Dags att stoppa osund lönekonkurrens

Det är bra att människor och företag kan röra sig över gränserna. Men det ska ske med schyssta villkor. Den fria rörligheten ska inte användas så att skrupelfria företag kan konkurrera ut seriösa, genom att dumpa löner och villkor. Svenska kollektivavtal ska gälla för allt arbete som utförs i Sverige.

I mitten av april 2010 trädde utstationeringslagen, den så kallade Lex Laval-lagen, i kraft. Den tillkom efter att Byggnads och Elektrikerna använt stridsåtgärder mot ett lettiskt företag för att få kollektivavtal. Efter en lång rättslig process fann EU-domstolen att Byggnads och Elektrikernas stridsåtgärder var olovliga.

Lagen har kritiserats, inte minst från fackföreningsrörelsen. För genom Lex Laval passade regeringen på att göra det svårare att kräva lika villkor för alla som jobbar i Sverige. Regeringen har inte lyft ett finger för att värna den svenska modellen där arbetsgivare och fack gör upp om löner och villkor, tvärtom. I många fall blev det till och med omöjligt att kräva kollektivavtal för utländska arbetstagare som jobbar tillfälligt i Sverige. I nuläget är det mer eller mindre fritt fram för dem som vill, att konkurrera med social dumpning.

Nu ser vi resultatet. Nyligen kom LO med rapporten Gäst i verkligheten. Den visar att bland annat var femte byggjobbare är utländsk arbetskraft. Exemplen på hur människor utnyttjas och tvingas jobba till extremt låga löner och undermåliga villkor, är tyvärr många. Resultatet blir att svenska löntagare i allmänhet och byggarbetare i synnerhet tvingas bort från jobb genom osund konkurrens. Detta kan inte fortsätta.

Socialdemokraterna har pressat regeringen hårt. Sedan 2011 har regeringen uppdraget att göra en översyn av lagen. LO:s rapport visar med all önskvärd tydligen att detta arbete brådskar. Lönedumpning bygger inte Sverige starkt.

Samarbete bygger välfärd. När människor flyttar sprids kunskap, nätverk växer och nya möjligheter uppstår. En gemensam europeisk arbetsmarknad rymmer utveckling. Men det ska aldrig spela någon roll om man kommer från Luleå, Riga, Lissabon, Borås eller någon annanstans. Lika lön för lika arbete, enligt avtal och lagar, är den princip som ska gälla. Därför tar vi fighten för kollektivavtalen.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av Krister Andersson, 1:e ombudsman LO Västsverige, och mig som socialdemokrat.

Annonser

Nya transportregler dumpar arbetsvillkor

EU-kommissionen exporterar arbetslöshet från Östeuropa till Västeuropa i stället för att lösa problemen på plats. Den borgerliga regeringen har inte viljan att göra något åt saken.

På vägtransportområdet finns något som heter tillfällig inrikestrafik – cabotage – som lyder under särskilda undantagsregler. Grundtanken vid införandet var att vid internationella transporter, för att undvika att man vände hem utan last, tillåta begränsad transportverksamhet på vägen hem till ursprungslandet. Så långt är allt väl.

Men EU- kommissionen har i sin vitbok över framtidens transportpolitik från april 2011 nämnt att man avser att avskaffa cabotagereglerna på sikt. För en tid sedan tog man ett första steg genom att frikoppla cabotaget för internationell transport. I praktiken innebär det att fordonet inte behöver lämna landet över huvud taget. Föraren måste dock lämna landet efter 50 dagar.

Det betyder att om man byter förare på sitt fordon var 50:e dag så kan man bedriva permanent inrikestrafik utan att etablera sig i landet. I praktiken är detta att göra det illegala cabotaget legalt och i förlängningen helt fritt.

Det drabbar även lokala arbetstillfällen och den lokala åkerinäringen. Görs inget kan den komma att skötas av underbetalda förare från låglöneländer som lever här tillfälligt under usla sociala villkor. Det visar den rapport som Monique Hooghiemstra skrivit och som UT uppmärksammade den 23 juli.

Socialdemokraterna har agerat mot de nya cabotagereglerna. Det handlar inte om att förbjuda andra medlemsländer att verka i Sverige. Problemet är de usla sociala villkor som drabbar de utländska lastbilschaufförerna – likvärdiga villkor måste gälla och svensk arbetsrätt tillämpas. Vi är beredda att ta tillfällig timeout kring cabotage tills berörda myndigheter har fått tillräckliga befogenheter att stoppa den osunda konkurrensen och illegala transporter.

Att löntagare från olika länder genom lönedumpning ställs mot varandra är också en grogrund för intolerans och främlingsfientlighet i samhället. Dessutom går Sverige miste om mångmiljonbelopp i skatteintäkter, jobb försvinner och den seriösa åkerinäringen slås ut av fuskare. Detta samtidigt som vi ser chaufförer från företrädesvis Östeuropa komma hit och utnyttjas både av sina arbetsgivare och av svenska transportköpare.

Detta är inte anständigt. Sverige kan bättre!

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Marie Sjöhem, ombudsman Transport avdelning 17 och mig.

Sämre arbetsvillkor får inte fart på Sverige

Sverige är ett bra land att leva i. Men fler än 400 000 personer tvingas stanna hemma från jobbet. De har inget jobb att gå till. För Ulricehamns del innebär det drygt 600 personer.

Trots att den borgerliga regeringen har försämrat arbetsvillkoren med motivet att det skulle leda till fler jobb har det inte gett effekt.

Det enda den raserade a-kassan har lett till är att över 90 procent som arbetar heltid inte får ut en 80 procentig ersättning vid arbetslöshet. Idag staplas otrygga anställningar på varandra efter att Lagen om anställningsskydd har trasats sönder. Semesterlagen ger den som har en månadsinkomst på 24 000 kronor och inte omfattas av kollektivavtal mer än 4 000 kronor mindre i semesterersättning.

Men på Vists- och Hesters industriområde ökar inte efterfrågan på företagens produkter genom försämrade arbetsvillkor. Trots regeringens alla försämringar har Sverige högre arbetslöshet än jämförbara länder. Samtidigt finns företag som inte kan anställa – de inte hittar någon med rätt kompetens.

Sverige behöver en ny politik. För Socialdemokraterna är kampen mot arbetslösheten den viktigaste frågan. Därför har vi slagit fast ett tydligt mål: Sverige ska till 2020 öka antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi når lägst arbetslöshet i EU. Vägen dit går inte via försämrade arbetsvillkor.

Istället har vi en politik som steg för steg bekämpar arbetslösheten, stärker resultatutvecklingen i skolan, överbryggar rekryteringsgapet och förbättrar ungdomars ställning på arbetsmarknaden.

Redan i höstas föreslog vi 35 000 utbildningsplatser i form av fler högskoleplatser, komvux och bristyrkesutbildningar. Det förstärker vi med bland annat en 90-dagarsgaranti för ungdomar. Unga ska jobba eller studera – inte vara arbetslösa.Vi ska också införa ett utbildningskontrakt för alla unga arbetslösa under 25 år som inte fullgjort sina gymnasiestudier. Utbildningskontraktet innebär att studier kan kombineras med praktik eller jobb och ska garantera den arbetslöse insatser som leder till en gymnasieexamen.

Samtidigt handlar det om att stimulera efterfrågan på varor och tjänster. Sverige har exempelvis brist på bostäder. Det är ingen naturlag att det är 40 procent dyrare att producera en hyresrätt i Sverige jämfört med Tyskland. Ett ökat bostadsbyggande skulle ge flera lokala industrier bättre förutsättningar.

Sverige kan bättre än idag. Det gynnar Ulricehamn och lokala företag.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av mig som socialdemokrat och medlem i IF Metall.

Hemma-happy-hour rustar inte industrin

Många av företagen i Ulricehamn går bra. Flera så bra att de expanderar eller är i färd med att göra det. Flera företagsledare vittnar om – vid besök eller samtal – att det kan vara svårt att hitta personer med rätt kompetens att rekrytera.

Visserligen har Ulricehamn en lägre arbetslöshet än riket men den är fortfarande relativt hög. Över 600 personer hade i maj inget arbete att gå till. En fjärdedel av dessa var 24 år eller yngre. Det som företagen i Ulricehamn upplever är tyvärr inget unikt. Över 400 000 personer är arbetslösa i Sverige. Och arbetslösheten stiger. Trots det visar undersökningar att var femte rekrytering misslyckas på grund av att företagen inte får tag i personer med rätt kompetens.

I tider där hjulen inte snurrar så fort brukar Sverige normalt sett öka antalet utbildningsplatser vid landets högskolor och universitet. Allt för att ge fler chansen att utbilda sig för att vara anställningsbara när hjulet ökar takten igen. Denna modell är till gagn både för den enskilde, för företagen och för samhället.

Det är denna modell som har gjort Sverige starkt, haft förmåga att ställa om och ständigt kunna klättra i värdekedjan.

Med senaste årens arbetslöshet och tydliga signaler från näringslivet är svaret givet vad samhället behöver göra – öka antalet utbildningsplatser, vid högskolor, universitet men även kortare utbildningar för att kunna täcka bristyrken. Socialdemokraterna tillför 35 000 utbildningsplatser i sin alternativa budget.

Nyligen kom antagningsbeskeden till landets högskolor och universitet. Trots att det är 18 000 fler som söker till högre studier i år jämfört med förra året är det 4 600 färre som får plats. Orsaken är att regeringen har valt att minska antalet platser. På två år har 20 000 platser vid högskolor och universitet försvunnit.

Det duger inte. Nu tröttnar även näringslivet. En nyligen genomförd undersökning av Skop visar att allt fler företagare tror på regeringsskifte nästa år. Allt fler menar att landets näste statsminister heter Stefan Löfven.

Idag kan du göra skatteavdrag när du hyr hem en bartender. Det är inget fel på bartender som yrke – det jobbet behövs också. Men pengarna räcker inte till allt. Och det är väl knappast genom att göra avdrag när någon blandar drinkar som vi rustar Sverige och svensk industri för framtiden.

Sverige behöver en ny jobbpolitik. Det gynnar Ulricehamns företag.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av mig som socialdemokrat och medlem i IF Metall.

Barnen går före sänkta skatter

Ulricehamn är en bra kommun på många sätt. Både kommunen och flera företag växer. Samtidigt som vi växer ställer det krav på att kommunen erbjuder välfärdstjänster av god kvalitet. Här har kommunen en läxa att göra – framför allt inom skolan. De allra flesta elever har en positiv syn på skolan och undervisningen. Nio av tio elever känner sig trygga. Trots det saknar nästan var fjärde elev i Ulricehamn behörighet till gymnasiet.

Tyvärr sjunker resultaten i skolan i hela Sverige och har gjort så under de senaste sex åren. Det måste vi ta på allvar. En skola med bra kvalitet ger företag välutbildad arbetskraft. Då krävs framtidsinriktade reformer som gör Sverige och Ulricehamn bättre.

Man kan konstatera att med drygt ett år kvar till valet börjar alternativen att formas allt tydligare. Istället för ett 5:e, 6:e, 7:e och 8:e jobbskatteavdrag skulle Sverige kunna göra motsvarande satsningar för att höja kunskapsresultaten i skolan och bekämpa arbetslösheten. Varför inte istället en skolsatsning 1,2, 3 och 4?

Nyligen presenterade Socialdemokraterna ”Startpaketet: mindre klasser – mer kunskap” som innehåller ett antal punkter för att höja resultaten i skolan. Bland annat föreslår vi mindre klasser i lägre åldrar, fler specialpedagoger och läxhjälp till alla.

Vi ser att dessa förslag kan ligga till grund för förbättrade skolresultat i Ulricehamn. Vi har ett behov av fler specialpedagoger och vill gärna kunna erbjuda alla elever läxhjälp – allt för att ge alla barn en möjlighet till en bra start i livet.

Ulricehamn ligger relativt bra till vad det gäller klasstorlekar. På enskilda skolor skulle det kunna vara aktuellt att minska antalet elever per klass. Här har Ulricehamn på flera håll istället den omvända utmaningen – för få elever i varje årskull. Det är därför som Socialdemokraterna i Ulricehamn lagt flera förslag för att stärka elevunderlaget på våra mindre skolor. Vi vill bland annat pröva omvänd skolskjuts på frivillig grund och fördela resurserna i skolan så att de elever med störst behov får de resurser som behövs.

Vi vet att en god läsförmåga är nyckeln till en framgångsrik skolgång. Alla barn ska få det stöd som de behöver, såväl barn som riskerar att halka efter och behöver stöd för att nå målen i skolan och barn som vill springa före och behöver mer stimulans. Det går före fortsatta skattesänkningar.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Inga-Kersti Skarland, biträdande oppositionsråd i Ulricehamn.

Vår förmåga att ställa om är i fara

Sverige är ett bra land att leva i. Vi svenskar är positiva till utveckling och förändring och öppna mot omvärlden. Framtidens utmaningar har vi under det senaste århundradet mött genom omställning och kunskap.

Men mellan 2008 och 2011 tappade Sverige omkring 10 procent på exportmarknaderna. Det är sämre än jämförbara länder, som Schweiz, Spanien, Tyskland, Nederländerna och Belgien.

Av svensk export är 70 procent varor, till det kommer industrinära tjänster. Ingen annan sektor kan ersätta industrin som ankare för svensk ekonomi och sysselsättning.

Att Sverige tappar marknadsandelar må vara förklarligt, men att vi ska klara oss sämre än jämförbara länder är ingen naturlag. Våra konkurrensfördelar behöver skärpas.

Kärnan i den strategi som förde oss till en plats bland världens främsta industriländer var förmågan att effektivt flytta resurser, människor och kapital till växande branscher och företag. Detta i kombination med reella möjligheter för människor att klara de påfrestningar som det medför. Det generella välfärdssystemet är ett fundament för en framgångsrik industri.

I dag sviktar dessvärre denna insikt och vi ser ett allt magrare omställningssystem. Under det senaste året har vi sett strukturbeslut i många företag som kan ha varit nödvändiga. Men uppgiften att hjälpa människor tillbaka till livskraftiga företag och branscher fungerar allt sämre, antalet arbetslösa stiger, matchningen brister och andelen långtidsarbetslösa ökar.

Låg utbildningsnivå gör att jobb på den öppna arbetsmarknaden ter sig omöjligt. Från skolan fyller årligen stora grupper ungdomar på i arbetslöshetskön. Subventionerade arbeten kan vara ett steg in på arbetsmarknaden, men måste då kompletteras med generösa möjligheter att utbilda sig. Därför behöver Sveriges omställningssystem stärkas för att säkra att industriellt kapital och kunnande inte offras i onödan.

Fackliga organisationer kan tvingas ändra strategi – från konstruktivt ansvarstagande och framtidsinriktad utveckling, till mer försvarskamp mot de omedelbara försämringar som medlemmar ställs inför.

För Sveriges, industrins och välfärdens skull behöver vi bygga världens bästa omställningssystem, både för de människor som utsätts för omvandlingen och för de företag som vi är beroende av. Regeringen måste satsa på att stärka en sådan förmåga. Då kan vi bygga vidare på det samförstånd och den konstruktivitet som format Sverige.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av mig som socialdemokrat och medlem i IF Metall.

Kulturministern, det duger inte

Kultur ger näring åt själen. Forskning visar att den som ges möjlighet att utöva kultur får ökat självförtroende, stärker sin analytiska och problemlösande förmåga, blir bättre på socialt samspel och upplever högre livskvalitet.

Med bl a den insikten infördes 2011 en kultursamverkansmodell med den goda intentionen att dessutom utvidga utrymmet för regionala prioriteringar och variationer. Tidigare avgjorde staten vilka kulturinstitutioner som var berättigade till statligt stöd men nu skulle regional och lokal delaktighet kring fördelning öka. Drygt två år senare tvingas vi dessvärre konstatera att kulturministerns flaggskepp resulterat i ett kulturliv som riskerar att gå kräftgång på grund av regeringens uteblivna satsningar.

Vi socialdemokrater är positiva till samverkansmodellen. Vi anser att regioner och landsting i samspel med kommunerna bäst anger riktning och visioner för det egna kulturlivet. Väl förankrade kulturplaner ligger sedan till grund för den statliga anslagsfördelningen. Vilka områden som ingår är reglerat. Utanför modellen ska andra satsningar göras på alla nivåer men ska inte framhållas just i samverkansmodellens reform.

I syfte att ta vara på detta regionala och lokala engagemang och växla upp insatserna för kulturen svarade regioner och landsting upp mot intentionen i modellen och har i snitt ökat sina anslag med 5 %.

Tyvärr möter regeringen inte de regionala satsningarna. De medel regeringen skickar in motsvarar en ökning på 0,49 %, (rapport från Sveriges Kommuner och Landsting). Det täcker inte ens den administrativa kostnadsökning som följt i samverkansmodellens spår. Det betyder att regeringen lämnar walkover i sitt ansvar för kulturens utveckling och vräker över det ekonomiska ansvaret på regioner/landsting och kommuner.

Det är uppenbart att denna systematiska övervältring riskerar att utarma det lokala engagemanget och de lokala projekten eftersom våra kulturverksamheter både behöver täcka kostnadsutvecklingen och samtidigt fortsätta hålla en hög konstnärlig kvalitet.

Det duger inte. Vi har högre ambitioner för Sverige. Vi vet att kulturella upplevelser har en avgörande betydelse för oss som individer och samhällets utveckling. Sverige behöver en framtidsinriktad kulturpolitik.

Debattartikel publicerad i nsd.se undertecknad av:

Alex Bergström, kulturnämndens ordförande Västra Götalandsregionen (S)

Nina Björby, kulturberedningens ordförande Region Västerbotten (S)

Monica Haider, 2:e vice ordförande Regionförbundet Södra Småland (S)

Jan Bohman, kommunstyrelsens ordförande Borlänge (S)

Kristina Zakrisson, kommunstyrelsens ordförande Kiruna (S)

Mattias Josefsson, kommunstyrelsens vice ordförande Ulricehamn (S)