Mitt i Europa, i det land som sett flera av vår tids största filosofer, konstnärer, musiker och författare växa upp, kunde man för 80 år sedan uppleva en ökande antisemitisk rörelse växa fram. Konsten och vetenskapens land. Detta var, visade det sig, ingen garanti för en utveckling som kom att kosta 50-60 miljoner människor livet.
Versaillesfredens villkor för Tyskland efter 1:a världskriget var hårda och den politiska oron i Tyskland var stor.
Till att börja med väckte han inte någon större uppmärksamhet, korpralen från 1:a världskriget, som under en kortare tid i fängelse efter ett fiasko artat kuppförsök 1923 skrev en lika dålig som oläslig bok, Mein kampf.
Tysklands olycka, den ekonomiska krisen, den politiska oron, ja allt var den onde judens fel. Väldigt få tog korpralen på allvar till att börja med. I hans närmaste omkrets fanns ett begränsat antal individer som delade hans ideologi. Men de var inte många. Men människors frustration och besvikelse över uteblivna av politiska resultat och framsteg gav Adolf Hitler och hans närmaste ett gyllene tillfälle. Hade vi inte haft denna världsomspännande judiska konspiration så skulle Tyskland ha rest sig för länge sedan, var budskapet. Se där, där fick det tyska folket äntligen besked om vem som bar skulden till Tysklands eländiga situation.
Sedan vet vi allt för väl vad som hände. Till att börja med handlade det om judarna. Inte alltid så genomgripande grymt som det senare utvecklades till. Judar skulle bo i olika geografiskt avgränsade områden. Judar fick inte utöva vissa yrken. Judar fick inte läsa på universitet. Steg för steg drog snaran åts. Sedan kom förföljelsen att omfatta även de som ifrågasatte förföljelsen. Sedan omfattade den också de politiskt oliktänkande. Sedan romer. Listan kan tyvärr göras mycket lång. Det som sedan hände mitt i Europa är ett av de svartaste kapitlen i mänsklighetens historia.
Väldigt få utanför Tyskland såg och anade vad som höll på att hända. Hitlers hejdukar på gatorna, inte sällan kriminella och allmänt socialt missanpassade människor, förhöll sig Hitler av taktiska skäl inte allt för nära. Det gällde att hålla skenet uppe, att ge folket intryck av att man var ett politiskt parti, vilket som helst. Men de hade ledningens tysta medgivande. Att bränna, misshandla, mörda utan risk för att bli åtalade.
Med ekonomiskt stöd från bl a banker och investerare i USA kunde Hitler i mitten av 30-talet starta en militär upprustning utan jämförelse. Folk fick jobb. Inflationen bromsades upp. Det gick bra för Tyskland under några år.
Så rätt han hade haft, korpralen med den fåniga mustaschen. Krossar vi den världsomfattande judiska konspirationen så löses alla problem.
Sverigedemokraterna är ett politiskt parti som har sina rötter i de tidigare svenska upplagorna av nynazistiska och fascistiska partier/organisationer. Endast den onde själv vet väl hur många varianter det funnits på temat. Ofta skränande, inte sällan kriminella, människor som försöker hitta ett sätt att få utlopp för sin ilska över sina egna tillkortakommanden. Mitt i tragedin kan de bli nästan komisk när dessa, inte sällan återfunna i belastningsregistret, ropar efter lag och ordning, hårdare straff mm.
Likt korpralen från Branau am Inn, som skyllde allt som gick fel på judarna, får vi nu av företrädare från SD lära oss att allt är invandrarnas fel. Är dom dessutom muhammedaner så finns det bara en lösning. Ut med dom. De har inte här att göra. De är inte politiska flyktingar. Dom ljuger. Invandrarna är orsaken till allt som går fel i Sverige idag. Stäng gränserna.
SD gör kopplingar till kommunernas och landets ekonomi som inte är relevanta. Tyvärr finns det människor som tror på dom. Allt för många.
Det fanns alltför många som lyssnade och trodde på korpralen också.
Sverige är ett land som i årtionde efter årtionde toppar världens listor när det gäller välfärd och demokrati. Ett av världens absolut rikaste länder. Detta glest befolkade land har, tillsammans med sina nordiska grannar, skapat ett samhälle som kan erbjuda sina invånare ett liv som en majoritet av jordens befolkning inte ens kan drömma om. Vi har plats, vi har råd. Vi behöver invandringen.
Lyssna och försök tränga bakom Jimmy Åkessons och hans medarbetares budskap. Dummare är de inte än att de förstår att det ser inte bra ut i media att ha folk med från partitoppen som misshandlar människor med järnrör på stan. Fasaden måste putsas och hållas snygg.
Förutom de övriga politiska partierna så är även den granskande journalistiken deras fiender. Man målar upp bilden av ett parti som förföljs av media. Reportage blir ”kampanjer” mot SD. Man utmålar sig själva som ”sanningssägarna”. SD säger det som ingen annan vågar säga.
Jimmy Åkesson och för all del SD:s lokale företrädare talar inte sanning. Deras politiska engagemang är inte baserat på bättre lön för undersköterskor eller en annan fördelningspolitisk profil av vår gemensamma kaka. Finns det verkligen någon väljare i Ulricehamn som på allvar tror att SD:s lokala företrädare skulle ha något tillföra när det gäller kommunens utveckling? De väljare som gav SD sina röster vid senaste valet måste undra. Stolarna i fullmäktigesalen gapar tomma.
Man har insett att man måste stoppa undan järnrören och de riktigt vulgära argumenten i sin islamfobiska politik. I annat fall kommer man aldrig att nå någon framgång. De får stå tillbaka tills vidare. Man putsar och filar på fasaden, snappar upp en och annan politisk fråga på riks- och lokalplanet och skriver några insändare i ämnet. Utesluter en och annan medlem för att denne inte tagit till sig av partiledningens nya taktik. Men i grunden har inget hänt.
Vi borde ha lärt oss. Vi måste komma ihåg vår historia. SD har inget att erbjuda Sverige eller Ulricehamn.
Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Bengt-Olof Foss, beundrare av Zlatan Ibrahimovic.