Min dotter är smartare än Reinfeldt

För nått år sedan hade min yngsta dotter, Ida, en låda med olika hål i som favoritleksak. Till varje hål fanns en tillhörande kloss. En var stjärnformad, en annan fyrkantig medan den tredje var rund.

Till saken hör att Ida är enveten. Det märktes när hon umgicks med sin låda. Även om det var stört omöjligt att få i den rundade klossen i det fyrkantiga hålet hade Ida gett sig den på att det skulle gå. Men trots att hon bankade, tryckte och nästintill satte sig på den lilla rundade klossen blev resultatet det samma: klossen ville inte gå i.

Arbetsförmedlingens veckostatistik har de senaste åren visat på samma resultat. Varje vecka kommer ungefär samma siffror: 10 000 får jobb, 10 000 lediga  platser rapporteras och 10 000 anmäler sig som arbetssökande.

Bekymret är att utöver de 10 000 som anmäler sig som arbetssökande är ytterligare 400 000 arbetslösa.

Ett annat bekymmer är att regeringen agerar ungefär som min dotter gjorde för nått år sedan. Man kör med ungefär samma metoder och förväntar sig ett annat resultat. Försämrad a-kassa, försämrad sjukförsäkring och sänkt skatt. Försämrad LAS, försämrad semesterlag och sänkt skatt. Försämrad arbetsmiljö, försämrad studieledighet och sänkt skatt. Alla dessa försämringar och sänkta skatter med motiveringen att det ska ge fler jobb.

Frågan är hur länge regeringen ska driva sin tes om att försämrade arbetsvillkor och sänkta skatter leder till fler jobb. Det senaste är att arbetslösa måste lämna in aktivitetsrapporter för att få ut någon a-kassa över huvud taget. Hur många fler jobb tror regeringen att det ger? Hur många fler veckor måste Arbetsförmedlingen leverera ungefär samma siffror? Hur många fler ska tvingas se sina möjligheter begränsas allt mer.

Min dotter Ida förstår idag att det grundläggande problemet med hennes klossar var att hon hade fel kloss vid fel hål. Idag har hon lärt sig hur man gör. Hon har lärt sig av egna misstag. Frågan är hur lång tid det ska ta för regeringen att förstå att det grundläggande problemet är att efterfrågan på företagens varor och tjänster är för låg. Sverige behöver till exempel massor av bostäder. Stimulera bostadsbyggandet. Det ger mycket nya jobb inom bygg- och tillverkningsindustrin.

Regeringen sitter fortfarande med fel klossar vid fel hål. Det dumma är att 400 000 personer och svensk industri blir drabbat av deras oförmåga att lära av sina egna misstag.

Krönika publicerad i IF Metall avdelning 34 medlemstidning.

Annonser

Sverige kan bättre!

Drygt 400 000 personer är arbetslösa i Sverige. Det motsvarar en arbetslöshet på 8,6 procent. Över 100 000 av dessa är ungdomar mellan 18-24 år. Ungefär hälften av alla arbetslösa ungdomar saknar fullständig gymnasieutbildning.

Arbetslösheten väntas stiga. I november 2012 varslades närmare 9 900 personer om uppsägning varav 1 600 i Västra Götaland. Det är en ökning med cirka 30 procent jämfört med motsvarande månad 2011.

Samtidigt skär regeringen ned antalet studieplatser på högskolor och universitet. Under 2012 försvann 10 000 platser och under 2013 skär man bort ytterligare runt 6 000 platser. Det innebär att utbildningsnivån i Sverige sjunker. Samtidigt har antalet sökande till landets universitet och högskolor aldrig varit fler.

Regeringen har under sina år vid makten sänkt skatterna med över 120 miljarder kronor med motiveringen att det ska ge fler jobb. Flera experter och regeringens egna bedömare är kritiska till bland annat den sänkta arbetsgivaravgiften för unga och den sänkta krogmomsens effekter. Dessutom har regeringen drivit igenom en rad försämringar för löntagare i form av försämrade villkor i lagen om anställningsskydd, semesterlagen och a-kassan.

Endast 4 procent av alla arbetslösa har 80 procent av sin tidigare inkomst i dagpenning. Över 40 procent, eller motsvarande närmare 2 000 personer, som var inskrivna som aktivt arbetssökande i november i Borås var inte berättigade till någon ersättning över huvud taget från a-kassan. Istället för att villkoren i a-kassan talar regeringen om ytterligare skattesänkningar och försämrade arbetsvillkor för löntagare.

Socialdemokratisk politik utgår från idén att det är efterfrågan på företagens varor och tjänster som skapar fler jobb. Samtidigt behöver vår konkurrenskraft stärkas mot omvärlden. Sverige och Boråsregionen ska inte konkurrera med försämrade arbetsvillkor utan med kunskap.

Socialdemokraterna har på riksplanet föreslagit massiva utbildningsinsatser för unga, bland annat ungdomskontrakt för unga arbetslösa utan gymnasieutbildning och yrkesintroduktionsprogram för unga. Dessutom investerar vi i närmare 700 utbildningsplatser i Boråsregionen i bland annat Borås högskola och kommunal vuxenutbildning.

Även om det är regeringen som ansvarar för arbetsmarknadspolitiken kan vi som kommunpolitiker inte ställa oss på läktaren och se på när regeringen inte tar ansvar. Även om våra verktyg är trubbiga behöver vi göra vad vi kan. Vi har i våra kommuner bland annat föreslagit ett lokalt kunskapslyft för unga under 25 år utan gymnasieutbildning, aktivt arbete med att växla bidrag mot arbete för personer med försörjningsstöd och att vid upphandlingar i största möjliga mån ställa krav på lärlingsplatser och praktikplatser.

Sverige och Boråsregionen kan bättre – med tydliga politiska ambitioner. Det har Socialdemokraterna.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av:

Lena Palmén, kommunalråd (S) Borås

Pelle Pellby, kommunalråd (S) Mark

Mattias Josefsson, oppositionsråd (S) Ulricehamn

Niclas Hillestrand, ordförande IF Metalls avdelning Borås

Marie Sjöhem, ordförande LO-facken Borås/Bollebygd

Peter Rosholm, oppositionsråd (S) Bollebygd

Stefan Carlsson, oppositionsråd (S) Svenljunga

Rapport: Sverige kan bättre!

Drygt 400 000 personer är arbetslösa i Sverige. Det motsvarar en arbetslöshet på 8,6 procent. Över 100 000 av dessa är ungdomar mellan 18-24 år. Ungefär hälften av alla arbetslösa ungdomar saknar fullständig gymnasieutbildning.

Arbetslösheten väntas stiga. I november 2012 varslades närmare 9 900 personer om uppsägning varav 1 600 i Västra Götaland. Det är en ökning med cirka 30 procent jämfört med motsvarande månad 2011.

Regeringens medicin är sänkta skatter, försämrade arbetsvillkor och färre utbildningsplatser. Socialdemokratisk politik utgår från idén att det är efterfrågan på företagens varor och tjänster som skapar fler jobb. Samtidigt behöver vår konkurrenskraft stärkas mot omvärlden. Sverige och Boråsregionen ska inte konkurrera med försämrade arbetsvillkor utan med kunskap.

Rapporten ”Sverige kan bättre!” visar på vad en socialdemokratisk rikspolitik hade inneburit för Boråsregionen och vad Socialdemokraterna driver för jobb- och utbildningsfrågor i kommunerna.

Efterfrågan skapar fler jobb i Sverige

Nu duggar varslen tätt. I Sverige och i Sjuhärad. Det oroar. Sverige har redan en högre arbetslöshet än flera jämförbara länder, såsom Tyskland, Norge, Österrike och Nederländerna.

Under de borgerliga regeringsåren har det talats mycket om att det ska löna sig att arbeta. Och mycket har förändrats. Lagen om anställningsskydd, Las, har försämrats. Numer är det enligt lag tillåtet att vara daglönare i upp till två år i Sverige. Dessutom har regeringen urholkat a-kassan, sjukförsäkringen och semesterlagen. Motivet till försämringarna var att det skulle leda till fler jobb.

Samma motiv användes när regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för unga, trots att det kritiserades från flera håll. Redan i maj 2009 konstaterade det Finanspolitiska rådet ”att den övervägande majoriteten av dem som omfattas skulle vara sysselsatta ändå”. Därför har reformen ”inte varit speciellt kostnadseffektiv.”

Trots det kritiserar tre folkpartister med partiledare Jan Björklund i spetsen den 21 november på debattsidan Socialdemokraternas förslag att ta bort subventionen på arbetsgivaravgiften. Trots att det har visats sig att ständiga försämringar för löntagarna inte ger fler jobb föreslår de istället ytterligare försämringar i Las och att Sverige ska införa ungdomslöner.

Det är förvånande att man inte tagit intryck och lärt sig av de erfarenheter man samlat på sig under sina år vid makten. Och det är förödande för alla som tvingas ut i arbetslöshet.  Det skulle vara intressant att ta del av Folkpartiets analys av hur många jobb alla dessa försämringar har skapat? Hur hög arbetslöshet hade Sverige haft om ni inte drivit igenom dem?

Som socialdemokrat är jag övertygad om att det som skapar fler jobb är efterfrågan på företagens varor och tjänster. Ta till exempel bostadsmarknaden. Finns en stark efterfrågan på nya bostäder anställer byggbolagen. Stimulera därför bostadsmarknaden som för tillfället har bekymmer. Hjälp bostadsmarknaden på fötter igen.

Genom att sänka avgiften till a-kassan får vanligt folk mer pengar i plånboken. För vissa grupper motsvarar det ett femte jobbskatteavdrag. Det, tillsammans med höjda barnbidrag och höjd ersättning i a-kassan ger mer pengar i plånboken. Det i sin tur betyder ökad efterfrågan på varor och tjänster som leder fler jobb.

Den här modellen har fungerat i årtionden. Jag är övertygad om att den fungerar i Sverige även idag.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Regeringens otrygghetslinje leder fel

Sverige har högre arbetslöshet än flera jämförbara länder, såsom Tyskland, Norge, Österrike och Nederländerna. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet som varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i mer än 24 månader är 70 000 personer. FAS3 bara fortsätter att växa.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har lagen om anställningsskydd, Las, försämrats. Numer är det enligt lag tillåtet att vara daglönare i upp till två år i Sverige. Dessutom har regeringen urholkat a-kassan, sjukförsäkringen och semesterlagen. Motivet till försämringarna var att det skulle leda till fler jobb.

På uppdrag av regeringen presenterades nyligen en utredning om ytterligare försämringar i Las. Det ska bli billigare att avskeda folk utan giltigt skäl, arbetsgivaren ska inte behöva betala någon lön under den tid avskedet prövas och de ska inte heller behöva leta efter möjligheter till omplacering, om förslagen går igenom.

Regeringens motiv till att ytterligare försämra för arbetstagare är samma gamla vanliga: det ska leda till fler jobb. Ingenting i utredning pekar dock på att så skulle bli fallet.

Idag är det en försumbar del av alla uppsägningar som på grund av personliga skäl avgörs i domstol. Resten av fallen löses inom bara några månader. Av de fall som blir en domstolstvist, cirka 600 per år, är det bara en tredjedel som prövas. Resten förlikas.

Ingen ifrågasätter att arbetsgivaren organiserar arbetet och avgör när en arbetsbristsituation uppstår. Att göra sig av med personal är relativt enkelt idag. Om det finns ett ledigt arbete som arbetstagaren kan omplaceras till är det ingen arbetsbrist. Det är därför fullt logiskt att domstol i sådana fall kan ogiltigförklara en uppsägning.

Utredningen föreslår att en anställning inte ska pågå mer än ett år från uppsägning, även om domstol inte hunnit ta ställning till om uppsägningen är sakligt grundad. Det är en stor principiell ändring.

Jobb skapas genom efterfrågan på de varor och tjänster som produceras. Inte genom ständiga försämringar för arbetstagare. Vi kan få fler i arbete genom att stimulera efterfrågan i svensk ekonomi och människor ge möjlighet att få den kompetens som efterfrågas.

En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter också att människor kan flytta till arbetstillfällen och utbildningsplatser. Idag ligger Sverige efter med bostadsbyggandet. Stimulera byggandet. Sätt folk i arbete istället för att fokusera på vad arbetstagare ska avstå från i lönekuvertet eller i form av anställningstrygghet.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Las inte boven på arbetsmarknaden

David Johnsson, vice vd på Trä- och möbelföretagen, och Per Hidesten, vice vd på Skogsindustrier, lyfter den 19 augusti fram ungdomsarbetslösheten som ett mänskligt och samhällsekonomiskt bekymmer. Men istället för att föreslå politiska stimulanser som ökar efterfrågan på träindustrins produkter så föreslås nya försämringar i lagar och avtal för anställda.

Den 1 juli 2007 trädde en försämrad Lagen om anställningsskydd, Las, i kraft. Numer är det enligt lag tillåtet att vara så kallad daglönare i upp till två år. Motivet till försämringen var att tidigare lag innebar ”trösklar” och att den nya lagen skulle leda till fler jobb. Nu, fem år senare, kan vi konstatera att det inte blev några nya jobb.

Problemet med Las är att få unga omfattas av den. Merparten unga som har jobb, har det via bemanningsföretag eller via en visstidsanställning. Vid varsel omfattas de inte av Las. Ändå ser Johnsson och Hidestam lagen som ett hinder. Det är anmärkningsvärt. Om unga har tillsvidareanställning medger lagen arbetsgivare med upp till tio anställda att göra undantag. Dessutom kan man komma överens om en så kallad avtalsturlista med facket för att kunna behålla rätt kompetens.

Sverige har ett av världens mest flexibla system vid varsel och uppsägningar. Att peka ut lagen som hinder för företagens möjligheter att växa är inte trovärdigt.

Johnsson och Hidesten vill i likhet med centerledaren Annie Lööf och folkpartiledaren Jan Björklund försämra lönevillkoren för unga. Debattörerna föreslår att unga inte ska få ta del av den arbetstidsförkortning som finns i kollektivavtalen, semesterlönen ska reduceras och ersättningen för obekväm arbetstid ska slopas.

Det är upp till arbetsgivaren att driva vilka krav man vill i en avtalsrörelse. Men frågan är på vilket sätt en slopad arbetstidsförkortning ökar efterfrågan på träindustrins produkter. Semesterlagen har redan försämrats, eller ”förenklats” enligt den borgerliga regeringen.  En arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal med en månadslön på drygt 24 000 kronor har fått se sin semesterersättning minska med 4 000 kronor.

Min erfarenhet från industrin och skiftarbete betyder inte bara arbete på obekväm arbetstid. Det innebär också att familje- och föreningsliv beskärs kraftigt. För det är ni inte beredda att betala någonting i ersättning.

Istället för att ensidigt fokusera på vad arbetstagare – och då framför allt unga – ska avstå från i lönekuvertet eller i form av anställningstrygghet, borde träindustrin fundera på vad som ökar efterfrågan på deras produkter. Som exempel menar jag att ett ROT-avdrag som omfattar hyresrätten enskilt skulle betyda mer för de företag ni företräder än alla försämringar ni radar upp.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Ökad otrygghet för unga ger inga jobb

Sverige har alltid konkurrerat med kunskap och kvalitet, stimulerat företag och anställda att utveckla nya tjänster och produkter. Det har skapat det välstånd vi har. Nu har svensk arbetsmarknad problem. Företag hittar inte personal med efterfrågad kompetens. Samtidigt är 400 000 arbetslösa.

Roland Karlsson, ordförande för Centerpartiet i Sjuhärad, hävdar den 18 mars att Centern har lösningarna genom flexibel arbetsrätt, stark a-kassa, aktiv arbetsmarknadspolitik och lägre kostnader att anställa.

I valet 2006 gjorde Centern visstidsanställningar upp till 24 månader till sin profilfråga. Kravet kom ursprungligen från Svenskt Näringsliv. Sommaren 2007 blev det lag.

Efter valet förhandlade arbetsmarknadens parter om nya riksavtal. Då var den försämrade lagen ett faktum. Facket kämpade för att få bättre skrivningar i riksavtalen än vad som står i den försämrade lagen – tack vare Centern.

Nu vill ni försämra lagen ytterligare med motivet att den är ett hinder för unga. Men det ger inte fler jobb. Det ökar inte efterfrågan på företagens tjänster och varor. Många unga har idag otrygga anställningar på grund av er tidigare försämring och omfattas inte av turordningsregler när företag tvingas varsla på grund av arbetsbrist.

A-kassan är allt annat än stark idag – på grund av er politik. Den försäkringen raserade ni när ni kom till makten. Likadant är det med den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Ni har monterat ned stora delar den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.

Ni vill sänka kostnaderna för att anställa. Ett sätt är att införa era ungdomslöner. Men inte heller det ökar efterfrågan på företagets tjänst eller vara. Ett annat sätt är att sänka arbetsgivaravgiften. Det funkar under en kortare period. Men stora delar av avgiften är pengar som löntagarna avstått vid förhandlingar för att bygga upp ett skyddsnät. Att långvarigt ta löntagarnas skattemedel för att ge subventioner på försäkringar som löntagarna redan betalat en gång blir en oförsvarbar fördelningspolitik.

Jag ser allt det här som gamla lösningar för ett modernt kunskapssamhälle. Ökad otrygghet och försämrade villkor för anställda – och arbetslösa – är inte rätt väg. Jag vill att Sverige ska vara ett föregångsland och ge alla möjlighet till social rörlighet, att våga och kunna ställa om och ge våra företag i Sverige möjlighet att konkurrera med kunskap på en världsmarknad. 1990-talets Kunskapslyft känns minst lika angeläget idag när delar av näringslivet inte får tag i människor med efterfrågad kompetens.

Replik i Borås tidning idag undertecknad av Stina Josefsson, förhandlingsombudsman Handels.