Brutna överenskommelser vitaliserar inte – det skapar kaos

Bo Högborn skriver idag på ledarsidan i Ulricehamns tidning om att brutna överenskommelser är en form av politisk omognad men som ändå måste ses i ett större sammanhang.

Ja, flera butiker har numera erbjudanden i stil med ”köp idag, betala på tio månader”. Jag har som köpare rätten att ifrågasätta villkoren när jag ingår köpet, diskutera priset, avtalet längd och så vidare. Men när jag satt min namnteckning på avtalet är det som gäller – det blir en överenskommelse. Känns det inte rätt för mig kan jag välja att inte ingå avtalet.

Liknande avtal tecknas dagligen mellan företag fast oftast med betydligt större belopp.

Med jämna mellanrum möts arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, vid förhandlingsbordet. De gör det med skilda intressen men med ett gemensamt syfte. Att komma överens om vilka spelregler som ska gälla på arbetets marknad den kommande perioden. 

Det arbetstagarna i grund och botten säljer är fredsplikten. Under den period avtalet löper får inte arbetstagarna vidta stridsåtgärder, förutom vid särskilda fall, som även det är reglerat.

Syftet med avtalet är att skapa stabilitet – för alla inblandade. Stabiliteten på svensk arbetsmarknad har också lagt grunden för den ekonomiska tillväxten i landet under decennier.

Likaså gäller i kommunpolitiken för blocköverskridande överenskommelser. Det är inte säkert att partierna kommer överens. Men gör de det, utifrån sina skilda ideologiska utgångspunkter, är det en stark framgångsfaktor som pekas ut gång på gång av forskare.

En kompromiss är aldrig till 100 procent perfekt för någon vare sig det rör arbetsmarknadens parter, affärer eller politiska uppgörelser. Men ändå tillräckligt bra.

Att någon av parterna bryter ingångna löften – även i ett större sammanhang – gynnar inte någon i längden. Som Högborn skriver: ”det undergräver ens framtida trovärdighet”.

Samtidigt är det så att ju större affärsuppgörelse, avtalsområde på arbetsmarknaden eller politiskt parti, desto större skada för företaget, landet eller kommunen.

Nu kör vi med en ”googlebudget”

Igår i samband med att budgeten för 2011 antogs av den borgerliga majoriteten talade sig Gulli Håkansson varm för hur vi kan dryga ut kommunens ekonomi genom att söka statliga och regionala medel till olika verksamheter. Inget ont i det. Det är bra om vi kan få ytterligare medel till att utveckla kommunen och våra verksamheter. Men det känns en aning riskfyllt att bygga kommunens ekonomi på eventuella anslag på sökta medel.

Men vi lever i nya tider, vi har en sökbar budget, en googlebudget. Jag hoppas på många ”träffar”, för kommunens bästa.

Utsträckt hand möttes av en kall

Kommunen befinner sig i ett mycket tufft ekonomiskt läge inför 2011. Intäktssidan i form av skatter och generella statsbidrag är förhållandevis låg och en rad nödvändiga investeringar står på tur. Samtidigt innehåller kommunens budget en rad osäkerheter i form av:

  • tjänster som ska försvinna men ingen vet vilka
  • lokaler ska avyttras men för att få beräknad effekt behöver de säljas per omgående
  • eventuella ekonomiska fördelar genom ett bättre samarbete med primärvården räknas hem som säkra medel
  • resultatet inför 2011 är under all kritik

Omvärlden är även den mycket oviss. Ingen förstå-sig-påare kan ge tydliga besked om vart ekonomin är på väg. En rad länder brottas med stora underskott och planerar historiskt stora sparpaket. Hur det slår mot den svenska ekonomin är osäkert.

Med det som utgångspunkt kom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet överens om att lägga fram ett kompromissförslag vad det gäller skattesatsen. Förslaget innebar en skattehöjning med 35 öre som fördelades enligt följande:

  • 20 öre till förbättrat resultat, som skulle ha blivit 16,2 miljoner kronor
  • 5 öre till sänkt borgensavgift för Stubo. Avgiften skulle ha blivit 0,65 procent istället för 1,15 procent.
  • 10 öre till minskade neddragningar i den kommunala organisationen. Neddragningarna skulle landat på 4,5 miljoner istället för 8 miljoner kronor.

Tyvärr valde den borgerliga majoriteten att avstå den utsträckta handen från S och V och kör vidare med oförändrad skattesats. Det är med inte ens dagstunn is vi rent ekonomiskt kliver in i 2011.

Flera borgerliga företrädare från flera partier hörde av sig till mig efter att vi antagit budget och beklagade att vi inte ingått överenskommelsen. Det är bara att beklaga men det är så politiken fungerar.

En hicka kan spräcka kommunens budget

Här är mitt tal i fullmäktige inför beslutet om 2011 års budget:

Presidium, ulricehamnare,

Ulricehamn är en vacker kommun som har goda förutsättningar att utvecklas och växa. Vårt geografiska läge ger oss rejäla möjligheter att ta del av tillväxten som vi ser i våra större grannkommuner både vad det gäller fler invånare och företag.

Men för att lyckas ställer det ett antal krav på kommunen; sunda finanser, realistiska ekonomiska resurser till våra verksamheter, väl avvägda och prioriterade mål och en tro på att politiken kan göra skillnad.

Men de ekonomiska förutsättningarna för nästa års budget kunde ha varit bättre. Ulricehamn är till ytan den största kommunen i Västra Götaland. Vi har en av de lägsta skattesatserna i länet. Vi har en rad nödvändiga investeringar som behövs för att kommunen ska kunna utvecklas. Dessutom sätter lågkonjunkturen djupa avtryck på intäktssidan. Som grädde på moset har vi en borgerlig regering som ökar kommunernas ekonomiska ansvar men som vägrar att skjuta till medel. Som exempel kan nämnas att kostnaden för försörjningsstödet, socialbidraget, har ökat med sex miljoner kronor på årsbasis. Detta sammantaget är en ekvation som inte går ihop.

Den borgerliga majoritetens budget bygger på det förslag som tjänstemännen tvingats arbeta fram för att den borgerliga majoriteten så enögd håller fast vid skattesatsen och innebär i runda tal besparingar på 20 miljoner kronor. Då ska vi komma ihåg att inför i år fick våra skolor, äldreboenden och verksamheter för funktionsnedsatta klara sig på betydligt mindre resurser än året innan. Och vi ska också komma ihåg att flera verksamheter idag går med underskott. Kommunstyrelsen har under året också vidtagit extra besparingsåtgärder för att klara årets ekonomi.

Inför nästa år väntar än mindre resurser. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet motsätter sig inte besparingsområdena men vi ifrågasätter summorna. Till exempel ska antalet korttidsplatser reduceras och ge 1,5 miljoner kronor till kassan. Samtidigt kan vi konstatera att närvårdsavtalet med primärvården ännu inte är klart. Innan vi har säkerställt att kvaliteten i verksamheten inte äventyras kan vi inte plocka bort resurser. Vi borde också ha tagit lärdom från i år då vi gick in med ett besparingskrav på miljonen kronor för att lägga ut verksamheter på intraprenad men som, när förslaget mötte verkligheten, inte kunde verkställas.

Likaså anser Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att det är bra att vi inför en bemanningspool. Det är klassiskt vänsterorienterat förslag. Vi har absolut inga bekymmer med det. Tvärtom. Men vi ifrågasätter om det verkligen kan ge besparingseffekter från år ett.

Tjänstemannaförslaget innehåller också personalreduceringar. Nettoeffekten ska vara en neddragning på 8 miljoner kronor. Samtidigt räknar tjänstemännen med puckelkostnader när nya förvaltningsorganisationen införs. Det innebär att bruttobesparingen i antalet tjänster blir än högre än 16 årsarbetare som det skrivs om i underlaget. Dessutom lämnar inte alla vid årsskiftet, vilket innebär att än fler tjänster måste beröras om vi ska uppnå besparingskravet. Vid direkta frågor var alla dessa tjänster ska tas bort kan ingen ge några tydliga svar. Det kan vi inte acceptera.

Likaså ser vi positivt på att avyttra tomma lokaler. Men förslaget att sälja Trädets och Älmestads skola innebär att fastigheterna behöver säljas innan årsskiftet för att få helårseffekten av den tänkta besparingen.

Jag noterar också att Centerpartiet inte hade några synpunkter på förslaget i kommunstyrelsen. Det parti som i valrörelsen lovade att öppna Älmestads skola 2012 igen. Knappt två månader efter valet går man med på att sälja fastigheten.

Låt mig också vara tydlig med att jag inte vill uppleva ytterligare en historia liknande den som skedde i Älmestad i våras där er alliansbroder Anders Dahlén blev utskälld efter noter och tjänstemän idiotförklarade. Nu är ni med och fattar beslutet. Stå för det sedan också. Låt era beslut ha en längre levnadstid än era vallöften.    

Så kommer vi till kapitlet Stubo där den borgerliga majoriteten följer tjänstemannaförslaget och höjer borgensavgiften till 3,5 miljoner kronor. Det är dock ännu oklart hur det exakta nya regelverket för kommunala bostadsbolag ska tolkas. I praktiken innebär förslaget på sikt höjda hyror med 250-300 kronor i månaden eller drygt 3 000 kronor per år för att finansiera avgiften. Ulricehamn kommer att sticka ut i Sverige vad det gäller avgiftens storlek. Vi ser med oro hur detta kan slå mot vårt bostadsbestånd, särskilt i våra mindre samhällen där marknadskrafterna inte är fullt så starka.

Den borgerliga majoritetens attityd är på sätt å vis att jämföra med fundamentalistiska feminister som kräver att männen ska avstå all makt med tanke på man innehaft den så länge. Nu är det kvinnornas tur, bort med alla män. För i praktiken innebär borgensavgiften av den här storleken att bostadsmarknaden blir kraftigt snedvriden, till Stubo:s nackdel. Bolaget får dyrare villkor än privata aktörer.

Samtidigt som vi egentligen, enligt min mening, dubbelbeskattar våra invånare som bor hos Stubo lyckas den borgerliga majoriteten att presentera ett långsiktigt hållbart resultat. Ert mål är ett resultat som motsvarar minst 2 procent av omslutningen. Men i ert budgetförslag kommer vi knappt upp 1 procent. Och 2012 ser det ut att bli än värre. Och då har halva mandatperioden gått utan att vi klarar av att leva upp till de ekonomiska mål som ni vill slå fast. Det räcker att börsen får hicka en gång så är vårt resultat helt åt fanders. Jag ser det som mycket sannolikt att kommunstyrelsen tvingas till nya besparingskrav under året liknande de som vi tvingats till i år.

Ett allt för svagt resultat hotar på sikt kommunens ekonomi och äventyrar därmed både verksamhet och investeringar. Vi tar det här på allvar och använder en närmare tredjedel av skattehöjningen enbart till resultatförbättring. Men vi ser också att det finns ett utrymme 2013 för justering nedåt av skatten i vårt förslag.

Ulricehamn har en ungdomsarbetslöshet kring 13 procent. Samtidigt står kommunen inför ett generationsskifte. Dessa två utmaningar kan vändas till en möjlighet men endast genom att riktade resurser avsätts. Vi fördubblar anslaget till omställningsåtgärder.

Ulricehamn har under 2010 tvingats till färre pedagoger, lärare och barnskötare i förskolan och skolan. Samtidigt gör Tingsholmsgymnasiet under 2010 ett underskott på 1,8 miljoner kronor. Den nya gymnasiereformen som träder i kraft 2011 medför också ett ökat ansvar.

Vi föreslår att sammanlagt 4 miljoner kronor skjuts till genom att också samtidigt avskaffa vårdnadsbidraget.

Inför 2010 förstärktes vård- och omsorgsnämndens budget med 3 miljoner kronor för att täcka ökade kostnader för försörjningsstöd. Vi ser med oro att denna ramförstärkning inte räcker i år utan överskrids med 1,7 miljoner kronor. Arbetsmarknaden är fortsatt osäker även om en viss återhämtning har skett från mycket låga nivåer.

Men för att säkerställa kvaliteten inom omsorgen skjuter vi till ytterligare medel till försörjningsstöd. Bedöms utrymmet vara mer än tillräckligt ska överskjutande medel föras till äldreomsorgen. Den har de senaste åren tagit stryk på grund av försörjningsstödet ökade kostnader.

Ulricehamns kommun har ett fastighetsbestånd till ett värde av drygt 1 miljard kronor. Underhållet är eftersatt. I år har vi på grund av en mager borgerlig budget tvingats att fatta beslut om att öka det uppskjutna underhållet med ytterligare 3 miljoner kronor. Det uppskjutna underhållet börjar nu närma sig 50 miljonersstrecket.

Vi avsätter 3 miljoner extra för nästa budgetår, motsvarande den summa som vi i år ålade tjänstemännen att spara in på underhållet och kommer därmed upp i ett underhåll motsvarande 120 kronor per kvadratmeter.

Slutligen, ta bort alla papper i kommunen, det sista du tar bort är målen för god ekonomisk hushållning. Det är kring det här dokumentet, fundamentet, som kommunens verksamheter är uppbyggda. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ringar in tre områden som strategiskt viktiga för att ha god ordning i vår ekonomi. För det första att skapa förutsättningar inom alla verksamheter för 25 000 invånare år 2020. För det andra att sätta upp personalpolitiska mål kring sjuktal, trivsel och utvecklingsmöjligheter. Och för det tredje; tydliga mål för vårt fastighetsunderhåll. Genom dessa tre enkla och tydliga mål får vi en framtidsinriktad kommun som har kontroll på i runda slängar 85-90 procent av våra kostnader. Vad den borgerliga majoriteten har ringat in i sitt förslag är, för att uttrycka sig modest, en aning oklart.

Men jag ser dock under rubriken finansiella mål i ert förslag att skattesatsen ska anpassas efter rådande ekonomiska situation. Innebär inte det att skattesatsen ska höjas i det läge vi befinner oss nu, åtminstone för att förstärka resultatet?

Målet är viktigare än enskilda skatter

Vilken skatt vann borgarna valet på? Det är en berättigad fråga efter att flera socialdemokrater i ledande ställning pekat ut en eller ett fåtal skatter som orsaken till socialdemokratins katastrofval. Fastighetsskatten och förmögenhetsskatten är två orsaker till valförlusten, menar man.

Socialdemokraterna behöver ompröva sin skattepolitik. Motivet är att det kan vara svårt att införa dessa skatter efter åtta år i opposition. Legitimiteten för dessa skatter urholkas allt mer, heter det.

Men en stilla undran blir hur vi ser på socialförsäkringssystemet vid ett eventuellt maktskifte 2014. Kommer Socialdemokraterna då att säga:

”Nu har vi haft urholkade socialförsäkringar i åtta år så nu är dessa legitimerade i det svenska välfärdsamhälle som vi socialdemokrater står för.”

Den engelske socialisten Richard Tawney sa: ”Det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot”.

Och rimligen är det här som diskussionen om socialdemokratins framtid borde starta. Vad har vi för mål, vart vill vi ta landet och vad är det för utmaningar vi ser?

Verktygen, bland annat skatterna, är bara ett medel för att nå målet.

Ett av målen har alltid varit demokratisering av ekonomin, att omfördela resurser i samhället så att fler människor uppnår individuell frihet, möjlighet och trygghet. Men om verktyg som fastighetsskatt och förmögenhetskatt ska överges, arvs- och gåvoskatt redan är övergivna, vad har vi då kvar för skatter för att uppnå målet om en demokratisering av ekonomin? Eller har vi socialdemokrater vänt vårt ansikte bort från detta mål?

Veronica Palm försvarar verktyget förmögenhetsskatt i dagens SvD.

– Det är rimligt att de som tjänar allra, allra mest, och har ett stillastående kapital, får bidra till samhället lite mer.

Det viktigaste är inte vilka skatter Socialdemokraterna ska ha så länge de har samma fördelningseffekt för att nå målet – demokratisering av ekonomin. För det är väl ändå målet?

Jag tror Socialdemokraterna behöver fundera på vad Tawneys ord har för betydelse för partiets politik, formulera ett nytt mål – ett nytt folkhem – för att konkurrera ut ”Utanförskap”. När målet är formulerat får vi se vilka skatter vi behöver för att nå vårt mål.

Åter till den inledande frågan, vilket skatt vann borgarna valet på? Ja, ska man tro opinionsundersökningar kan det knappast vara deras paradgren jobbskatteavdraget. Få känner till avdraget.

Sahlin avgår – men socialdemokratin lever

Mona Sahlin gjorde det enda rätta. Hon avgick. Jag har full respekt för Mona Sahlin. Det är en oerhört skicklig och erfaren politiker. Men många väljare jag mötte i valrörelsen valde aktivt bort Socialdemokraterna med Mona som motivering.

Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta riksdagsval på 100 år. Men att socialdemokratin skulle sakna betydelse hos väljare och ha relevanta lösningar på de utmaningar vi står inför stämmer inte. I landets 290 kommuner ökade Socialdemokraterna i hela 103 kommuner, varav Ulricehamn var en.

Men orsaken till valförlusten får ändå inte stanna vid en person. Förlusten kräver större förändring än så. Nu är det dock viktigt att vi tar fram en välförankrad ledare som kan axla rollen att leda partiet genom ett fortsatt förändringsarbete och samtidigt vara en ledare för folket.

Om snömos och dåligt väder

I dagens Ulricehamns tidning framställer Bo Högborn på ledarplats att jag i våras uttryckt mig kategorisk i frågan om ett samarbete mellan S och M i Ulricehamn. Han menar att jag helt avfärdat tanken med ”en mer etablerad samverkan”.

Högborn konstaterar samtidigt:

”Nu läser jag att det i flera kommuner i landet har inletts samarbete mellan just S och M (i syfte främst att ge SD så lite inflytande som möjligt). Så var det med de ideologiska skillnaderna.”

Hans beskrivning är rena snömoset och direkt felaktig. Högborns resonemang bygger på den beskrivning jag gav den 20 februari efter att han lyft tanken om ett samarbete mellan partierna på ledarplats. Jag skrev då bland annat följande:

”Samtidigt är det viktigt att ha respekt för den parlamentariska situation som kan uppstå efter valet när väljarna har sagt sitt. Och jag är inte beredd att stänga dörren för samarbeten med ytterligare partier förrän efter valet.

Där är givetvis Moderaterna ett av partierna. Samtidigt har jag i dagsläget svårt att se hur vi skulle kunna samarbeta. Våra värderingsmässiga utgångspunkter står långt ifrån varandra.”

Och det är väl så som S och M har resonerat i flera andra kommuner i landet. Jag hoppas att du får en trevlig helg, Högborn, trots vädret!