Det doftar unkna ovädrade brunkläder

Idag, på 25 årsdagen för mordet på Olof Palme, behandlade fullmäktige Sverigedemokraternas motion om mångkulturellt bokslut. Här är mitt huvudanförande: 

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart. Rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen; på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomen alltid på lur även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa, men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

Sverige har under århundraden handlat med andra länder. Naturtillgångar, kläder och teknologi. Till en av våra stora kristna högtider, jultraditionen, tar vi till oss en uppsjö av exotiska kryddor. Vårt lands välstånd och kultur bygger på insikten om att andra staters och människors villkor är tätt sammanflätade med våra egna. Den bygger på insikten om att vi alla tillhör en och samma jord. Det är en till stora delar vacker jord men den är begränsad. Allt för begränsad för att vi ska ha utrymme att bygga upp mentala murar mellan oss människor, där varje religion, eller ras, får monopol på vissa delar, begränsade geografiska områden, av vår jord.

Mentala murar gör att skuggorna mellan oss människor växer. Och det är skuggorna som är grogrunden.

När jag läser idéerna i denna motion sveper en doft av unkna ovädrade brunkläder genom mig. Motionen gör mig illa berörd. Den för tankarna tillbaka till en tid då människans mest primitiva och hemska sida tvingades fram i Europa. Mänsklighetens kreatur styrde, dikterade villkoren och avrättade människor på grund av deras ras eller religiösa tillhörighet.

Era tankar kommer aldrig att bli förpassade till dåtiden. Fördomen kommer tyvärr alltid att leva kvar. Men det är upp till oss att ta ansvar för varandra, mota bort skuggan och minimera grogrunden, så att vare sig vi eller våra barn fastnar i dessa vedervärdigheter.

Hälsa era rasteoretiker, assimileringsteoretiker och nationalstatsvurmare, som ligger bakom sådana här centralt skrivna motioner, att det inte passar sig i Ulricehamns kommun.  Jag är ingen provinspartist, jag är internationalist. Och då betyder det att alla är välkomna.

Annonser

One thought on “Det doftar unkna ovädrade brunkläder

  1. Mycket bra tal! Märktes dessutom på KF att det här inte bara är ord utan att det finns en stark övertygelse bakom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s