Min dotter är smartare än Reinfeldt

För nått år sedan hade min yngsta dotter, Ida, en låda med olika hål i som favoritleksak. Till varje hål fanns en tillhörande kloss. En var stjärnformad, en annan fyrkantig medan den tredje var rund.

Till saken hör att Ida är enveten. Det märktes när hon umgicks med sin låda. Även om det var stört omöjligt att få i den rundade klossen i det fyrkantiga hålet hade Ida gett sig den på att det skulle gå. Men trots att hon bankade, tryckte och nästintill satte sig på den lilla rundade klossen blev resultatet det samma: klossen ville inte gå i.

Arbetsförmedlingens veckostatistik har de senaste åren visat på samma resultat. Varje vecka kommer ungefär samma siffror: 10 000 får jobb, 10 000 lediga  platser rapporteras och 10 000 anmäler sig som arbetssökande.

Bekymret är att utöver de 10 000 som anmäler sig som arbetssökande är ytterligare 400 000 arbetslösa.

Ett annat bekymmer är att regeringen agerar ungefär som min dotter gjorde för nått år sedan. Man kör med ungefär samma metoder och förväntar sig ett annat resultat. Försämrad a-kassa, försämrad sjukförsäkring och sänkt skatt. Försämrad LAS, försämrad semesterlag och sänkt skatt. Försämrad arbetsmiljö, försämrad studieledighet och sänkt skatt. Alla dessa försämringar och sänkta skatter med motiveringen att det ska ge fler jobb.

Frågan är hur länge regeringen ska driva sin tes om att försämrade arbetsvillkor och sänkta skatter leder till fler jobb. Det senaste är att arbetslösa måste lämna in aktivitetsrapporter för att få ut någon a-kassa över huvud taget. Hur många fler jobb tror regeringen att det ger? Hur många fler veckor måste Arbetsförmedlingen leverera ungefär samma siffror? Hur många fler ska tvingas se sina möjligheter begränsas allt mer.

Min dotter Ida förstår idag att det grundläggande problemet med hennes klossar var att hon hade fel kloss vid fel hål. Idag har hon lärt sig hur man gör. Hon har lärt sig av egna misstag. Frågan är hur lång tid det ska ta för regeringen att förstå att det grundläggande problemet är att efterfrågan på företagens varor och tjänster är för låg. Sverige behöver till exempel massor av bostäder. Stimulera bostadsbyggandet. Det ger mycket nya jobb inom bygg- och tillverkningsindustrin.

Regeringen sitter fortfarande med fel klossar vid fel hål. Det dumma är att 400 000 personer och svensk industri blir drabbat av deras oförmåga att lära av sina egna misstag.

Krönika publicerad i IF Metall avdelning 34 medlemstidning.

Sverige kan bättre!

Drygt 400 000 personer är arbetslösa i Sverige. Det motsvarar en arbetslöshet på 8,6 procent. Över 100 000 av dessa är ungdomar mellan 18-24 år. Ungefär hälften av alla arbetslösa ungdomar saknar fullständig gymnasieutbildning.

Arbetslösheten väntas stiga. I november 2012 varslades närmare 9 900 personer om uppsägning varav 1 600 i Västra Götaland. Det är en ökning med cirka 30 procent jämfört med motsvarande månad 2011.

Samtidigt skär regeringen ned antalet studieplatser på högskolor och universitet. Under 2012 försvann 10 000 platser och under 2013 skär man bort ytterligare runt 6 000 platser. Det innebär att utbildningsnivån i Sverige sjunker. Samtidigt har antalet sökande till landets universitet och högskolor aldrig varit fler.

Regeringen har under sina år vid makten sänkt skatterna med över 120 miljarder kronor med motiveringen att det ska ge fler jobb. Flera experter och regeringens egna bedömare är kritiska till bland annat den sänkta arbetsgivaravgiften för unga och den sänkta krogmomsens effekter. Dessutom har regeringen drivit igenom en rad försämringar för löntagare i form av försämrade villkor i lagen om anställningsskydd, semesterlagen och a-kassan.

Endast 4 procent av alla arbetslösa har 80 procent av sin tidigare inkomst i dagpenning. Över 40 procent, eller motsvarande närmare 2 000 personer, som var inskrivna som aktivt arbetssökande i november i Borås var inte berättigade till någon ersättning över huvud taget från a-kassan. Istället för att villkoren i a-kassan talar regeringen om ytterligare skattesänkningar och försämrade arbetsvillkor för löntagare.

Socialdemokratisk politik utgår från idén att det är efterfrågan på företagens varor och tjänster som skapar fler jobb. Samtidigt behöver vår konkurrenskraft stärkas mot omvärlden. Sverige och Boråsregionen ska inte konkurrera med försämrade arbetsvillkor utan med kunskap.

Socialdemokraterna har på riksplanet föreslagit massiva utbildningsinsatser för unga, bland annat ungdomskontrakt för unga arbetslösa utan gymnasieutbildning och yrkesintroduktionsprogram för unga. Dessutom investerar vi i närmare 700 utbildningsplatser i Boråsregionen i bland annat Borås högskola och kommunal vuxenutbildning.

Även om det är regeringen som ansvarar för arbetsmarknadspolitiken kan vi som kommunpolitiker inte ställa oss på läktaren och se på när regeringen inte tar ansvar. Även om våra verktyg är trubbiga behöver vi göra vad vi kan. Vi har i våra kommuner bland annat föreslagit ett lokalt kunskapslyft för unga under 25 år utan gymnasieutbildning, aktivt arbete med att växla bidrag mot arbete för personer med försörjningsstöd och att vid upphandlingar i största möjliga mån ställa krav på lärlingsplatser och praktikplatser.

Sverige och Boråsregionen kan bättre – med tydliga politiska ambitioner. Det har Socialdemokraterna.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av:

Lena Palmén, kommunalråd (S) Borås

Pelle Pellby, kommunalråd (S) Mark

Mattias Josefsson, oppositionsråd (S) Ulricehamn

Niclas Hillestrand, ordförande IF Metalls avdelning Borås

Marie Sjöhem, ordförande LO-facken Borås/Bollebygd

Peter Rosholm, oppositionsråd (S) Bollebygd

Stefan Carlsson, oppositionsråd (S) Svenljunga

Rapport: Sverige kan bättre!

Drygt 400 000 personer är arbetslösa i Sverige. Det motsvarar en arbetslöshet på 8,6 procent. Över 100 000 av dessa är ungdomar mellan 18-24 år. Ungefär hälften av alla arbetslösa ungdomar saknar fullständig gymnasieutbildning.

Arbetslösheten väntas stiga. I november 2012 varslades närmare 9 900 personer om uppsägning varav 1 600 i Västra Götaland. Det är en ökning med cirka 30 procent jämfört med motsvarande månad 2011.

Regeringens medicin är sänkta skatter, försämrade arbetsvillkor och färre utbildningsplatser. Socialdemokratisk politik utgår från idén att det är efterfrågan på företagens varor och tjänster som skapar fler jobb. Samtidigt behöver vår konkurrenskraft stärkas mot omvärlden. Sverige och Boråsregionen ska inte konkurrera med försämrade arbetsvillkor utan med kunskap.

Rapporten ”Sverige kan bättre!” visar på vad en socialdemokratisk rikspolitik hade inneburit för Boråsregionen och vad Socialdemokraterna driver för jobb- och utbildningsfrågor i kommunerna.

Efterfrågan skapar fler jobb i Sverige

Nu duggar varslen tätt. I Sverige och i Sjuhärad. Det oroar. Sverige har redan en högre arbetslöshet än flera jämförbara länder, såsom Tyskland, Norge, Österrike och Nederländerna.

Under de borgerliga regeringsåren har det talats mycket om att det ska löna sig att arbeta. Och mycket har förändrats. Lagen om anställningsskydd, Las, har försämrats. Numer är det enligt lag tillåtet att vara daglönare i upp till två år i Sverige. Dessutom har regeringen urholkat a-kassan, sjukförsäkringen och semesterlagen. Motivet till försämringarna var att det skulle leda till fler jobb.

Samma motiv användes när regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för unga, trots att det kritiserades från flera håll. Redan i maj 2009 konstaterade det Finanspolitiska rådet ”att den övervägande majoriteten av dem som omfattas skulle vara sysselsatta ändå”. Därför har reformen ”inte varit speciellt kostnadseffektiv.”

Trots det kritiserar tre folkpartister med partiledare Jan Björklund i spetsen den 21 november på debattsidan Socialdemokraternas förslag att ta bort subventionen på arbetsgivaravgiften. Trots att det har visats sig att ständiga försämringar för löntagarna inte ger fler jobb föreslår de istället ytterligare försämringar i Las och att Sverige ska införa ungdomslöner.

Det är förvånande att man inte tagit intryck och lärt sig av de erfarenheter man samlat på sig under sina år vid makten. Och det är förödande för alla som tvingas ut i arbetslöshet.  Det skulle vara intressant att ta del av Folkpartiets analys av hur många jobb alla dessa försämringar har skapat? Hur hög arbetslöshet hade Sverige haft om ni inte drivit igenom dem?

Som socialdemokrat är jag övertygad om att det som skapar fler jobb är efterfrågan på företagens varor och tjänster. Ta till exempel bostadsmarknaden. Finns en stark efterfrågan på nya bostäder anställer byggbolagen. Stimulera därför bostadsmarknaden som för tillfället har bekymmer. Hjälp bostadsmarknaden på fötter igen.

Genom att sänka avgiften till a-kassan får vanligt folk mer pengar i plånboken. För vissa grupper motsvarar det ett femte jobbskatteavdrag. Det, tillsammans med höjda barnbidrag och höjd ersättning i a-kassan ger mer pengar i plånboken. Det i sin tur betyder ökad efterfrågan på varor och tjänster som leder fler jobb.

Den här modellen har fungerat i årtionden. Jag är övertygad om att den fungerar i Sverige även idag.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Regeringens otrygghetslinje leder fel

Sverige har högre arbetslöshet än flera jämförbara länder, såsom Tyskland, Norge, Österrike och Nederländerna. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet som varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i mer än 24 månader är 70 000 personer. FAS3 bara fortsätter att växa.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har lagen om anställningsskydd, Las, försämrats. Numer är det enligt lag tillåtet att vara daglönare i upp till två år i Sverige. Dessutom har regeringen urholkat a-kassan, sjukförsäkringen och semesterlagen. Motivet till försämringarna var att det skulle leda till fler jobb.

På uppdrag av regeringen presenterades nyligen en utredning om ytterligare försämringar i Las. Det ska bli billigare att avskeda folk utan giltigt skäl, arbetsgivaren ska inte behöva betala någon lön under den tid avskedet prövas och de ska inte heller behöva leta efter möjligheter till omplacering, om förslagen går igenom.

Regeringens motiv till att ytterligare försämra för arbetstagare är samma gamla vanliga: det ska leda till fler jobb. Ingenting i utredning pekar dock på att så skulle bli fallet.

Idag är det en försumbar del av alla uppsägningar som på grund av personliga skäl avgörs i domstol. Resten av fallen löses inom bara några månader. Av de fall som blir en domstolstvist, cirka 600 per år, är det bara en tredjedel som prövas. Resten förlikas.

Ingen ifrågasätter att arbetsgivaren organiserar arbetet och avgör när en arbetsbristsituation uppstår. Att göra sig av med personal är relativt enkelt idag. Om det finns ett ledigt arbete som arbetstagaren kan omplaceras till är det ingen arbetsbrist. Det är därför fullt logiskt att domstol i sådana fall kan ogiltigförklara en uppsägning.

Utredningen föreslår att en anställning inte ska pågå mer än ett år från uppsägning, även om domstol inte hunnit ta ställning till om uppsägningen är sakligt grundad. Det är en stor principiell ändring.

Jobb skapas genom efterfrågan på de varor och tjänster som produceras. Inte genom ständiga försämringar för arbetstagare. Vi kan få fler i arbete genom att stimulera efterfrågan i svensk ekonomi och människor ge möjlighet att få den kompetens som efterfrågas.

En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter också att människor kan flytta till arbetstillfällen och utbildningsplatser. Idag ligger Sverige efter med bostadsbyggandet. Stimulera byggandet. Sätt folk i arbete istället för att fokusera på vad arbetstagare ska avstå från i lönekuvertet eller i form av anställningstrygghet.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Las inte boven på arbetsmarknaden

David Johnsson, vice vd på Trä- och möbelföretagen, och Per Hidesten, vice vd på Skogsindustrier, lyfter den 19 augusti fram ungdomsarbetslösheten som ett mänskligt och samhällsekonomiskt bekymmer. Men istället för att föreslå politiska stimulanser som ökar efterfrågan på träindustrins produkter så föreslås nya försämringar i lagar och avtal för anställda.

Den 1 juli 2007 trädde en försämrad Lagen om anställningsskydd, Las, i kraft. Numer är det enligt lag tillåtet att vara så kallad daglönare i upp till två år. Motivet till försämringen var att tidigare lag innebar ”trösklar” och att den nya lagen skulle leda till fler jobb. Nu, fem år senare, kan vi konstatera att det inte blev några nya jobb.

Problemet med Las är att få unga omfattas av den. Merparten unga som har jobb, har det via bemanningsföretag eller via en visstidsanställning. Vid varsel omfattas de inte av Las. Ändå ser Johnsson och Hidestam lagen som ett hinder. Det är anmärkningsvärt. Om unga har tillsvidareanställning medger lagen arbetsgivare med upp till tio anställda att göra undantag. Dessutom kan man komma överens om en så kallad avtalsturlista med facket för att kunna behålla rätt kompetens.

Sverige har ett av världens mest flexibla system vid varsel och uppsägningar. Att peka ut lagen som hinder för företagens möjligheter att växa är inte trovärdigt.

Johnsson och Hidesten vill i likhet med centerledaren Annie Lööf och folkpartiledaren Jan Björklund försämra lönevillkoren för unga. Debattörerna föreslår att unga inte ska få ta del av den arbetstidsförkortning som finns i kollektivavtalen, semesterlönen ska reduceras och ersättningen för obekväm arbetstid ska slopas.

Det är upp till arbetsgivaren att driva vilka krav man vill i en avtalsrörelse. Men frågan är på vilket sätt en slopad arbetstidsförkortning ökar efterfrågan på träindustrins produkter. Semesterlagen har redan försämrats, eller ”förenklats” enligt den borgerliga regeringen.  En arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal med en månadslön på drygt 24 000 kronor har fått se sin semesterersättning minska med 4 000 kronor.

Min erfarenhet från industrin och skiftarbete betyder inte bara arbete på obekväm arbetstid. Det innebär också att familje- och föreningsliv beskärs kraftigt. För det är ni inte beredda att betala någonting i ersättning.

Istället för att ensidigt fokusera på vad arbetstagare – och då framför allt unga – ska avstå från i lönekuvertet eller i form av anställningstrygghet, borde träindustrin fundera på vad som ökar efterfrågan på deras produkter. Som exempel menar jag att ett ROT-avdrag som omfattar hyresrätten enskilt skulle betyda mer för de företag ni företräder än alla försämringar ni radar upp.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Ökad otrygghet för unga ger inga jobb

Sverige har alltid konkurrerat med kunskap och kvalitet, stimulerat företag och anställda att utveckla nya tjänster och produkter. Det har skapat det välstånd vi har. Nu har svensk arbetsmarknad problem. Företag hittar inte personal med efterfrågad kompetens. Samtidigt är 400 000 arbetslösa.

Roland Karlsson, ordförande för Centerpartiet i Sjuhärad, hävdar den 18 mars att Centern har lösningarna genom flexibel arbetsrätt, stark a-kassa, aktiv arbetsmarknadspolitik och lägre kostnader att anställa.

I valet 2006 gjorde Centern visstidsanställningar upp till 24 månader till sin profilfråga. Kravet kom ursprungligen från Svenskt Näringsliv. Sommaren 2007 blev det lag.

Efter valet förhandlade arbetsmarknadens parter om nya riksavtal. Då var den försämrade lagen ett faktum. Facket kämpade för att få bättre skrivningar i riksavtalen än vad som står i den försämrade lagen – tack vare Centern.

Nu vill ni försämra lagen ytterligare med motivet att den är ett hinder för unga. Men det ger inte fler jobb. Det ökar inte efterfrågan på företagens tjänster och varor. Många unga har idag otrygga anställningar på grund av er tidigare försämring och omfattas inte av turordningsregler när företag tvingas varsla på grund av arbetsbrist.

A-kassan är allt annat än stark idag – på grund av er politik. Den försäkringen raserade ni när ni kom till makten. Likadant är det med den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Ni har monterat ned stora delar den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.

Ni vill sänka kostnaderna för att anställa. Ett sätt är att införa era ungdomslöner. Men inte heller det ökar efterfrågan på företagets tjänst eller vara. Ett annat sätt är att sänka arbetsgivaravgiften. Det funkar under en kortare period. Men stora delar av avgiften är pengar som löntagarna avstått vid förhandlingar för att bygga upp ett skyddsnät. Att långvarigt ta löntagarnas skattemedel för att ge subventioner på försäkringar som löntagarna redan betalat en gång blir en oförsvarbar fördelningspolitik.

Jag ser allt det här som gamla lösningar för ett modernt kunskapssamhälle. Ökad otrygghet och försämrade villkor för anställda – och arbetslösa – är inte rätt väg. Jag vill att Sverige ska vara ett föregångsland och ge alla möjlighet till social rörlighet, att våga och kunna ställa om och ge våra företag i Sverige möjlighet att konkurrera med kunskap på en världsmarknad. 1990-talets Kunskapslyft känns minst lika angeläget idag när delar av näringslivet inte får tag i människor med efterfrågad kompetens.

Replik i Borås tidning idag undertecknad av Stina Josefsson, förhandlingsombudsman Handels.

Stärk Sverige genom att låta människor växa

Ungdomsarbetslösheten har mycket riktigt bitit sig fast som folkpartiets partisekreterare Nina Larsson konstaterar på Ulricehamns tidnings debattsidan den 13 mars. Arbetslösheten är den sittande regeringens största misslyckande.

Trots fyra jobbskatteavdrag som skulle ge fler jobb är andelen sysselsatta i Sverige idag lägre än 2006. Idag är över 400 000 personer arbetslösa. A-kassan har urholkats med motiveringen att det ska vara mer lönsamt att arbeta . Det enda resultat det har gett är fler människor som har tvingats söka försörjningsstöd.

Även lagen om anställningsskydd, Las, har försämrats. Arbetsgivaren har idag enligt lag rätt att fritt visstidsanställa i upp till två år. Det enda det har lett till är att fler människor har otrygga anställningar.

Semesterlagen skulle förenklas men i praktiken blev den försämrad. För en person med en månadsinkomst på 24 000 kronor innebär det i runda slängar 4 000 kronor mindre i semesterkassan.

De senaste åren har näringslivet gång på gång kritiserat att få människor har den kompetens som efterfrågas trots hög arbetslöshet. Det beror på att regeringen har skurit ner på den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen med två tredjedelar och minskat antalet platser inom kommunal vuxenutbildning med ungefär en femtedel. Det är skillnaden mot 1990-talets Kunskapslyft som gav många människor möjlighet till en ny chans.

Istället vill Folkpartiet fortsätta på den inslagna vägen och föreslår nu sänkta ingångslöner för unga och ytterligare försämringar i Las. Men med stöd i SCB:s arbetsmarknadsundersökningar kan man se att det var färre än 2,5 procent av den totala ungdomsarbetslösheten (2008) som kunde förklaras av att unga hade blivit av med jobbet på grund av turordningsregler. Mot den bakgrunden är det bisarrt att göra slopandet av Las till en av de viktigaste frågorna.

Den här politiken är verkningslös, ett mänskligt slöseri som hotar svensk konkurrenskraft. Socialdemokraterna föreslår istället omfattande investeringar i jobb och utbildning inom högskolan, betalda praktikplatser och utbildningsvikariat samt höjd a-kassa. Vi investerar också i kompetensutveckling för lärare och föreslår också en kompetensförsäkring som ger människor möjlighet att utvecklas. Allt finansierat till sista kronan.

Sverige behöver en politik som ger alla människor möjlighet att växa. Det är så vi stärker den enskilde, stärker svensk konkurrenskraft så att landets kommuner får in skattekronor till välfärden.

Detta är en replik till Nina Larsson, partisekreterare Folkpartiet, publicerad i Ulricehamns tidning idag.

Politiker håller nästan alltid löften – även moderatledda regeringen

Jag fick chansen att hjälpa till att skriva ett tal till en facklig 1 majtalare som idag höll tal i Eksjö. Så här blev resultatet:

Vänner,

Först av allt. Tack för att facket, Handels, jag får möjlighet att tala inför er här idag. Det betyder mycket. Politiken sätter många av fackens och våra medlemmars villkor på arbetsplatsen och i samhället. Det är därför som facklig-politisk samverkan är nödvändig. Och jag tänker visa på tydliga exempel där våra medlemmars villkor har påverkats de senaste åren.

Men jag tänkte börja med myten om att politiker aldrig håller sina löften. ”Politiker bara lovar.” Det är en allmän bild som många bär på.

Men flera studier visar att så inte är fallet.

Tittar vi då på vad den moderatledda regeringen gick till val på så var det bland annat försämrad anställningstrygghet, försämrad och dyrare a-kassa och försämrad sjukförsäkring. Dom gick också till val på att använda skatten – som Socialdemokraterna alltid har använt för att jämna ut klyftor i samhället – det lovade borgarna istället att använda för att öka klyftorna i samhället. Allt detta utlovade den borgerliga regeringen under täckmanteln ”Det ska löna sig att arbeta”.

Och gör vi nu ett bokslut kan vi konstatera att de genomfört allt de utlovade. Vi kan bocka av; anställningstryggheten är försämrad, a-kassan är dyrare och kraftigt försämrad för att inte tala om sjukförsäkringen. Ser vi till skattesystemet har människor som har det sämst fått minst skattesänkningar om de över huvud taget har fått några. Den rikaste procenten av befolkningen har fått lika mycket i skattesänkningar som den fjärdedelen av befolkningen med lägst inkomst – 25 procent av Sveriges befolkning!

På punkt efter punkt kan vi bocka av den moderatledda regeringens vallöften. I sin iver att sänka skatter har dom till och med lånat pengar för att sänka skatter. Lån, vet alla, ska förr eller senare betalas. Att låna pengar för att ge bort dem till landets rikaste är också en väg man uppenbarligen kan välja.

Men de har inte nöjt sig med det utan även försämrat semesterlagen. Självklart slår försämringarna hårdast mot dem som har det sämst ställt. Och det är konsekvent. Det är en konsekvent politik som slår mot alla löntagare men hårdast mot våra medlemmar som har sämst förutsättningar.

Det är dock en punkt som man inte har uppfyllt på sin agenda. En punkt av hela listan kanske inte är så farligt kan man tycka men, men kära vänner, det var just det den här punkten som var den centrala punkten, deras huvudursäkt för att göra alla dessa försämringar, nämligen, det skulle skapa fler jobb.

Den borgerliga regeringen tänker fortsätta på den inslagna vägen. Inför nästa mandatperiod utlovar den moderatledda regeringen ytterligare 100 miljarder kronor i skattesänkningar. Jag behöver knappast tala om hur fördelningen av dessa skattesänkningar ser ut. Samtidigt lovar de att dra in det tidigare utlovade stödet till kommuner nästa år – pengar som går direkt till välfärdsjobben inom skolan och äldreomsorgen hamnar istället i den rike mannens ficka.

Det här mina vänner, ska ställas mot den färdriktning som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet pekar ut. Partierna är tydliga; välfärd går före skattesänkningar. De med större ekonomisk förmåga ska få större möjlighet att bidra till ett solidariskt samhälle. Och a-kassan ska förbättras, ersättningstaket ska höjas och avgiften ska sänkas, sjukförsäkringen ska förbättras och utbildning och jobbskapande åtgärder ska prioriteras. Investeringar i jobb och utbildning går före skattesänkningar.

Det gör mig trygg. Därför kan jag fortsätta förlita mig på en facklig-politisk samverkan, på Socialdemokraterna. Handels har idag demonstrerat under parollen ”Ny politik – ny regering”. Låt oss se till att det blir verklighet den 19 september! Tack för att ni har lyssnat.

Handfallenhet stryper chanser för unga

Allt fler unga möts av stängda dörrar. Det finns inga jobb. Samtidigt står arbetsmarknaden inför det största generationsskiftet någonsin i svensk historia inom något år. Ulricehamn har högre ungdomsarbetslöshet än både länet och riket. Och om fem år har 14 procent av kommunens personal gått i pension.

Risken är att vi får en alltmer tudelad arbetsmarknad, varnar fackförbundet Unionen i SvD:s läsvärda artikelserie Unga och jobben. Unionen efterlyser mer utbildning inom jobbgarantin för unga.

–Konkurrensen om både utbildningsplatser och lediga jobb kommer att bli hårdare, säger Jonas Olofsson, docent i ekonomisk historia och arbetsmarknadsutredare på tjänstmannafacket Unionen, till SvD.

Unga har generellt ett sämre utgångsläge gentemot äldre i jobbkonkurrensen, menar han. Arbetsgivarna söker efter personer med rätt kompetens, men också med erfarenhet.

I det avseendet är alltså inte Lagen om anställningsstöd, Las, det stora hindret, som många vill göra gällande. Tvärtom. TCO presenterade nyligen en rapport om som konstaterar att Sverige ligger på 10:e plats bland de mest liberala bland 30 studerade länder vad gäller anställningsskydd i OECD:s senaste rapport Employment Protection Index från 2009. OECD tar inte hänsyn till att en stor del av svensk arbetsrätt är dispositiv, hade detta räknats in, hade vår arbetsrätt framstått som än mer liberal.

Problemet är snarare att unga arbetslösa idag tvingas att gå sysslolösa i tre månader innan Arbetsförmedlingen kan hjälpa till och att det finns alldeles för lite resurser avsatt till utbildning. Socialdemokraternas Sven-Erik Österberg, talesperson i arbetsmarknadsfrågor, skrev häromdagen följande på sin logg på Facebook:

”Ungdomsgarantin består nu av nästan 50.000 arbetslösa ungdomar upp till 25 år. Endast 7% får utbildning eller praktik!!! 25% finns inte registrerade för något överhuvudtaget!Ingen vet vad de gör. Övriga får i bästa fall lite sökhjölp och något besök på AF. Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europa efter Spanien!”

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin står handfallen inför faktum och säger till SvD att det behöver tillsättas en utredning. Det förslaget sågas totalt av Susanne Zander, projektledare på Ungdomsstyrelsen. Hon säger till SvD:

– Vi har ju faktiskt på regeringens uppdrag gjort flera utredningar de senaste åren om just det här. Det finns gott om förslag att utgå från.

Så ska det inte behöva vara. I Ulricehamn har samarbetspartierna (S, V och Mp) avsatt resurser till en trestegsmodell för att få fler unga i jobb och samtidigt rusta kommunen inför kommande generationsskifte. Vi har även avsatt pengar till fler feriearbeten och vuxenutbildning.

Samtidigt behöver unga få hjälp från Arbetsförmedlingen från dag ett och det behövs mer statliga resurser till fler utbildningsplatser.