Ideologisk struts kramar hellre skattesats än kvalitet

Bo Högborn har tidigare i år på ledarplats i Ulricehamns tidning väckt tanken om ett samarbete mellan S och M i kommunen. Jag avfärdade då tanken som kall eftersom vi i ideologiska frågor står alldeles för långt ifrån varandra.

Idag, fem dagar efter valet, blev våra värderingsmässiga utgångspunkter ånyo tydliga. I samband med budgetöverläggningar inför nästa år presenterade tjänstemännen ett förslag. Utifrån de tydliga politiska signalerna man fått från Ulricehamns största borgerliga parti innehöll förslaget ingen skattehöjning men väl neddragningar på sammanlagt 20 miljoner kronor.

Jag frågade då efter en konsekvensbeskrivning – vad dessa neddragningar kan väntas få för följder.

Moderaternas Carljohan Molander avfärdade behovet av en beskrivning och hävdade att det lägger grunden för att argumentera för en skattehöjning.

Carljohan Molander vill inte se konsekvenserna av hans skattesatskramarpolitik. Han kör hellre likt strutsen med sopa-under-mattan-taktiken, blunda och kör, rör-inte-min-skattesats.

Lyckligtvis fann övriga borgerliga partier mitt förslag om en konsekvensbeskrivning som högst relevant. Förslaget är att den största delen av besparingarna ska hämtas hem i nuvarande vård- och omsorg och barn- och utbildning. Vi får vänta och se vad det får för konsekvenser. Men mindre barngrupper, en satsning på förbättrad kvalitet i skolan och fler händer inom äldreomsorgen lär denna besparing inte innehålla.

Att tillägga: I frågor som inte är av ideologisk karaktär är dialogen med det största borgerliga partiet fortsatt god.

Jobben och kvaliteten i skolan måste stå i fokus

Ulricehamn ligger i knallebygdens hjärta. Här kryllar av småföretag. Vår speciella näringslivsstruktur gör att politiken för småföretag är extra viktig för Ulricehamn. Samtidigt är det en god utbildning med bra kvalitet som lägger grunden för ungdomarnas framtida förutsättningar på arbetsmarknaden och ger företagen möjlighet att rekrytera välutbildad arbetskraft. Tyvärr är resultaten i grundskolan djupt oroväckande. Endast en handfull kommuner i länet är sämre än Ulricehamn.

När den borgerliga regeringen tillträdde skars anslagen till den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen med 75 procent. Pengarna gick till skattesänkningar.

Samtidigt har avgiften till a-kassan chockhöjts och villkoren försämrats. Över 500 000 löntagare har trängts ut ur a-kassan. När krisen slog till fanns inga pengar till utbildning. Inte en enda ungdom är idag inkopplad på en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning i Ulricehamn.

Resultatet har blivit att många arbetslösa tvingas söka socialbidrag. Under innevarande mandatperiod har kommunens kostnad för socialbidrag ökat med 6 miljoner kronor på årsbasis – pengar som egentligen kunde använts till annat.

När inte staten tar ansvar tvingas kommunerna göra det. I årets budget avsatte samarbetspartierna sammanlagt 14,5 miljoner kronor till olika arbetsmarknadsåtgärder jämfört med den borgerliga majoriteten som avsatte sex miljoner kronor. Samtidigt ville samarbetspartierna tillsätta en krisgrupp inom skolan för att förbättra kvaliteten. Tyvärr valde den borgerliga majoriteten att avstå från fokusen på kvaliteten och istället införa vårdnadsbidraget.

Bristen på politiska stimulanser för att få fler i jobb märks tydligt. Var åttonde ungdom i kommunen är arbetslös. Trots det rapporterar arbetsförmedlingen att man har svårt att matcha de jobb som nu efterfrågas med rätt utbildad arbetskraft.

Min förhoppning är att vi så väl i Sverige som i Ulricehamn inte bara ska prata arbetslinje utan i verkligheten också avsätta de resurser som krävs.