Försörjningsstödet ökar kraftigt i Ulricehamn

Strax efter valet 2006, den 29 september, skrev Dagens Industri på sin ledarsida: ”Jobben dånar in på landets arbetsförmedlingar och hos bemanningsföretag.” Sverige mådde bra.

Därefter valde den borgerliga regeringen att fördyra, försämra och försvåra a-kassa med motiveringen att det skulle löna sig att arbeta och att det skulle ge fler jobb. Resultatet blev att över en halv miljon löntagare lämnade a-kassan.

När lågkonjunkturen slog till valde den moderatledda regeringen att fortsätta med skattesänkningar framför direkta insatser för arbetslösa. Regeringen till och lånade pengar för att kunna sänka skatter.

Riksdagens utredningstjänst har studerat hur skattesänkningarna har fördelats. Studien visar att den rikaste tiondelen av befolkningen har fått nästan lika mycket som 60 procent av hela befolkningen.

Samtidigt konstaterade nyligen Svenskt Näringsliv i rapporten ”att söka men inte finna – Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät 2010, del 1” att var femte rekryteringsförsök misslyckas för företag på grund av att det saknas rätt utbildad arbetskraft. Det sker i ett land där arbetslösheten är drygt 9 procent.

Inför nästa år aviserar den moderatledda regeringen nya skattesänkningar samtidigt som man drar in stödet till kommunerna. För Ulricehamns del innebär det 22 miljoner kronor som försvann på ett bräde. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på drygt 60 öre.

Samtidigt har regeringens politik lett till att Ulricehamns kommun har fått ytterligare ekonomiska åtaganden. Kostnaderna för försörjningsstödet spås öka till 14,4 miljoner kronor 2010 i Ulricehamns kommun. Jämfört med 2007 är det en ökning med närmare 6 miljoner kronor eller 66 procent. Inte nog med att det är en tragedi för den enskilde som tvingas söka försörjningsstöd – det går också ut över kvaliteten i vården och skolan när Ulricehamn ska bära kostnader för regeringens förda politik.

Sverige och Ulricehamn kan bättre än så här. Ulricehamn tjänar på att väl bemedlade områden i Sverige får möjlighet att bidra att minska klyftorna i landet.

Vi behöver en politik som sätter jobben först – som prioriterar utbildning och aktiva jobbinsatser före sänkta skatter.

Annonser

Politiker håller nästan alltid löften – även moderatledda regeringen

Jag fick chansen att hjälpa till att skriva ett tal till en facklig 1 majtalare som idag höll tal i Eksjö. Så här blev resultatet:

Vänner,

Först av allt. Tack för att facket, Handels, jag får möjlighet att tala inför er här idag. Det betyder mycket. Politiken sätter många av fackens och våra medlemmars villkor på arbetsplatsen och i samhället. Det är därför som facklig-politisk samverkan är nödvändig. Och jag tänker visa på tydliga exempel där våra medlemmars villkor har påverkats de senaste åren.

Men jag tänkte börja med myten om att politiker aldrig håller sina löften. ”Politiker bara lovar.” Det är en allmän bild som många bär på.

Men flera studier visar att så inte är fallet.

Tittar vi då på vad den moderatledda regeringen gick till val på så var det bland annat försämrad anställningstrygghet, försämrad och dyrare a-kassa och försämrad sjukförsäkring. Dom gick också till val på att använda skatten – som Socialdemokraterna alltid har använt för att jämna ut klyftor i samhället – det lovade borgarna istället att använda för att öka klyftorna i samhället. Allt detta utlovade den borgerliga regeringen under täckmanteln ”Det ska löna sig att arbeta”.

Och gör vi nu ett bokslut kan vi konstatera att de genomfört allt de utlovade. Vi kan bocka av; anställningstryggheten är försämrad, a-kassan är dyrare och kraftigt försämrad för att inte tala om sjukförsäkringen. Ser vi till skattesystemet har människor som har det sämst fått minst skattesänkningar om de över huvud taget har fått några. Den rikaste procenten av befolkningen har fått lika mycket i skattesänkningar som den fjärdedelen av befolkningen med lägst inkomst – 25 procent av Sveriges befolkning!

På punkt efter punkt kan vi bocka av den moderatledda regeringens vallöften. I sin iver att sänka skatter har dom till och med lånat pengar för att sänka skatter. Lån, vet alla, ska förr eller senare betalas. Att låna pengar för att ge bort dem till landets rikaste är också en väg man uppenbarligen kan välja.

Men de har inte nöjt sig med det utan även försämrat semesterlagen. Självklart slår försämringarna hårdast mot dem som har det sämst ställt. Och det är konsekvent. Det är en konsekvent politik som slår mot alla löntagare men hårdast mot våra medlemmar som har sämst förutsättningar.

Det är dock en punkt som man inte har uppfyllt på sin agenda. En punkt av hela listan kanske inte är så farligt kan man tycka men, men kära vänner, det var just det den här punkten som var den centrala punkten, deras huvudursäkt för att göra alla dessa försämringar, nämligen, det skulle skapa fler jobb.

Den borgerliga regeringen tänker fortsätta på den inslagna vägen. Inför nästa mandatperiod utlovar den moderatledda regeringen ytterligare 100 miljarder kronor i skattesänkningar. Jag behöver knappast tala om hur fördelningen av dessa skattesänkningar ser ut. Samtidigt lovar de att dra in det tidigare utlovade stödet till kommuner nästa år – pengar som går direkt till välfärdsjobben inom skolan och äldreomsorgen hamnar istället i den rike mannens ficka.

Det här mina vänner, ska ställas mot den färdriktning som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet pekar ut. Partierna är tydliga; välfärd går före skattesänkningar. De med större ekonomisk förmåga ska få större möjlighet att bidra till ett solidariskt samhälle. Och a-kassan ska förbättras, ersättningstaket ska höjas och avgiften ska sänkas, sjukförsäkringen ska förbättras och utbildning och jobbskapande åtgärder ska prioriteras. Investeringar i jobb och utbildning går före skattesänkningar.

Det gör mig trygg. Därför kan jag fortsätta förlita mig på en facklig-politisk samverkan, på Socialdemokraterna. Handels har idag demonstrerat under parollen ”Ny politik – ny regering”. Låt oss se till att det blir verklighet den 19 september! Tack för att ni har lyssnat.

Fler jobb betyder mer pengar till välfärden

Drygt 200 personer hade samlats till 1 majfirande i Ulricehamn idag. Det var en bra uppslutning och en påtaglig bra och förhoppningsfull stämning bland folket. Vi hade flera talare, här är mitt tal:

Jag tänkte börja att prata lite om var vi befinner oss nu rent ekonomiskt, i Sverige och i Ulricehamn.

Det råder en stor oro på internationella finansmarknaden just nu. Oron grundar sig i Greklands mycket svåra ekonomiska situation. Greklands oreda sänker trovärdigheten till Euron. Eftersom ekonomierna i Europa är så beroende av varandra så blir Greklands problem Europas och Sveriges och därmed också Ulricehamns problem. Riksbanken har tidigare talat om en räntehöjning. Nu talar allt fler bedömare om räntesänkningar eller att lämna räntan oförändrad på grund av att tillväxten hotas.

2009 var i många stycken ett dystert år på grund av finanskrisen. Jag hoppas det dröjer länge innan ett sådant mörkt år sveper över oss igen. Och jag konstaterar att vi har en mycket tuff och lång resa framför oss innan vi åter är på fast mark.

Under 2009 slog finanskrisen rätt in i ulricehamnarnas och kommunens kassa. Utbetalningarna av försörjningsstöd, socialbidrag, ökade med 35 procent jämfört med föregående år. Och för att vara berättigad försörjningsstöd får du inte ha någonting av större värde. Du ska vara helt utblottad innan du har rätt att knacka på hos socialkontoret. Det är naturligtvis en tragedi för alla som drabbas och ett resultat av en mycket tydlig och medveten politik.

Den totala ungdomsarbetslösheten i Ulricehamn var vid årsskiftet cirka 14,5 procent, vilket är mer än både länet och riket.

Sedan den borgerliga regeringen försämrade, fördyrade och försvårade rätten till a-kassa har en halv miljon människor valt att lämna a-kassan. En halv miljon löntagare.

När lågkonjunkturen slog till och människor tvingades ut i arbetslöshet återstår bara socialbidraget i vår en gång omtalade, solidariska och framgångsrika svenska modell.

Det är en tragedi för den enskilde och det är långt ifrån det samhälle jag vill vara med att bygga.

Idag tvingas sjuka till arbetsförmedlingen. Jag har träffat flera människor med svåra sjukdomar som idag mår mycket dåligt. Och sämre än vad de gjorde före regeringens medvetna försämringar för sjuka.

Idag tvingas pensionärer att betala mer i skatt än de som nu arbetar. Regeringen har medvetet undanhållit sänkt skatt för pensionärer med motivationen att det ska löna sig att arbeta.

Nu när det är valår och pensionärer genom sina organisationer skriker sig hesa över orättvisan börjar regeringen att vackla.

Men jag ska säga er. Socialdemokraterna har alltid varit av den åsikten att pension är inarbetad lön och ska beskattas därefter. Och i den hållningen står vi fast.

Skatten är ett utmärkt system för att minska klyftorna i samhället och ge människor nya möjligheter. Den borgerliga regeringen använder skatten på omvänt sätt. De ökar klyftorna.

Samtidigt som man valt att sparka på de lägsta inkomstgrupperna har de med högst inkomster och störst förmögenheter formligen dränkts i skattesänkningar.

Under mandatperioden har den borgerliga regeringen sänkt skatter med i runda tal 100 miljarder kronor. De mest förmögna har fått det mesta. Den rikaste procenten av befolkningen har fått lika mycket i sänkt skatt som de 25 procent som har det sämst ställt i landet. Och man kan fråga sig var pengarna gör mest nytta för samhället.

En skatt som har förändrats totalt är fastighetsskatten. Idag beskattas slott och koja lika genom kommunala avgifter. Och inte nog med det. I och med att avgiften är kommunal uteblir möjligheten för staten att använda fastighetsskatten som ett aktivt ekonomiskt instrument för att omfördela resurser i samhället och i hela landet.

Att Centerpartiet som säger sig vurma om landsbygden kan gå med på en sådan uppgörelse är för mig obegripligt. För det betyder att landsbygdskommuner, som Ulricehamn, har mindre möjlighet att få stöd genom att resurser fördelas om från bättre bemedlade områden i landet.

Men den moderatledda regeringen har inte fått nog. Utfästelser på ytterligare närmare 100 miljarder i ytterligare skattesänkningar är utlovade. Samtidigt har regeringen dragit tillbaka 12 miljarder kronor till Sveriges kommuner som var utlovade till nästa år. För Ulricehamns del innebär det närmare 20 miljoner kronor i uteblivet stöd.

Pengarna måste tas någonstans ifrån. Nu får vi hoppas att den borgerliga regeringens dagar är räknade och att vi får ett maktskifte vid höstens val.

Deras alternativ, mina vänner, ska ställas mot den färdriktning som S, V och Mp pekar ut. Och den är tydlig. Välfärden ska sättas före nya stora skattesänkningar. Vi lovar istället sammanlagt 12 miljarder kronor under de närmaste två åren till landets kommuner. För Ulricehamns del motsvarar det ungefär en skattehöjning på 20 till 25 öre – en skattehöjning vi alltså inte behöver göra. Pengar som går direkt in i barnomsorgen och i äldreomsorgen. Och där gör de större nytta än hos den rikaste procenten. Det är vi väl överens om!

I veckan presenterade S, V och Mp en gemensam investering i snabbtåg mellan Göteborg och Borås. Det är bra. Det är framåtsyftande och förstärker därmed landets tredje största pendlingsområde. Men vad blev reaktion från Sveriges infrastrukturminister Åsa Torstensson. Hennes kommentar till TT blev: Men vad ska göteborgare göra i Borås? Men vad ska göteborgare göra i Borås? Det säger alltså Sveriges infrastrukturminister. En högt uppsatt borgerlig politiker i Borås skrev på sin Twitter att hon är dummare än tåget och att hon bör avgå. Och jag är beredd att hålla med. Låt oss tillsammans göra det verklighet i höstens val. Om Torstensson avgår kan höghastighetstågen avgå, och det vill vi väl!

Vänder vi blickarna mot Ulricehamn känner jag mig trygg i att gå till val här med våra vänner i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Samarbetspartierna har det senaste året fördjupat sitt gemensamma arbete. Vi har en god dialog och respekterar också varandra som enskilda partier. Snart kommer vi kunna presentera en gemensam valplattform som vi har arbetat fram sedan i höstas.

I höstas lade vi tre partier fram en gemensam budget. En budget som investerade sammanlagt 14,5 miljoner kronor i arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsstöd.

Vi har kommit med konstruktiva och offensiva jobbförslag för att mota bort den förbannade arbetslösheten. Vi har föreslagit kompetensutvecklingsplatser och en trestegsmodell för att få fler i arbete och dessutom rusta kommunen inför den stundande arbetskraftsbrist som vi ser komma runt hörnet.

I kommunen kan vi konstatera att inom en femårsperiod kommer 14 procent av personalen att gå i pension. Totalt kommer 850 000 människor att gå i pension inom de närmaste sex åren i Sverige.

Vi prioriterade jobben och kärnan i välfärden. Det är precis vad man måste göra när krisen slagit till rätt in i kommunens och ulricehamnarnas vardag.

Det är en av anledningarna till att vi säger nej till vårdnadsbidraget. Och det är också en av anledningarna till varför vi kommer avskaffa vårdnadsbidraget när vi kommer till makten här i Ulricehamn.

Vi varnade tidigt för att vårdnadsbidraget tar pengar från kommunens viktigaste uppdrag för våra barn och unga – förskolan och skolan. Vi varnade för försämrad kvalitet, minskade barngrupper som på sikt hotar våra mindre enheter. Att det dessutom är en kvinnofälla i mina ögon gör vårdnadsbidraget än mindre försvarbart.

Alla barn ska ha rätt till en bra start i livet. En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för barnens framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Det om något är en rättvisefråga.

Och så kommer någon fram till mig på gatan och frågar hur vi kan investera så mycket pengar i Lassalyckan samtidigt som barn- och utbildningsförvaltningen behöver mer pengar.

Men de pengar som vi investerar i Lassalyckan är överskott från tidigare år och pengar som jag enligt lag inte får använda till drift av våra skolor. Lagen säger till mig att all verksamhet som kommunen genomför under ett år ska betalas via de intäkter kommunen får under året. Det är för att kommuner inte ska dra på sig större utgifter än intäkter. Överskotten från tidigare år läggs i en kassakista och får bara plockas ut och användas till investeringar. Så säger lagen. Och i kassan har kommunen i runda slängar 100 miljoner kronor. Kistan kommer dessutom snart att fyllas på i och med att vi bildar ett moderbolag. Men det är en annan historia.

Investeringen är nödvändig och är en investering i våra barn. Bara UIFK aktiverar 530 personer. Och de allra flesta är barn och unga. Lägg därtill skidorna som får en bra konstsnöanläggning med ordentliga utrymmen för utrustning, UIF som investerar i en klubbstuga, och samordnar lokaler med andra de andra föreningarna. Samtidigt bygger vi en rondell på Trerosors väg som är direkt hastighetsdämpande åtgärd. Trafiksäkerheten vid skolorna förbättras. Så sammantaget blir det ganska bra det där.

Avslutningsvis, valrörelsen rycker allt närmare. Det blir allt tydligare att vår största ideologiska utmanare – även i Ulricehamn – är Moderaterna.

Men först och främst vill säga att jag uppskattar den öppna och pragmatiska inställning som Moderaterna har i olika sakpolitiska frågor i kommunen som inte är ideologiska. Kommunen behöver mer av den varan.

Men när vi kommer in på ideologiska frågor så är våra värderingsmässiga utgångspunkter långt ifrån varandra. Moderaternas heligaste fråga är skattesatsen. Moderaterna driver dessutom på starkt för utförsäljning och privatisering av våra verksamheter. Inte minst tydligt har det blivit i utspelet om att sälja ut Stubo. Men deras planer stannar inte där. När man pratar med dem kan de tänka sig att lägga ut många delar av det som du och jag betecknar som välfärdens kärna på entreprenad. Kommunen avhänder sig det yttersta ansvaret om sina invånare. Och vad händer med offentlighetsprinciper och meddelarskydd när stora bolag lägger sin slutna hand över äldreomsorgen.

Vi vill välja en annan färdriktning. Vi tror på kommunen och kommunens organisation och vill utveckla den ytterligare. Vi tror att kommunen genom ansvar och strukturerat arbete kan bli ett föredöme och erbjuda kontinuerlig utbildning och därmed högklassig omsorg och utbildning för våra invånare. Vi ser jobben och kvaliteten inom välfärden som de viktigaste frågorna för kommunen.

Om det mina vänner kommer höstens val att stå. Och här kan du göra insatser, göra skillnad. Det kan vara allt från att packa material, koka kaffet, ge en klapp på axeln eller ett värmande ord till att aktivt delta i valarbetet. Ulricehamnarna behöver Socialdemokraterna och Socialdemokraterna behöver dig. Och jag hoppas att du gör vad du kan för socialdemokratiska valframgångar. Tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan vi göra skillnad!

Tack för att du har lyssnat.

Jobben måste stå i fokus

Här är hela mitt tal som jag höll i samband med att kommunfullmäktige antog årsredovisningen 2009 för Ulricehamns kommun:

Ordförande, ulricehamnare.

Bokslut 2009 är i många stycken en dyster läsning. Jag hoppas det dröjer länge innan ett sådant mörkt år sveper över oss igen. Finanskrisen slog rätt in i ulricehamnarnas och kommunens kassa.

Under 2009 ökade försörjningsstödet med 35 procent jämfört med föregående år. Antalet utbetalningar till hushåll steg från 1 440 till 1 815. I verksamhetsberättelsen för Vård- och omsorgsnämnden för 2009 framgår att utbetalningarna landade på 11,5 miljoner kronor. Nämnden överskred budgeten med 3,2 miljoner kronor trots en förstärkt budget.

Den totala ungdomsarbetslösheten i Ulricehamn var vid årsskiftet cirka 14,5 procent, vilket är mer än både länet och riket.

Därför känns det anmärkningsvärt att kommunstyrelsens ordförande, när han har ordet i årsredovisningen, bara nämner arbetslösheten i förbifarten.

Kanske är det signifikativt för den borgerliga majoriteten. Den snabbaste åtgärden som majoriteten gjorde var att använda arbetslösheten som en mer eller mindre bokföringsteknisk ursäkt.

Visserligen tillsattes senare en arbetsmarknadsorganisation. Men inga pengar sköts till. Och när samarbetspartierna kom med konstruktiva och offensiva jobbförslag för att mota bort den förbannade arbetslösheten valde den borgerliga majoriteten passivitet. Vi föreslog kompetensutvecklingsplatser och en trestegsmodell för att få fler i arbete och dessutom rusta kommunen inför den stundande arbetskraftsbrist som vi ser komma runt hörnet.

I kommunen kan vi konstatera att inom en femårsperiod kommer 14 procent av personalen att gå i pension. Totalt kommer 850 000 människor att gå i pension inom de närmaste sex åren i Sverige.

Målsättningen att två av tre av anställda i förskolan ska vara förskolelärare är inte uppnådd. Likaså visar gymnasiet en lägre andel behörig personal än genomsnittet för Sveriges kommuner. Här hade ett genomarbetat, strukturerat och framåtsyftande personalförsörjningsprogram kunnat göra skillnad både för personal och för barn och elever.

Vi förde även politiska samtal kring fler så kallade OSA-lag. Men av det blev det heller inget.

Herr ordförande, Ulricehamns kommun är i särklass kommunens största arbetsgivare. En stor arbetsgivare har ett stort ansvar. I rollen som kommun minskar inte detta ansvar, snarare tvärtom.

Därför är det positivt att läsa att sjuktalen har minskat från 4,9 procent till 4,2 procent. Men samtidigt kan man inte låta bli att ställa sig frågan hur statistiken för sjuknärvaron ser ut i spåren av allt tuffare krav på både arbetslösa och sjuka i samhället.

Välfärdsjobb domineras av kvinnor. Kvinnodominerande yrken är tyvärr det samma som låglöneyrken.  Inom dessa låglöneyrken tjänar kvinnor – som dominerar i antal i förhållande till män – mindre i genomsnitt än män. Inte minst tydligt blir det inom barn- och utbildningsförvaltningen där en kvinnas medellön motsvarar 89,31 procent av mannens. Det är visserligen en förbättring men fortfarande tjänar en kvinna inte ens 90 kronor under samma period som en man tjänar 100 kronor. Det är inte acceptabelt.

Även om det kanske idag inte finns omotiverade löneskillnader så kvarstår problemet med strukturella löneskillnader mellan könen. Vad jag får i lönekuvertet påverkar mitt liv och mina möjligheter. Även här behövs en genomarbetat, strukturerat och framåtsyftande plan som mycket väl kan kopplas ihop med ett personalförsörjningsprogram.

Inom vård- och omsorgsförvaltningen har den genomsnittliga kvinnan en sysselsättningsgrad på 87,17 procent. Det är svårt att utläsa om denna siffra är en förbättring eller försämring med föregående år. I 2008 års årsredovisning redovisas hur stor andel kvinnor som arbetar deltid. Det är inte samma sak men siffran visar 59,84 procent som är en försämring mot 2007 då motsvarande siffra var 60,93 procent. Alltså en försämring.

Här krävs krafttag för att komma tillrätta med problemet. Vi måste stå fast vid vår tro på politikens möjligheter och inte låtas oss förledas av kortsiktiga och lättköpta argument. Jämställdheten är viktigare än så.

Ordförande, kommunen har som mål att barngruppens storlek ska uppgå till maximalt 15 barn. Idag är siffran 17. Målet uppnås inte. Det är naturligtvis inte bra för en kommun som säger sig sätta barnen i centrum.

Efter en stram budget har nämnden och ytterst ordförande Anders Dahlén en tuff, för att inte säga en omöjlig situation, att få ekonomi och mål att gå ihop. Dahlén ska ha all heder som trots allt står ut och står upp för barnen. Du har min aktning.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har öppnat dörren för samtal kring hur vi tillsammans kan förbättra situationen för våra barn och unga. Jag vill vara tydlig med att den dörren fortfarande är öppen. Det handlar om våra barn.

Herr ordförande, jag läser följande på sidan 20 i årsredovisningen:

”Kommunens fastigheter representerar ett värde på 2,1 miljarder kronor, och underhållsnivån är därför av stor vikt för en god ekonomisk hushållning. Underhållsarbetet bedrivs från underhållsplan framtagen 2008 som kontinuerligt uppdateras. Målet är att underhållsnivån skall vara 75 kronor per kvadratmeter. Detta bedöms vara en rimlig nivå förutsatt att ett eftersläpande underhåll på ca 40 miljoner kronor arbetats bort. Årets utfall är delvis beroende av det eftersatta underhållet. 2009 års underhåll hamnade på 94 kronor per kvadratmeter.”

Att sköta om de byggnader vi har till ett värde av 2,1 miljarder kronor är av största vikt för en ansvarsfull ekonomisk politik. Det handlar stora ekonomiska värden men samtidigt om boende-, studie- och arbetsmiljöer. Underhållet är eftersatt. Och det är ingen nyhet. Trots det lägger sig den borgerliga majoriteten på en fortsatt för låg ram för underhållsarbete när vi gick in i 2010. Det äventyrar inte bara våra tillgångar utan våra ungdomars möjligheter att prestera goda resultat i våra skolor.

I budgeten för 2010 tog samarbetspartierna höjd genom att avsätta sammanlagt 150 kronor per kvadratmeter för underhållsarbete. Samtidigt konstaterade vi: På längre sikt ska detta nyckeltal justeras ned och en anpassning till samtliga underhållsplaner ska ske för att säkra värdet på samtliga våra fastigheter.

Avslutningsvis konstaterar jag, herr ordförande, att kommunen genom sin skattesats på 20,98 har 72 öre i lägre skattesats än snittet i regionen. Endast fyra kommuner har lägre skattesats.

Att höja skattesatsen i en lågkonjunktur är naturligtvis inte att föredra. Särskilt inte när den moderatledda regeringen valt att sänka skatterna för vissa utvalda grupper och tvingar sjuka, arbetslösa och pensionärer att betala högre skatt. Samtidigt har denna regering valt att lägga ut ytterligare ansvar på kommunerna utan ekonomisk kompensation.

Det ska ställas mot att den kommunala skatten slår mot alla invånare. Det ökar trycket på kommunen att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och prioritera kärnverksamheten. Annars äventyras kvaliteten i välfärden ytterligare.

Ulricehamn behöver en politik som sätter jobben först. Fler jobb betyder bättre ekonomi viket gör att vi kan höja kvaliteten i välfärden. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lösningarna.

Ge unga ulricehamnare framtidstro

Varje barn ska ha rätt till en bra start. Idag händer något annat. Socialdemokraterna vill vända utvecklingen. Tider av hög arbetslöshet kan användas för att ge människor möjlighet att lära nytt och kunna ta de nya jobben när det vänder. Den vägen vill vi gå. Vill du följa med?

Handfallenhet stryper chanser för unga

Allt fler unga möts av stängda dörrar. Det finns inga jobb. Samtidigt står arbetsmarknaden inför det största generationsskiftet någonsin i svensk historia inom något år. Ulricehamn har högre ungdomsarbetslöshet än både länet och riket. Och om fem år har 14 procent av kommunens personal gått i pension.

Risken är att vi får en alltmer tudelad arbetsmarknad, varnar fackförbundet Unionen i SvD:s läsvärda artikelserie Unga och jobben. Unionen efterlyser mer utbildning inom jobbgarantin för unga.

–Konkurrensen om både utbildningsplatser och lediga jobb kommer att bli hårdare, säger Jonas Olofsson, docent i ekonomisk historia och arbetsmarknadsutredare på tjänstmannafacket Unionen, till SvD.

Unga har generellt ett sämre utgångsläge gentemot äldre i jobbkonkurrensen, menar han. Arbetsgivarna söker efter personer med rätt kompetens, men också med erfarenhet.

I det avseendet är alltså inte Lagen om anställningsstöd, Las, det stora hindret, som många vill göra gällande. Tvärtom. TCO presenterade nyligen en rapport om som konstaterar att Sverige ligger på 10:e plats bland de mest liberala bland 30 studerade länder vad gäller anställningsskydd i OECD:s senaste rapport Employment Protection Index från 2009. OECD tar inte hänsyn till att en stor del av svensk arbetsrätt är dispositiv, hade detta räknats in, hade vår arbetsrätt framstått som än mer liberal.

Problemet är snarare att unga arbetslösa idag tvingas att gå sysslolösa i tre månader innan Arbetsförmedlingen kan hjälpa till och att det finns alldeles för lite resurser avsatt till utbildning. Socialdemokraternas Sven-Erik Österberg, talesperson i arbetsmarknadsfrågor, skrev häromdagen följande på sin logg på Facebook:

”Ungdomsgarantin består nu av nästan 50.000 arbetslösa ungdomar upp till 25 år. Endast 7% får utbildning eller praktik!!! 25% finns inte registrerade för något överhuvudtaget!Ingen vet vad de gör. Övriga får i bästa fall lite sökhjölp och något besök på AF. Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europa efter Spanien!”

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin står handfallen inför faktum och säger till SvD att det behöver tillsättas en utredning. Det förslaget sågas totalt av Susanne Zander, projektledare på Ungdomsstyrelsen. Hon säger till SvD:

– Vi har ju faktiskt på regeringens uppdrag gjort flera utredningar de senaste åren om just det här. Det finns gott om förslag att utgå från.

Så ska det inte behöva vara. I Ulricehamn har samarbetspartierna (S, V och Mp) avsatt resurser till en trestegsmodell för att få fler unga i jobb och samtidigt rusta kommunen inför kommande generationsskifte. Vi har även avsatt pengar till fler feriearbeten och vuxenutbildning.

Samtidigt behöver unga få hjälp från Arbetsförmedlingen från dag ett och det behövs mer statliga resurser till fler utbildningsplatser.

Ulricehamn behöver ge unga framtidstro

Jag vill att Ulricehamn ska vara en möjligheternas kommun. Varje barn ska ha rätt till en bra start. Alla, oavsett bakgrund, ska ha möjlighet att växa och ta sin del av ansvaret. Det gör Ulricehamn starkt.

Idag händer något annat. Ulricehamn är en bra kommun att leva i, men fler och fler möter stängda dörrar. Det finns för få jobb att söka. Ungdomsarbetslösheten är högre än både länet och riket. Allt fler unga ulricehamnare jagas av kronofogden, skriver Ulricehamns tidning, UT. Vad ger Ulricehamn unga människor för framtidstro?

Nyligen skrev tidningen i sin pappersupplaga om att utbetalningarna av försörjningsstöd – socialbidrag – har ökat markant. I verksamhetsberättelsen för Vård- och omsorgsnämnden för 2009 framgår att utbetalningarna landade på 11,5 miljoner kronor. Nämnden överskred budgeten med 3,2 miljoner kronor trots en förstärkt budget. Pengarna måste tas någon annanstans vilket äventyrar kvalitén i vården.

Måste det vara så?

Jag vill vända utvecklingen. Det går att välja en annan färdriktning. Samarbetspartierna lades i somras fram ett jobbpaket för att få fler unga i jobb. Det följde vi upp i vår budget där vi avsatte sammanlagt 14,5 miljoner kronor till arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsstöd. Vi prioriterade bland annat fler feriearbeten och vuxenutbildning.

Jobbpaketets ena del – en trestegsmodell – diskuterades nyligen i kommunstyrelsens arbetsutskott. Tyvärr var den borgerliga majoriteten inte mogna att ta beslut utan valde att dra ur ärendet.

Tider av hög arbetslöshet kan användas för att ge människor möjlighet att lära nytt och kunna ta de nya jobben när det vänder.

Fler jobb betyder bättre ekonomi. Då kan vi höja kvaliteten i sjukvården och skolan – och minska de ökande klyftorna. Den vägen vill jag gå.