Graverande agerande kring pensionsavtal

Roland Karlsson försöker i sin insändare den 8 januari få kommunchefernas pensionsavtal att framstå som att det följer kommunens pensionspolicy. Med en gång uppstår ett antal frågor: Varför teckna särskilda avtal om de följer pensionspolicyn? Varför kringgå förhandlingsutskottet och kalla Lars Holmin och mig för att diskutera avtal som följer pensionspolicyn?

Sanning är att ingen annan i kommunen har en utlovad avtalspension i framtiden. Och ingen annan kommunchef i hela Sjuhärad. Avtalen är unika. Det, Roland Karlsson, är fakta.

Grunden i kommunens pensionspolicy – som omfattar även kommunchefer – är att om arbetsgivaren bedömer att det finns övertalighet och tjänsten inte ska återbesättas kan personer som uppnått 62 års ålder erbjudas avtalspension med 74 procent i ersättning.

Men i kommunchefernas unika avtal är de själva som bestämmer om de vill gå i pension.

Jag har frågat ”varför” både före och efter avtalen tecknades men inte fått något hållbart svar. Så länge Roland Karlsson inte svarar anser jag att avtalen ger sken av vänskapskorruption. Det känns som om han försöker skapa lojalitetsband. Det är också en skandal att de två största partier, S och M som tillsammans representerar hälften av befolkningen i kommunen, är överkörda. Om Roland Karlsson väljer att kalla det för personligt påhopp får det stå för honom.

I insändaren försöker Roland Karlsson på nytt att tråckla sig ur avtalen genom att hävda att kommunens organisation kan byggas om ifall en av cheferna väljer att växla ut sitt pensionsavtal. Någon ombyggnad har vi inte fattat beslut om – konstigt vore väl det – vi har precis ändrat organisation. Dessutom om vi i framtiden vill ändra kommunens organisation så gäller fortfarande kommunens pensionspolicy. Därmed faller hela hans resonemang. Kvar finns bara argumentet ”eventuellt bristande motivation” som Roland Karlsson framfört tidigare.

Och hur motiverar han kommunchefernas avtal inför personal som vill ha avtalspension men som inte får det för att arbetsgivaren bedömer att det inte finns övertalighet? Vi har flera sådan exempel.

Det är upp till var och en av kommuncheferna att bestämma om vederbörande vill ta emot ett erbjudande som Roland Karlsson har givit. Men eftersom han vägrar redogöra att kommuncheferna har fått erbjudandet ser jag det som min skyldighet att göra det. Syftet är att de inte ska framställas i än sämre dager. Jag anser att jag värnar cheferna. Genom att Roland Karlsson vägrar ge klara besked faller skuggan över dem vilket är djupt olyckligt. Jag är förbluffad över att han inte ser det. Roland Karlssons agerande är graverande.

Annonser

Fortsatta frågetecken kring unika pensionsavtal

Nu har Roland Karlsson haft tre mediala möjligheter att ge svar på en rad frågor kring de unika pensionsavtalen till kommuncheferna i Ulricehamns kommun – men misslyckats. I dagens Ulricehamns tidning hade han en insändare men frågorna kvarstår:

  • Varför valde ett oenigt förhandlingsutskott att teckna avtalet?
  • Varför lyftes inte avtalet som innehåller ett principiellt beslut till kommunstyrelsen?
  • Roland Karlsson har angett eventuellt bristande motivation vid 63 års ålder som orsak. Varför gäller inte samma regler även för lärare, pedagoger och undersköterskor?
  • Är det inte rimligare att vederbörande söker sig ett nytt jobb eller begär att bli omplacerad om ”motivationen brister”?

Jag noterar också att Roland Karlsson tydligen inte har informerat förhandlingsutskottet – vare sig inför eller efter – om mötet med Lars Holmin och mig om de unika pensionsavtalen.

Kommunchefer erbjöds pensionsavtal

I samtal med en av kommuncheferna vid två enskilda tillfällen har jag fått det bekräftat att de har blivit erbjudna de unika pensionsavtalen. De har alltså aldrig ställt några sådana krav i förhandlingarna.

Det ger frågan om de unika pensionsavtalen en helt annan dimension.

I förra veckan fick Roland Karlsson (C) frågan av Ulricehamns tidning (UT) vem som tog initiativet till pensionsavtalen. Han ville inte kommentera det eller över huvudtaget något kring de unika pensionsavtalen.  Han hänvisade till att det skulle vara ”en del av förhandlingen”.

Jag har arbetat med förhandlingar på riksnivå i nästan ett decennium. Jag har aldrig varit med om att det skulle vara känsligt att tala om vem av parterna som ställer ett krav. Det är rent nonsens och ett dåligt försök att komma undan den centrala frågeställningen kring hur förtroendevalda politiker hanterar skattebetalarnas pengar.

Jag har också svårt att se att det skulle vara känsligt att redovisa hur Roland Karlsson motiverar de unika avtalen inför våra lärare, pedagoger och undersköterskor. Likaså varför frågan inte lyftes till kommunstyrelsen.

Hittills har vi bara fått argumentet ”eventuellt bristande motivation” i ett försök att försvara de unika pensionsavtalen.

I samma artikel i UT avböjer de båda kommuncheferna att kommentera pensionsavtalen. Och enligt min mening är det helt korrekt. Konflikten kring de unika pensionsavtalen utspelar sig på den politiska arenan.

Men frågorna kring Roland Karlssons agerande hopar sig allt mer.

Pensionsavtalen är en politisk skandal

Jag fick information om kommunchefernas avtalspension en knapp vecka innan avtalen tecknades. Kommunstyrelsens ordförande Roland Karlsson angav två skäl till varför jag fick informationen. Dels för att förhandlingsutskottet var oenigt och dels för att liknande avtal i framtiden hamnar på Lars Holmins och mitt bord.

Jag uttryckte redan då min kritik till särskilda avtalspensioner för kommuncheferna. Kritiken bestod inte bara av att det var dyrt utan att det riskerar följdeffekter med liknande krav från andra tjänstemän i kommunorganisationen och våra kommunala bolag. Med den lön som ändå erbjuds har vederbörande själv möjligheten att teckna en privat pensionsförsäkring om så önskas. Pensionsavtalet är inte bara unikt för Ulricehamn. Ingen annan kommun i hela Sjuhärad erbjuder något liknande.

Dagen innan det oeniga förhandlingsutskottet tog beslutet hade Roland Karlsson kallat Lars Holmin och mig samt kommuncheferna till ytterligare ett möte. Jag uttryckte tydligt mitt ogillande.

Politiskt är frågan avgjord i Ulricehamn. Det var också en av mina invändningar när avtalet slöts. Eftersom avtalet inte bara är dyrt utan även principiellt borde förhandlingsutskottet – även om det varit enigt – lyft frågan till kommunstyrelsen för en bredare demokratisk förankring.

Rent politiskt är frågan mycket illa hanterad. De två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna som tillsammans representerar hälften av befolkningen i kommunen, är överkörda.

Det är ytterst bekymmersamt att Roland Karlsson inte verkar förstå konsekvensen av sitt eget handlande. På sin blogg anklagar han mig för att använda avtalen i ett politiskt spel. Men även en blind och döv skulle ha märkt av de kraftiga reaktionerna i samtal och på insändarsidor.

Jag har i olika sammanhang ställt en rad frågor till Roland Karlsson. Bland annat hur han motiverar de unika avtalen till våra barnskötare, pedagoger och undersköterskor. Hittills har Roland Karlsson inte presenterat något godtagbart argument. Så länge det inte är gjort kvarstår – i alla fall i mina ögon – ett sken av vänskapskorruption. Det känns som om Roland Karlsson vill skapa lojalitetsband till kommuncheferna. Detta för att försöka behålla makt trots att han inte längre är kommunstyrelsens ordförande.

Ingen som då bodde i kommunen kan ha undgått den så kallade Tvärredsaffären. Saker och ting ska kallas vid sitt rätta namn. I det här fallet är det pensionsskandal.

Folkstorm leder till överklagan av unika pensionsavtal

Nu står det klart att den folkstorm som brett ut sig i Ulricehamns kommun efter avslöjandet av kommunchefernas unika avtalspension mynnar ut i ett överklagande.

– Vanliga människor är helförbannade över detta rent ut sagt, säger Peder Tapper till Radio 7.

Peder Tapper är långt ifrån ensam om att reagera. Insändarsidor och Ulricehamns tidningens artiklar är fulla med kommentarer från irriterade invånare. Avtalen är det stora samtalsämnet i Ulricehamns kommun. Invånare från hela kommunen har hört av sig till mig och uttryckt sin besvikelse och ilska.

Mina frågor till Roland Karlsson som jag tidigare har ställt i olika sammanhang, bland annat här på bloggen, kvarstår.

  • Varför valde ett oenigt förhandlingsutskott att teckna avtalet?
  • Varför lyftes inte avtalet som innehåller ett principiellt beslut till kommunstyrelsen?
  • Roland Karlsson har angett eventuellt bristande motivation vid 63 års ålder som orsak. Varför gäller inte samma regler även för lärare, pedagoger och undersköterskor?
  • Är det inte rimligare att vederbörande söker sig ett nytt jobb eller begär att bli omplacerad om ”motivationen brister”?

Frågor kring unika pensionsavtal kvarstår

Idag lyfter Ulricehamns tidning upp kommunchefernas pensionsavtal. Och jag får inga svar på varför ett oenigt förhandlingsutskott valt att teckna unika pensionsavtal med våra kommunchefer. Så frågan kvarstår. Varför?

Grunden i kommunens generella pensionspolicy är att om arbetsgivaren bedömer att det finns övertalighet kan personer som uppnått 63 års ålder erbjudas avtalspension. Men i det avtal som förhandlingsutskottet har tecknat med kommuncheferna är det arbetstagaren själv som bestämmer om vederbörande vill gå i pension vid 63 års ålder.

Till Radio 7 sa Roland Karlsson igår att eventuell bristande motivation vid 63 års ålder har legat till grund för beslutet.

För det första undrar man varför ett pensionsavtal, som den anställde själv kan välja att lösa ut på grund av bristande motivation, endast ska gälla för kommunchefer.  Borde det inte omfatta lärare, pedagoger och undersköterskor – att själva få välja att ta ut avtalspension från 63 års ålder.

För det andra frågar jag mig om hans resonemang är en del av den centerpartiska arbetslinjen. Är bristande motivation att utföra hederligt arbete ett hållbart argument till varför kommunen ska betala avtalspension. Är det inte rimligare att vederbörande söker sig ett nytt arbete eller begär att bli omplacerad.

Fortfarande återstår frågor som kräver sina svar. Och innan dessa har fått några rimliga svar hävdar jag fortfarande – inte att det är vänskapskorruption – men väl att avtalen ger sken av det. Så kliv fram Roland, som den ledare du ska vara och berätta för oss. Varför?

Pensionsavtal doftar vänskapskorruption

Ett oenigt förhandlingsutskott – där oppositionen inte är representerad – har tecknat pensionsavtal med kommuncheferna i Ulricehamns kommun. Avtalen innebär att cheferna kan välja att gå i pension vid 63 års ålder genom att de själva väljer att lösa ut avtalet.

Det är ett avsteg från gällande policy i kommunen där makten i dag ligger hos arbetsgivaren om avtalspension ska komma ifråga.

Det är ett principiellt beslut som förhandlingsutskottet har tecknat som kan komma att påverka framtida löne- och anställningsvillkorsförhandlingar med ledande tjänstemän i kommunorganisationen och kommunens bolag. Avtalet är dessutom dyrt.

Värdet av avtalet är i runda slängar värt 15 procent. Kostnaden motsvarar cirka två miljoner per kommunchef. Det ska sättas i relation till de 2,18 procent som övriga kommunanställda fått i genomsnitt under året. En intressant fråga är självfallet hur Roland Karlsson (C) motiverar denna skillnad till våra barnskötare, pedagoger och undersköterskor.

Det är viktigt att poängtera att ingen skugga faller över kommuncheferna. Alla har rätt att ställa krav i en förhandling, så även kommunchefer.

Men som utomstående ger avtalet ett sken av vänskapskorruption. Det känns som om Roland Karlsson (C) försöker skapa lojalitetsband till kommuncheferna. Detta för att bibehålla sin makt i sin nya roll som fullmäktiges ordförande.

Själv hade jag i en liknande situation valt att lyfta frågan till kommunstyrelsen för att få en bredare förankring där fler partier hade fått vara med och fatta ett demokratiskt beslut. Det hade dessutom känts tryggare för mig som ordförande.

När jag tillträdde som oppositionsråd fick jag frågan om oppositionen ville ha en plats i förhandlingsutskottet. Jag tackade ja. Men oppositionen fick ingen plats. Den person som sitter på oppositionens mandat vägrade att avgå.

PS. Carljohan Molander (M) ställde sig inte bakom beslutet i förhandlingsutskottet. Oppositionens mandat innehas av Gulli Håkansson (Fp).