Klarläggande om införandet av LOV

I samband med fullmäktige igår lade Inga-Kersti Skarland följande interpellation om lagen om valfrihet, som ska införas i Ulricehamn inom bara någon månad.

Varje människa ska ha rätten till sina fria val oavsett ålder, kön och etnisk bakgrund. Samhällets uppgift är att stimulera och hjälpa varje människa att uppnå denna frihet.

Min grundläggande övertygelse är att ha rätten att välja vilken logotyp som finns på personalens arbetskläder, exempelvis inom hemtjänsten, inte är den valfrihet våra äldre i kommunen först och främst är intresserad av. Det handlar istället om att själv kunna få bestämma vad som ska utföras.

Men fullmäktige har beslutat att varje brukare ska välja vilket företag som ska utföra vården genom att införa lagen om valfrihet, LOV.

Trots att vi socialdemokrater varit skeptiska och rest farhågor med att införa LOV finner vi oss i ett demokratiskt fattat beslut. Vår uppgift som största och ansvarstagande parti är att se till att övergången från dagens system till det nya går så bra som möjligt för brukaren.

Enligt senaste lägesrapporten anges att LOV inom hemtjänst kan införas i september och LOV inom handikappomsorgens dagliga verksamhet under hösten. Med tanke på att en hel del arbete återstår inom båda verksamheterna är det tämligen kort tid för arbetsgrupper och tjänstemän att arbeta fram förutsättningar och rutiner. Bl. a saknas beslut om ersättningsnivåer, framtagande av beställar- utförarsystem, nivåindelning av brukarnas behov, rutiner för uppföljning samt ytterligare en mängd definierade uppgifter som beskrivs i lägesrapporten.

Det saknas också beskrivningar över vilka konsekvenserna blir för den egna verksamheten. Det saknas också plan för omställning av verksamheten. Det behövs en tydlig genomlysning över hur genomförandet av LOV påverkar den kommunala verksamheten.

Vi vill att kommunen skall ses som en god arbetsgivare, detta bör också gälla andra företag som utför verksamhet för kommunens räkning. Otrygga villkor påverkar hälsan som i sin tur påverkar hur arbetet utförs. En studie från Umeå universitet visar exempelvis att det är mer vanligt med psykiska besvär bland tillfälligt anställda än fast anställda.

Kommunerna i MUST-området har kommit fram till att ersättningen per timme till externa utförare skall vara 380:-. Det är en högre summa än den som den kommunala organisationen erhåller för tillfället.

Det är viktigt med en tidig och öppen redovisning av konsekvenserna så att vi politiker kan garantera en god kvalitet för brukaren. Låt oss inte göra införandet av LOV till en överideologisk fråga utan att vi kan sköta det här med sunt förnuft och under säkra former.

Därför ber jag Kommunstyrelsens ordförande att tydliggöra ett antal viktiga frågeställningar:

Vilka blir de ekonomiska konsekvenserna av införandet av LOV?

Hur är förfrågningsunderlaget utformat? Ställs det exempelvis krav på vilken kompetens personalen hos utföraren skall ha? Ställs det krav på arbetsvillkor och att det utförande företaget har kollektivavtalsliknande villkor? Ställs det krav på frivilligt utökande av meddelarfriheten så att det finns en likställighet med kommunalt anställd personal?

Hur ser rutinerna ut för godkännande av utförare?  

Hur är beställar – utförar modellen utformad?

Inom handikappomsorgens dagliga verksamhet skall brukarnas behov nivåindelas. Vilka blir konsekvenserna (positiva/negativa) av detta för brukarna? Vilka krav ställs på utförarna att kunna ta hand om samtliga nivåer?

Hur skall utförarnas uppföljning hanteras? Om de skall använda kommunens verksamhetssystem, vad skall kommunen stå för i det sammanhanget?

Vilken redovisning skall ske av utförande företags anställningsformer? Övriga krav på arbetsmiljö?

Vilka konsekvenser (positiva/negativa) får införandet av LOV för den kommunala verksamheten och för de anställda inom hemtjänst och handikappomsorgens dagliga verksamhet?

Hur ser planeringen ut för omställningsåtgärder av den egna verksamheten/personalen?

I sista hand påverkar alla dessa frågor servicen och kvaliteten på det som utförs hos brukaren.

Annonser

Närheten har idag inga gränser

Mitt svar i samband med att min interpellation om flyktingmottagandet i kommunen besvarades i fullmäktige.

Världen blir allt mer sammanflätad. En naturkatastrof i Japan tvingar fabriker i Europa och USA att stanna av sin produktion och Expert vid Prången blir utan tv-apparater. Även om det är som en ljum västanfläkt i jämförelse påverkas vi alla av denna naturkatastrof.

En frigörelsekamp för demokrati i Afrika påverkar bensinpriset på OKQ8 vid marknadsplatsen. Även om det är som en blinkning i jämförelse påverkas vi alla av denna frigörelsekamp.

En översvämning i Kina till följd av de klimatförändringar som vi människor har orsakat gör att priset på ris blir dyrare på ICA. Även om det är en axelryckning i jämförelse påverkas vi alla av denna översvämning.

Likväl som vi är en del av denna naturkatastrof, frigörelsekamp och översvämning är vi också en del av dessa länders framgångar i form av ny teknik, råvaror eller genom turistiska upplevelser.

Närheten har idag inga gränser.

Ingen kan på fullt allvar tro att varje stat, varje nation, ska vara sin egen lyckas smed. Att nationsgränser ska stängas, ridåer byggas och människor inneslutas i samhällen isolerade från omvärlden. Dessa teorier är i dagens värld prövade, dömda och kastade på historiens bakgård.

Internationalismen är för mig en frihetsrörelse. Men denna rörelse blir en frihet först när den fattige pojken i Buenos Aires får möjligheten till utbildning, när den sexuellt utnyttjade flickan från Bukarest får trygghet och vård och när familjen som är på flykt från förtrycket i Iran får tillgång en fristad, ett rum och ro. Och det är här politiken kommer in.

Att strunta i att hjälpa människor som far illa, att göra skillnad på folk och folk, på den lille pojken i Buenos Aires och barnen på Stadsskogens förskola, på flickan från Bukarest och våra tonårsbarn, på familjen på flykt från förtrycket i Iran och vår egen granne är inte bara kallsinnigt och cyniskt. Det är dessutom dumdristigt.

Idéer föds i mötet mellan människor. Dom föds runt kaffebordet, i klassrummet, på arbetsplatsen mellan oliktänkande. Dom föds i mötet där olika erfarenheter, kunskaper och insikter bryts mot varandra, gnuggas och förfinas. Dom föds i brytpunkten mellan olika kulturer.

Det olika berikar. Inte bara i form av idéer utan även smaker, dofter och färger. Det olika berikar också genom annorlunda former, stilar och skildringar. Dessa insikter gör att jag idag har svårt att tänka fyrkantigt. Världen är rund.

Kommunens flyktingverksamhet är framgångsrikt. Och det finansieras genom att företag och den rikare delen av befolkning avstår en del av sina pengar i form av skatt. Men som vi kan läsa har det genererat i nya läkare, sjuksköterskor, apotekare och tandläkare. Och om jag inte är felunderättad har det också lett till ett antal nya företag i kommunen. Alla dessa människor berikar. Alla dessa människor har fått nya chanser att ta sig vidare från liv i förtryck och misär.

Med det tackar jag kommunstyrelsens ordförande för svaren på mina frågor. Det är vår uppgift att mota bort fördomar kring kommunens flyktingmottagande. Här har vi alla ett ansvar. Efter dessa svar har vi ytterligare fakta på bordet. Än en gång, tack för svaret.

Om demokrati, Lassalyckan och bälten

Det finns ett värde i olika uppfattningar. Det är när olika åsikter stöts och blöts mot varandra som demokratin kommer till sin rätta. Meningsskiljaktigheterna ska värdesättas och respekteras, så länge argumentationen hålls ovanför bältet.

Men när långt verkande beslut ska tas som påverkar kvaliteten i verksamheter eller som på ett betydande sätt påverkar kostnader för drift och investeringar är en samförståndspolitik avgörande.

Det utesluter inte skarpa ideologiska motsättningar. Det utesluter heller inte hård politisk strid om så skulle vara men det förutsätter en strävan att i avgörandets stund nå en så bred förankring som möjligt. Även om det innebär att uppge något av den egna ståndpunkten för att kunna ta hänsyn till andra. Därigenom kan man uppnå den breda förankringen hos folket.

Och det är så jag ser på våra beslut kring Lassalyckan. Och som jag tidigare påpekat vad det gäller uppgörelsen var det sju partier som från början var med. Dock gjordes inga överenskommelser om finansieringen.

Men som ledare för oppositionen har jag påpekat för den borgerliga majoriteten att ta med investeringen i Lassalyckan i sina överväganden när budgeten för kommunen har tagits.

Journalisten Leif Fjellström, Fjellis, skrev nyligen i sin krönika i Ulricehamns tidning att det är lite sent att komma nu med synpunkter. Besluten är redan tagna. Jag delar Fjellis uppfattning.

Oavsett om jag är anhängare av en majoritet, opposition eller är en politisk vilde blir jag tvungen att följa fattade beslut. Det är demokratins spelregler. Se på Tvingen 9 och 10. När fullmäktige väl fattat beslutet får jag – och de som delar min uppfattning – släppa den politiska striden och debatten. Demokratin har sagt sitt.

Självklart kan och ska de som fattat beslutet ställas till svars. Men då krävs det att det ställs frågor. Lösryckta angrepp duger inte. Då hamnar argumentationen – om än alldeles för sent – under bältet.

Magstarkt när sjuk försäkring förändras

Regeringen skulle bryta bidragsberoendet. Många sjukskrivna skulle nu kunna återknyta kontakten med arbetslivet. Så hette det när regeringen drev igenom den kraftigt försämrade sjukförsäkringen 2008.

Regeringen var väl medveten om vad försämringarna i sjukförsäkringen innebar. Den gick in i det nuvarande regelverket med öppna ögon. Förslaget mötte massiv kritik från bland annat fackliga organisationer, försäkringsbolag och arbetsgivareorganisationer som rent ut sagt spytt galla över förslaget under relativt lång tid. En del av kritiken var att det inte går att tidsbestämma när en sjukdom övergår i friskhet och arbetsförmåga.

Men regeringen valde att genomföra försämringarna ändå. Och kritiken fortsatte. Nu kan vi konstatera att regeringens sjukförsäkring är ett fiasko vars pris tvingats betalas av alla som blivit rejält misshandlade. Den sista att inse detta var regeringen själv.

Av de 12 570 utförsäkrade vid årsskiftet 2010 fanns 12 procent i arbete, varav hälften i subventionerad form. Det stämmer väl överens med de siffror för återvändande till arbetsmarknaden som vi hade redan innan den borgerliga regeringen ändrade sjukförsäkringen.

Tack vare att så många utsatta har vågat träda fram, tack vare att så många frivilliga människor och organisationer har valt bilda opinion och stötta drabbade människor tvingas nu regeringen att ändra sitt egna förslag som man med en dåres envishet drev igenom. Det visar på att solidariteten i Sverige är stark och att en gemensamt finansierad sjukförsäkring med goda villkor har ett starkt stöd hos det svenska folket.

Det är alla dessa människor som är hjältarna och ska ha beröm – även om regeringen långt ifrån går kritiken fullt till mötes. Men trägen vinner. Jag är övertygad om att kritiken kommer att fortsätta när det visar sig att försäkringen fortfarande inte duger för det svenska folket.

Därför blir det, i mina ögon, lite väl magstarkt att som centerpartisten Elisabeth Petersson den 12 april försöka ta åt sig äran av de magra förbättringar i sjukförsäkringen som regeringen nu föreslår efter att kraftigt ha försämrat den 2008. Det är som att stjäla kolorna från barnen och sedan ge sig själv beröm när man lämnar tillbaka kolapappren.  Det duger inte. Det är ryggradslöst.

En propp för sänkta ambitioner för Sverige

Vart femte företag får tacka nej till order på grund av att de inte kan hitta personal med rätt kompetens. Samtidigt Sverige har en hög arbetslöshet. Inom industrin är arbetslösheten kring 13 procent. Trots det saknar regeringens vårproposition inga som helst satsningar i utbildning.

Idag lever vart tionde barn i Sverige i en familj som har så knapert ställt att det klassas som fattigdom. Trots det innehåller ”proppen” inga konkreta åtgärder och resurser.

De gamla Moderaterna skulle lösa allt med skattesänkningar. De nya kör med samma medicin. En rimlig fråga är vad som är skillnaden mellan gammalt och nytt.

Deras tankar är prövade, misslyckade och borde för länge sedan kastats på tippen bland cyniskt och miljöfarligt avfall. Tydligen kastades tankarna på återvinningsstationen och har bara dammats av och polerats upp.

Märkliga turer kring Lassalyckan får mig att fundera

Mina reflektioner apropå dagens ledare i Ulricehamns tidning (UT) och debattartikeln i nämnda tidning.

Den 18 januari 2010 beslutade kommunstyrelsens arbetsutskott att följande ska ingå i projekt Lassalyckan:

  • Ersättning av Vistavallen med fyra 11 mannaplaner
  • Ny uppfartsväg
  • Ny lokalisering av UIF-stugan
  • Ny konstsnöanläggning klar vintersäsong 2010-2011
  • Fjärrvärmeanslutning
  • Projektering ny isyta

Detta beslut togs efter många och långa förhandlingar mellan den borgerliga majoriteten och samarbetspartierna.

I uppgörelsen mellan partierna fanns också med att en ny isyta ska stå färdig säsongen 2012-2013. Finansieringen av denna isyta fanns inte med i det här beslutet. Allt detta har också redogjorts.

Beslutet om en ny isyta handlar bland annat om att unga konståkare och hockeyspelare inte ska behöva träna till klockan 22.30 på vardagskvällar och ha skola dagen efter. Samtidigt finns det idag ett minimalt utrymme för allmänheten att åka skridskor.

I grunden är detta positivt. Det betyder att många av våra unga rör på sig. Det påverkar folkhälsan. Det också positivt att våra unga är föreningsaktiva. Föreningsliv, oavsett om det är idrott eller kultur, fostrar unga att ta ansvar och få ökad förståelse för att vi genom att arbeta tillsammans kan nå längre.

Den blocköverskridande uppgörelsen innehöll inga överenskommelser kring finansieringen. Som ledare för oppositionen har jag påpekat för den sittande majoriteten att hantera neddragningar inom vård, skola och omsorg varsamt. Inte minst med tanke på att dessa neddragningar kan ställas mot investeringen vid Lassalyckan.

Inledningsvis lovordades investeringen på UT:s ledarsida. Men ganska snart gjorde tidningen en tvär vändning och har sedan dess varit kritisk över lag. Likaså noterar jag att ett av de partier som var med vid uppgörelsen också har svängt och intagit en kritisk hållning.

För mig är det en nyhet att projektet Lassalyckan inte håller sina ramar, vilket påstås i dagens ledare i UT. Jag har svårt att se att det är sant. För jag förutsätter att de tjänstemän som leder arbetet omedelbart signalerar om de bedömer att de inte klarar av att hålla sig inom befintliga finansieringsramar. Notera att i dessa ramar ingår en post på 4,5 miljoner kronor för oförutsedda kostnader. Men jag kommer att lyfta frågan för att säkerställa att så inte är fallet.

Jag har heller inte fått någon fråga från UT om att så skulle vara fallet. Det betyder att uttrycket ”uppgifter som dock inte gått att få bekräftade, eftersom politikerna inte gärna talar om kostnader.” blir ett lösryckt angrepp. Det är djupt olyckligt.

Man kan fundera på om det är värt som opposition att ingå överenskommelser för att leda den här kommunen framåt. Det kanske är bättre att ställa sig på läktaren och gnälla. Även om det är lite trångt så går det nog att maka åt sig en plats.

Låt oss ha en öppen övergång till LOV

Varje människa ska ha rätten till sina fria val oavsett ålder, kön och etnisk bakgrund. Samhällets uppgift är att stimulera och hjälpa varje människa att uppnå denna frihet.

Min grundläggande övertygelse är att ha rätten att välja vilken logotyp som finns på personalens arbetskläder exempelvis inom hemtjänsten inte är den valfrihet våra äldre i kommunen först och främst är intresserad av. Det handlar istället om att själv kunna få bestämma vad som ska utföras.

Men fullmäktige har beslutat att varje brukare ska välja vilket företag som ska utföra vården genom att införa lagen om valfrihet, LOV.

Trots att vi socialdemokrater varit skeptiska och rest farhågor med att införa LOV finner vi oss i ett demokratiskt fattat beslut. Vår uppgift som största och ansvarstagande parti är att se till att övergången från dagens system till det nya går så bra som möjligt för brukaren.

I måndags behandlade kommunstyrelsen den senaste lägesrapporten. Och trots att systemskiftet ska äga rum så snart som i september är grundläggande frågor fortfarande inte besvarade. Det handlar bland annat om vilken ersättning företagen ska få, rutiner för uppföljning och ett beställar- och utförarsystem. Inte ens det förfrågningsunderlag som företagen ska använda sig av för att anmäla sitt intresse finns framme.

Dessutom saknas också beskrivningar över vilka konsekvenser det blir för nuvarande verksamhet. Det saknas även plan för omställning av verksamheten om många väljer annan utförare än kommunen. Det behövs en tydlig genomlysning över hur genomförandet av LOV påverkar den nuvarande verksamheten och anställda.

I måndags yrkade Inga-Kersti Skarland, för den socialdemokratiska gruppen, att en konsekvensbeskrivning ska redovisas i maj. Allt för att vi politiker ska kunna säkra kvaliteten för brukaren när vi går över till det nya. Tyvärr röstade den borgerliga majoriteten ner förslaget.

Genom att undvika en tidig och öppen redovisning av konsekvenserna finns uppenbara risker att vi politiker inte kan garantera kvaliteten för brukaren. Vi ber den borgerliga majoriteten att inte göra införandet till en överideologisk fråga utan att vi kan sköta det här med sunt förnuft och under säkra former. Därför ber vi er att ompröva ert ställningstagande tills frågan behandlas i fullmäktige i slutet av månaden.