En hicka kan spräcka kommunens budget

Här är mitt tal i fullmäktige inför beslutet om 2011 års budget:

Presidium, ulricehamnare,

Ulricehamn är en vacker kommun som har goda förutsättningar att utvecklas och växa. Vårt geografiska läge ger oss rejäla möjligheter att ta del av tillväxten som vi ser i våra större grannkommuner både vad det gäller fler invånare och företag.

Men för att lyckas ställer det ett antal krav på kommunen; sunda finanser, realistiska ekonomiska resurser till våra verksamheter, väl avvägda och prioriterade mål och en tro på att politiken kan göra skillnad.

Men de ekonomiska förutsättningarna för nästa års budget kunde ha varit bättre. Ulricehamn är till ytan den största kommunen i Västra Götaland. Vi har en av de lägsta skattesatserna i länet. Vi har en rad nödvändiga investeringar som behövs för att kommunen ska kunna utvecklas. Dessutom sätter lågkonjunkturen djupa avtryck på intäktssidan. Som grädde på moset har vi en borgerlig regering som ökar kommunernas ekonomiska ansvar men som vägrar att skjuta till medel. Som exempel kan nämnas att kostnaden för försörjningsstödet, socialbidraget, har ökat med sex miljoner kronor på årsbasis. Detta sammantaget är en ekvation som inte går ihop.

Den borgerliga majoritetens budget bygger på det förslag som tjänstemännen tvingats arbeta fram för att den borgerliga majoriteten så enögd håller fast vid skattesatsen och innebär i runda tal besparingar på 20 miljoner kronor. Då ska vi komma ihåg att inför i år fick våra skolor, äldreboenden och verksamheter för funktionsnedsatta klara sig på betydligt mindre resurser än året innan. Och vi ska också komma ihåg att flera verksamheter idag går med underskott. Kommunstyrelsen har under året också vidtagit extra besparingsåtgärder för att klara årets ekonomi.

Inför nästa år väntar än mindre resurser. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet motsätter sig inte besparingsområdena men vi ifrågasätter summorna. Till exempel ska antalet korttidsplatser reduceras och ge 1,5 miljoner kronor till kassan. Samtidigt kan vi konstatera att närvårdsavtalet med primärvården ännu inte är klart. Innan vi har säkerställt att kvaliteten i verksamheten inte äventyras kan vi inte plocka bort resurser. Vi borde också ha tagit lärdom från i år då vi gick in med ett besparingskrav på miljonen kronor för att lägga ut verksamheter på intraprenad men som, när förslaget mötte verkligheten, inte kunde verkställas.

Likaså anser Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att det är bra att vi inför en bemanningspool. Det är klassiskt vänsterorienterat förslag. Vi har absolut inga bekymmer med det. Tvärtom. Men vi ifrågasätter om det verkligen kan ge besparingseffekter från år ett.

Tjänstemannaförslaget innehåller också personalreduceringar. Nettoeffekten ska vara en neddragning på 8 miljoner kronor. Samtidigt räknar tjänstemännen med puckelkostnader när nya förvaltningsorganisationen införs. Det innebär att bruttobesparingen i antalet tjänster blir än högre än 16 årsarbetare som det skrivs om i underlaget. Dessutom lämnar inte alla vid årsskiftet, vilket innebär att än fler tjänster måste beröras om vi ska uppnå besparingskravet. Vid direkta frågor var alla dessa tjänster ska tas bort kan ingen ge några tydliga svar. Det kan vi inte acceptera.

Likaså ser vi positivt på att avyttra tomma lokaler. Men förslaget att sälja Trädets och Älmestads skola innebär att fastigheterna behöver säljas innan årsskiftet för att få helårseffekten av den tänkta besparingen.

Jag noterar också att Centerpartiet inte hade några synpunkter på förslaget i kommunstyrelsen. Det parti som i valrörelsen lovade att öppna Älmestads skola 2012 igen. Knappt två månader efter valet går man med på att sälja fastigheten.

Låt mig också vara tydlig med att jag inte vill uppleva ytterligare en historia liknande den som skedde i Älmestad i våras där er alliansbroder Anders Dahlén blev utskälld efter noter och tjänstemän idiotförklarade. Nu är ni med och fattar beslutet. Stå för det sedan också. Låt era beslut ha en längre levnadstid än era vallöften.    

Så kommer vi till kapitlet Stubo där den borgerliga majoriteten följer tjänstemannaförslaget och höjer borgensavgiften till 3,5 miljoner kronor. Det är dock ännu oklart hur det exakta nya regelverket för kommunala bostadsbolag ska tolkas. I praktiken innebär förslaget på sikt höjda hyror med 250-300 kronor i månaden eller drygt 3 000 kronor per år för att finansiera avgiften. Ulricehamn kommer att sticka ut i Sverige vad det gäller avgiftens storlek. Vi ser med oro hur detta kan slå mot vårt bostadsbestånd, särskilt i våra mindre samhällen där marknadskrafterna inte är fullt så starka.

Den borgerliga majoritetens attityd är på sätt å vis att jämföra med fundamentalistiska feminister som kräver att männen ska avstå all makt med tanke på man innehaft den så länge. Nu är det kvinnornas tur, bort med alla män. För i praktiken innebär borgensavgiften av den här storleken att bostadsmarknaden blir kraftigt snedvriden, till Stubo:s nackdel. Bolaget får dyrare villkor än privata aktörer.

Samtidigt som vi egentligen, enligt min mening, dubbelbeskattar våra invånare som bor hos Stubo lyckas den borgerliga majoriteten att presentera ett långsiktigt hållbart resultat. Ert mål är ett resultat som motsvarar minst 2 procent av omslutningen. Men i ert budgetförslag kommer vi knappt upp 1 procent. Och 2012 ser det ut att bli än värre. Och då har halva mandatperioden gått utan att vi klarar av att leva upp till de ekonomiska mål som ni vill slå fast. Det räcker att börsen får hicka en gång så är vårt resultat helt åt fanders. Jag ser det som mycket sannolikt att kommunstyrelsen tvingas till nya besparingskrav under året liknande de som vi tvingats till i år.

Ett allt för svagt resultat hotar på sikt kommunens ekonomi och äventyrar därmed både verksamhet och investeringar. Vi tar det här på allvar och använder en närmare tredjedel av skattehöjningen enbart till resultatförbättring. Men vi ser också att det finns ett utrymme 2013 för justering nedåt av skatten i vårt förslag.

Ulricehamn har en ungdomsarbetslöshet kring 13 procent. Samtidigt står kommunen inför ett generationsskifte. Dessa två utmaningar kan vändas till en möjlighet men endast genom att riktade resurser avsätts. Vi fördubblar anslaget till omställningsåtgärder.

Ulricehamn har under 2010 tvingats till färre pedagoger, lärare och barnskötare i förskolan och skolan. Samtidigt gör Tingsholmsgymnasiet under 2010 ett underskott på 1,8 miljoner kronor. Den nya gymnasiereformen som träder i kraft 2011 medför också ett ökat ansvar.

Vi föreslår att sammanlagt 4 miljoner kronor skjuts till genom att också samtidigt avskaffa vårdnadsbidraget.

Inför 2010 förstärktes vård- och omsorgsnämndens budget med 3 miljoner kronor för att täcka ökade kostnader för försörjningsstöd. Vi ser med oro att denna ramförstärkning inte räcker i år utan överskrids med 1,7 miljoner kronor. Arbetsmarknaden är fortsatt osäker även om en viss återhämtning har skett från mycket låga nivåer.

Men för att säkerställa kvaliteten inom omsorgen skjuter vi till ytterligare medel till försörjningsstöd. Bedöms utrymmet vara mer än tillräckligt ska överskjutande medel föras till äldreomsorgen. Den har de senaste åren tagit stryk på grund av försörjningsstödet ökade kostnader.

Ulricehamns kommun har ett fastighetsbestånd till ett värde av drygt 1 miljard kronor. Underhållet är eftersatt. I år har vi på grund av en mager borgerlig budget tvingats att fatta beslut om att öka det uppskjutna underhållet med ytterligare 3 miljoner kronor. Det uppskjutna underhållet börjar nu närma sig 50 miljonersstrecket.

Vi avsätter 3 miljoner extra för nästa budgetår, motsvarande den summa som vi i år ålade tjänstemännen att spara in på underhållet och kommer därmed upp i ett underhåll motsvarande 120 kronor per kvadratmeter.

Slutligen, ta bort alla papper i kommunen, det sista du tar bort är målen för god ekonomisk hushållning. Det är kring det här dokumentet, fundamentet, som kommunens verksamheter är uppbyggda. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ringar in tre områden som strategiskt viktiga för att ha god ordning i vår ekonomi. För det första att skapa förutsättningar inom alla verksamheter för 25 000 invånare år 2020. För det andra att sätta upp personalpolitiska mål kring sjuktal, trivsel och utvecklingsmöjligheter. Och för det tredje; tydliga mål för vårt fastighetsunderhåll. Genom dessa tre enkla och tydliga mål får vi en framtidsinriktad kommun som har kontroll på i runda slängar 85-90 procent av våra kostnader. Vad den borgerliga majoriteten har ringat in i sitt förslag är, för att uttrycka sig modest, en aning oklart.

Men jag ser dock under rubriken finansiella mål i ert förslag att skattesatsen ska anpassas efter rådande ekonomiska situation. Innebär inte det att skattesatsen ska höjas i det läge vi befinner oss nu, åtminstone för att förstärka resultatet?

Annonser

En budget för hållbar ekonomi och god kvalitet

Alla barn ska ha rätt till en bra start i livet och en bra kvalitet i förskola och skola. Ulricehamn har under 2010 tvingats till färre pedagoger, lärare och barnskötare i förskolan och skolan på grund av en mager borgerlig budget. I vissa fall talar vi om en halvering av personaltätheten. I förskolan är lärartätheten nere på anmärkningsvärda 5 årsarbetare per 100 elever i snitt. Resultaten i grundskolan är oroväckande. Endast en handfull kommuner i länet har sämre resultat än Ulricehamn.

Dessutom har Ulricehamn en ungdomsarbetslöshet kring 14 procent. Parallellt står kommunen inför ett generationsskifte. Dessa två utmaningar kan vändas till en möjlighet men endast genom att riktade resurser avsätts.

Men de ekonomiska förutsättningarna kunde ha varit bättre. Ulricehamn är till ytan den största kommunen i Västra Götaland. Vi har en av de lägsta skattesatserna i länet. Vi har en rad nödvändiga investeringar som behövs för att kommunen ska kunna utvecklas. Vi har en lågkonjunktur som sätter djupa avtryck på intäktssidan. Som grädde moset har vi en borgerlig regering som ökar kommunernas ekonomiska ansvar men som vägrar att skjuta till medel. Som exempel kan nämnas att kostnaden för försörjningsstödet, socialbidraget, har ökat med sex miljoner kronor på årsbasis. Detta sammantaget är en ekvation som inte går ihop.

Det är med de här förutsättningarna som samarbetspartierna tvingas föreslå en skattehöjning 2011 med 75 öre för att samtidigt kunna se invånarna i ögonen och garantera kvaliteten. Samtidigt ser vi att det preliminärt finns ett utrymme till en skattesänkning 2013 med 25 öre.

Våga investera hela kommunen in i framtiden

Alla barn har rätt till en bra start i livet med en god kvalitet i barnomsorg och skola. Samtidigt konstaterar vi att Ulricehamn under 2010 har tvingats minska antalet pedagoger och lärare i förskolan och skolan. I vissa fall talar vi om en halvering av personaltätheten. I förskolan är lärartätheten nere på 5 årsarbetare per 100 elever i snitt. Samtidigt ser vi att Tingsholmsgymnasiet under 2010 gör ett underskott på 1,8 miljoner kronor. Den nya gymnasiereformen som träder i kraft 2011 medför också ett ökat ansvar. Dessutom har personalen inom äldreomsorgen fått allt högre arbetsbelastning.

Nu aviseras neddragningar av ytterligare ett 30-tal tjänster, eller motsvarande 16 helårsarbetare. Allt enligt den konsekvensbeskrivning av en oförändrad skattesats som arbetats fram. Var alla dessa tjänster ska tas är dock fortfarande oklart.

Vi ser med oro även hur den borgerliga majoriteten kräver vårt kommunala bostadsbolag på 3,5 miljoner kronor till följd av förändringar i lagen. Det är dock ännu oklart hur regelverket ska tolkas men vi anser inte att kommunen behöver skynda på denna utveckling. Vi befarar att detta kan slå mot vårt bostadsbestånd, särskilt i kringorterna där marknadskrafterna inte är fullt så starka.

Det mest allvarliga på längre sikt är något så osexigt som resultatet i budgeten. Ett allt för svagt resultat hotar på sikt kommunens ekonomi och äventyrar därmed både verksamhet och investeringar.

Inom kort ska den borgerliga majoriteten presentera sin budget för 2011. Sedan tidigare kan vi konstatera att borgerligheten, i alla fall preliminärt, har bestämt sig för en oförändrad skattesats nästa år.

Vi uppmanar borgerligheten att ompröva beslutet. Allt för att trygga kvaliteten i välfärden och för att skapa en långsiktigt hållbar ekonomi för Ulricehamn.

Allt fler tvingas söka försörjningsstöd

 Mitt tal i fullmäktige i samband med delårsrapporten 2010 för Ulricehamns kommun:

Herr ordförande, vi har nu haft fyra år med borgerlig regering och ytterligare fyra år med borgerlig majoritet i Ulricehamns kommun. Under mandatperioden har regeringen sänkt skatter, mest för dem som tjänar allra bäst. Samtidigt har avgifter höjts, ersättningsnivåer har sänkts och vi lever idag i ett samhälle med större ekonomiska klyftor än vad vi gjorde för fyra år sedan.

Det blir man påmind av när man läser delårsrapporten för Ulricehamns kommun, herr ordförande. Här konstaterar Vård- och omsorgsförvaltningen att trots ett extra anslag på 3 miljoner kronor inför i år till försörjningsstöd räcker inte detta. Försörjningsstödet kommer ändå att gå med underskott i år. Under den gångna mandatperioden har kostnaden för försörjningsstöd ökat med 6 miljoner kronor på årsbasis – och då ska vi komma ihåg att ingen människa som tvingas söka försörjningsstöd känner stolthet. Frågan är om någon i den här församlingen kan känna stolthet?

För att vara berättigad försörjningsstöd är människor, våra kommuninvånare, tvingade att göra sig av med alla tillgångar. Försörjningsstödet är den sista utposten innan den personliga ekonomiska ruinens brant. Så ser verkligheten ut för allt fler av våra grannar, vänner och anhöriga i Ulricehamn år 2010.

Herr ordförande, jag har under arbetet med delårsrapporten kritiserat vård- och omsorgsförvaltningens nyckeltal för individ- och familjeomsorgen. Det handlar om mål om hur många dygn barn/ungdomar och missbrukare ska vara på institution. Sådana mål kan påverkas utan att kvaliteten försämras men risken är uppenbar att människans behov får offras när de ekonomiska målens tving ska skruvas åt.

Jag har också ifrågasatt målet för försörjningsstöd som bygger på att om arbetslösheten går ner så ska försörjningsstödet minska minst lika mycket och ökar arbetslösheten ska försörjningsstödet inte öka mer än arbetslösheten. Hur kan vi i kommunen påverka det, herr ordförande? Det bästa sättet är att låta personal gå runt på arbetsplatser och se till att människor är organiserade i en fackförening eller åtminstone i a-kassan. Men jag antar det inte är den borgerliga majoritetens avsikt. I marginalen kan vi hjälpa till genom en fungerande arbetsmarknadsorganisation om den har rejält tilltaget med resurser. Men i det stora hela är det ett mål som inte är påverkbart och därmed ska det bort och ersättas med ett nytt.

Det har jag också fått gehör från förvaltningen och jag ser fram emot ett tydligare och mer påverkbart mål 2011.

Tittar vi annars makroekonomiskt utifrån vårt lokala perspektiv lyckas kommunen klara den ekonomiska situationen väl. Och jag vill redan nu, herr ordförande, framföra mitt största beröm, inte minst till barn- och utbildningsförvaltningen som trots minskat anslag håller budgeten.

Men alla mynt har två sidor. Så även kommunens ekonomi. Och när den ekonomiska snaran dras åt drabbar det både brukare och personal. Färre pedagoger och lärare i förskolan och skolan. I vissa fall talar vi om en halvering av personaltätheten. I förskolan är lärartätheten nere på 5 årsarbetare per 100 elever i snitt.

Inte minst av den anledningen var det ett mycket välkommet besked som Kristdemokraternas Göran Hägglund lämnade så sent som i fredags. Han säger att partiet nu överger vårdnadsbidraget. Jag hoppas att de av väljarna försvagade Kristdemokraterna i Ulricehamn är inne på samma linje. Det skulle betyda att den miljon kronor som i dag tas från barn- och utbildningsnämndens budget till vårdnadsbidrag istället kan avsättas till personaltätheten som kan komma att stå inför ytterligare neddragningar beroende på hur den borgerliga majoriteten väljer att hantera nästa års budget.

Men, herr ordförande, vi ser också färre händer inom äldreomsorgen och inte minst ett undermåligt underhåll. I år har vi på grund av en tajt borgerlig budget tvingats att fatta beslut om att bygga på det uppskjutna underhållet med ytterligare 3 miljoner kronor. Det börjar nu närma sig 50 miljonersstrecket, det uppskjutna underhållet.  I våra verksamhetsmål för god ekonomisk hushållning är ett av målen att 75 kronor per kvadratmeter ska avsättas till underhåll. Det anses över tid vara en rimlig summa för att hålla vårt fastighetsbestånd som har ett värde till drygt 1 miljard kronor i gott skick. Men 75-kronan bygger på att vi inte har några uppskjutna underhåll. För var år växer detta ekonomiska berg sig allt högre och breder ut sig allt mer i vår kommun. Det måste vi ta på allvar, herr ordförande.

Kanske är det dags att se över detta mål och istället sätta målet i relation till det uppskjutna underhållet så att vi på sikt kan anta dagens mål.

Inom bolagssidan kan vi konstatera att vårt fastighetsbolag har lyckats väl trots rådande konjunktur. Bolaget får allt mer uthyrt. Klart godkänt, herr ordförande.

Bostadsbolaget Stubo har tack vare den låga räntan även i år kunnat spurta på med renoveringar. Något som också är viktigt att notera, herr ordförande, är att lagstiftningen för kommunala bostadsbolag nu stramas åt än mer. Inom kort ska kommunala bostadsbolag likställas helt och hållet med privata aktörer. Kommunen och politiken blir helt bakbunden. Är detta en syn som över tid är bestående från lagstiftaren är det rimligt att fråga sig vad vi ska ha ett kommunalt bostadsbolag till. För oss socialdemokrater bedömer jag att det kan bli aktuellt att ta i tu med den frågan på allvar den nästkommande mandatperioden 2014-2018.

En siffra som drar blickfånget till sig är Ulricehamns Energi som inom loppet av 16 månader lyckas förbättra sina obeskattade reserver med 35,5 miljoner kronor och prognostiseras att vid årsskiftet ha över 93 miljoner kronor i obeskattade reserver. Reserverna kan kvittas mot framtida investeringar. Dessa investeringar ska prioriteras inom ramen för moderbolaget.

Intressant är också att notera att kommunen inte har några långfristiga skulder, i alla fall inte på sidan 1. De långfristiga skulderna uppstår först på sidan 8 och då till en summa av 521 miljoner kronor.

Herr ordförande, årets resultat bygger nästan uteslutande på det tillfälliga konjunkturstöd som försvinner vid årsskiftet. Samtidigt bygger vi på oss ökade kapitalkostnader. Dessutom är det viktigt att beakta ekonomichefens bedömning av framtida resultat. Han skriver: 

”Min bedömning är att kommunen bör prestera resultat i storleksordningen 20-40 miljoner kronor för att uppnå stabilitet i sin verksamhet.”

Det är en utmaning. Och samtidigt ha med sig kvaliteten i verksamheten.

Revisorerna skriver i sitt utlåtande:

”Vi ser med stor oro på det betydande underskott, – 8,3 miljoner kronor, som Vård och omsorgsnämnden prognostiserar.”

Herr ordförande, vi ska komma ihåg att nämnden när de presenterar detta resultat har länsat sin buffert lika noggrant som Emil i Lönneberga när han slickar soppskålen. Inte en nickel av de sammanlagt 10,5 miljoner kronorna finns kvar.

För att tala klarspråk är Vård- och omsorgsnämndens resultat rensat från avlatsbrev, det vill säga föregående års ackumulerade överskott, kompensationer från kommunstyrelsen och reserven i form av den tomma soppskålen – 19,5 miljoner kronor.

I samband med att vi går in i en ny politisk organisation vid årsskiftet ska vi också anta nya ekonomiska styrprinciper. Förslaget som nu ligger är att den nya kommunstyrelsen, som omfattar förutom kommunstyrelsen även barn- och utbildning och vård- och omsorg, att den nya nämndens sammanlagda buffert ska vara cirka 15 miljoner kronor. Jag noterar att även Moderaternas Carljohan Molander uttryckt viss tveksamhet till buffertens ringa storlek, särskilt med tanke på att vård- och omsorg själva tömt sin buffert 10,5 miljoner kronor och ändå inte får pengarna att räcka till.

Slutligen, herr ordförande, det är en viktig insikt att ha med sig in i framtida budgetarbete. Och det är högst angeläget att vi har med oss båda perspektiven, båda sidorna av myntet, i arbetet. Annars riskerar vi att försätta oss själva i en allt svårare situation, både verksamhetsmässigt och ekonomiskt. Dessutom riskerar vi att få allt svårare att uppnå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.

Fler jobb betyder mer pengar till välfärden

Drygt 200 personer hade samlats till 1 majfirande i Ulricehamn idag. Det var en bra uppslutning och en påtaglig bra och förhoppningsfull stämning bland folket. Vi hade flera talare, här är mitt tal:

Jag tänkte börja att prata lite om var vi befinner oss nu rent ekonomiskt, i Sverige och i Ulricehamn.

Det råder en stor oro på internationella finansmarknaden just nu. Oron grundar sig i Greklands mycket svåra ekonomiska situation. Greklands oreda sänker trovärdigheten till Euron. Eftersom ekonomierna i Europa är så beroende av varandra så blir Greklands problem Europas och Sveriges och därmed också Ulricehamns problem. Riksbanken har tidigare talat om en räntehöjning. Nu talar allt fler bedömare om räntesänkningar eller att lämna räntan oförändrad på grund av att tillväxten hotas.

2009 var i många stycken ett dystert år på grund av finanskrisen. Jag hoppas det dröjer länge innan ett sådant mörkt år sveper över oss igen. Och jag konstaterar att vi har en mycket tuff och lång resa framför oss innan vi åter är på fast mark.

Under 2009 slog finanskrisen rätt in i ulricehamnarnas och kommunens kassa. Utbetalningarna av försörjningsstöd, socialbidrag, ökade med 35 procent jämfört med föregående år. Och för att vara berättigad försörjningsstöd får du inte ha någonting av större värde. Du ska vara helt utblottad innan du har rätt att knacka på hos socialkontoret. Det är naturligtvis en tragedi för alla som drabbas och ett resultat av en mycket tydlig och medveten politik.

Den totala ungdomsarbetslösheten i Ulricehamn var vid årsskiftet cirka 14,5 procent, vilket är mer än både länet och riket.

Sedan den borgerliga regeringen försämrade, fördyrade och försvårade rätten till a-kassa har en halv miljon människor valt att lämna a-kassan. En halv miljon löntagare.

När lågkonjunkturen slog till och människor tvingades ut i arbetslöshet återstår bara socialbidraget i vår en gång omtalade, solidariska och framgångsrika svenska modell.

Det är en tragedi för den enskilde och det är långt ifrån det samhälle jag vill vara med att bygga.

Idag tvingas sjuka till arbetsförmedlingen. Jag har träffat flera människor med svåra sjukdomar som idag mår mycket dåligt. Och sämre än vad de gjorde före regeringens medvetna försämringar för sjuka.

Idag tvingas pensionärer att betala mer i skatt än de som nu arbetar. Regeringen har medvetet undanhållit sänkt skatt för pensionärer med motivationen att det ska löna sig att arbeta.

Nu när det är valår och pensionärer genom sina organisationer skriker sig hesa över orättvisan börjar regeringen att vackla.

Men jag ska säga er. Socialdemokraterna har alltid varit av den åsikten att pension är inarbetad lön och ska beskattas därefter. Och i den hållningen står vi fast.

Skatten är ett utmärkt system för att minska klyftorna i samhället och ge människor nya möjligheter. Den borgerliga regeringen använder skatten på omvänt sätt. De ökar klyftorna.

Samtidigt som man valt att sparka på de lägsta inkomstgrupperna har de med högst inkomster och störst förmögenheter formligen dränkts i skattesänkningar.

Under mandatperioden har den borgerliga regeringen sänkt skatter med i runda tal 100 miljarder kronor. De mest förmögna har fått det mesta. Den rikaste procenten av befolkningen har fått lika mycket i sänkt skatt som de 25 procent som har det sämst ställt i landet. Och man kan fråga sig var pengarna gör mest nytta för samhället.

En skatt som har förändrats totalt är fastighetsskatten. Idag beskattas slott och koja lika genom kommunala avgifter. Och inte nog med det. I och med att avgiften är kommunal uteblir möjligheten för staten att använda fastighetsskatten som ett aktivt ekonomiskt instrument för att omfördela resurser i samhället och i hela landet.

Att Centerpartiet som säger sig vurma om landsbygden kan gå med på en sådan uppgörelse är för mig obegripligt. För det betyder att landsbygdskommuner, som Ulricehamn, har mindre möjlighet att få stöd genom att resurser fördelas om från bättre bemedlade områden i landet.

Men den moderatledda regeringen har inte fått nog. Utfästelser på ytterligare närmare 100 miljarder i ytterligare skattesänkningar är utlovade. Samtidigt har regeringen dragit tillbaka 12 miljarder kronor till Sveriges kommuner som var utlovade till nästa år. För Ulricehamns del innebär det närmare 20 miljoner kronor i uteblivet stöd.

Pengarna måste tas någonstans ifrån. Nu får vi hoppas att den borgerliga regeringens dagar är räknade och att vi får ett maktskifte vid höstens val.

Deras alternativ, mina vänner, ska ställas mot den färdriktning som S, V och Mp pekar ut. Och den är tydlig. Välfärden ska sättas före nya stora skattesänkningar. Vi lovar istället sammanlagt 12 miljarder kronor under de närmaste två åren till landets kommuner. För Ulricehamns del motsvarar det ungefär en skattehöjning på 20 till 25 öre – en skattehöjning vi alltså inte behöver göra. Pengar som går direkt in i barnomsorgen och i äldreomsorgen. Och där gör de större nytta än hos den rikaste procenten. Det är vi väl överens om!

I veckan presenterade S, V och Mp en gemensam investering i snabbtåg mellan Göteborg och Borås. Det är bra. Det är framåtsyftande och förstärker därmed landets tredje största pendlingsområde. Men vad blev reaktion från Sveriges infrastrukturminister Åsa Torstensson. Hennes kommentar till TT blev: Men vad ska göteborgare göra i Borås? Men vad ska göteborgare göra i Borås? Det säger alltså Sveriges infrastrukturminister. En högt uppsatt borgerlig politiker i Borås skrev på sin Twitter att hon är dummare än tåget och att hon bör avgå. Och jag är beredd att hålla med. Låt oss tillsammans göra det verklighet i höstens val. Om Torstensson avgår kan höghastighetstågen avgå, och det vill vi väl!

Vänder vi blickarna mot Ulricehamn känner jag mig trygg i att gå till val här med våra vänner i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Samarbetspartierna har det senaste året fördjupat sitt gemensamma arbete. Vi har en god dialog och respekterar också varandra som enskilda partier. Snart kommer vi kunna presentera en gemensam valplattform som vi har arbetat fram sedan i höstas.

I höstas lade vi tre partier fram en gemensam budget. En budget som investerade sammanlagt 14,5 miljoner kronor i arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsstöd.

Vi har kommit med konstruktiva och offensiva jobbförslag för att mota bort den förbannade arbetslösheten. Vi har föreslagit kompetensutvecklingsplatser och en trestegsmodell för att få fler i arbete och dessutom rusta kommunen inför den stundande arbetskraftsbrist som vi ser komma runt hörnet.

I kommunen kan vi konstatera att inom en femårsperiod kommer 14 procent av personalen att gå i pension. Totalt kommer 850 000 människor att gå i pension inom de närmaste sex åren i Sverige.

Vi prioriterade jobben och kärnan i välfärden. Det är precis vad man måste göra när krisen slagit till rätt in i kommunens och ulricehamnarnas vardag.

Det är en av anledningarna till att vi säger nej till vårdnadsbidraget. Och det är också en av anledningarna till varför vi kommer avskaffa vårdnadsbidraget när vi kommer till makten här i Ulricehamn.

Vi varnade tidigt för att vårdnadsbidraget tar pengar från kommunens viktigaste uppdrag för våra barn och unga – förskolan och skolan. Vi varnade för försämrad kvalitet, minskade barngrupper som på sikt hotar våra mindre enheter. Att det dessutom är en kvinnofälla i mina ögon gör vårdnadsbidraget än mindre försvarbart.

Alla barn ska ha rätt till en bra start i livet. En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för barnens framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Det om något är en rättvisefråga.

Och så kommer någon fram till mig på gatan och frågar hur vi kan investera så mycket pengar i Lassalyckan samtidigt som barn- och utbildningsförvaltningen behöver mer pengar.

Men de pengar som vi investerar i Lassalyckan är överskott från tidigare år och pengar som jag enligt lag inte får använda till drift av våra skolor. Lagen säger till mig att all verksamhet som kommunen genomför under ett år ska betalas via de intäkter kommunen får under året. Det är för att kommuner inte ska dra på sig större utgifter än intäkter. Överskotten från tidigare år läggs i en kassakista och får bara plockas ut och användas till investeringar. Så säger lagen. Och i kassan har kommunen i runda slängar 100 miljoner kronor. Kistan kommer dessutom snart att fyllas på i och med att vi bildar ett moderbolag. Men det är en annan historia.

Investeringen är nödvändig och är en investering i våra barn. Bara UIFK aktiverar 530 personer. Och de allra flesta är barn och unga. Lägg därtill skidorna som får en bra konstsnöanläggning med ordentliga utrymmen för utrustning, UIF som investerar i en klubbstuga, och samordnar lokaler med andra de andra föreningarna. Samtidigt bygger vi en rondell på Trerosors väg som är direkt hastighetsdämpande åtgärd. Trafiksäkerheten vid skolorna förbättras. Så sammantaget blir det ganska bra det där.

Avslutningsvis, valrörelsen rycker allt närmare. Det blir allt tydligare att vår största ideologiska utmanare – även i Ulricehamn – är Moderaterna.

Men först och främst vill säga att jag uppskattar den öppna och pragmatiska inställning som Moderaterna har i olika sakpolitiska frågor i kommunen som inte är ideologiska. Kommunen behöver mer av den varan.

Men när vi kommer in på ideologiska frågor så är våra värderingsmässiga utgångspunkter långt ifrån varandra. Moderaternas heligaste fråga är skattesatsen. Moderaterna driver dessutom på starkt för utförsäljning och privatisering av våra verksamheter. Inte minst tydligt har det blivit i utspelet om att sälja ut Stubo. Men deras planer stannar inte där. När man pratar med dem kan de tänka sig att lägga ut många delar av det som du och jag betecknar som välfärdens kärna på entreprenad. Kommunen avhänder sig det yttersta ansvaret om sina invånare. Och vad händer med offentlighetsprinciper och meddelarskydd när stora bolag lägger sin slutna hand över äldreomsorgen.

Vi vill välja en annan färdriktning. Vi tror på kommunen och kommunens organisation och vill utveckla den ytterligare. Vi tror att kommunen genom ansvar och strukturerat arbete kan bli ett föredöme och erbjuda kontinuerlig utbildning och därmed högklassig omsorg och utbildning för våra invånare. Vi ser jobben och kvaliteten inom välfärden som de viktigaste frågorna för kommunen.

Om det mina vänner kommer höstens val att stå. Och här kan du göra insatser, göra skillnad. Det kan vara allt från att packa material, koka kaffet, ge en klapp på axeln eller ett värmande ord till att aktivt delta i valarbetet. Ulricehamnarna behöver Socialdemokraterna och Socialdemokraterna behöver dig. Och jag hoppas att du gör vad du kan för socialdemokratiska valframgångar. Tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan vi göra skillnad!

Tack för att du har lyssnat.

Ett tråkigt men ansvarfullt beslut om Älmestads skola

I tisdags fattade barn- och utbildningsnämnden det tråkiga och obekväma beslutet att lägga ned Älmestads skola. Samtliga partier stod bakom beslutet utom det största borgerliga partiet – Centerpartiet.

Beslutet bottnar i flera orsaker. Kvaliteten är en viktig anledning. Barnen visar sammantaget på sämre resultat än andra skolor i kommunen.  Någonting måste göras. Att skjuta till ytterligare resurser skulle vara en möjlig utväg om resurser fanns.

Elevunderlaget viker. Prognoser visar att elevunderlaget sjunker ytterligare för en redan liten skola. Fullmäktige har antagit riktlinjer som anger hur många barn som ska finnas i en skola. Om antalet barn understiger det fastslagna riktvärdet ska en utredning göras. I fallet med Älmestads skola och andra skolor har en utredning pågått sedan 2003. Utredningsunderlaget finns. Och det finns inget som pekar på att elevunderlaget ska öka, snarare tvärtom.

Ytterligare en orsak är pengar. För att förbättra kvaliteten krävs mer resurser – resurser som inte finns. Den borgerliga majoriteten har arbetat fram den budget som gäller för kommunen i år – där Centerpartiet är det största borgerliga partiet. Det är en ekonomiskt tuff budget. Anslaget per elev har i år sjunkit från 10 000 kronor till 8 000 kronor. Barngrupper har blivit större. Den tajta budgeten tillsammans med det vikande elevunderlaget tvingar barn- och utbildningsnämnden skicka hem minst 21 lärare och pedagoger under året.

Centerpartiet har varit med under hela resan och yttrade inte en avvikande mening förrän i tisdags då nämnden tog beslut. Var man ska ta pengarna ifrån i årets budget för att kunna behålla Älmestads skola kan partiet dock inte redovisa. Eftersom 80 procent av budgeten utgörs personalkostnader är det rimligt att anta att deras förslag tvingar hem ytterligare personal – med än större barngrupper som följd.

Som ansvarsfull opposition tar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansvar utifrån gällande budget. Och nu har vi hamnat i den absurda situationen att oppositionen tar ett större ansvar för den borgerliga majoritetens budget än vad det största borgerliga partiet gör.

En del hävdar att Centerpartiets agerande är fiffigt. Jag hävdar att det är farligt och att det missgynnar barnen och Ulricehamns kommun. Frågan är hur Socialdemokraterna som största oppositionsparti ska agera framöver. Ska vi agera ansvarsfullt och rösta för det som är långsiktigt bäst för kommunen och invånarna eller ska vi i varje fråga vända kappan efter vinden. Det borde ju rimligen vara det fiffigaste, inte sant. Lek med tanken att nästa fråga som fångar väljarnas röst är en främlingsfientlig politik. Fiffigt?

Ge unga ulricehamnare framtidstro

Varje barn ska ha rätt till en bra start. Idag händer något annat. Socialdemokraterna vill vända utvecklingen. Tider av hög arbetslöshet kan användas för att ge människor möjlighet att lära nytt och kunna ta de nya jobben när det vänder. Den vägen vill vi gå. Vill du följa med?