Motion: Stimulera lokalt engagemang och ansvar genom anläggningslån

Södra Vings vision om en ny anläggning i centrala Hökerum och deras ansökan till Ulricehamns kommun om ett investeringsbidrag har aktualiserat frågan om regelverk för anläggningsbidrag och anläggningslån för föreningar.

I grannkommunen Borås kan alla föreningar som får något kommunalt bidrag till sin verksamhet även söka anläggningsbidrag. Bidraget är ett stöd för ny-, om- eller tillbyggnad av föreningsägd lokal eller anläggning. I Ulricehamn kan föreningar söka liknande ekonomiskt stöd genom kostnadskrävande projekt.

Borås ger även alla föreningar möjlighet att söka anläggningslån. Anläggningslånet ska stödja bygge av fritidsanläggningar, ungdomslokaler eller andra lokaler som kommunen ser som angelägna.
Anläggningslån täcker 40 procent av kostnaderna, dock högst av kommunfullmäktige beslutat belopp.

I Borås har kommunen arbetat fram ett antal kriterier för bedömning av dessa ansökningar. Det som bland annat lyfts fram är aktivitetsytor för barn och ungdomar, allmänhetens behov av anläggning/lokal, föreningens verksamhet för barn och ungdomar, föreningens möjlighet att driva anläggningen ekonomiskt och nyttjandegrad.

Möjligen kan detta vara något för Ulricehamns kommun att ta efter. Det stimulerar det lokala engagemanget och kan fungera som ett smörjmedel i det ideella föreningslivet. Detta samtidigt som det även kräver ett ekonomiskt ansvar från föreningarna.

Med anledning av ovan föreslår jag fullmäktige besluta

Att ge förvaltningen i uppdrag att arbeta fram förslag på ett regelverk för anläggningslån för större investeringar i föreningar i Ulricehamns kommun.

Krävs krafttag inom taxibranschen

Trots att Transportstyrelsen återkallar ett hundratal taxitillstånd per år råder en djungels lag inom stora delar av taxibranschen. Brist på konkurrensneutralitet drabbar seriösa företag och deras anställda – samtidigt som det lockar företagare med andra mål än branschens bästa.

På senare år har brister inom taxibranschen debatterats. Nyligen kom Transport med en rapport som bekräftar; taxibranschen har förändrats till det sämre. Taxiförare vittnar om tuffare arbetssituation samtidigt som fler taxiåkerier har lönsamhetsproblem.

Avregleringen i början av 1990-talet har påverkat taxiförarnas arbetsvillkor negativt. De flesta förare har idag sämre villkor än andra transportarbetare. Det avspeglas tydligt i förarnas låga löner och negativa löneutveckling i jämförelse med bussförarnas.

Taxiåkerier konkurrerar med låga personalkostnader och hög flexibilitet för att vinna upphandlingar. Förare betalar med dåliga arbetsvillkor. Arbetspass på 16-20 timmar är inte ovanligt. Många förare tvingas medvetet bryta mot lagar och regler för att kunna försörja familjer. Dessutom upptäcks brister i inbetalningar av försäkringar eller pensioner. Det har skett en maktförskjutning inom branschen, där stora växelbolag blir mäktigare medan utförarna – åkare och förare – står i stark beroendeställning.

Taxiförbundet och Transportarbetareförbundet driver gemensamt frågor om hårdare krav och mer kontroll mot regelfusk. Tyvärr har samhället spätt på problemen under senare år. Bland annat genom att Arbetsförmedlingen anvisar arbetslösa – antingen med stöd av subventioner eller under hot om indragen a-kassa. Svenska taxiåkerier har anställt närmare 6 500 förare med lönebidrag eller nystartsjobbersättning sedan 2008, visar en undersökning.

För att komma tillrätta med branschen krävs bland annat att det införs ett fungerande kontrollsystem som säkerställer att samtliga taxiföretag redovisar sina inkomster på ett säkert sätt för att minska skattefusket.

Vid upphandling ska det ställas krav på schysta och kollektivavtalsenliga villkor för alla förare som genomför en samhällsbetald resa. Det behöver finnas ett tydligt beställaransvar som innebär att de är ansvariga för att huvudentreprenören såväl som underleverantörer erbjuder rättvisa villkor.

Det krävs ordning och reda på våra vägar. Det handlar om rimliga villkor för seriösa företag och anställda. Det handlar om trafiksäkerhet för förare, kund och omgivning.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av Sven Sawatzki, Transportarbetareförbundet avdelning 17 och mig.

Lagstifta om sluten kontanthantering

Den senaste tiden har Boråsregionen utsatts för flera uppmärksammade butiksrån. Rån, hot och våld är ett allvarligt problem som kan få följder för den drabbade som tvingas leva med både fysiska och psykiska konsekvenser.

I snitt rånas två butiker varje dag i Sverige. Varje år sker cirka 200 butiksrån i Västra Götaland. Jämfört med 2012 ökar antalet rån med 7 procent och grova rån med skjutvapen ökar med drygt 17 procent. Det gör rån, hot och våld till ett av de allvarligaste arbetsmiljöproblemet för butiksanställda.

Förutom fysiska och psykiska men kostar ett rån stora pengar: minst 100 000 kronor för bland annat förlorade intäkter och krishantering, enligt branschens egna beräkningar. Därtill kommer samhällets kostnader som är väsentligt mycket större. Arbetsgivarna har ett stort ansvar för att själva arbeta för att minimera risken att deras anställda blir utsatta för rån, hot och våld.

En fjärdedel av Handels medlemmar uppger i en undersökning att de har känt sig hotade på jobbet. Cirka 20 procent av medlemmarna är rädda för att bli utsatta för ett rån. Det är oacceptabelt. Alla anställda har rätt till en trygg arbetsmiljö, en miljö fri från hot och våld.

Handels arbetar för att informera och utbilda om butikssäkerhet och ta fram rekommendationer, tillsammans med arbetsgivarorganisationerna. Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, finns fyra huvudstrategier för att minska risken för rån: minska kontanthanteringen, tekniska hjälpmedel, dubbelbemanning samt butikens utformning och närmiljö.

Flera åtgärder ligger inom ramen för vad arbetsmarknadens parter hanterar i förhandlingar och avtalslösningar i kollektivavtal. Men för att minska antalet butiksrån krävs också politiska beslut.

Rånarens motiv är ofta ett behov av pengar. Därför är åtgärder som syftar till att reducera tillgången på kontanter i butiken sannolikt mest effektivt. Det går i linje med internationella studier. Idag finns flera hjälpmedel som underlättar en säker penninghantering i form av värdeskåp med deponeringslucka, sluten kontanthantering eller sedelbox.

Regeringen fick redan 2010 i uppdrag av riksdagen att arbeta fram ett lagförslag om sluten kontanthantering. Fyra år senare har riksdagen fortfarande inte fått tillbaka något förslag. Det är inte rimligt.

Under tiden regeringen fortsätter att dra frågan i långbänk försätts tusentals anställda dagligen – varav många i Boråsregionen – för hotet att bli utsatta för ett rån. Sverige kan bättre än så här.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Beatrice Ekelund, Handels avdelning 12 Borås och mig.

Tal: Inför nolltolerans mot dödsolyckor

I samband med IF Metall i Borås, tillsammans med flera andra fackförbund, uppmärksammade årsdagen sedan förbundet överlämnade en namninsamling och beskrivningar över de arbetsmiljöproblem som IF Metalls medlemmar möter, fick jag möjligheten att hålla ett anförande:

Jimmy Thiger återvände aldrig hem efter sin arbetsdag. 26 år gammal miste han livet i en dödsolycka på jobbet. Tragedin med Jimmy är tyvärr inte unik. På fyra år har sammanlagt 214 svenskar dött på ­sina jobb. Det är i genomsnitt drygt en person i veckan.

Ingen ska behöva dö eller skadas allvarligt på sitt jobb. Det är helt oacceptabelt. Ändå så sker det. I Sverige. Det kan inte vara rimligt att en människa per vecka får sätta livet till och vi bara låter det passera.

Under 2012 uppmärksammade IF Metall att uppdraget skyddsombud funnits i 100 år. IF Metalls förtroendevalda ökade strålkastarljuset på det viktiga arbetsmiljöarbetet. Enbart under oktober 2012 gjorde skyddsombud från IF Metall skyddsronder på närmare 1 200 företag med totalt drygt 56 000 anställda. Resultatet var nedslående, några exempel:

• 4 av 10 som arbetar med kemikalier saknar utbildning för detta.

• 7 av 10 företag gör ingen psykosocial riskbedömning.

• 5 av 10 företag gör ingen fysisk riskbedömning.

• På nära hälften av alla arbetsplatser uppger IF Metalls medlemmar att de har för hög arbetsbelastning och tidspress. Faktorer som ökar olycksfallsrisken.

Vi vet också att arbetsmiljö är en fråga om jämställdhet. En förbättring av arbetsmiljön är en avgörande faktor för att fler ska kunna arbeta mer och längre. I dag lider kvinnor i större utsträckning än män av stress och annan psykosocial problematik på arbetsplatsen. Belastningsskadorna är också vanliga. Kvinnors sjukskrivningar är högre än mäns. Det är ett stort jämställdhetsproblem.

Ur ett branschperspektiv är det dubbelt så vanligt med arbetsskador inom transportsektorn, visar en undersökning från Arbetsmiljöverket.

Sett till antalet omkomna är industrin överrepresenterad. Mellan 2006 och 2012 har 62 byggnadsarbetare omkommit på jobbet. Under samma period dog 50 personer på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar. Mycket av det som svenska industriarbetare producerar går på export. Svensk export står för cirka 50 procent av BNP. Utan en väl fungerande industri äventyrar vi den svenska välfärden.

Industrin har idag svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Om vi vill ha en industri i framkant och människor som vill utbilda sig till industriarbetare krävs att vi tar krafttag för en bättre arbetsmiljö.

För ett år sedan, den 17 januari 2013, överlämnade IF Metall en namninsamling, och beskrivningar över de arbetsmiljöproblem som IF Metalls medlemmar möter, till dåvarande arbetsmarknadsministern Hillevi Engström. Över 32 000 namn fanns med i rullorna.

Förbundet konstaterar att man behöver satsa ännu mer på arbetsmiljöarbetet. Förbundet behöver fler skyddsombud, framförallt på mindre företag. IF Metall behöver se till att fler skyddsombud får bra utbildning och gott stöd.

Samtidigt konstatarer förbundet att det är arbetsgivarna som har ansvaret för en god och säker arbetsmiljö.

Men det räcker inte att arbetsgivare och fackliga organisationer satsar mer, menar IF Metall. Regeringen måste kliva fram och ta sitt ansvar för att förbättra det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

IF Metall har ringat in sex konkreta politiska krav för en bättre arbetsmiljö.

Tillsammans med LO och flera andra fackförbund kräver IF Metall att regeringen upprättar en nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna. IF Metall kräver också att regeringen

  • ser över de rättsliga reglerna vid arbetsmiljöbrott
  • skärper arbetsmiljölagen vad gäller anläggningsägarens ansvar gentemot underentreprenörer
  • inför obligatorisk arbetsmiljöutbildning på polishögskolan
  • ökar resurserna till Arbetsmiljöverket och återupprättar en sammanhållen arbetslivsforskning
  • återinför det ekonomiska stödet till utbildning av skyddsombud

För ett år sedan höll arbetsmarknadsministern med om att det krävdes ett ökat engagemang i arbetsmiljöfrågorna.

Regeringens facit fram tills då var inte direkt imponerande. Tvärtom. Under den borgerliga regeringens första sex år vid makten hade arbetsmiljöinsatserna successivt monterats ned.

Förutom att Arbetslivsinstitutet lades i malpåse under förra mandatperioden har anslaget till Arbetsmiljöverket, om man tar hänsyn till inflationen, minskat med 20 procent sedan 2006.

FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor, ILO, har tagit fram grundläggande mål för att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, exempelvis barnkonventionen. ILO menar att det är rimligt med en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Det målet klarade Sverige 2006. Sedan dess har antalet inspektörer minskat från 389 personer till dagens 251. Idag har Sverige en inspektör per 17 000 anställda. Idag lever Sverige, ett välfärdsland, inte upp till FN:s grundläggande fri- och rättigheter. Det är skamligt.

Men då tänker man att när arbetsmarknadsministern ändå höll med om att det krävdes ett ökat engagemang att nu är botten. Nu kommer satsningen.

Men istället möts vi av att den borgerliga regeringen inför 2014 väljer att skära ned stödet till företagshälsovården med över 300 miljoner kronor.

För mig är det helt obegripligt. Om vi långsiktigt ska få ett arbetsliv och samhälle som håller ihop kan vi inte ha en utveckling där vi tillåter att folk omkommer på jobbet. Och samtidigt som vi ser det dra ner på ambitionerna och istället sänka skatterna.

Därför ser jag det som socialdemokrat naturligt att säga ja till kravet om nolltolerans i arbetslivet. Arbetet ska öka människors frihet, inte döda.

Som parti har vi slagit fast att:

”Vi vill se en politik för nolltolerans mot dödsolyckor på arbetet och ökade insatser för att reducera antalet allvarliga arbetsplatsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar.”

Vi har tagit fram ett program för att skapa ett hållbart arbetsliv med trygga, säkra och utvecklande arbete. Jag kommer nu ta upp några av det åtgärder vi vill genomföra.

Förutom att vi vill öka anslagen till Arbetsmiljöverket, så att vi kan leva upp till ILO:s grundkriterier och genomföra fler inspektioner. Förutom att vi vill höja anslagen till företagshälsovården och det förebyggande arbetet vill vi också utveckla den tillsammans med arbetsmarknadens parter.

Vi vill rusta upp det regionala skyddsombudsarbetet genom att införa ett statligt stöd till utbildning. En del av pengarna ska vara öronmärkta för utbildning i psykosocial arbetsmiljö.

Vi föreslår också att arbetslivsforskningen samlas i ett nationellt centrum.

Vi vill också, tillsammans med arbetsmarknadens parter, initiera ett forskningsprogram om kvinnors arbetsmiljö.

Vi föreslår att arbetsmiljökunskap införs på alla stadier i utbildningsväsendet och att ett obligatoriskt inslag införs i utbildningar från gymnasie- och högskolenivå.

Vi har en rad ytterligare förslag. Och det är så här, genom att systematiskt angripa arbetsmiljöproblemen vi kan utrota dem. Men det kräver målmedvetet och enträget arbetet. Det kräver att vi vill prioritera och också gör det.

Det kräver att vi ser nyttan med att ha ett arbetsliv där vi utvecklas och där alla är med, får och kan vara med och bidra, som man och som kvinna, som ung och som gammal, genom industrijobb, genom välfärdsjobb och genom tjänstejobb.

Det kräver att vi sätter arbetsmiljön före sänkta skatter. Så skapar vi ett samhälle som motar bort det som hände Jimmy och hans familj.

Tillsammans kan vi skapa ett tryggare och mänskligare arbetsliv och en bättre morgondag.

Strypta resurser hot mot svensk landsbygd

Om hela kommunen ska leva är det viktigt att arbeta aktivt med att förbättra villkoren att bo på landsbygden. Det stimulerar den bostadsrotation som är nödvändig för landsbygdens utveckling och för att stärka elevunderlaget på våra mindre skolor.

Lokalt har Centerpartiet lagt en motion om miljöinriktad upphandling av livsmedel som, under parollen Ät där du står, syftar till att stärka förutsättningar för svenska jordbrukare att kunna konkurrera på likvärdiga villkor vid upphandlingar. Vi socialdemokrater välkomnar det initiativet och har haft liknande förslag i våra budgetförslag under flera års tid.

Men landsbygden består av mer än renodlat jordbruk. Mycket drivs och utvecklas av ideella krafter. Den ideella sektorn är ofta motorn i bygden. Föreningen eller byalaget svarar för många funktioner som samhället gemensamt tar ansvar för i staden. Här finns service för äldre och föreningsdrivna ungdomsgårdar. Här drar lokala grupper fiber och bygger för framtiden. De stimulerar entreprenörskap och startar företag. De driver integrationsprojekt och ställer om till hållbara bygder.

Därför har vi med stor oro tagit del av den borgerliga regeringens beslut om att stoppa den del av landsbygdsprogrammet som direkt berör den ideella sektorn. Bakgrunden är att Reinfeldt misslyckades med förhandlingarna om EU:s lång­tidsbudget och att Sverige därför mister 500 miljoner per år från landsbygdsprogrammet. Trots löften om full kompensation i regeringens budget så valde regeringen att bara skjuta till 129 miljoner kronor.

Strax innan jul startade åtta organisationer, däribland Hela Sverige ska leva och Svenska hembygdsgårdar, landsbygdsupprop mot att landsbygdsprogrammet stoppas.

Vi socialdemokrater välkomnar även det. Vi är många som allvarligt funderar på̊ om regeringen verkligen insett konsekvenserna av beslutet. Att stoppa landsbygdsprogrammet bidrar till avveckling och ökad urbanisering.

Företag, som med hjälp av programmet etablerats på̊ landsbygden, riskerar att tappa kunder och avvecklas. Dessutom tvingas den ideella sektorn att dra ner på̊ sin service i lokalsamhället, och därmed påskyndas avvecklingen av svensk landsbygd.

Vi vill inte vara med om det här. Socialdemokraterna tillför 371 miljoner mer än regeringen till landsbygdsprogrammet i vårt budgetförslag. Vi ska ha utveckling. Vi ska ha en hållbar landsbygd som i nära samverkan med staden ger goda möjligheter för att hela Sverige ska leva.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Celso Silva Goncalves, ordförande Ulricehamns arbetarekommun och Inga-Kersti Skarland, gruppledare (S)

Fokus på fler jobb i Ulricehamn

Socialdemokraterna tror på Ulricehamn. Vi är övertygade om att kommunen växer i befolkning de närmaste åren. Närheten till två städer med över 100 000 invånare och förbättrade kommunikationer stärker Ulricehamn. Flera företag har valt att investera vid Rönnåsens industriområde. Ytterligare företag har visat intresse både där och vid det kommande motet, där väg 40 och 46 korsar varandra.

Med tio mil till Göteborgs hamn, som tar emot och skeppar ut 70 procent av alla containrar som kommer till eller som lämnar Sverige, har vi ännu inte sett den fulla betydelsen av den nya motorvägen än.

Trots denna framtidstro finns tecken på tydliga brister. Över 650 personer i Ulricehamn är arbetslösa. En fjärdedel är under 24 år.  Det duger inte.

Nyligen presenterade LO en rapport som visar att antalet inskrivna i Arbetsförmedlingens program är rekordhögt. Samtidigt får mycket få del av insatser som stärker chanserna till jobb. Bara en av tio arbetslösa får någon slags utbildning och endast en av fyra får insatser som leder till jobb. Aldrig förr har arbetsmarknadspolitiken varit så svag i ett läge med så hög arbetslöshet.

Socialdemokraterna har satt upp det ambitiösa målet om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i Europa år 2020. Det ska nås bland annat genom att utöka antalet utbildningsplatser inom komvux, yrkesvux och högskola, halvera sjuklöneansvaret och investera ytterligare i förbättrad infrastruktur.

Det är den borgerliga regeringen som har det huvudsakliga ansvaret för dagens utbildnings- och arbetsmarknadspolitik. Hittills har denna regering prioriterat sänkta skatter framför en fungerande arbetsmarknad.

Lokalt kan vi inte sitta med armarna i kors. Socialdemokraterna i Ulricehamn konstaterade i höstas: Om brandkåren inte kommer när det brinner får man själv försöka släcka elden med hinken.

Lokalt har vi hittills under mandatperioden presenterat 12 konkreta jobbförslag som syftar till att få fler i sysselsättning och göra kommunen mer attraktiv som arbetsgivare. Inget annat parti i Ulricehamn kan visa på lika många jobbförslag under samma period. En del av våra förslag har blivit genomförda. Andra har tyvärr inte kommit invånarna till del på grund av andra partier inte haft samma höga ambition.

Socialdemokraterna har den viktiga uppgiften att fortsätta leverera konkreta förslag för ökad sysselsättning och för fler jobb i Ulricehamn. Socialdemokraternas mål om lägst arbetslöshet i Europa år 2020 gäller även i Ulricehamn.

Debattartikel publicerad i Borås tidning.

Min dotter är smartare än Reinfeldt

För nått år sedan hade min yngsta dotter, Ida, en låda med olika hål i som favoritleksak. Till varje hål fanns en tillhörande kloss. En var stjärnformad, en annan fyrkantig medan den tredje var rund.

Till saken hör att Ida är enveten. Det märktes när hon umgicks med sin låda. Även om det var stört omöjligt att få i den rundade klossen i det fyrkantiga hålet hade Ida gett sig den på att det skulle gå. Men trots att hon bankade, tryckte och nästintill satte sig på den lilla rundade klossen blev resultatet det samma: klossen ville inte gå i.

Arbetsförmedlingens veckostatistik har de senaste åren visat på samma resultat. Varje vecka kommer ungefär samma siffror: 10 000 får jobb, 10 000 lediga  platser rapporteras och 10 000 anmäler sig som arbetssökande.

Bekymret är att utöver de 10 000 som anmäler sig som arbetssökande är ytterligare 400 000 arbetslösa.

Ett annat bekymmer är att regeringen agerar ungefär som min dotter gjorde för nått år sedan. Man kör med ungefär samma metoder och förväntar sig ett annat resultat. Försämrad a-kassa, försämrad sjukförsäkring och sänkt skatt. Försämrad LAS, försämrad semesterlag och sänkt skatt. Försämrad arbetsmiljö, försämrad studieledighet och sänkt skatt. Alla dessa försämringar och sänkta skatter med motiveringen att det ska ge fler jobb.

Frågan är hur länge regeringen ska driva sin tes om att försämrade arbetsvillkor och sänkta skatter leder till fler jobb. Det senaste är att arbetslösa måste lämna in aktivitetsrapporter för att få ut någon a-kassa över huvud taget. Hur många fler jobb tror regeringen att det ger? Hur många fler veckor måste Arbetsförmedlingen leverera ungefär samma siffror? Hur många fler ska tvingas se sina möjligheter begränsas allt mer.

Min dotter Ida förstår idag att det grundläggande problemet med hennes klossar var att hon hade fel kloss vid fel hål. Idag har hon lärt sig hur man gör. Hon har lärt sig av egna misstag. Frågan är hur lång tid det ska ta för regeringen att förstå att det grundläggande problemet är att efterfrågan på företagens varor och tjänster är för låg. Sverige behöver till exempel massor av bostäder. Stimulera bostadsbyggandet. Det ger mycket nya jobb inom bygg- och tillverkningsindustrin.

Regeringen sitter fortfarande med fel klossar vid fel hål. Det dumma är att 400 000 personer och svensk industri blir drabbat av deras oförmåga att lära av sina egna misstag.

Krönika publicerad i IF Metall avdelning 34 medlemstidning.