader så kvarstår problemet med strukturella löneskillnader mellan könen. Vad jag får i lönekuvertet påverkar mitt liv och mina möjligheter. Även här behövs en genomarbetat, strukturerat och framåtsyftande plan som mycket väl kan kopplas ihop med ett personalförsörjningsprogram.

Inom vård- och omsorgsförvaltningen har den genomsnittliga kvinnan en sysselsättningsgrad på 87,17 procent. Det är svårt att utläsa om denna siffra är en förbättring eller försämring med föregående år. I 2008 års årsredovisning redovisas hur stor andel kvinnor som arbetar deltid. Det är inte samma sak men siffran visar 59,84 procent som är en försämring mot 2007 då motsvarande siffra var 60,93 procent. Alltså en försämring.

Här krävs krafttag för att komma tillrätta med problemet. Vi måste stå fast vid vår tro på politikens möjligheter och inte låtas oss förledas av kortsiktiga och lättköpta argument. Jämställdheten är viktigare än så.

Ordförande, kommunen har som mål att barngruppens storlek ska uppgå till maximalt 15 barn. Idag är siffran 17. Målet uppnås inte. Det är naturligtvis inte bra för en kommun som säger sig sätta barnen i centrum.

Efter en stram budget har nämnden och ytterst ordförande Anders Dahlén en tuff, för att inte säga en omöjlig situation, att få ekonomi och mål att gå ihop. Dahlén ska ha all heder som trots allt står ut och står upp för barnen. Du har min aktning.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har öppnat dörren för samtal kring hur vi tillsammans kan förbättra situationen för våra barn och unga. Jag vill vara tydlig med att den dörren fortfarande är öppen. Det handlar om våra barn.

Herr ordförande, jag läser följande på sidan 20 i årsredovisningen:

”Kommunens fastigheter representerar ett värde på 2,1 miljarder kronor, och underhållsnivån är därför av stor vikt för en god ekonomisk hushållning. Underhållsarbetet bedrivs från underhållsplan framtagen 2008 som kontinuerligt uppdateras. Målet är att underhållsnivån skall vara 75 kronor per kvadratmeter. Detta bedöms vara en rimlig nivå förutsatt att ett eftersläpande underhåll på ca 40 miljoner kronor arbetats bort. Årets utfall är delvis beroende av det eftersatta underhållet. 2009 års underhåll hamnade på 94 kronor per kvadratmeter.”

Att sköta om de byggnader vi har till ett värde av 2,1 miljarder kronor är av största vikt för en ansvarsfull ekonomisk politik. Det handlar stora ekonomiska värden men samtidigt om boende-, studie- och arbetsmiljöer. Underhållet är eftersatt. Och det är ingen nyhet. Trots det lägger sig den borgerliga majoriteten på en fortsatt för låg ram för underhållsarbete när vi gick in i 2010. Det äventyrar inte bara våra tillgångar utan våra ungdomars möjligheter att prestera goda resultat i våra skolor.

I budgeten för 2010 tog samarbetspartierna höjd genom att avsätta sammanlagt 150 kronor per kvadratmeter för underhållsarbete. Samtidigt konstaterade vi: På längre sikt ska detta nyckeltal justeras ned och en anpassning till samtliga underhållsplaner ska ske för att säkra värdet på samtliga våra fastigheter.

Avslutningsvis konstaterar jag, herr ordförande, att kommunen genom sin skattesats på 20,98 har 72 öre i lägre skattesats än snittet i regionen. Endast fyra kommuner har lägre skattesats.

Att höja skattesatsen i en lågkonjunktur är naturligtvis inte att föredra. Särskilt inte när den moderatledda regeringen valt att sänka skatterna för vissa utvalda grupper och tvingar sjuka, arbetslösa och pensionärer att betala högre skatt. Samtidigt har denna regering valt att lägga ut ytterligare ansvar på kommunerna utan ekonomisk kompensation.

Det ska ställas mot att den kommunala skatten slår mot alla invånare. Det ökar trycket på kommunen att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och prioritera kärnverksamheten. Annars äventyras kvaliteten i välfärden ytterligare.

Ulricehamn behöver en politik som sätter jobben först. Fler jobb betyder bättre ekonomi viket gör att vi kan höja kvaliteten i välfärden. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lösningarna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s