Las inte boven på arbetsmarknaden

David Johnsson, vice vd på Trä- och möbelföretagen, och Per Hidesten, vice vd på Skogsindustrier, lyfter den 19 augusti fram ungdomsarbetslösheten som ett mänskligt och samhällsekonomiskt bekymmer. Men istället för att föreslå politiska stimulanser som ökar efterfrågan på träindustrins produkter så föreslås nya försämringar i lagar och avtal för anställda.

Den 1 juli 2007 trädde en försämrad Lagen om anställningsskydd, Las, i kraft. Numer är det enligt lag tillåtet att vara så kallad daglönare i upp till två år. Motivet till försämringen var att tidigare lag innebar ”trösklar” och att den nya lagen skulle leda till fler jobb. Nu, fem år senare, kan vi konstatera att det inte blev några nya jobb.

Problemet med Las är att få unga omfattas av den. Merparten unga som har jobb, har det via bemanningsföretag eller via en visstidsanställning. Vid varsel omfattas de inte av Las. Ändå ser Johnsson och Hidestam lagen som ett hinder. Det är anmärkningsvärt. Om unga har tillsvidareanställning medger lagen arbetsgivare med upp till tio anställda att göra undantag. Dessutom kan man komma överens om en så kallad avtalsturlista med facket för att kunna behålla rätt kompetens.

Sverige har ett av världens mest flexibla system vid varsel och uppsägningar. Att peka ut lagen som hinder för företagens möjligheter att växa är inte trovärdigt.

Johnsson och Hidesten vill i likhet med centerledaren Annie Lööf och folkpartiledaren Jan Björklund försämra lönevillkoren för unga. Debattörerna föreslår att unga inte ska få ta del av den arbetstidsförkortning som finns i kollektivavtalen, semesterlönen ska reduceras och ersättningen för obekväm arbetstid ska slopas.

Det är upp till arbetsgivaren att driva vilka krav man vill i en avtalsrörelse. Men frågan är på vilket sätt en slopad arbetstidsförkortning ökar efterfrågan på träindustrins produkter. Semesterlagen har redan försämrats, eller ”förenklats” enligt den borgerliga regeringen.  En arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal med en månadslön på drygt 24 000 kronor har fått se sin semesterersättning minska med 4 000 kronor.

Min erfarenhet från industrin och skiftarbete betyder inte bara arbete på obekväm arbetstid. Det innebär också att familje- och föreningsliv beskärs kraftigt. För det är ni inte beredda att betala någonting i ersättning.

Istället för att ensidigt fokusera på vad arbetstagare – och då framför allt unga – ska avstå från i lönekuvertet eller i form av anställningstrygghet, borde träindustrin fundera på vad som ökar efterfrågan på deras produkter. Som exempel menar jag att ett ROT-avdrag som omfattar hyresrätten enskilt skulle betyda mer för de företag ni företräder än alla försämringar ni radar upp.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.