Vår ambition är likvärdiga villkor för alla barn

Varje elev ska ges verkliga förutsättningar att nå sin fulla potential i skolan. Tyvärr tvingas vi konstatera att Ulricehamns kommun inte är där idag.

De rapporter som Skolinspektionen presenterat när de granskat våra skolor pekar ut framför allt två områden där vi brister. För det första ser de brister i rutiner och processer. Här har skolan en läxa att göra. Politiskt behöver vi bli bättre på att följa upp och säkra att detta arbete genomförs.

För det andra kan vi inte ge alla barn det stöd de behöver i form av bland annat specialpedagoger.

Situationen är oroande och måste tas på allvar. Det handlar om våra barns framtid och deras möjlighet att studera vidare. Vi kan inte ha en skola som sorterar ut elever i unga år.

Det handlar också om att vår personal ska ha en dräglig arbetsmiljö som inte gör dem sjuka. För vi kan samtidigt konstatera att lärartätheten minskat och situationen är på flera håll mycket ansträngd.

Inför nästa år får förskolan och skolan en förstärkning på drygt 9 miljoner kronor i den kommunala budgeten. Men vi kan samtidigt konstatera att de inte kommer att täcka alla behov som finns i skolan. Men mer pengar går inte att få fram i nuläget.

Tyvärr kan vi samtidigt konstatera att vi ulricehamnare tvingas ta av våra skattepengar som skulle ha gått till våra förskolor i bland annat Hökerum, Timmele, Gällstad och Ulricehamn och skicka dem till Stockholms kranskommuner genom ett orättvist skatteutjämningssystem. Trots starka påtryckningar vägrar den moderatledda regeringen att genomföra de förändringar som en parlamentarisk grupp varit helt enig om för att få till en ökad rättvisa i systemet. För vår del innebär det att vi går miste om drygt 6 miljoner kronor.

Vi kan också konstatera att med en socialdemokratisk regering hade Ulricehamn under 2013 fått ytterligare cirka 7 miljoner kronor riktade till förskolan och skolan.

Det innebär att Ulricehamn går miste om cirka 13 miljoner kronor. De pengarna hade varit varmt välkomna i det arbete vi har att göra för att förbättra situationen för våra barn och unga i skolan.

Men för att det ska bli verklighet krävs en politisk vilja och ambition att ge alla barn rimliga villkor för att utbilda sig. Men i avvaktan på att den viljan ska infinna sig på riksplanet har vi socialdemokrater lokalt ambitionen och viljan att göra vad vi kan för att göra skolan mer likvärdig för alla barn.

Debattartikel publicerad i dagens Ulricehamns tidning undertecknad de socialdemokratiska kommunstyrelseledamöterna Inga-Kersti- Skarland, Göran Isaksson och Aira Eriksson.

Annonser

Läxhjälp går före bartender i hemmet

Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft, men också till människors frihet att forma sina egna liv. Ska svenska företag klara av att ständigt utvecklas måste deras anställda också kunna göra det.

En kunskapsekonomi kräver en skola där alla barn kommer till sin rätt. Resultaten i grundskolan har försämrats sex år i rad och i de internationella kunskapsmätningarna tappar den svenska skolan. Sverige har nu en regering – förmodligen den enda i världen – som sänker utbildningsambitionerna. I dagens Sverige subventionerar vi bartendrar i hemmet och hjälp med läxorna är förunnat några få barn, vars föräldrar kan köpa tjänsten. Detta samtidigt som resultaten i skolan sjunker. Antalet högskoleplatser minskar. En ny ettårig gymnasieskola planeras. Det är kravlöst och obegåvat. Vi kan inte möta framtiden med fallande kunskapsnivå.

Vi har höga ambitioner för Sveriges alla unga – i samtliga kommuner. Vårt mål är att Sverige ska ha en världsledande utbildningsnivå i hela befolkningen. I skolan ska eleverna få det stöd de behöver, men också möta höga förväntningar och krav. Det handlar om såväl ungdomars möjlighet till ett bra liv som Sveriges möjlighet till framtida tillväxt och välfärd. Vi vill investera så att samtliga elever möter skickliga lärare som kan inspirera och stödja när skolarbetet känns tufft.

Om elever kan få hjälp med läxorna ska inte avgöras av om de har föräldrar som har förmågan att hjälpa dem eller vid varje tillfälle tidsmässigt får ihop det. Det ska vara upp till skolan att organisera läxhjälpen på det sätt som skolan ser fungerar bäst. För de yngre barnen ser vi socialdemokrater att läxhjälpen företrädesvis kommer att bedrivas inom ramen för fritidshemmen då drygt åtta av tio elever på lågstadiet går på fritids under eftermiddagarna.

Vi ser att vår uppfattning har stöd hos det svenska folket. Den läxhjälp som barnen behöver ska organiseras av skolan, anser de flesta skolbarnsföräldrar som inte klarar av läxhjälpen själva. Det konstaterade SVT nyligen i en Sifo-undersökning.

Grunden för att alla elever ska klara målen och utveckla sin fulla potential är att höja kvaliteten i skolan. Det är ett långsiktigt arbete som kräver politiska och ekonomiska prioriteringar. Vi vill investera Sverige starkt för framtiden. Då måste vi börja med att barnen får bra förutsättningar.

Debattartikel publicerad i dagens Borås Tidning undertecknad av Claes Redberg, Oppositionsråd Tranemo, Rose Torkelsson, kommunstyrelsen Tranemo, Inga-Kersti Skarland, kommunstyrelsen Ulricehamn, och mig.

Regeringen slarvar bort Sveriges möjligheter

Sverige är ett unikt land. Vi har chansen att bygga ett framgångsrikt, jämlikt, jämställt och hållbart samhälle. Men för att nå dit behöver Sverige bli mycket bättre på en central punkt: Jobbskapandet. Här har Sverige, trots vår starka ekonomi, lyckats sämre än jämförbara länder.

Sverige har en arbetslöshet på drygt 7 procent. Det är lika högt eller högre än många jämförbara europeiska länder. Nästa år bedöms arbetslösheten bli ännu högre.

Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå. Antalet långtidsarbetslösa har mer än fördubblats under de senaste sex åren. Utanförskapet består. Sverige behöver en politik för full sysselsättning.

Vårt mål är att Sverige ska ha en världsledande utbildningsnivå i hela befolkningen.

Sverige har nu en regering – förmodligen den enda i världen – som sänker utbildningsambitionerna. Resultaten i skolan sjunker i Sverige. Antalet högskoleplatser minskar. En ny ettårig gymnasieskola planeras. Det är kravlöst och obegåvat. Vår uppfattning är att regeringen går i otakt med de signaler vi får från unga och företag i Boråsregionen.

På kort tid har vi fått flera tunga besked om forsknings- och utvecklingsjobb som lämnar Sverige. Samtidigt har vi en regering som lagt ned samarbetsprogram, skjutit upp eventuella samarbeten om jobben till valåret och avfärdat näringslivet som ett särintresse. Regeringen verkar inte förstå fördelarna med den svenska samverkansmodellen.

Vid kontakter med företag i Boråsregionen vittnar flera om hur svårt det är att rekrytera personal med rätt kompetens. Det är uppenbart att regeringens ensidiga fokus på att slösa bort miljarder av skattebetalarnas pengar på ineffektiva åtgärder inte biter. Vi föreslår istället investeringar i mer och bättre utbildning – på alla nivåer, och genom hela yrkeslivet. Rekryteringsgapet måste stängas.

Många av framtidens jobb finns där lösningarna på klimatkrisen utvecklas. Sverige ska vara med och leda utvecklingen för ett mer aktivt klimatarbete. Tyvärr tvingas vi konstatera att regeringens ambitioner inom järnvägen är så låg att företagen som underhåller järnvägsnätet varslar sin personal på grund av arbetsbrist. Det duger inte. Vi avsätter betydligt mer pengar i investeringar och underhåll i järnväg än regeringen. En effektiv närings- och klimatpolitik kräver hållbara transporter. Tågen måste gå i tid.

Sverige, svenska folket och Boråsregionen förtjänar bättre förutsättningar och villkor än vad regeringen presterar idag. Sverige behöver ny färdriktning.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning undertecknad av Lena Palmén, kommunalråd Borås (S), Pelle Pellby, kommunalråd Mark (S) och mig.

Låt flickor prova teknikskola som sommarjobb

Under flera år har Ulricehamns kommun låtit ungdomar under sommaren testa på hur det är att vara företagare genom att vara så kallade sommarlovsentreprenörer. För unga som är nyfikna på företagande kan det ge nyttiga erfarenheter som de sedan bär med sig in i vuxenlivet.

Men alla vill inte bli entreprenörer. Många ungdomar söker i unga år efter svaret på vad de ska bli när de blir stora. I gymnasievalet cementeras oftast gamla könsroller. Pojkar söker de tekniskt inriktade utbildningarna medan flickor är särskilt överrepresenterade på vård- och omsorgsprogrammet. Att motsvarande förhållanden råder i arbetslivet är lika sant men kanske än mer omtalat.

Industrin är Sveriges ekonomiska ryggrad. Det är genom våra exportinkomster som vi får pengar som vi kan omfördela till välfärd. Industrin utgör också basen i Ulricehamns näringsliv.

Samtidigt vittnar företag och skolor om att det blir allt svårare att rekrytera elever till tekniskt inriktade utbildningar och i förlängningen också till tekniska yrken. Särskilt svårt är det att attrahera flickor. På Tingsholmsgymnasiets tekniskt inriktade gymnasieutbildningar finns det till exempel i nuläget inga flickor. På vård- och omsorgsprogrammet finns det fem pojkar. Det är rimligt att olika strategiska insatser kan förändra snedrekryteringen till utbildningarna.

Ett steg kan vara en särskild sommarskola för respektive målgrupp inom något av de områden som särskilt behöver beaktas. Medan det redan idag är möjligt för ungdomar utan utbildning att få feriearbete inom vård- och omsorgssektorn saknas denna möjlighet inom den industritekniska sektorn. Det är också där snedrekryteringen är som störst.

Därför har nu Socialdemokraterna lämnat in en motion till fullmäktige där vi vill låta flickor i årskurs 8 prova på en teknikskola under ett par veckor som sommarjobb. Detta inför det stundande gymnasievalet som väntar dem senare under hösten.

Vi ser det här som ett sätt att försöka locka fler unga till industrin, att väcka nyfikenheten och mota bort eventuella fördomar. Industrin är och kommer under lång tid framöver att utgöra den ekonomiska basen för såväl Sverige som Ulricehamn. Vi ser nödvändigheten av att få fler att välja teknisk inriktning på gymnasiet. Det handlar om industrins långsiktiga överlevnad och i förlängningen också om finansieringen av vår välfärd. Vi tror på idén med teknikskola och vill gärna se ett försök redan under sommaren 2013.

Debattartikel publicerad i dagens Ulricehamns tidning undertecknad av Inga-Kersti Skarland, gruppledare S, och mig.

Det behövs självrannsakan i C:s garderob

Socialdemokraterna hade kommunens och invånarnas bästa för ögonen när vi röstade för minoritetens budget. Den budget som S accepterat pekar ut en tydlig färdriktning. Den utgår inte ifrån ett stad-land perspektiv utan utifrån ett samlat behov. Liksom Centerpartiets budget innehåller den besparingar. Om vi ska freda personalen från ytterligare neddragningar finns i princip endast inköp och fastigheter att rikta besparingarna emot. Då ifrågasätts alla byggnader där vi har liten verksamhet, oavsett byggnadens geografiska läge.

C har i det fallet inte kommit ”ut ur garderoben”. Deras budget innehöll en rad förslag på kostnadsökningar utan att dessa var specificerade.  Granskar man siffrorna visar det att inte heller C lyckats hitta de extra pengar som krävs för att vi på sikt ska kunna ge alla barn en mer likvärdig skola med de kvalitetskrav som fullmäktige lagt fast i ett beredningsdokument.

C har suttit med i samtliga majoriteter och innehaft kommunalrådsposten i princip oavbrutet från 1974 fram till 2012. Ett visst ansvar bör partiet ändå kunna tillskriva sig för att kommunens ekonomi ser ut som den gör.

C har uppenbara samarbetsproblem. För några år sedan skylldes allt på en person. Denna person är nu borta från politiken. Det hjälper inte. Då är det nästa person och hela S det är fel på. Samtidigt har man själv betett sig så illa att de partier man tidigare samarbetat med tvingats att ta ut skilsmässa. Och självklart är det fel på även dessa partier.

Att en minoritet söker stöd för en budget är inget unikt för Ulricehamn. Det händer årligen i riksdagen. Även i kommuner är det relativt vanligt. Ta exempelvis Marks kommun som inför 2010, valåret, i princip lade fram en enda budget.

I regionen har man valt en annan variant. Där lägger oppositionen fram enskilda partibudgetar för att regionen ska kunna få igenom en budget som tillhör det sittande styret. Det bygger på en överenskommelse mellan samtliga partier. Allt för att inte skapa kaos i regionen.

Tyvärr är förtroende för C i Ulricehamn så lågt, då man inte drar sig för att bryta överenskommelser utan minsta tanke på konsekvenserna, att detta inte har varit en framkomlig väg. Senast skedde det i fullmäktige i oktober då partiet ville välja in Roland Karlsson, fullmäktiges ordförande, i kommunstyrelsen. Detta trots att samtliga partier har en överenskommelse om att de som arbetar med eller i beredningar i fullmäktige inte får sitta i kommunstyrelsen. Centerpartiets ord var inte värt något.

Debattartikel i dagens Ulricehamns tidning undertecknad av Per Gustafsson, fullmäktigegruppens ordförande, och Inga-Kersti Skarland, gruppledare i fullmäktige.