Underminerad a-kassa löser inga problem

Trots att facken erbjuder extra inkomstförsäkringar försörjde socialbidraget förra året fler människor än a-kassan. Kommunernas ekonomiska bistånd står för allt större del av försörjningen till sjuka och arbetslösa. Nära 100 000 personer mellan 20 och 64 år fick förra året ekonomiskt bistånd från kommunerna. Det är fler än något år under den senaste tioårsperioden.

Sedan den borgerliga regeringen höjde avgiften till a-kassan och samtidigt sänkte ersättningen har över en halv miljon löntagare lämnat a-kassan. Andelen som är anslutna till fack och a-kassa minskar.

I ett sätt att försöka locka fler medlemmar erbjuder flera fackförbund numera så kallad inkomstförsäkring. Det grundläggande problemet med dessa försäkringar är den osolidariska finansieringen. Arbetstagare inom branscher med högre risk för arbetslösa får betala högre riskpremie än arbetstagare inom branscher där risken för arbetslöshet är lägre.

Nyliberala teoretiker menar att arbetslösa ska skola om sig och ta jobb inom en annan bransch.

Men arbetstagare som arbetar inom en starkt internationellt konkurrensutsatt bransch, löper betydligt större risk att bli arbetslösa än arbetstagare inom exempelvis statliga verk. Däremot är den statligt anställde beroende av de exportintäkter som arbetstagaren inom industrin drar in till Sverige och som finansierar vår gemensamma välfärd. Det är rimligt att vi gemensamt delar på den risken.

Ur ett företagsperspektiv är det naturligtvis förödande att ha ett system som lockar arbetstagare bort från branschen. Trots att Sverige har en hög arbetslöshet idag finns industriföretag som tvingas tack nej till order på grund av att man inte hittar arbetskraft med rätt kompetens.

Sverige saknar idag en aktiv arbetsmarknadspolitik. Några större företag tar nu själva på sig kostnaderna för utbilda personal. Men på deras stolar ryms bara ett fåtal av alla som behöver utbildning och jobb.

Grundproblemet är regeringens ovilja att rätta till sina egna misstag och se de problem som vi står inför. Sverige tappar i konkurrenskraft. Samtidigt som kön utanför socialkontoret blivit längre.

Sverige kan bättre än så här. Sverige behöver en politik som sätter folk i utbildning och arbete. Ett förslag som förenar dessa båda utmaningar är den miljard som Socialdemokraterna satsar på studentbostäder i höstens skuggbudget. Sverige behöver fler utbildningsplatser, minska köerna utanför socialkontoret och bygga en väl fungerande a-kassa som är värd namnet. Det långsiktiga målet är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön i ersättning vid arbetslöshet.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Pengarna hör hemma i verksamheten – inte i utredningar

Skolan tvingas spara pengar i undervisning av våra barn och unga. Äldreomsorgen rapporterar liknande inom omsorgen av våra äldre. Inom vissa delar är kvaliteten i fara. Menar då det borgerliga styret på fullt allvar att det är rimligt att dra igång denna stora apparat det skulle innebära att införa utmaningsrätt.

Inför att kommunen införde lagen om valfrihet inom hemtjänsten gav förvaltningen lägesrapporter. Arbetsgruppen för LOV konstaterade bland annat att rutiner och riktlinjer finns till stor del men ligger på olika ställen i systemet.  De skrev: ”Det är ett omfattande arbete som kräver stora insatser…://”

Vidare konstaterade arbetsgruppen att dessa ”rutiner och riktlinjer behöver inventeras och i vissa fall revideras och även skapas, därefter publiceras för externa utförare.”  I rapporten konstaterades att även detta var ett omfattande arbete som krävde stora insatser.

Arbetsgruppen lyfte även fram att det krävdes arbete inom IT, handläggning, analysera ersättningar till utförare och så vidare och så vidare.

Självklart är det viktigt att kommunen har goda rutiner och riktlinjer. Inom vissa delar kan det vara nödvändigt att de ses över. Men att anpassa stora delar av kommunens verksamhet för konkurrensprövning innebär att samtliga rutiner och riktlinjer måste ses över.

Om denna översyn och anpassning beskrevs som ”omfattande” när det bara handlade om hemtjänsten kan man bara föreställa sig vad det innebär att göra samma arbete fast i betydligt större skala.

Som tidigare har lyfts fram på debattsidan konstaterade Riksrevisionen:

”De avtal som kommunerna sluter med privata vårdgivare saknar dessutom ofta tydliga krav på kvalitet och insyn. Därmed minskar möjligheten för äldre att påverka samtidigt som risken för missförhållanden ökar.”

Om det är ökad valfrihet för brukaren ni vill åstadkomma menar vi att det är billigare och bättre att vi ser över delar av vår verksamhet i syfte att låta brukaren själv bestämma hur och vad som ska utföras. Vem som är utförare är av underordnad betydelse för brukaren, visar ett flertal undersökningar.

Eller menar ni att vem som driver biblioteket är en större fråga för våra 90 000 besökare än verksamhetens innehåll och öppettider.

Vi säger bestämt nej till utmaningsrätten. De miljoner kommunen skulle tvingas avsätta i utredningspengar gör större nytta för våra invånare om de används till fler händer inom omsorgen och skola.

Debattartikel publicerad i dagens Ulricehamns tidning undertecknad av Göran Isaksson, Aira Eriksson, Celso Goncalves och Catharina Ståhl Lind, samtliga ledamöter i kommunstyrelsen.

Ett litet steg i rätt riktning

Regeringen har nu presenterat ett förslag på ett första steg av en byggandet av Götalandsbanan, med byggandet av en ny järnväg Göteborg-Borås och Linköping-Stockholm. Det är ett viktigt och positivt steg.

Visserligen ska det första spadtaget tas om 8 år och rör endast sträckan Mölnlycke – Bollebygd som ska vara klar först 2024. Men regeringen har i alla fall identifierat det vi socialdemokrater lyft fram under många år, nämligen landets tredje största pendlingsstråk Göteborg – Borås med över 11 miljoner resor varje år. Det är glädjande.

Samtidigt hade vi förväntat oss mer. När Trafikverket i våras föreslog att utbyggnaden mellan Göteborg – Jönköping ska ta 38 år var vi många i kommuner och regioner som reagerade kraftigt – från höger till vänster.

En av invändningarna vi har är att den 6,5 mil långa sträckan mellan Göteborg och Borås delas in i tre etapper samtidigt som den 20 mil långa sträckan mellan Linköping – Stockholm är en etapp.

Vi har full förståelse för att regeringen har ett tufft arbete att prioritera vilka investeringar som ska göras och när.

Samtidigt konstaterar vi att en utbyggd Götalandsbana avlastar västra Stambanan och ökar kapaciteten för godstrafiken till Göteborgs hamn. Hamnen hanterar mellan 60-70 procent av all containertrafik till och från Sverige. Därmed är hamnen och förutsättningarna för företag att nå hamnen en nationell angelägenhet.

Vi hade sett fram emot ett besked om att sträckan Göteborg – Borås skulle vara fullt utbyggd till 2027, samtidigt som det Västsvenska paketet ska vara klart.

Under den senaste tiden har vi haft ett mycket gott samarbete mellan partier i kommuner och regioner med olika blocktillhörigheter. Vi hoppas att vi kan fortsätta detta arbete i samma anda. Allt för att stärka förutsättningarna för företagen i västra Sverige och stärka våra möjligheter att locka hit nya investerare och nya jobb.

Debattartikel publicerad i dagens Ulricehamns tidning undertecknad av:

Ulf Olsson (S) kommunstyrelsens ordförande Borås Stad

Lena Palmén (S) kommunalråd Borås Stad

Mattias Josefsson (S) vice ordförande kommunstyrelsen Ulricehamn

Stefan Carlsson (S) vice ordförande kommunstyrelsen Svenljunga

Pelle Pellby (S) vice ordförande kommunstyrelsen Mark

Claes Redberg (S) 1:e vice ordförande kommunstyrelsen Tranemo

Peter Rosholm (S) vice ordförande kommunstyrelsen Bollebygd

Jana Nilsson (S) vice ordförande kommunstyrelsen Varberg