I enighet för utvecklingen av Ulricehamns näringsliv

Mitt tal i fullmäktige om övertagandet av Näringsliv Ulricehamn AB, Nuab:

Herr ordförande, nu är vi framme vid det ärende som har sin utgångspunkt i den återremiss om utvärderingen av Nuab som fullmäktige fattade beslut om i enhällighet i våras. Detta efter att Socialdemokraterna lagt en interpellation om rättsläget angående Nuab.

I våras ställde samarbetspartierna ett antal krav som fick kalla handen av den borgerliga majoriteten. Men det var då. Efter återremissen har vi haft fruktsamma diskussioner, ett otal telefonsamtal och kompromisser. Och det är det som ligger framför er nu. 

Herr ordförande, jag vill tacka den borgerliga majoriteten och Roland Karlsson för dessa konstruktiva samtal. Liggande förslag är ett resultat av när politiken fungerar som bäst i kommunen. Det är så här vi ska föra politik i Ulricehamn; samtal, samtal och åter samtal. Alla synpunkter är viktiga att väga in när vi fattar beslut. Alla åsikter är viktiga att ta hänsyn till även om alla inte kan tillgodoses i en kompromiss. Det ligger i sakens natur, herr ordförande.

Det har varit en resa för oss socialdemokrater innan vi har accepterat liggande förslag. Men jag antar att den borgerliga majoriteten också har gjort en resa – om än inte samma, förbi samma hinder och med samma utgångspunkter.

Herr ordförande, det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna var emot förslaget om att bilda Nuab. Men likväl som partiet då röstade för sin övertygelse om vad som var bäst för Ulricehamn kommer Socialdemokraterna att rösta för liggande förslag utifrån samma övertygelse.

Samtidigt är det viktigt, herr ordförande, att vi politiker inte tar åt oss all heder av denna uppgörelse. Liggande förslag med underlaget, inkluderat det material som visar att bolaget har tagit sig ur kontrollbalansräkningen, hade varit omöjlig att åstadkomma för politik och tjänstemän utan en god dialog och ett starkt personligt engagemang från näringslivet i allmänhet och en viss person i synnerhet.

Herr ordförande, det kan inte vara svårt för någon i vår kommun som har haft insyn i det här ärendet att utse årets ulricehamnare i kategorin näringsliv/företagare. Ordföranden i Näringsliv Ulricehamn Jesper Fritzon har lagt ner ett otal ideella timmar, varma soliga sommardagar, sena kvällar och helger för att dels få ordning på ekonomin och också förankra underlaget hos stora delar av näringslivet. Jesper Fritzon ska ha den största eloge som kommunen kan frambringa. Ett stort tack!

Samtidigt noterar jag dock med besvikelse och trötthet att det fortfarande finns företrädare i näringslivet som ältar ord som ”underfinansiering”. Det är lika fel, herr ordförande, som att hävda att Nuab lever på bidrag. Nuab är ett tjänsteproducerande företag som säljer timmar, precis på samma sätt som ett konsultbolag som Sweco eller Ångpanneföreningen säljer sina tjänster.

Alla bolag, liksom alla kommunala förvaltningar, måste anpassa sin verksamhet, kostym, efter de resurser som finns till förfogande. Eller hur skulle det se ut om Ericsson i samband med en kvartalsrapport skyllde på att aktieägarna ställde för stora krav och att man därför varit tvungen att köra bolaget med underskott. Likväl som det inte håller på aktiemarknaden och duger det inte i Ulricehamns kommun.

Min förhoppning är att fullmäktige ikväll kan fatta beslutet och justera beslutet omedelbart. Det är viktigt. Inte minst för att de olyckskorpar som i media har uttryckt att vi i och med ombildandet kommer att tappa fart inte ska få sin spådom i uppfyllelse. Näringslivsfrågorna är därtill alldeles för viktiga.

Det handlar om att få fart på etableringen av nya företag, näringslivsmässan, marknadsföringen av vårt nya industriområde Rönnåsen, turistsatsningen Destination Ulricehamn och marknadsföringen i samband med Änglagård 3.

Än en gång, herr ordförande, det här ett resultat av politik när det fungerar som bäst. Därför önskar jag bifall till liggande förslag och Roland Karlssons tilläggsyrkande.

Allt fler tvingas söka försörjningsstöd

 Mitt tal i fullmäktige i samband med delårsrapporten 2010 för Ulricehamns kommun:

Herr ordförande, vi har nu haft fyra år med borgerlig regering och ytterligare fyra år med borgerlig majoritet i Ulricehamns kommun. Under mandatperioden har regeringen sänkt skatter, mest för dem som tjänar allra bäst. Samtidigt har avgifter höjts, ersättningsnivåer har sänkts och vi lever idag i ett samhälle med större ekonomiska klyftor än vad vi gjorde för fyra år sedan.

Det blir man påmind av när man läser delårsrapporten för Ulricehamns kommun, herr ordförande. Här konstaterar Vård- och omsorgsförvaltningen att trots ett extra anslag på 3 miljoner kronor inför i år till försörjningsstöd räcker inte detta. Försörjningsstödet kommer ändå att gå med underskott i år. Under den gångna mandatperioden har kostnaden för försörjningsstöd ökat med 6 miljoner kronor på årsbasis – och då ska vi komma ihåg att ingen människa som tvingas söka försörjningsstöd känner stolthet. Frågan är om någon i den här församlingen kan känna stolthet?

För att vara berättigad försörjningsstöd är människor, våra kommuninvånare, tvingade att göra sig av med alla tillgångar. Försörjningsstödet är den sista utposten innan den personliga ekonomiska ruinens brant. Så ser verkligheten ut för allt fler av våra grannar, vänner och anhöriga i Ulricehamn år 2010.

Herr ordförande, jag har under arbetet med delårsrapporten kritiserat vård- och omsorgsförvaltningens nyckeltal för individ- och familjeomsorgen. Det handlar om mål om hur många dygn barn/ungdomar och missbrukare ska vara på institution. Sådana mål kan påverkas utan att kvaliteten försämras men risken är uppenbar att människans behov får offras när de ekonomiska målens tving ska skruvas åt.

Jag har också ifrågasatt målet för försörjningsstöd som bygger på att om arbetslösheten går ner så ska försörjningsstödet minska minst lika mycket och ökar arbetslösheten ska försörjningsstödet inte öka mer än arbetslösheten. Hur kan vi i kommunen påverka det, herr ordförande? Det bästa sättet är att låta personal gå runt på arbetsplatser och se till att människor är organiserade i en fackförening eller åtminstone i a-kassan. Men jag antar det inte är den borgerliga majoritetens avsikt. I marginalen kan vi hjälpa till genom en fungerande arbetsmarknadsorganisation om den har rejält tilltaget med resurser. Men i det stora hela är det ett mål som inte är påverkbart och därmed ska det bort och ersättas med ett nytt.

Det har jag också fått gehör från förvaltningen och jag ser fram emot ett tydligare och mer påverkbart mål 2011.

Tittar vi annars makroekonomiskt utifrån vårt lokala perspektiv lyckas kommunen klara den ekonomiska situationen väl. Och jag vill redan nu, herr ordförande, framföra mitt största beröm, inte minst till barn- och utbildningsförvaltningen som trots minskat anslag håller budgeten.

Men alla mynt har två sidor. Så även kommunens ekonomi. Och när den ekonomiska snaran dras åt drabbar det både brukare och personal. Färre pedagoger och lärare i förskolan och skolan. I vissa fall talar vi om en halvering av personaltätheten. I förskolan är lärartätheten nere på 5 årsarbetare per 100 elever i snitt.

Inte minst av den anledningen var det ett mycket välkommet besked som Kristdemokraternas Göran Hägglund lämnade så sent som i fredags. Han säger att partiet nu överger vårdnadsbidraget. Jag hoppas att de av väljarna försvagade Kristdemokraterna i Ulricehamn är inne på samma linje. Det skulle betyda att den miljon kronor som i dag tas från barn- och utbildningsnämndens budget till vårdnadsbidrag istället kan avsättas till personaltätheten som kan komma att stå inför ytterligare neddragningar beroende på hur den borgerliga majoriteten väljer att hantera nästa års budget.

Men, herr ordförande, vi ser också färre händer inom äldreomsorgen och inte minst ett undermåligt underhåll. I år har vi på grund av en tajt borgerlig budget tvingats att fatta beslut om att bygga på det uppskjutna underhållet med ytterligare 3 miljoner kronor. Det börjar nu närma sig 50 miljonersstrecket, det uppskjutna underhållet.  I våra verksamhetsmål för god ekonomisk hushållning är ett av målen att 75 kronor per kvadratmeter ska avsättas till underhåll. Det anses över tid vara en rimlig summa för att hålla vårt fastighetsbestånd som har ett värde till drygt 1 miljard kronor i gott skick. Men 75-kronan bygger på att vi inte har några uppskjutna underhåll. För var år växer detta ekonomiska berg sig allt högre och breder ut sig allt mer i vår kommun. Det måste vi ta på allvar, herr ordförande.

Kanske är det dags att se över detta mål och istället sätta målet i relation till det uppskjutna underhållet så att vi på sikt kan anta dagens mål.

Inom bolagssidan kan vi konstatera att vårt fastighetsbolag har lyckats väl trots rådande konjunktur. Bolaget får allt mer uthyrt. Klart godkänt, herr ordförande.

Bostadsbolaget Stubo har tack vare den låga räntan även i år kunnat spurta på med renoveringar. Något som också är viktigt att notera, herr ordförande, är att lagstiftningen för kommunala bostadsbolag nu stramas åt än mer. Inom kort ska kommunala bostadsbolag likställas helt och hållet med privata aktörer. Kommunen och politiken blir helt bakbunden. Är detta en syn som över tid är bestående från lagstiftaren är det rimligt att fråga sig vad vi ska ha ett kommunalt bostadsbolag till. För oss socialdemokrater bedömer jag att det kan bli aktuellt att ta i tu med den frågan på allvar den nästkommande mandatperioden 2014-2018.

En siffra som drar blickfånget till sig är Ulricehamns Energi som inom loppet av 16 månader lyckas förbättra sina obeskattade reserver med 35,5 miljoner kronor och prognostiseras att vid årsskiftet ha över 93 miljoner kronor i obeskattade reserver. Reserverna kan kvittas mot framtida investeringar. Dessa investeringar ska prioriteras inom ramen för moderbolaget.

Intressant är också att notera att kommunen inte har några långfristiga skulder, i alla fall inte på sidan 1. De långfristiga skulderna uppstår först på sidan 8 och då till en summa av 521 miljoner kronor.

Herr ordförande, årets resultat bygger nästan uteslutande på det tillfälliga konjunkturstöd som försvinner vid årsskiftet. Samtidigt bygger vi på oss ökade kapitalkostnader. Dessutom är det viktigt att beakta ekonomichefens bedömning av framtida resultat. Han skriver: 

”Min bedömning är att kommunen bör prestera resultat i storleksordningen 20-40 miljoner kronor för att uppnå stabilitet i sin verksamhet.”

Det är en utmaning. Och samtidigt ha med sig kvaliteten i verksamheten.

Revisorerna skriver i sitt utlåtande:

”Vi ser med stor oro på det betydande underskott, – 8,3 miljoner kronor, som Vård och omsorgsnämnden prognostiserar.”

Herr ordförande, vi ska komma ihåg att nämnden när de presenterar detta resultat har länsat sin buffert lika noggrant som Emil i Lönneberga när han slickar soppskålen. Inte en nickel av de sammanlagt 10,5 miljoner kronorna finns kvar.

För att tala klarspråk är Vård- och omsorgsnämndens resultat rensat från avlatsbrev, det vill säga föregående års ackumulerade överskott, kompensationer från kommunstyrelsen och reserven i form av den tomma soppskålen – 19,5 miljoner kronor.

I samband med att vi går in i en ny politisk organisation vid årsskiftet ska vi också anta nya ekonomiska styrprinciper. Förslaget som nu ligger är att den nya kommunstyrelsen, som omfattar förutom kommunstyrelsen även barn- och utbildning och vård- och omsorg, att den nya nämndens sammanlagda buffert ska vara cirka 15 miljoner kronor. Jag noterar att även Moderaternas Carljohan Molander uttryckt viss tveksamhet till buffertens ringa storlek, särskilt med tanke på att vård- och omsorg själva tömt sin buffert 10,5 miljoner kronor och ändå inte får pengarna att räcka till.

Slutligen, herr ordförande, det är en viktig insikt att ha med sig in i framtida budgetarbete. Och det är högst angeläget att vi har med oss båda perspektiven, båda sidorna av myntet, i arbetet. Annars riskerar vi att försätta oss själva i en allt svårare situation, både verksamhetsmässigt och ekonomiskt. Dessutom riskerar vi att få allt svårare att uppnå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.

Rödgröna motionerar om rörlig tillsynstaxa för företag

Många av kommunens företag är ålagda att varje år betala en tillsynstaxa till kommunen. Detta oavsett om kommunen utför någon tillsyn på företaget i fråga. Det kan sticka i företagens ögon och skapa irritation att betala en avgift utan att få någonting tillbaka. Och det har vi full förståelse för.

För att skapa en större acceptans för taxan bland företagen och dessutom öka incitamentet hos oss själva som kommun att verkligen genomföra tillsynen anser vi att det vore bättre att införa en lägre fast avgift för företagen och en rörlig taxedel som är kopplad till själva inspektionen/tillsynen.

Därför föreslår vi fullmäktige besluta

att ersätta dagens fasta tillsynstaxa med en lägre fast avgift och en rörlig taxedel så företagaren ser ett samband mellan till exempel inspektion och faktura.

Rödgröna motionerar om kvaliteten i skolan

En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för ungdomarnas framtida förutsättningar på arbetsmarknaden och ger företagen möjlighet att rekrytera välutbildad arbetskraft. Det är också en grundläggande fråga för att nå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.

Tyvärr är resultaten i grundskolan djupt oroväckande. För stor fokus har legat på skolstrukturen i Ulricehamns kommun. Vi behöver byta spår. Vi är tvungna att med all kraft fokusera på kvaliteten och innehållet i skolan.

I samband med att den nya politiska organisationen träder i kraft vid årsskiftet bör en beredning få uppdraget att arbeta fram en långsiktig plan på hur vi kan förbättra kvaliteten i skolan.

Uppdraget bör innehålla en översyn av:

  • det pedagogiska arbetssättet och lärarens roll i skolan
  • samarbetssättet inom skolans olika geografiska områden
  • resursfördelningsmodellen
  • kvalitetsmålen inom skolan

Självklart är det viktigt att ta till sig erfarenheter inom skolans värld i kommunen men även forskarrön och slutsatser från andra kommuner som har arbetat med att förbättra studieresultaten i skolan.

Uppdraget bör begränsas att första hand röra grundskolans verksamhet.

Vi föreslår fullmäktige att besluta

att ge en beredning i den nya politiska organisationen i uppdrag att ta fram en långsiktig plan för en förbättrad kvalitet i skolan.

Märkvärdigt omärklig process

I slutet av oktober ska fullmäktige besluta om att ta över ägandet i Näringsliv Ulricehamn AB, Nuab, fullt ut. Idag offentliggjordes att Torbjörn Frick väljer att lämna vd-posten i Nuab och gå vidare. Jag önskar honom lycka till.

Jag noterar också att Bo Högborn i sin ledare i Ulricehamns tidning tycker det är märkligt att den nuvarande styrelsen har påbörjat en rekryteringsprocess för att hitta en ny vd.

”Märkligt med tanke på att kommunen tar över ägandet om två och en halv månad. Den rekryteringen borde väl vara en uppgift för den blivande ägaren?”

Nu är det ju så att kommunen redan idag äger 30 procent av Nuab. I kraft av det har kommunen två styrelseposter i näringslivsbolaget. I ljuset av den insikten blir styrelsens rekryteringsprocess kanske inte fullt så märklig.

Sluta missgynna hyresrätten

”Det finns en attityd hos politiker där boende i hyresrätter nedvärderas… // I partiledardebatter i samband med valet kopplades till exempel boendet i hyresrätt ihop med socialbidragstagande och pekades ut som en orsak till ökande segregation. I bästa fall var det en groda i valdebattens hetta snarare än en politisk ståndpunkt.”

Den här kritiken levererar SABO, Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna Sverige idag gemensamt på SvD Brännpunkt. Vidare skriver man:

”Men det är inte bara språket och attityden som avslöjar vad politikerna anser om hyresrätten. Även de faktiska skattereglerna är missgynnande. En nybyggd hyreslägenhet är 2000 kronor dyrare per månad än ett nybyggt småhus eller en bostadsrätt, enligt en rapport som Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och SABO gemensamt tagit fram.”

Nyligen lyfte jag fram samma tankar och hur det missgynnar Ulricehamn i arbetet med att få hela kommunen att leva.

Skribenterna anser också att valfriheten också måste gälla boendeformen:

”Det måste vara upp till var och en att välja vilket boende som passar en bäst” och hänvisar till att de tre miljoner människor som bor i hyresrätt i Sverige idag har mycket stor spridning vad det gäller inkomst, yrke, ålder och etnicitet.

Just valfriheten lyfte samarbetspartierna i Ulricehamn fram i vår motion om en bostadsmarknad på lika villkor:

”Alla har inte möjlighet att investera i en bostadsrätt eller villa. Andra vill inte göra det utan vill investera i annat. Och det måste vara varje människa rättighet att få använda sitt egna kapital hur man vill utan att behöva bli bestraffad.”

Jag ser det som absolut nödvändigt att villkoren på bostadsmarknaden utjämnas för att vi ska kunna erbjuda alla invånare ett boende med rimliga förutsättningar på den plats de vill bo. Så sluta missgynna hyresrätten.

Om folkdräkt, lindholmare och synen på samhället

I dagens krönika på ledarplats i Ulricehamns tidning (UT) resonerar Bo Högborn om Sverigedemokraternas framgångar i de allmänna valen. Högborn refererar till SvD:s reportage om Tomelilla, ett av landets starkaste Sd-fästen.

Högborn skriver:

”Lite förvånad blev jag, när jag fick veta, att i de små byarna i Skånes lantbruksdominerade inland, där partiet, där partiet är allra starkast. Förvånad eftersom där knappt bor en enda flykting/invandrare.”

Låt mig först slå fast att jag tycker det är alldeles utmärkt att Högborn och UT lyfter fram problemet i dagsljuset. Det behöver vädras.

Jag läste samma reportage men möttes inte av samma förvåning. Generellt sett har Sd:s framgångar de senaste åren framför allt varit på landsbygden. Och det framför allt i södra Sverige.

Sett i backspegeln har Sd i mångt och mycket samma målgrupp som Sven Olov Lindholm, som tillsammans med andra uteslutna ur Nationalsocialisterna bildade Nationalsocialistiska arbetarpartiet (NSAP) 1933. ”Lindholmarna” riktade sig framför allt mot arbetarklassen och inte minst den svenska landsbygden.

Och då liksom nu var säkerligen deras framgång ett uttryck för en ”diffus, oprecis frustration” som Högborn resonerar vidare om när han refererar kolumnisten Rolf Gustavsson.

Anders L  Johansson skriver i boken Landsvägsagitatorn (Tiden) – en bok om Gunnar Sträng:

”I 30-talets Sverige kände många människor, särskilt bland de yngre generationerna, att livet på landsbygden tillhörde det förflutna.”(s. 285)

Detta utnyttjade ”lindholmarna” då liksom Sd idag. Sd gör det skickligt. Läs exempelvis första namnet i Ulricehamn Tommy Larssons svar på Borås tidnings frågor.

Men Högborn slår knut på sig själv när han ska knyta ihop säcken. En man i folkdräkt kan inte vara något hot, menar Högborn (kanske med glimten i ögat)och syftar på Jimmie Åkesson som i samband med riksdagens samling i Storkyrkan i veckan bar Blekingedräkten. Det är snarare så att Åkesson ville kommunicera med sin målgrupp genom klädvalet.

Men kläderna avgör inte politikens utformning. Det gör synen på samhället och människan. Om jag en dag möter dig i den bruna jacka jag har hängande i garderoben behöver du inte dra några förhastade slutsatser. Jag är socialdemokrat, oavsett jackans färg.