Märkliga turer kring Lassalyckan får mig att fundera

Mina reflektioner apropå dagens ledare i Ulricehamns tidning (UT) och debattartikeln i nämnda tidning.

Den 18 januari 2010 beslutade kommunstyrelsens arbetsutskott att följande ska ingå i projekt Lassalyckan:

  • Ersättning av Vistavallen med fyra 11 mannaplaner
  • Ny uppfartsväg
  • Ny lokalisering av UIF-stugan
  • Ny konstsnöanläggning klar vintersäsong 2010-2011
  • Fjärrvärmeanslutning
  • Projektering ny isyta

Detta beslut togs efter många och långa förhandlingar mellan den borgerliga majoriteten och samarbetspartierna.

I uppgörelsen mellan partierna fanns också med att en ny isyta ska stå färdig säsongen 2012-2013. Finansieringen av denna isyta fanns inte med i det här beslutet. Allt detta har också redogjorts.

Beslutet om en ny isyta handlar bland annat om att unga konståkare och hockeyspelare inte ska behöva träna till klockan 22.30 på vardagskvällar och ha skola dagen efter. Samtidigt finns det idag ett minimalt utrymme för allmänheten att åka skridskor.

I grunden är detta positivt. Det betyder att många av våra unga rör på sig. Det påverkar folkhälsan. Det också positivt att våra unga är föreningsaktiva. Föreningsliv, oavsett om det är idrott eller kultur, fostrar unga att ta ansvar och få ökad förståelse för att vi genom att arbeta tillsammans kan nå längre.

Den blocköverskridande uppgörelsen innehöll inga överenskommelser kring finansieringen. Som ledare för oppositionen har jag påpekat för den sittande majoriteten att hantera neddragningar inom vård, skola och omsorg varsamt. Inte minst med tanke på att dessa neddragningar kan ställas mot investeringen vid Lassalyckan.

Inledningsvis lovordades investeringen på UT:s ledarsida. Men ganska snart gjorde tidningen en tvär vändning och har sedan dess varit kritisk över lag. Likaså noterar jag att ett av de partier som var med vid uppgörelsen också har svängt och intagit en kritisk hållning.

För mig är det en nyhet att projektet Lassalyckan inte håller sina ramar, vilket påstås i dagens ledare i UT. Jag har svårt att se att det är sant. För jag förutsätter att de tjänstemän som leder arbetet omedelbart signalerar om de bedömer att de inte klarar av att hålla sig inom befintliga finansieringsramar. Notera att i dessa ramar ingår en post på 4,5 miljoner kronor för oförutsedda kostnader. Men jag kommer att lyfta frågan för att säkerställa att så inte är fallet.

Jag har heller inte fått någon fråga från UT om att så skulle vara fallet. Det betyder att uttrycket ”uppgifter som dock inte gått att få bekräftade, eftersom politikerna inte gärna talar om kostnader.” blir ett lösryckt angrepp. Det är djupt olyckligt.

Man kan fundera på om det är värt som opposition att ingå överenskommelser för att leda den här kommunen framåt. Det kanske är bättre att ställa sig på läktaren och gnälla. Även om det är lite trångt så går det nog att maka åt sig en plats.

Annonser

En värld och en trend att förhålla sig till

Sett ur ett globalt perspektiv har urbaniseringen aldrig varit så stark som den är nu. Och sedan 2008 lever majoriteten av jordens befolkning i städer. Om femtio år beräknas två tredjedelar vara bosatta i urbana miljöer.

FN:s befolkningsfond, UNFPA, konstaterade i sin rapport för något år sedan:

Stadstillväxten är oundviklig men har en positiv potential som vida överstiger dess nackdelar: Inget land har i modern tid uppnått ekonomisk tillväxt utan urbanisering, och om städer skapar miljöproblem finns innanför deras portar också lösningarna till dessa.

FN:s globala slutsatser borde gälla även för lilla Ulricehamn. Det gäller att hitta ett vettigt sätt att förhålla sig till fenomenet och försöka dra nytta av det.

Hur stark urbaniseringen än blir som kommer alla inte vilja bo mitt i storstadens kärna. Inte ens i Ulricehamns stadskärna – även om det framför allt är staden som växer. Den kanske till och med kan växa lite snabbare. Det i sin tur gynnar hela kommunen.

Bo Högborn skriver i dagens ledare i Ulricehamns tidning:

”Under senare år har det byggts mycket nytt, men eftersom efterfrågan alltid är större än utbudet, finns det uppenbarligen utrymme för fler satsningar.”

Jag konstaterar att jag dragit samma slutsats.

Samtidigt är det viktigt att inte forcera fram för mycket nybyggnationer. Det riskerar att underminera den väl fungerande bostadsmarknad som vi har i kommunen. Men taktpinnen borde kunna snäppas upp en aning.

Statistik visar också att Borås är en av de städer i landet där priserna stigit snabbast. Ett tydligt tecken på att efterfrågan är stark. Ser man till befolkningsutvecklingen i Borås (och även Jönköping), som är förhållandevis stor, borde det finnas utrymme även för Ulricehamn att erbjuda fler personer boende.

Och det kan vi. Men det behövs tydliga, konkreta åtgärder som gör att hela kommunen och dess bolag samt politiken dansar i takt för att nå vårt befolkningsmål på 25 000 invånare år 2020.

Kommunens ekonomi är som nattunn is

Bo Högborn lyfter idag kommunens tuffa ekonomi i sin ledare. Han skriver:

”Följderna av det något bistra ekonomiska läget blir bland annat att saker som borde köpas inte köps och sådan som borde göras inte görs.”

Sedan pekar han bland annat på det eftersatta underhållet av våra fastigheter och att Stadsbiblioteket nu tvingats att dra ner sina öppettider samtidigt som vi gör en stor investering vid Lassalyckan.

Han avslutar sin ledare med att konstatera att vi inte kan leva över våra tillgångar utan måste vara beredda på åtminstone en försiktig skattehöjning.

Det kan knappast vara någon kioskvältare att jag håller med i sak. Redan inför budgeten 2010 bad jag den borgerliga majoriteten att överväga en liten skattejustering för vi politiker annars riskerade att investeringen vid Lassalyckan ställs mot neddragningar inom barn- och äldreomsorg.

Även inför årets budget var jag tydlig med hur Socialdemokraterna tycker att vi borde hantera kommunens ekonomi.  Vår budget innehöll en skattehöjning med 75 öre, något som Högborn tidigare uttryckt var lite i kraftigaste laget.

Samtidigt riktades en tredjedel av vår skattehöjning endast till resultatförbättring. Kommunen har – enligt min mening – på tok för dåligt resultat i år. När budgeten togs var det inte ens en procent av omsättningen mot SKL:s rekommenderade minst 2 procent.

Budgetklubban han knappt falla i bordet innan en ny skatteprognos landade på vårt bord som visar att resultatet nu dessutom har halverats.  Just nu går svensk ekonomi bra. Men vi vet inte vad som lurar i vassen när hela Euron är i gungning.

Och har vi inte ordning på ekonomin är det långsiktigt svårt att göra några välbehövliga investeringar eller förbättringar i driften, till exempel förskolan och skolan – eller Stadsbiblioteket för den delen.

I budgetdiskussionernas slutskede försökte oppositionen även att få till en blocköverskridande kompromiss. Och kanske om kalendern hade innehållet ytterligare några dagar mellan kommunstyrelse och fullmäktige så kunde det ha skett.

Inför nästa år har vi nya möjligheter genom nya politiska former och personer. Då står vi troligtvis också inför en kommunal skattejustering neråt när regionen ska debitera kostnaden för kollektivtrafiken och inte kommunerna. Kanske allt detta kan bidra till vi lyckas hitta en mer enig bild om hur kommunens ekonomi och verksamheter ska hanteras. Det är åtminstone min förhoppning.

Kommunala bostadsbolag likställda med privata aktörer

Kommunala bostadsbolag ska sedan årsskiftet drivas helt enligt affärsmässiga principer i vinstsyfte. Enskilt ekonomiskt gynnande från ägaren av det kommunala bostadsbolaget bryter mot EU:s statsstödsregler. Kravet på avkastning från kommunala bostadsbolag bör ses över och rimligen höjas. Kommunerna bör också se över sina ägardirektiv.

Så kan man sammanfatta det intressanta seminarium som Sveriges kommuner och landsting, SKL, höll i Stockholm idag.

Samtliga kommuner ska införa en borgensavgift för att utplåna skillnaden mellan den räntesats som kommunala bolag får med kommunen som borgenär och en likvärdig privat aktör i respektive kommun. Samtidigt finns det en svårighet att jämföra med privata aktörer eftersom de kan agera över kommungränser och sprida riskerna.

Är borgensavgiften för låg bryter det mot EU:s statsstödsregler. Om den däremot är för hög kan kommunen få Skatteverket på sig.  Sabo spår ett spann för borgensavgiften på någonstans mellan 0,15 – 0,40 procentenheter. SKL bedömer att detta är något lågt och lägger sig i spannet 0,30 – 0,50 procentenheter.

De båda parterna ska inom kort, tillsammans med bland annat Kommuninvest, arbeta fram förslag på parametrar för att hjälpa kommuner med vad som behöver beaktas när kommunen sätter nivån på borgensavgiften.

De affärsmässiga principerna ställer också krav på avkastningen, som ska vara marknadsmässig. På svagare marknader är direktavkastning högre än på starkare marknader, där prisstegring kan räknas av.

Kommunala bostadsbolag får inte göra investeringar som inte kan ge avkastning. De ska agera rent företagsekonomiskt för bolagets bästa. Kommunen får inte beordra bolaget att genomföra olönsamma investeringar.

Igår kommenterade jag Bo Högborns ledare i Ulricehamns tidning, som då resonerade om kommunalt ägande på ledarplats. Jag hänvisade bland annat till mitt tal i fullmäktige i oktober som innehöll frågan vad vi ska ha ett kommunalt bostadsbolag till med den nya lagstiftningen. Tyvärr gav dagen inga direkta svar.

Brutna överenskommelser vitaliserar inte – det skapar kaos

Bo Högborn skriver idag på ledarsidan i Ulricehamns tidning om att brutna överenskommelser är en form av politisk omognad men som ändå måste ses i ett större sammanhang.

Ja, flera butiker har numera erbjudanden i stil med ”köp idag, betala på tio månader”. Jag har som köpare rätten att ifrågasätta villkoren när jag ingår köpet, diskutera priset, avtalet längd och så vidare. Men när jag satt min namnteckning på avtalet är det som gäller – det blir en överenskommelse. Känns det inte rätt för mig kan jag välja att inte ingå avtalet.

Liknande avtal tecknas dagligen mellan företag fast oftast med betydligt större belopp.

Med jämna mellanrum möts arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, vid förhandlingsbordet. De gör det med skilda intressen men med ett gemensamt syfte. Att komma överens om vilka spelregler som ska gälla på arbetets marknad den kommande perioden. 

Det arbetstagarna i grund och botten säljer är fredsplikten. Under den period avtalet löper får inte arbetstagarna vidta stridsåtgärder, förutom vid särskilda fall, som även det är reglerat.

Syftet med avtalet är att skapa stabilitet – för alla inblandade. Stabiliteten på svensk arbetsmarknad har också lagt grunden för den ekonomiska tillväxten i landet under decennier.

Likaså gäller i kommunpolitiken för blocköverskridande överenskommelser. Det är inte säkert att partierna kommer överens. Men gör de det, utifrån sina skilda ideologiska utgångspunkter, är det en stark framgångsfaktor som pekas ut gång på gång av forskare.

En kompromiss är aldrig till 100 procent perfekt för någon vare sig det rör arbetsmarknadens parter, affärer eller politiska uppgörelser. Men ändå tillräckligt bra.

Att någon av parterna bryter ingångna löften – även i ett större sammanhang – gynnar inte någon i längden. Som Högborn skriver: ”det undergräver ens framtida trovärdighet”.

Samtidigt är det så att ju större affärsuppgörelse, avtalsområde på arbetsmarknaden eller politiskt parti, desto större skada för företaget, landet eller kommunen.

Om snömos och dåligt väder

I dagens Ulricehamns tidning framställer Bo Högborn på ledarplats att jag i våras uttryckt mig kategorisk i frågan om ett samarbete mellan S och M i Ulricehamn. Han menar att jag helt avfärdat tanken med ”en mer etablerad samverkan”.

Högborn konstaterar samtidigt:

”Nu läser jag att det i flera kommuner i landet har inletts samarbete mellan just S och M (i syfte främst att ge SD så lite inflytande som möjligt). Så var det med de ideologiska skillnaderna.”

Hans beskrivning är rena snömoset och direkt felaktig. Högborns resonemang bygger på den beskrivning jag gav den 20 februari efter att han lyft tanken om ett samarbete mellan partierna på ledarplats. Jag skrev då bland annat följande:

”Samtidigt är det viktigt att ha respekt för den parlamentariska situation som kan uppstå efter valet när väljarna har sagt sitt. Och jag är inte beredd att stänga dörren för samarbeten med ytterligare partier förrän efter valet.

Där är givetvis Moderaterna ett av partierna. Samtidigt har jag i dagsläget svårt att se hur vi skulle kunna samarbeta. Våra värderingsmässiga utgångspunkter står långt ifrån varandra.”

Och det är väl så som S och M har resonerat i flera andra kommuner i landet. Jag hoppas att du får en trevlig helg, Högborn, trots vädret!

Märkvärdigt omärklig process

I slutet av oktober ska fullmäktige besluta om att ta över ägandet i Näringsliv Ulricehamn AB, Nuab, fullt ut. Idag offentliggjordes att Torbjörn Frick väljer att lämna vd-posten i Nuab och gå vidare. Jag önskar honom lycka till.

Jag noterar också att Bo Högborn i sin ledare i Ulricehamns tidning tycker det är märkligt att den nuvarande styrelsen har påbörjat en rekryteringsprocess för att hitta en ny vd.

”Märkligt med tanke på att kommunen tar över ägandet om två och en halv månad. Den rekryteringen borde väl vara en uppgift för den blivande ägaren?”

Nu är det ju så att kommunen redan idag äger 30 procent av Nuab. I kraft av det har kommunen två styrelseposter i näringslivsbolaget. I ljuset av den insikten blir styrelsens rekryteringsprocess kanske inte fullt så märklig.