En stark välfärd gynnar näringslivet

Sverige är ett bra land att leva i. Vi har mycket att vara stolta över. Samtidigt finns det tecken på att något håller på att gå sönder. Moderaterna må ha haft goda intentioner med sin jobbpolitik men har tyvärr inte lyckats. Över 400 000 personer, motsvarande 8 procent, saknar ett arbete att gå till.

Tyvärr verkar den moderata kalkylen vara uppbyggd på att med fler i arbete ökar skatteintäkterna för landets kommuner vilket gör det möjligt att dra ner på statsbidragen till kommunerna. Men ökningen av sysselsättningen har uteblivit. Trots det har regeringen sänkt statsbidragen.

De senaste åren har larmrapporterna duggat tätt inom både skola, omsorg och sjukvård. Sveriges kommuner och landsting får allt tuffare att klara välfärdsuppdraget på grund av den övervältring av kostnader som den moderatledda regeringen bedriver mot kommuner och landsting.

Inte nog med att många kommuner fått se sina kostnader för bland annat försörjningsstöd skjuta i höjden sedan regeringen försämrade och fördyrade a-kassa 2006. Nu visar dessutom färska siffror från Sveriges kommuner och landsting, SKL, att statsbidragen till landets kommuner har krympt med motsvarande 10 miljarder kronor per år. Bara i våra kommuner innebär det över 200 miljoner kronor mindre att göra välfärd för 2014. Det motsvarar cirka 400 lärare eller tjänster inom omsorgen som så väl behövs i våra verksamheter.

Redan 2012 slog vi fast på debattsidan att denna övervältring motsvarar åtminstone 70 öre i höjd kommunal skatt. Det kommunala ansvaret har sedan dess ökat ytterligare.

Och det slutar inte där. Idag lånar Sverige 240 miljoner kronor varje dag för att finansiera regeringens skattesänkningar – samtidigt som kommuner tvingas avstå välbehövliga resurser till välfärden.

Så här kan vi naturligtvis inte ha det. Sverige och landets kommuner står inför ett vägval i höstens val. Det får vara ett slut på en politik som sätter sänkta skatter före välfärden.

Vi är istället övertygade om att vi inte bara kan förena tillväxt och en hög välfärd, utan att de är varandras förutsättningar. Utan väl fungerande välfärdstjänster får vi ingen stark tillväxt inom näringslivet. Om föräldern hela tiden ska oroa sig för barnen på förskolan kan man inte koncentrera sig på jobbet. En skola som inte klarar av att ge en god utbildning gynnar inte vårt näringsliv. Om barnen tvingas åka från jobbet för att vården av föräldrarna inte fungerar då får vi inget starkt näringsliv.

Tillsammans för att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av:

Lena Palmén (S) kommunalråd Borås

Peter Rosholm (S) kommunalråd Bollebygd

Lisa Dahlberg (S) kommunalråd Mark

Claes Redberg (S) oppositionsråd Tranemo

Mats Palm (S) kommunalråd Herrljunga

Stefan Carlsson (S) oppositionsråd Svenljunga

Mattias Josefsson (S) oppositionsråd Ulricehamn

Regeringens politik sätter Ulricehamns välfärd på spel

Regeringen för en konsekvent politik mot landets kommuner och landsting – en välfärdsfientlig politik. I år tvingas kommunerna i Sjuhärad genomföra nedskärningar om mer än 140 miljoner kronor. På flera håll har det dessutom krävts skattehöjning. Socialdemokraterna accepterar inte att välfärden urholkas. Vi accepterar inte en politik som åderlåter landets kommuner och landsting.

Inte sällan berömmer sig regeringen för att fått fler svenskar i arbete men sysselsättningsgraden är idag lägre än 2006. Sedan regeringen chockhöjde avgiften till A-kassan och försämrade villkoren i försäkringen får idag endast en tredjedel av alla arbetslösa ersättning från A-kassan. Allt fler tvingas söka försörjningsstöd, en ersättning som kommunerna ansvarar för. I Ulricehamn har årskostnaderna för försörjningsstöd ökat med 6 650 000 kronor sedan 2006.

Tidigare kompenserades kommunerna för inflation genom justeringar av de generella statsbidragen. De är numer frysta på tidigare nivåer och kommuner får själva bära kostnadsökningar. För Ulricehamn handlar det om cirka 12 000 000 kronor. Kommunerna har dessutom fått en rad utökade åtaganden. Inom LSS och LASS handlar det om över 18 000 000 kronor. Dessutom har skolväsendet reformerats under trycket från ytterligare sparbeting. Personalen har skickat ett tydligt budskap till politiken: nu räcker det!

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, krävde nyligen att regeringen måste respektera finansieringsprincipen – den som beslutar om nya uppgifter ska svara för kostnaden. Kommuner och landsting ska inte behöva höja skatten för att finansiera reformer beslutade av staten. Men det är precis det som nu sker runt om i landet.

I Ulricehamn har skatten höjts och regionen aviserar höjd skatt för 2013. Men till skillnad från staten kan inte kommuner och landsting beskatta progressivt utan det måste ske med det enda tillgängliga verktyget: platt beskattning. Vi menar att regeringen är medveten om situationen men att man bakvägen lägger en allt tyngre skattebörda på låg- och medelinkomsttagare.
Alla politiker har ett ansvar för framtiden. Därför initierar nu Socialdemokraterna i Ulricehamn ett upprop, en namninsamling, mot den politik som mal ner förutsättningarna för välfärden. Vi bjuder in alla, oavsett partifärg, att ta ställning för välfärden. Tillsammans kan vi skicka en signal stark nog att höras ända till Rosenbad.

Debattartikel publicerad i dagens Ulricehamns tidning undertecknad av Matthias Nordgren.

 Skriv på vår namninsamling du också!

Betala för legitimationen Björklund

Många lärare hade hoppats att få sin lärarlegitimation före den 1 juli i år och därmed beviset på sin undervisningsbehörighet. Nu skjuts arbetet framåt på oviss tid. Många med oss känner oro inför om reformen verkligen genomförs.

För utbildningsminister Jan Björklund (Fp) måste detta betraktas som ett nederlag. Det är ännu ett trist exempel på hur illa förberedda ministerns reformer är. Skolverket har påpekat att ”tidsramen för uppdraget har varit för snävt”. Dessutom innehåller förslaget även andra, för många kommuner oöverstigliga, bekymmer. Det gäller inte minst bristen på statlig finansieringshjälp för att se till att obehöriga lärare kan ges en kompletterande utbildning.

Det är klokt av Skolverket att skjuta fram införandet. Lärarlegitimationen förtjänar att genomföras väl. Vi menar att utbildningsministern bör använda tiden till att förbättra möjligheterna för oss skolhuvudmän.

Framför allt måste legitimationen följas av en rejäl statlig satsning på kompetensutbildning för lärare, något som inte minst Sveriges kommuner och landsting, SKL, har påpekat. Lärarlyftet II – som finns till för att hjälpa skolhuvudmännen – är ett skämt. Stimulansbidraget på 500 kronor per högskolepoäng/vecka täcker inte en bråkdel av kostnaden.

Ulricehamn och hela kommunsektorn står inför försämrade skatteintäkter och en avtalsrörelse som sannolikt innebär höjda löner för lärare. Den ekvationen går inte ihop med kraven att därtill finansiera de utbildnings- och vikariekostnader som uppstår med lärarlegitimationen. Höjda lärarlöner kommer oundvikligen att ställas mot kostnaden att sätta lärare på skolbänken. För vår kommun riskerar det att innebära än sämre lärartäthet. Särskilt påverkar detta barn i behov av särskilt stöd. Vår kommun har låg måluppfyllelse i årskurs 9. Situationen är redan ansträngd. Minskade resurser kan också innebära att vi tvingas lägga ner ytterligare skolor.

Vi uppmanar Jan Björklund att tänka om och ta ansvar för de kostnader som lärarlegitimationen medför. Regeringen behöver ta fullt ekonomiskt ansvar för beslutade reformer. Vi menar också att regeringen borde ge högskoleverket i uppdrag att snabbutreda möjligheten att låta lärare som har lång erfarenhet, men som inte är behöriga, att validera sina kunskaper. En lågstadielärare som har undervisat i svenska i 15 år framgångsrikt, men som inte är formellt behörig, borde kunna ges legitimation utan att sätta sig på universitetet.

Insändare i Ulricehamns tidning idag undertecknad av Inga-Kersti Skarland.

Beredning för långsiktig vision för Tingsholmsgymnasiet

Inför måndagens kommunfullmäktige lägger Socialdemokraterna och Vänsterpartiet följande motion:

En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för ungdomars framtida förutsättningar på arbetsmarknaden och ger företagen möjlighet att rekrytera välutbildad arbetskraft. Det är också en grundläggande fråga för att nå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.

Tingsholmsgymnasiet (TG) i Ulricehamn är en skola att vara stolt över. Kvalitetsmässigt hamnar skolan på den övre halvan i SKL:s rankning i öppna jämförelser. När det gäller andelen elever som fullföljt utbildningen inom tre år ligger TG på 59:e plats, tredje bäst bland sjuhäradsskolorna. Andelen elever som etablerat sig på arbetsmarknaden två år efter avslutad gymnasieutbildning är 34,6 procent. På den punkten är vi bäst i Sjuhärad och på 34:e plats i riket. Andelen som arbetar eller studerar efter inom två år är 73,5 procent, också det bäst i Sjuhärad. Listan över positiva resultat kan göras lång. Men inget är så bra att det inte kan göras bättre.

I samband med att vi nu minskar programutbudet anser vi att det behövs en politisk vision för Tingsholmsgymnasiet. Vi anser att beredningen för lärande får uppdraget att arbeta fram ett förslag hur framtidens gymnasium ska se ut i Ulricehamns kommun. Uppdraget kan i stora delar jämföras med uppdraget ”Framtidens skola” som berörde grundskolan.

Uppdraget bör alltså innehålla bl a:

  • Tydliga målområden för hur skall vi möta ungdomars krav på den nya gymnasieutbildningen
  • Översyn om det finns anledning till sk särskild variant inom gymnasieutbildningen
  • Tydlig beskrivning för hur vi ska öka andelen elever som går vidare till högskolestudier
  • Tydliga målformuleringar för hur vi skapar en framgångsrik skola med kompetent personal samt en god och kreativ studiemiljö
  • Tydliga målformuleringar om skolans utvecklingsmöjligheter

Vi föreslår kommunfullmäktige besluta

Beredningen för lärande får uppdraget att formulera en vision samt ta fram ett måldokument för Tingsholmsgymnasiet.

En rankning inte helt enkel att påverka

Visst finns det brister i kommunens sätt att föra dialog med företagen. Det blir jag emellanåt påmind om i kontakter med olika företag. Det är naturligtvis inte bra. Samtidigt lovordas kommunens sätt att agera av andra företag.

Bristerna behöver rättas till, vässas. I de politiska samtalen diskuterar vi strukturella lösningar för att underlätta företagens kontakter med kommunen.

Nyligen kom Svenskt Näringslivs näringslivsrankning av landets kommuner. Undersökningen får alltid stor uppmärksamhet, och enligt mitt tycke lite väl stor.

En stor del av rakningen innehåller faktorer som kommunen inte alls kan påverka. Sveriges kommuner och landsting konstaterar i sin rapport Räkna räkna ranka bland annat:

”Svenskt Näringslivs undersökning omfattar såväl vad företagarna själva tycker om företagsklimatet som en rad indikatorer som Svenskt Näringsliv anser spegla det strukturella företagsklimatet i kommunen. Den återspeglar inte fullt hur bra kommunerna är utifrån vad de själva kan påverka. Undersökningen övervärderar många förorts- och pendlingskommuners företagsklimat. ”

Att ha goda förutsättningar är inte samma sak som att kommunen på ett bra sätt arbetar för att förbättra det lokala företagsklimatet. Det är viktigt att ha med sig.

Ett ärofyllt uppdrag för att utveckla kulturen

Idag valdes jag in i Sveriges kommuner och landstings, SKL:s, kultur- och fritidsberedning. Jag känner en stor stolthet och stort ansvar över uppdraget. Det ska bli mycket intressant att få fördjupa sig i bland annat folkbildning, föreningsliv och barn- och ungdomsfrågor.

Jag hoppas att jag kan bidra till att utveckla kulturen ur ett nationellt perspektiv, lyssna och lära och knyta värdefulla kontakter som kan komma till nytta för Ulricehamns kommun.

När Socialdemokraternas nyvalde partiordförande Håkan Juholt höll sitt fantastiska linjetal på extrakongressen inledde han med kulturens betydelse. (Har du inte sett det än kan du göra det här.)

Han sa bland annat:

”Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra.”

Vid ett möte i förra veckan med våra kulturarbetare i kommunen uttryckte jag mig snarlikt. Kulturen berikar. Och den behöver vara tillgänglig för alla. Att reducera kulturen till marknad där varje brukare blir konsument, där våra kulturella mötesplatser blir till handelsvaror, är helt fel väg att gå.

Håkan Juholt tog i sitt tal upp Stina Oscarsson, konstärlig ledare på Orionteatern i Stockholm. Hon har i enlighet med den nya kulturpolitikens villkor kontaktat de ansvariga i Stockholms stadshus. Hon vill få svar på frågan om hon måste tacka ja till den arrangör som vill betala bra för att hyra Orionteatern för en stripptävling.

Vad jag vet har hon ännu inte fått något svar.

Frågan är vem Kommunal ska förhandla med

– Ni har varit för dåliga förhandlare.

Det sade finansminister Anders Borg vid ett seminarium med Sveriges kommuner och landsting.

Ministern pekade på studier från Konjunkturinstitutet antyder att fler jobb skulle skapas om ingångslönerna var lägre i kommunerna.

Det är mycket oroväckande om ministern ska rubba den stabila svenska arbetsmarknadsmodellen där parterna förhandlar och gör upp om villkoren i kollektivavtal.

Ministerstyre hör inte hemma på svensk arbetsmarknad. Frågan blir annars vem Kommunal ska förhandla med; finansministern eller deras egentliga motpart. Även om hans åsikt med sänkta löner inte är förvånande ska han behålla sin politiska teorier på sin kant och kammare.

Ministerns utspel kan inte tolkas som någon annat än ren desperation över den egna jobbpolitiken. Svenskt Näringsliv tror inte på Borgs mål om 5 000 nya jobb i månaden. Orsak: arbetsökande saknar den utbildning som efterfrågas.

Eller som IF Metall skriver i underlaget till sin kongress i sommar: ”När det rådde brist på yrkesutbildad arbetskraft drog regeringen ned på antalet utbildningsplatser. När tusentals arbetslösa via utbildning skulle kunna stärka sina utsikter till jobb sker ingen uppväxling av antalet platser.”

Men oavsett det så måste vi ha nån ordning här i landet även om det styrs av moderater.