Tal: Inför nolltolerans mot dödsolyckor

I samband med IF Metall i Borås, tillsammans med flera andra fackförbund, uppmärksammade årsdagen sedan förbundet överlämnade en namninsamling och beskrivningar över de arbetsmiljöproblem som IF Metalls medlemmar möter, fick jag möjligheten att hålla ett anförande:

Jimmy Thiger återvände aldrig hem efter sin arbetsdag. 26 år gammal miste han livet i en dödsolycka på jobbet. Tragedin med Jimmy är tyvärr inte unik. På fyra år har sammanlagt 214 svenskar dött på ­sina jobb. Det är i genomsnitt drygt en person i veckan.

Ingen ska behöva dö eller skadas allvarligt på sitt jobb. Det är helt oacceptabelt. Ändå så sker det. I Sverige. Det kan inte vara rimligt att en människa per vecka får sätta livet till och vi bara låter det passera.

Under 2012 uppmärksammade IF Metall att uppdraget skyddsombud funnits i 100 år. IF Metalls förtroendevalda ökade strålkastarljuset på det viktiga arbetsmiljöarbetet. Enbart under oktober 2012 gjorde skyddsombud från IF Metall skyddsronder på närmare 1 200 företag med totalt drygt 56 000 anställda. Resultatet var nedslående, några exempel:

• 4 av 10 som arbetar med kemikalier saknar utbildning för detta.

• 7 av 10 företag gör ingen psykosocial riskbedömning.

• 5 av 10 företag gör ingen fysisk riskbedömning.

• På nära hälften av alla arbetsplatser uppger IF Metalls medlemmar att de har för hög arbetsbelastning och tidspress. Faktorer som ökar olycksfallsrisken.

Vi vet också att arbetsmiljö är en fråga om jämställdhet. En förbättring av arbetsmiljön är en avgörande faktor för att fler ska kunna arbeta mer och längre. I dag lider kvinnor i större utsträckning än män av stress och annan psykosocial problematik på arbetsplatsen. Belastningsskadorna är också vanliga. Kvinnors sjukskrivningar är högre än mäns. Det är ett stort jämställdhetsproblem.

Ur ett branschperspektiv är det dubbelt så vanligt med arbetsskador inom transportsektorn, visar en undersökning från Arbetsmiljöverket.

Sett till antalet omkomna är industrin överrepresenterad. Mellan 2006 och 2012 har 62 byggnadsarbetare omkommit på jobbet. Under samma period dog 50 personer på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar. Mycket av det som svenska industriarbetare producerar går på export. Svensk export står för cirka 50 procent av BNP. Utan en väl fungerande industri äventyrar vi den svenska välfärden.

Industrin har idag svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Om vi vill ha en industri i framkant och människor som vill utbilda sig till industriarbetare krävs att vi tar krafttag för en bättre arbetsmiljö.

För ett år sedan, den 17 januari 2013, överlämnade IF Metall en namninsamling, och beskrivningar över de arbetsmiljöproblem som IF Metalls medlemmar möter, till dåvarande arbetsmarknadsministern Hillevi Engström. Över 32 000 namn fanns med i rullorna.

Förbundet konstaterar att man behöver satsa ännu mer på arbetsmiljöarbetet. Förbundet behöver fler skyddsombud, framförallt på mindre företag. IF Metall behöver se till att fler skyddsombud får bra utbildning och gott stöd.

Samtidigt konstatarer förbundet att det är arbetsgivarna som har ansvaret för en god och säker arbetsmiljö.

Men det räcker inte att arbetsgivare och fackliga organisationer satsar mer, menar IF Metall. Regeringen måste kliva fram och ta sitt ansvar för att förbättra det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

IF Metall har ringat in sex konkreta politiska krav för en bättre arbetsmiljö.

Tillsammans med LO och flera andra fackförbund kräver IF Metall att regeringen upprättar en nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna. IF Metall kräver också att regeringen

  • ser över de rättsliga reglerna vid arbetsmiljöbrott
  • skärper arbetsmiljölagen vad gäller anläggningsägarens ansvar gentemot underentreprenörer
  • inför obligatorisk arbetsmiljöutbildning på polishögskolan
  • ökar resurserna till Arbetsmiljöverket och återupprättar en sammanhållen arbetslivsforskning
  • återinför det ekonomiska stödet till utbildning av skyddsombud

För ett år sedan höll arbetsmarknadsministern med om att det krävdes ett ökat engagemang i arbetsmiljöfrågorna.

Regeringens facit fram tills då var inte direkt imponerande. Tvärtom. Under den borgerliga regeringens första sex år vid makten hade arbetsmiljöinsatserna successivt monterats ned.

Förutom att Arbetslivsinstitutet lades i malpåse under förra mandatperioden har anslaget till Arbetsmiljöverket, om man tar hänsyn till inflationen, minskat med 20 procent sedan 2006.

FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor, ILO, har tagit fram grundläggande mål för att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, exempelvis barnkonventionen. ILO menar att det är rimligt med en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Det målet klarade Sverige 2006. Sedan dess har antalet inspektörer minskat från 389 personer till dagens 251. Idag har Sverige en inspektör per 17 000 anställda. Idag lever Sverige, ett välfärdsland, inte upp till FN:s grundläggande fri- och rättigheter. Det är skamligt.

Men då tänker man att när arbetsmarknadsministern ändå höll med om att det krävdes ett ökat engagemang att nu är botten. Nu kommer satsningen.

Men istället möts vi av att den borgerliga regeringen inför 2014 väljer att skära ned stödet till företagshälsovården med över 300 miljoner kronor.

För mig är det helt obegripligt. Om vi långsiktigt ska få ett arbetsliv och samhälle som håller ihop kan vi inte ha en utveckling där vi tillåter att folk omkommer på jobbet. Och samtidigt som vi ser det dra ner på ambitionerna och istället sänka skatterna.

Därför ser jag det som socialdemokrat naturligt att säga ja till kravet om nolltolerans i arbetslivet. Arbetet ska öka människors frihet, inte döda.

Som parti har vi slagit fast att:

”Vi vill se en politik för nolltolerans mot dödsolyckor på arbetet och ökade insatser för att reducera antalet allvarliga arbetsplatsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar.”

Vi har tagit fram ett program för att skapa ett hållbart arbetsliv med trygga, säkra och utvecklande arbete. Jag kommer nu ta upp några av det åtgärder vi vill genomföra.

Förutom att vi vill öka anslagen till Arbetsmiljöverket, så att vi kan leva upp till ILO:s grundkriterier och genomföra fler inspektioner. Förutom att vi vill höja anslagen till företagshälsovården och det förebyggande arbetet vill vi också utveckla den tillsammans med arbetsmarknadens parter.

Vi vill rusta upp det regionala skyddsombudsarbetet genom att införa ett statligt stöd till utbildning. En del av pengarna ska vara öronmärkta för utbildning i psykosocial arbetsmiljö.

Vi föreslår också att arbetslivsforskningen samlas i ett nationellt centrum.

Vi vill också, tillsammans med arbetsmarknadens parter, initiera ett forskningsprogram om kvinnors arbetsmiljö.

Vi föreslår att arbetsmiljökunskap införs på alla stadier i utbildningsväsendet och att ett obligatoriskt inslag införs i utbildningar från gymnasie- och högskolenivå.

Vi har en rad ytterligare förslag. Och det är så här, genom att systematiskt angripa arbetsmiljöproblemen vi kan utrota dem. Men det kräver målmedvetet och enträget arbetet. Det kräver att vi vill prioritera och också gör det.

Det kräver att vi ser nyttan med att ha ett arbetsliv där vi utvecklas och där alla är med, får och kan vara med och bidra, som man och som kvinna, som ung och som gammal, genom industrijobb, genom välfärdsjobb och genom tjänstejobb.

Det kräver att vi sätter arbetsmiljön före sänkta skatter. Så skapar vi ett samhälle som motar bort det som hände Jimmy och hans familj.

Tillsammans kan vi skapa ett tryggare och mänskligare arbetsliv och en bättre morgondag.

Annonser

Samhället ska vara en vän som lyssnar och tar ansvar

Här är mitt tal på Socialdemokraternas kongress:

”En allt tydligare skiktning av regionens befolkning oroar mest. Mellan de som har arbete och de som inte har arbete.”

Det skriver Västra Götaland i sitt förhandsmaterial till regionrapport 2011. Arbetslöshetskassornas samorganisation förstärker bilden. De konstaterar att en minoritet av de öppet arbetslösa har rätt till a-kassa. Endast fyra personer av 100 har 80 procent i ersättning av sin tidigare inkomst.

Sveriges kristna råd varnar för ökad barnfattigdom och hårdare utförsäkringsregler. Nu samlar de protestlistor mot ett samhälle som allt mer slits isär.

Klyftorna märks även för våra kommuner. I Ulricehamn, där jag kommer ifrån, har kostnaden för försörjningsstöd ökat med 65 procent under den gångna mandatperioden. Allt det här är den ruttna frukten av en medveten förd politik från den moderatledda regeringen.

Tillgången till arbetsmarknadsutbildningar har minskat dramatiskt.

IF Metall skriver i underlaget till sin kongress i sommar: ”När det rådde brist på yrkesutbildad arbetskraft drog regeringen ned på antalet utbildningsplatser. När tusentals arbetslösa via utbildning skulle kunna stärka sina utsikter till jobb sker ingen uppväxling av antalet platser.”

Färska siffror från riksdagens utredningstjänst visar hur arbetsmarknaden fungerar för långtidsarbetslösa. Statistiken är nedslående. Många unga med högskoleutbildning fastnar i dagens arbetsmarknadsprogram. Det mest stötande är att deltagarna inte får vidareutbilda sig – inte ens på kvällar och helger. Då mister de sin ersättning.

Det här är inte acceptabelt. Det här duger inte. Svensk arbetsmarknad har alltid kännetecknats av en bred och offensiv arbetsmarknadsutbildning som ständigt matchar och stimulerar arbetslösa mot nya jobb.

Jag tror på ett samhälle där alla får chansen utifrån sina egna förutsättningar. Där samhället finns som ett stöd, som en klapp på axeln, som en vän. En vän överger inte när nöden är som störst – som när löntagarna och facken lämnades i sticket under krisen och krisavtal tvingades fram. En vän delar ansvaret.

En vän försvårar inte. Därför kan jag inte acceptera de försämringar som den borgerliga regeringen gjort för löntagare, fackliga organisationer och fackligt förtroendevalda. Det är helt fel väg att gå.

En vän lyssnar. Inte bara på den enskilde utan också på facken och ser styrkan med samarbete, att föra dialog, att hitta konstruktiva och vassa lösningar.

Partivänner, många förståsigpåare menar att vi nu lämnar industrisamhället till förmån för tjänstesamhället. Jag delar inte den verklighetsbeskrivningen.

Det behövs färre händer inom industrin för att producera samma mängd varor. Det är sant. Men i takt med en allt mer avancerad tillverkning ställs också högre krav på kunskap – inte bara inom industrin utan också inom de företag som utvecklar tjänster och lösningar åt industrin och samhället i stort.

Allt fler faller igenom samhällets grovmaskiga skyddsnät

En minoritet av alla människor som är öppet arbetslösa har ersättning från a-kassan. Före detta heltidsarbetande som har 80 procent av sin tidigare lön i ersättning från a-kassan utgör nu mindre än 4 procent av de öppet arbetslösa.

Det råa faktum visar rapporten ”Lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen våren 2011”, från Arbetslöshetskassornas samorganisation.IF Metall skriver på sin hemsida:

”Samtidigt tvingas allt fler leva på socialbidrag, så kallat kommunalt försörjningsstöd. Arbetsförmedlingens prognoser talar om att så få som en fjärdedel av de arbetslösa kan komma att få ersättning från a-kassan under nästa år.// .. Att många utförsäkrade hänvisas till andra system med lägre ersättningsnivåer när a-kassan upphör efter normalt 300 ersättningsdagar, innebär ett hårt slag mot den egna plånboken.”

Och tittar vi på siffrorna för Ulricehamn så kan vi glädjande nog konstatera att arbetslösheten hade minskat med 35,2 procent i december 2010 jämfört med samma månad föregående år. Men tyvärr har antalet familjer som erhållit försörjningsstöd ökat med 16,4 procent jämfört med 2009.

Försörjningsstödet följer tyvärr inte förändringen i arbetslöshetsstatistiken. Kommunens tjänstemän drar slutsatsen i verksamhetsberättelsen för 2010 att det ”främst beror på att de personer som erhåller försörjningsstöd inte är de personer i första hand som får arbete när konjunkturen vänder.”

I Ulricehamn ökar försörjningsstödet för fjärde året i rad. Kostnaden var under 2010 över 14,5 miljoner kronor. Trots att ytterligare 3 miljoner kronor avsattes till försörjningsstöd övertrasserades kontot med nästan 1,4 miljoner kronor. Under perioden 2006-2010 ökade kommunens kostnad för försörjningsstöd med 65 procent eller närmare 6 miljoner kronor på årsbasis.

Socialstyrelsen konstaterar att utbetalningarna ökade i 71 procent av kommunerna under 2010 och i 29 kommuner ökade sina utbetalningar med 30 procent.

Kommunens siffror bekräftas också i Västra Götalands regionrapport 2011, där en förhandsversion presenterades nyligen. I rapporten konstateras:

”Utvecklingen i Västra Götaland det senaste decenniet är i många stycken bra, men den är inte hållbar. En allt tydligare skiktning av regionens befolkning oroar mest. Mellan de som har arbete och de som inte har arbete.”

Klyftorna ökar. Politiken måste göra någonting. Det här är inte hållbart i längden.

Om förhoppning om ekonomiskt fastare mark

Svensk ekonomi tuffar på bra för tillfället, konstaterade SEB. När banken tittar i spåkula ser de framför sig att Riksbanken höjer reporäntan snabbare än tidigare prognoser.

Det märks också hos börsen bolag som nu radar upp fina rapporter och höjer aktieutdelningar och bonusar. Det senare var något som fick IF Metalls ordförande Stefan Löfven att ryta ifrån ordentligt. Förbundet tog ett mycket stort ansvar för svensk ekonomi när nedgången var som brantast. IF Metall tecknade då avtal som gjorde det möjligt att sänka arbetstid och lön för industriarbetare för att rädda företag.

Nu när nya skördetider nalkas är det väl inte mer än rimligt att fotfolket får sin del av kakan. Något som IF Metall också flaggar för på sin hemsida med stöd av medlingsinstitutets siffror som visar att svensk export ökar kraftigt.

Att svensk ekonomi går bra märks också hos Arbetsförmedlingen där siffrorna pekar neråt – även om arbetslösheten bland ungdomar gnager sig fast på en hög nivå – inte minst i Ulricehamn.

På tisdag kommer Sveriges kommuner och landsting, SKL, med en ny skatteprognos. Förhoppningsvis har de lite roligare budskap än vid senaste tillfället. Då, i slutet av förra året – trots att ekonomin snurrade på friskt, justerade SKL ned skatteprognosen. Kommunen skulle må bra av lite bättre siffror.

Och förhoppningsvis slipper vi fler ekonomiska blottor a la Grekland under året.  Även om flera länder står mot fallrepet så får vi tro att politik och marknad kan få dessa länder på lite fastare mark. För det behöver de, Sverige och inte minst Ulricehamn.

Okänsligt och förvånade utspel av Ekholm

Avtalsförhandlingarna är i full gång. Och självklart har spåren av den finansiella krisen påverkat löneutrymmet. IF Metalls medlemmar har tagit ett osedvanligt stort ansvar genom att förbundet tecknade det mycket omdebatterade krisavtalet som innebar att man lokalt kunde komma överens om att sänka lön och motsvarande arbetstid.

Många medlemmar har gått med på att sänka sin lön och arbetstid – flera av dem i Ulricehamns kommun – och har därigenom räddat upp emot 12 000 jobb, enligt en analys.

Det historiska krisavtalet kom till efter att den borgerliga regeringen vägrat att skjuta till stödmedel i form av exempelvis riktade utbildningsinsatser i lågkonjunkturen. Något som annars kännetecknar den svenska arbetsmarknadsmodellen.

I helgen lade de opartiska ordförandena ett bud, som avvisades från båda parter. IF Metall avvisade med hänvisning till att pengapåsen var för liten.

– Med det här förslaget klarar vi inte reallönerna, säger IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven till Dagens Arbete.

Arbetsgivarna är av en annan åsikt:

– Vi tycker att löneökningarna är för höga under den period som medlarna föreslår, säger Bengt Huldt, vd för stål- och gruvarbetsgivarna till TT.

Arbetsgivarnas bud innan de opartiska ordförandena klev in på förhandlingsbanan var en tom pengapåse – ett nollbud. I ljuset av det blir gårdagens utspel från Investors vd Börje Ekholm än mer iögonfallande när kräver att arvodena i svenska styrelser skahöjas för att öka styrelseproffsens inkomster.

”De nuvarande nivåerna innebär en risk för att ledamöter tar på sig för många uppdrag för att säkerställa rätt totalersättning.”

SvD:s Olle Zachrison konstaterar att Ekholm borde ödsla kraft mer väsentliga problem.  Han skriver bland annat:

Men till skillnad från vanligt folk ska den distingerade gentlemannen inte behöva gå ned i ”totalersättning” när åldern kryper sig på. Annars är det ju brukligt att inkomsten går ned när man jobbar lite mindre. Höga omkostnader för båt och sommarhus ska kunna täckas av styrelsearvodena, tycks Ekholm resonera.”

Ekholms resonemang om totalersättning borde gälla även för de som faktiskt producerar. Till skillnad från att ersättningen ska täcka dyra båtar och lyxiga sommarhus handlar industriarbetarens ersättning om att få hushållets vardagskassa att gå runt.

Om RUT, fakta och fördelningspolitik

Veckans stora samtalsämne i riksmedia har utan tvekan varit RUT-avdragets vara eller icke vara. RUT-avdraget innebär att privatpersoner kan göra avdrag för hushållsnära tjänster och finansieras självklart med skattemedel.

Anledning till att debatten blossade upp var när Moderaterna förra söndagen startade en kampanj för RUT-avdraget. Detta följdes sedan snabbt upp av statistik och kommentarer från både arbetsgivareorganisationen Almega och Företagarna.

Naturligtvis var det inte en tillfällighet att de båda organisationerna hade sina siffror och underlag väl förberedda. När jag såg deras utspel for mina tankar med en gång i väg till den bild som IF Metall presenterade i Info nr 3/2010 om varför den facklig-politiska samverkan behövs.

Almega skrev att ”RUT-avdraget nyttjas inom alla inkomstgrupper” och vars argument Storstad bröt sönder och samman genom fakta. Idag fyller TCO:s fd chefsekonom Roland Spånt på med ytterligare fakta i ett inlägg på SvD Brännpunkt. Han skriver:

”I medierna upprepas till leda att avdraget för hushållstjänster gett 11000 jobb. Detta saknar helt grund och bristen på faktakontroll är en skamfläck, men en fjäder i hatten för dem som är upphovet till lurendrejeriet. Vad som verkar vara belagt är att mellan juli i fjol och februari i år gjordes avdrag för 450 miljoner. För helår ger detta 720 miljoner. Det motsvarar utgifter som var 1440 miljoner. Vad fick då hushållen för det? Det ledande företaget debiterar 360 kronor i timmen, som ska täcka löner, vinster och påverkan på samhället. Men 1440 delat med 360 och en årsarbetstid på 1800 timmar ger 2200.”

Som RUT är utformad kan en välbeställd småbarnsfamilj använda avdraget för att köpa in tjänster som till exempel läxläsning till sina barn. Barn till mindre välavlönade föräldrar, barn som har svårigheter i skolan på grund av språk eller trassliga hemförhållande – och som rimligen har de största behoven – har inte samma möjlighet till hjälp när plånboken ska styra.

Därför ska Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet avskaffa RUT-avdraget i sin nuvarande form om partierna får väljarnas förtroende att leda landet – allt enligt principen att skatt ska betalas efter bärkraft och fördelas efter behov. Jobb kan skapas med samma skattemedel men komma helt andra samhällsgrupper till del.

Lägg fokus på att få Sverige i rätt färdriktning – framåt

På årets första arbetsdag presenterade Arbetsförmedlingen siffror som visar att arbetslösheten fortsätter att stiga. Det mest oroväckande är antalet långtidsarbetslösa – som på ett år har ökat med närmare 130 personer i Ulricehamn.

Samtidigt varslade Lear i Trollhättan igår över 100 personer om uppsägning på grund av den väntade nedläggningen av SAAB. Och det lär inte vara det sista varslet som väntar på grund av SAAB stänger grindarna.

Det är beklagligt att fler tvingas ut i arbetslöshet. Nu om någonsin är det viktigt med en bra a-kassa för att hjälpa människor att ställa om.

Men den borgerliga regeringen har systematiskt försämrat a-kassan under sin tid vid makten. IF Metall har sammanställt en lista med alla försämringar under 2007-2008. Den blev lång.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Många har fått vänta alldeles för länge på sin rättmätiga ersättning från sin försäkring vid arbetslöshet.

– Förseningarna är oftast inte a-kassornas fel. De beror på regeringens ständiga förändringar av reglerna, som har trasslat till hela systemet, säger socialdemokraternas Sven-Erik Österberg till LO-tidningen.

Han presenterade igår en rad förslag för en förbättrad a-kassa på DN debatt. Han skriver bland annat:

”Regeringens diskriminerande särregler för ungdomar, som trots samma avgift får en kortare ersättningsperiod, och de särskilda undantagen för föräldrar till barn under 18 år är främmande inslag i ett inkomstbortfallsbaserat försäkringssystem. Vi vill se över reglerna så att arbetslöshetsförsäkringen kan bli neutral i förhållande till ålder och familjesituation.”

Samtidigt är han tydlig med avgiften till a-kassan ska sänkas och att taket för ersättning ska höjas.

Den som drabbas av arbetslöshet – eller sjukdom för den delen – ska få stöd för att snabbt kunna återvända till arbete. Att slå undan benen på den som drabbas hjälper vare sig den enskilde eller samhället. Rimligen tar det längre tid att komma tillbaka. Det är ett slöseri. Människor ställs i en än värre situation när folk tvingas lämna hus och hem istället för att fokusera sig på att leta jobb, utbilda sig – eller rehabilitera sig. Lägg fokus på att få Sverige i rätt färdriktning – framåt.

Läs gärna Kristian Krassmans inlägg om a-kassan.