Dags att ta ansvar – dags för aktiv arbetsmarknadspolitik

Sverige har bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Och det är dags att ta frågan på allvar och skrota regeringens “jobbgaranti för unga”. Den har misslyckats. Ungdomar tvingas att vänta allt för länge innan aktiva åtgärder sätts in och allt för få får utbildning eller praktikplatser. Av drygt 35 000 inskrivna i jobbgarantin för ungdomar deltog 2 procent i utbildning och endast 5 procent i praktik.

Idag presenterades en rad framåtsyftande jobbförslag på Almedalen. Socialdemokraternas Thomas Östros som presenterade “jobbstart för unga”. Förslaget innebär att aktiva åtgärder sätts in från dag ett och ger möjlighet till jobb, utbildning och praktik. Det förutsätter en aktiv arbetsmarknadspolitik med fler platser inom bland annat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, lärlingsutbildningar, kvalificerad yrkesutbildning och komvux.  Socialdemokraterna har tidigare presenterat 50 000 fler utbildningsplatser än regeringen. Bara för Västra Götalands län innebär det 7 500 platser.

Efter ett års arbetslöshet ska nästa steg ta vid Utbildningsstarten i Östros förslag. Det innebär en rätt och skyldighet att delta i yrkesinriktad utbildning med praktik på arbetsplatser, enligt dansk modell.

Koppla ihop detta med LO:s rapport ”Arbetsmarknadspolitik i kristid” som efterlyser en bred utbildningssatsning a la 1990-talets kunskapslyft och IF Metall som öppnar för att diskutera praktik och utbildningsplatser inom ramen för den kommande avtalsrörelsen.

Sammantaget ger det helt andra förutsättningar för så väl individen, som kommuner, landsting och näringslivet – ett näringsliv som idag är starkt kritiskt till regeringens jobbpolitik.

För Ulricehamns och oppositionens del skulle det innebära att den breda investering i arbetsmarknadsåtgärder på sammanlagt 6 miljoner kronor som vi presenterade i vår preliminära krisbudget i maj inte skulle behöva bli så omfattande. Därmed skulle det finnas utrymme att omvärdera skattehöjningen på 75 öre som vi föreslår för att kunna ta ansvar för Ulricehamn.

Annonser

Industrin tar nya kreativa grepp om besöksnäringen

Idag hade IF Metall och Hotell och Restaurangfacket, HRF, ett gemensamt seminarium om industri och besöksnäringen vid Almedalen. Istället för att bygga upp onödiga motsättningar mellan industri och tjänstesektor gäller det att hitta fram till samarbete. Det menade både HRF: s förbundsordförande Ella Niia och IF Metalls vice förbundsordförande Anders Ferbe.

Kanske något att spinna vidare på här i Ulricehamn – Åsundens pärla – som kryllar av turister.

IF Metall och HRF riktade i samband med seminariet flera krav på regeringen kring just utbildning. Kompetens behövs för att klara konkurrensen mot omvärlden. Förbunden vill bland annat göra det möjligt för företagen att utbilda istället för att varsla, genom ett särskilt utbildningsbidrag. Förbunden vill också ha en högre a-kassa som ger trygghet i omställning och förändring.

Investera i likvärdiga villkor för boende

Idag presenterade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sin uppgörelse om fastighetsskatten på Almedalen.

Det är ett steg för ett rättvisare boende i Sverige. I nästa steg vill jag se en överenskommelse om mer likvärdiga villkor för hyresrätter och bostadsrätter.

Ingen ska tvingas att investera pengar i sitt boende – det ska vara ett fritt val. Alla människor kan heller inte göra den investeringen. Regeringen Reinfeldt försämrade nästan omedelbart när den tillträdde villkoren för att bygga hyresrätter. Det gör att det idag omöjligt för bland annat Ulricehamns kommunala bostadsföretag Stubo att bygga hyresrätter där människor med normala inkomster kan bo.

Bostadsmarknaden är kraftigt snedvriden. Hyresrätter beskattas hårdast. Studier visar att hyresrätten är mer än 20 procent dyrare än övriga boendeformer. Det är orättvist och hämmar utvecklingen.

”Hur-frågan”, det vill säga om rättvisa uppnås bäst genom att bland annat återinföra räntebidrag överlåter jag till Mona, Peter, Maria och Lars att komma fram till. Jag vill att människor ska ha möjlighet att forma sina egna liv.

Ulricehamn tjänar på en rättvisare fastighetsskatt

Idag presenterade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet en uppgörelse kring fastighetsskatten på Almedalsveckans andra dag.

  • Uppgörelsen innebär i korthet att de med de dyraste villorna, med ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner kronor, får betala 1 procent mer i fastighetsskatt.
  • Samtidigt utvidgas begränsningsregeln – den regel som säger att du max behöver betala 4 procent av din inkomst i fastighetsskatt.
  • Den uppskovsskatt som regeringen Reinfeldt har infört avskaffas för lägre belopp än 200 000 kronor. Uppskovsskatten innebär att den som säljer en fastighet med vinst och placerar vinsten i ett nytt boende betalar en skatt på 0,5 procent på den uppskjutna realiserade vinsten.
  • Reavinstskatten höjs från 22 till 23 procent samtidigt som fastighetsskatten för hyresrätter och bostadsrätter sänks.

Ur ett ideologiskt perspektiv är uppgörelsen ett klart framsteg. Dagens system där slott och koja beskattas lika är hutlöst orättvist. Samtidigt som dyra villor ska beskattas hårdare utökas också begränsningsregeln, vilket gör det lättare för folk med vanliga inkomster att bo kvar i attraktiva områden.

Att uppskovsskatten avskaffas för lägre belopp än 200 000 kronor hoppas jag att man kan se som ett första steg för att avskaffa den helt. Uppskovsskatten skapar inlåsningseffekter på bostadsmarknaden och minskar rörligheten på arbetsmarknaden.

Ur ett ulricehamnskt perspektiv är uppgörelsen en framgång. Ulricehamn har – utan jag har kollat upp det – få villor med ett taxeringsvärde på över 4,5 miljoner kronor. Det gör att pengar från välbärgade områden kommer in i statskassan – pengar som sedan kan användas till reformer och komma ulricehamnarna till del.

Sänk ögonbrynen och ha en trevlig sommar, Högborn

Det är inte fel att höja skatten tillfälligt, konstaterar Bo Högborn i sin spanarspalt i senaste numret av tidningen STT.  Hans spaning är i många delar klarsynt och han ställer sig frågande till varför majoriteten inte ens nämner en skattehöjning som ett alternativ för att lösa kommunens ekonomiska situation.

Högborn missar dock en central frågeställning vad det gäller majoritetens preliminära budget – som i realiteten inte är en budget utan ett sparkrav på sammanlagt närmare 5 procent. Deras budget anger ingen färdriktning.

I goda tider när skatteintäkterna ökar kan vi politiker ge nämnder mer pengar för att förbättra vår gemensamma välfärd.  Allt kan dock inte förbättras – inte på en gång. Vardagens brister och politiska visioner ligger till grund när politikerna ska prioritera. En sådan prioritering talar tydligt om för folket och för anställda vilken färdriktning kommunen ska ha.

Att peka ut färdriktning blir än viktigare när ekonomin tryter. Då sätts ledarskapet på prov. Att leda ett fotbollslag i framgång – eller ett företag – kan vem som helst. Det är nu det gäller att vara tydlig med att tala om vad som ska prioriteras och vad som är mindre viktigt utifrån givna ekonomiska förutsättningar. Det gör inte majoriteten.

Hur hanterar man som lagspelare ett underläge när lagledaren inte vågar, eller kan, tala om hur vi ska vända till vinst. Ska alla ha sin egen taktik och springa åt varsitt håll?

Vardagens brister och politiska visioner borde få en än större betydelse i dessa tider. Nu vältras ansvaret för laget som helhet över på spelarna – tjänstemännen. Och det är mycket olyckligt. Risken är uppenbar att det uppstår en huggsexa mellan förvaltningar för att se till att man kan behålla så mycket pengar det bara går.

Bo Högborn verkar i stora delar tycka bättre om oppositionens alternativa budget. Han höjer dock på ögonbrynen över att vi vill sänka taxorna inom äldreomsorgen för att kompensera för regeringens orättvisa skattesänkningar. Han frågar sig om det om kommunerna verkligen ska kompensera för riksdagsbeslut.

Men även vår investering i arbetsmarknadsåtgärder på 6 miljoner kronor för att hjälpa dem av oss som drabbas av arbetslöshet – är en kompensation för regeringens orättvisa politik. Regeringen har monterat ned stora delar av den yrkesinriktade arbetsmarknadspolitiken. Och i vårpropositionen kom regeringen med 400 komvuxplatser. Det ska jämföras med Kunskapslyftet under 1990-talet. När regeringen inte tar ansvar så måste kommunerna göra det – vi måste kompensera för den orättvisa politik som riksdagen beslutar om.

Och trots att Sveriges kommuner och landsting, Konjunkturinstitutet, regeringens egna experter i det Finanspolitiska rådet föreslagit att regeringen ska skjuta till mer medel till kommuner och landsting i år och betydligt mer nästa är, vägrar regeringen att ta till sig av kritiken. Så egentligen är hela vår skattehöjning på 75 öre en kompensation till ulricehamnarna för att säkra välfärdsjobben och bra kvalitet.  

Ulricehamn är ingen isolerad ö utan vi påverkas av vår omvärld och riksdagsbesluten. Vi måste förhålla oss efter det. Sett ur det perspektivet kan Högborn sänka ögonbrynen igen och ha en riktigt trevlig sommar!

Marit Bergman ”förbandar” åt S i Almedalen

Det börjar att dra ihop sig för en ny cirkus Almedalen.  Som vanligt har varje riksdagsparti varsin dag. Socialdemokraternas är onsdagen den 1 juli. I år får man stöd av Marit Bergman som ska ”förbanda” innan Mona Sahlins tal.

 

Förra året gjorde Henrik Schyffert ett mycket uppskattat framträdande innan Monas tal. Det är absolut sevärt!

Jobbpaketet – Ansvar för Ulricehamn, sätt jobben först!

Igår träffades kommunstyrelsen för sista gången innan sommaruppehållet. Då presenterade jag för oppositionens räkning ett jobbpaket bestående av två delar för att kunna hjälpa våra vänner som drabbas av varsel och arbetslöshet och för att säkra jobb, kompetens och kvalitet i Ulricehamn på sikt.

Den ena delen – en trestegsmodell – handlar om att kartlägga framtida behov hos kommunen, inventera den kompetens vi har idag och i ett tredje steg utbilda.

Den andra delen är att erbjuda kompetensutvecklingsplatser i kommunen för att hjälpa dem av oss som idag blir arbetslösa och för att väcka intresse för välfärdsjobb.

Den borgerliga majoriteten valde att skicka trestegsmodellen till kommunledningskontoret för beredning och avslog förslaget om kompetensutvecklingsplatser.

Här är en sammanfattning av jobbpaketet:

Kraftiga besparingar är inte lösningen

Nu sjunker skatteintäkterna kraftigt i Ulricehamn. I ivern att snabbt möta det sjunkande skatteunderlaget har den borgerliga majoriteten lagt sparkrav cirka 5 procent. I spåren av snabba, kraftiga och kortsiktiga nedskärningar riskerar många av våra vänner att tvingas ut i arbetslöshet .

Det äventyrar också kvaliteten och arbetsmiljön inom vår gemensamma välfärd. En sådan politik snarare förstärker effekten av jobbkrisen som nu riskerar att även bli en välfärdskris.

Våga investera Ulricehamn ur krisen

En av lärdomarna vi kan dra av 1990-talskrisen är att Ulricehamn på sikt även riskerar ökade kostnader för sjukskrivningar på grund av en sönderslimmad organisation när allt färre händer ska göra allt mer.

Nu är det viktigt att visa prov på ledarskap, att tänka långsiktigt och att peka ut vägen för Ulricehamn in i framtiden.

Sätt jobben först!

Nu gäller det att ta ansvar för välfärden – idag och imorgon. Oppositionen ställer sig inte bakom så kraftfulla besparingar.

I vårt budgetalternativ som presenterat tidigare föreslår vi istället att alla tar ett gemensamt ansvar för våra vänner som är arbetslösa, för barnen och våra äldre.

Vi har avsatt 6 miljoner till arbetsmarknadsåtgärder för 2010 i vår preliminära krisbudget.

Jobbpaketet  – Ansvar för Ulricehamn, sätt jobben först

Jobbpaketet består av två delar:

  • En trestegsmodell för att långsiktigt säkra jobb, kompetens och kvalitet.
  1. Kartlägga vilken kompetens vi behöver i framtiden.
  2. Göra kompetensinventering för att ta reda på vad vi kan idag.
  3. Rusta och utbilda oss för framtida behov.
  • Kompetensutvecklingsplatser för att hjälpa dem av oss som drabbas av arbetslöshet och väcka intresse för välfärdsjobb.

 Plus-effekter

  • Kommunen stärker och säkrar långsiktigt kompetensbehovet.
  • Ulricehamnarna får bättre kvalitet i skolan och omsorgen.
  • Individen utvecklar sig och stärker sin ställning på arbetsmarknaden.
  • Minskar antalet människor som tvingas söka försörjningsstöd.
  • Ger människor chans att prova på välfärdsjobb.
  • Fler i arbete.