Det doftar unkna ovädrade brunkläder

Idag, på 25 årsdagen för mordet på Olof Palme, behandlade fullmäktige Sverigedemokraternas motion om mångkulturellt bokslut. Här är mitt huvudanförande: 

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart. Rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen; på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomen alltid på lur även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa, men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

Sverige har under århundraden handlat med andra länder. Naturtillgångar, kläder och teknologi. Till en av våra stora kristna högtider, jultraditionen, tar vi till oss en uppsjö av exotiska kryddor. Vårt lands välstånd och kultur bygger på insikten om att andra staters och människors villkor är tätt sammanflätade med våra egna. Den bygger på insikten om att vi alla tillhör en och samma jord. Det är en till stora delar vacker jord men den är begränsad. Allt för begränsad för att vi ska ha utrymme att bygga upp mentala murar mellan oss människor, där varje religion, eller ras, får monopol på vissa delar, begränsade geografiska områden, av vår jord.

Mentala murar gör att skuggorna mellan oss människor växer. Och det är skuggorna som är grogrunden.

När jag läser idéerna i denna motion sveper en doft av unkna ovädrade brunkläder genom mig. Motionen gör mig illa berörd. Den för tankarna tillbaka till en tid då människans mest primitiva och hemska sida tvingades fram i Europa. Mänsklighetens kreatur styrde, dikterade villkoren och avrättade människor på grund av deras ras eller religiösa tillhörighet.

Era tankar kommer aldrig att bli förpassade till dåtiden. Fördomen kommer tyvärr alltid att leva kvar. Men det är upp till oss att ta ansvar för varandra, mota bort skuggan och minimera grogrunden, så att vare sig vi eller våra barn fastnar i dessa vedervärdigheter.

Hälsa era rasteoretiker, assimileringsteoretiker och nationalstatsvurmare, som ligger bakom sådana här centralt skrivna motioner, att det inte passar sig i Ulricehamns kommun.  Jag är ingen provinspartist, jag är internationalist. Och då betyder det att alla är välkomna.

Förvånande, cyniskt och en stor dos självgodhet

Jag förvånas över den stora dos av självgodhet som bland annat Jonas Ransgård, kommunstyrelsens vice ordförande i Göteborg uttrycker på dagens debattsida i GP.

Med utgångspunkt från den rapport som Socialdemokraternas kriskommission presenterade nyligen där man bland annat konstaterar att ”I Sverige 2011 finns allt fler barn vars föräldrar inte har råd att köpa dem gummistövlar”, konstaterar Ransgård att Moderaterna har löst frågan genom att sänka skatterna.

Nyligen kom Västra Götaland med en förhandsversion av regionrapport 2011. I den konstateras:

”Utvecklingen i Västra Götaland det senaste decenniet är i många stycken bra, men den är inte hållbar. En allt tydligare skiktning av regionens befolkning oroar mest. Mellan de som har arbete och de som inte har arbete.”

I veckan gick Sveriges kristna råd till hårt angrepp mot den ökande barnfattigdomen och hårda utförsäkringsregler.

Arbetslöshetskassornas samorganisation slog nyligen fast i en rapport att en minoritet av de öppet arbetslösa numera är berättigade a-kassa. Endast 4 procent har 80 procent i ersättning av sin tidigare inkomst. Under året väntar andelen sjunka ytterligare.

Nyligen kom siffror från riksdagens utredningstjänst om jobb- och utvecklingsgarantin fas 3. Där konstateras att sedan mars 2009 har totalt närmare 44 500 personer deltagit i fas 3, varav cirka 8 500 personer i Västra Götaland. Få lyckas att bryta sig ur fas 3.

Lägg därtill alla som har utförsäkrats på grund av den borgerliga politiken.

Ransgård & Co konstaterar kort: ”Allting har inte fungerat till fullo.”

Det känns inte bara cyniskt utan också som om Moderaterna har drabbats av självgodhet genom att bara vifta bort dessa kalla fakta med ett så kort konstaterande.

Oroväckande med politisk vilja att införa utmaningsrätt i kommunen

I början av veckan lade den borgerliga majoriteten fram sitt kommunalpolitiska handlingsprogram. I stora delar tar deras handlingsprogram upp likvärdiga frågor som samarbetspartierna tog fram inför valet 2010. Det borgar för att vi under mandatperioden förhoppningsvis kan driva många frågor gemensamt.

Det finns dock ett par punkter som oroar mig. Dels handlar det om att införa utmaningsrätt. Det är mycket mer långtgående än att införa LOV. Det är en djupt ideologiskt laddad fråga som jag förutsätter att det kommer att bli stridigheter kring.

Det saknas en rubrik om kommunens ekonomi. Förutom en generell skrivning i inledningen om en god ekonomisk hushållning finns inga skrivningar. Det är synd och bekymmersamt att den borgerliga majoriteten inte vågar vara lika tydliga här som kring exempelvis kvaliteten i skolan. Inte minst med tanke på att vi står inför en rad viktiga investeringar de kommande åren.

Inom skolan sätter den borgerliga majoriteten ett mätbart mål vad det gäller kvaliteten i skolan. I samarbetspartiernas handlingsprogram inför valet fanns en målsättning för år 2020 att ligga på 10 i topp i SKL:s öppna jämförelser. Jag känner att den borgerliga majoritetens mål följer denna linje.

Jag noterar också att landsbygdsutvecklingen ska främjas genom bland annat bioenergi. Det är bra. Det ligger i linje med vad det rödgröna styret i regionen vill och går, som jag tolkar det, längre än vad den borgerliga regeringen avser. Statens energimyndighet skickade nyligen ut en rapport för yttrande i regionen om en biogasstrategi, som kritiseras starkt från regionen för att vara alldeles för passiv. Jag känner att den borgerliga majoriteten delar regionens syn i dessa frågor.

Jag uppskattar också att den borgerliga majoriteten tar så tydlig ställning för mångfalden på arbetsplatsen i sitt handlingsprogram.

Området Miljö följer i stora delar samarbetspartiernas handlingsprogram och en av punkterna slår direkt an till den motion Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lämnade in vid senaste fullmäktige.

Och slutligen Det är bra att vi ska verka för gemensamma lånekort i Sjuhärad. Det är en av de frågor som, inte minst jag själv drivit, under en längre tid.

Frågor till Lars Holmin om svar på motion och synen på öppenhet

På måndag samlas fullmäktige i Ulricehamn. Till det mötet ställer Inga-Kersti Skarland följande två frågor till kommunstyrelsens ordförande Lars Holmin.

 I oktober 2009 lämnade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet in motionen ”Säkerställ kommunal organisation, kompetens och strategi för upphandling av varor och tjänster”.

Motionen trycker på vikten av att kommunen tar fram en strategi för hur kommunen ska förhålla sig till kommunal verksamhet i privat och offentlig regi ur ett upphandlar-, arbetsgivare- och demokratiperspektiv. Samtidigt är det viktigt att kommunen säkerställer kompetens och rutiner för den inriktning kommuner väljer.

I kommunallagen 5 kapitlet 33§ står följande:

”En motion eller ett medborgarförslag bör beredas så, att fullmäktige kan fatta beslut inom ett år från det att motionen eller medborgarförslaget väcktes.”

På dagens möte i fullmäktige behandlar vi en lägesrapport om Lagen om valfrihet, LOV.  Där konstateras att det är viktigt att politikerna tar ställning till hur man ser på egenregin. Man skriver: ”Vill man försäkra sig om att behålla en viss del av egenregin eller är man beredd att konkurrentutsätta sig helt och hållet och därmed eventuellt stå inför att lägga ned den egna verksamheten.”

I en debattartikel publicerad den 12 februari i Ulricehamns tidning skriver de borgerliga gruppledarna och kommunalrådet:

”Några frågor återstår att ta ställning till för oss politiker, vilket vi kommer att göra omgående så att arbetet inte fördröjs”

Detta föranleder två enkla frågor:

1.    När kan vi räkna med att få motionen behandlad i fullmäktige?

2.    Avser den borgerliga majoriteten att bjuda in samarbetspartierna till en dialog om hur vi ska se på egenregin i kommunen?

Centerpartiet vill mata sparvarna

Centerpartiet vill mer än Moderaterna på skatteområdet. Vi nöjer oss inte med skattesänkningar för dem som betalar värnskatt utan vi måste också sänka marginalskatterna på högre inkomster. Det skriver 17 centerpartister på SvD Brännpunkt.

Man kan fråga sig varför partiet inte föreslår att vi avskaffar skatten helt och hållet. Då kan marknadskrafterna få verka fullt ut. Det ligger i linje med vad detta forna landsbygdsparti numera driver för ideologisk linje.

Alliansfritt Sverige har fångat upp John Kenneth Galbraiths metafor:

”Om man ger hästarna tillräckligt med havre så kommer en del av det att så småningom hamna i hästspillningen och ge föda åt sparvarna.”

Jag antar att Centerpartiet ser sina forna kärnväljare som just dessa sparvar.

Analysera hur dagens skattemedel kan användas mer effektivt

Försörjningsbördan kommer att öka i Sverige de närmaste 20 åren. Den icke allt för revolutionerande nyhet presenterade Jens Magnusson, välfärdsekonom på SEB, på DN debatt i måndags.

Ulricehamns tidning har brutit ner siffrorna på ett lokalt plan och konstaterar att varje arbetande i kommunen ska försörja en och en halv person till om 20 år.

Jens Magnusson menar att det behövs åtgärder inom flera områden och han ringar in fyra i sin artikel:

  • stimulera högre produktivitet inom välfärdstjänster
  • uppmuntra människor att arbeta mer och under längre tid
  • öppna välfärdssystemen för kombinerad privat och offentlig finansiering
  • gör det enklare och mer attraktivt för människor att komma till Sverige för att arbeta

Inget fel i dessa punkter, inte alls. Men innan vi går in på strategiska framtidsinriktade frågeställningar så behöver vi göra en ordentlig nulägesanalys genom frågor typ:

  • Hur används våra skattemedel idag?
  • Vad ska skattemedlen finansiera?

Borås stad har idag ungefär 2, 5 platser per elev inom gymnasiet. Allt betalas med skattemedel.  Är det rimligt? Vill vi ha ett system som med hjälp av skattemedel överdimensioneras 2,5 gånger.

Lena Palmén, kommunalråd i Borås, använder ibland en den retoriska jämförelsen:

”Vad skulle invånarna säga om vi drog fram 2,5 vattenledningar till varje hushåll – allt betalt med skattemedel – för att familjen ska få bestämma vilken ledning man vill använda?”

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, för att använda Gustav Möllers uttryck. Detta här är uppenbarligen en stöld från folket, enligt mitt sätt att se det.

Det hade varit mycket bättre om staten, tillsammans med förslagsvis Arbetsförmedling och arbetsmarknadens parter, långsiktigt slog fast hur många utbildningsplatser som behövs inom varje sektor. Planen skulle kunna revideras en gång per mandatperiod.

När efterfrågan är klarlagd kan skolor, oavsett driftsform, ansöka om att få driva utbildningarna. På så sätt slipper vi en provocerande överproduktion som ska betalas via skattsedeln.

Vi behöver rannsaka oss själva hur vi använder våra skattemedel inom all verksamhet. Det innan vi försöker hitta externa finansieringslösningar genom högre pensionsålder, förbättrad produktivitet, privata lösningar eller arbetsinvandring som inte behöver uteslutas. Saker och ting behöver göras i dess rätta ordning.

Dessutom, hade vi råd att sänka skatter för 100 miljarder kronor förra mandatperioden borde det finnas ett utrymme för en viss höjning, om den politiska viljan finns.

Call, Anders Borg, lägg korten på bordet

Enligt experter är poker ett spel som framför allt handlar om skicklighet. Genom att vara väl påläst och grunda sitt spel på genomtänkta teorier är skickligheten större än turen när korten väl läggs på bordet, hävdas det.

Just teorier är ett välbeprövat ord hos finansminister Anders Borg. Försämringar i a-kassa, socialförsäkringar och stora skattesänkningar till redan rika brukar gömmas bakom ekonomiska teorier som ska minska utanförskapet.

Men, Anders Borg, i Ulricehamn ökar försörjningsstödet för fjärde året i rad. . Under perioden 2006-2010 ökade kommunens kostnad för försörjningsstöd med 65 procent eller närmare 6 miljoner kronor på årsbasis.

Socialstyrelsen konstaterar att utbetalningarna ökade i 71 procent av kommunerna under 2010 och i 29 kommuner ökade sina utbetalningar med 30 procent.

Kommunens siffror bekräftas också i Västra Götalands regionrapport 2011, där en förhandsversion presenterades nyligen. I rapporten konstateras:

”Utvecklingen i Västra Götaland det senaste decenniet är i många stycken bra, men den är inte hållbar. En allt tydligare skiktning av regionens befolkning oroar mest. Mellan de som har arbete och de som inte har arbete.”

I dag går Sveriges kristna råd till hårt angrepp mot den ökande barnfattigdomen och hårda utförsäkringsregler.

Arbetslöshetskassornas samorganisation konstaterar i en ny rapport att en minoritet av de öppet arbetslösa numera är berättigade a-kassa. Endast 4 procent har 80 procent i ersättning av sin tidigare inkomst. Under året väntar andelen sjunka ytterligare.

Jag säger ”call, Anders Borg.”

Lägg korten på bordet och förklara för mig när vi, enligt dina teorier, ska få se minskade klyftor, när en majoritet av arbetslösa får drägliga villkor att ta sig vidare i livet, när barnfattigdomen minskar, när sjuka får möjlighet att vara sjuka utan att betraktas som fuskare.

Jag vill syna dina kort.