Alla har rätt till en bostad

Trots att vi blivit drygt en halv miljon fler i Sverige sedan alliansen fick regeringsmakten 2006, är byggtakten lägre nu än då. Bristen på bostäder hindrar företag att expandera.

Socialdemokraterna konstaterar med tillfredställelse att Boråsregionen växer. Borås med över 106 000 invånare är motorn i en region med över 200 000 invånare och flera växande företag och nya som vill etablera sig.

Högskolan är en bidragande orsak till utvecklingen och med Textile Fashion Center ligger vi i världstopp inom delar av textilindustrin. Textilstaden Borås är tillbaka med råge och det påverkar hela regionens utveckling.

Men i takt med en förbättrad infrastruktur och kraftig expansion har ett stort behov av fler bostäder uppstått.

Generellt byggs det alldeles för lite i Sverige. Hyresrätten är i Sverige ett attraktivt, bekvämt och praktiskt alternativ för breda grupper. Bristen på bostäder hindrar företag från att rekrytera den personal de behöver för att expandera. Detta samtidigt som mer än 10 000 kvalificerade byggnadsarbetare går arbetslösa.

Ingen annan boendeform främjar rörligheten på bostads- och arbetsmarknaden så mycket som hyresrätten.

Det finns ingen enskild åtgärd som ensamt råder bot på bostadsbristen, och det finns ingen enskild aktör som ensam kan få fart på byggandet. Därför har Socialdemokraterna tidigare föreslagit en nationell byggpakt, där stat, kommuner, bostadsbolag och byggbolag gemensamt drar upp linjerna för vad varje enskild aktör kan och bör göra.

Socialdemokraterna har också föreslagit ett investeringsstöd riktat till studentlägenheter och små hyreslägenheter. Det fanns fram tills den borgerliga regeringen tog vid. Stödet utvärderades av Boverket både 2005 och 2010 och fanns vara effektiva.

Nu går vi vidare med ett ytterligare förslag. Det viktigaste för att öka rörligheten för jobb och utbildning är att öka tillgången på hyresrätter. Vi tänker investera i ett statligt stöd om en miljard till de företag som bygger hyresrätter.

Dessutom riktar vi om det orättvisa statsstöd på nästan en miljard, som i dag går till några av landets rikaste områden, till de kommuner som bygger nya hyresrätter och främjar tillväxten i hela landet.

Boråsregionen kan genom byggande av flera alternativa boendeformer få tillbaka de miljoner kronor som vi blivit av med i det nya skattesystemet. Men för det krävs en socialdemokratisk regering.

Där det finns ett behov vill vi styra våra allmännyttiga bostadsbolag att öka nyproduktionen och stärka arbetet för att snabbt få fram nya detaljplaner för lämpliga områden.

Socialdemokraterna kommer att verka för fler hyresrätter och studentbostäder. Boråsregionen får aldrig väljas bort som ort för arbete eller studier för att det saknas bostäder. Med en stark politik skapar vi en starkare Boråsregion.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av mig tillsammans med följande s-politiker:

Lena Palmén, kommunalråd Borås

Lisa Dahlberg, kommunalråd Mark

Claes Redberg, oppositionsråd Tranemo

Stefan Carlsson, kommunalråd Svenljunga

Peter Rosholm, kommunalråd Bollebygd

Mats Palm, kommunalråd Herrljunga

Götalandsbanan behövs för jobben

Sverige står inför två stora framtidsutmaningar. Jobben och klimatet. Moderaterna har misslyckats med båda dessa utmaningar.

Arbetslösheten är högre än när Moderaterna kom till makten 2006. Moderaterna har inte tagit några initiativ för att hantera de kommande infrastrukturinvesteringarna ur ett klimatperspektiv. Det är med oro vi ser hur järnvägens tillförlitlighet brutit ihop fullständigt. Samtidigt som moderaterna lägger sig platt när det gäller EU:s klimatpolitik.

Moderaterna har haft en oansvarig inställning till järnvägen. 2006 menade Anders Borg att Sverige underinvesterat i järnväg. 2010 kallade han en angelägen ny järnväg ”robust olönsam”. När såväl nya järnvägsinvesteringar beslutades av rörde finansministern ihop begreppen totalt. Det teknikval som Trafikverket föreslog kallade Borg för ”science fiction tåg”. Trots att liknande tågsystem funnits i Europa i över 30 år.

Vi socialdemokrater ser byggandet av en ny järnväg mellan Stockholm och Göteborg, Götalandsbanan, som en avgörande investering för jobben i Sverige.

Vad som gör Götalandsbanan riktigt attraktiv är att hela sträckan Göteborg-Landvetter-Borås och Jönköping kommer att länkas samman till en stark arbetsmarknadsregion.

Götalandsbanan är en angelägenhet för hela Sverige. Befintliga banor kommer att få mer utrymme för godstrafik och regional pendeltrafik.

Med Götalandsbanan kommer det bli möjligt att bo i Jönköping och pendla till Göteborg eller Stockholm för arbete eller studier. Götalandsbanan kommer få allt fler att välja tåget framför bilen eller flyget. Det ger både lägre klimatpåverkan och mindre trängsel på vägarna.

Nu måste byggnationen komma i gång så fort som möjligt. Över ett år är redan förlorat då Anders Borg och Moderaterna rört i hop begreppen om teknikvalet.

Högsta prioritet måste nu ges till en fördjupad utredning för sträckan mellan Borås- Jönköping-Linköping. I vårt förslag till kommande infrastrukturinvesteringar åren 2014-2025 kommer vi lyfta fram en sådan utredning.

Socialdemokraternas mål är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.

När Götalandsbanan väl är klar efter 2025 uppstår helt nya möjligheter för Västsverige och Jönköping att bli en än mer tillväxtinriktad och även klimatsmart arbetsmarknads- och studieregion.

Debattartikel publicerad i Jönköpingsposten undertecknad av:

Anders Ygeman (S), riksdagens trafikutskott

Anneli Hulthén (S) Göteborg

Patrik Karlsson (S) Mölndal

Mats Werner (S) Härryda

Peter Rosholm (S) Bollebygd

Ulf Olsson (S) Borås

Mattias Josefsson (S) Ulricehamn

Elin Rydberg (S) Jönköping

Bostadsrotation nödvändig för landsbygdens utveckling

Bostadsmarknaden är kraftigt snedvriden. Idag är det 2 000 kronor dyrare i månaden att bo i en nyproducerad hyresrätt på 100 kvadratmeter kontra en bostadsrätt eller villa av samma storlek. Allt på grund av olika skattevillkor.

Det hämmar produktionen av bostäder och försämrar rörligheten på arbetsmarknaden. Företag får svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft. Det är så pass allvarligt att Stockholms handelskammare har valt att engagera sig i frågan.

För Ulricehamns del försvårar det utvecklingen av hela kommunen – framför allt i våra mindre orter. Många äldre på landsbygden drar sig för att lämna villan som man under många år har ägt för att bosätta sig i en hyresrätt på orten. Det visar det försök som kommunala bostadsbolaget Stubo gjorde under förra mandatperioden i Dalum och Hökerum där intresset var minst sagt svalt.

En väl fungerande bostadsrotation är nödvändig för landsbygdens utveckling och för att stärka elevunderlaget på våra mindre skolor. Några skolor har idag alarmerande få elever.

Vi har presenterat flera förslag som handlar om förbättrad kvalitet i skolan och att stärka elevunderlaget i våra mindre skolor. Bland annat vill vi pröva omvänd skolskjuts på frivillig grund, ge lärare möjlighet att arbeta än mer självständigt och kunna utveckla idéer som gör skillnad för barnen.

Det går att göra mer. I några mindre samhällen pågår arbete med att hitta former för att få till stånd en bostadsrotation, trots de orättvisa villkoren. Det välkomnar vi och uppskattar det engagemang som läggs ned från ideella krafter för alternativa hyresformer som kooperativa hyresrätter.

Vi ser detta som en allt för viktig fråga för att kommunen ska ställa sig vid sidan om. Därför vill vi ge förvaltningen i uppdrag att utreda vad kommunen kan göra för att understödja bostadsrotationen i våra mindre orter.

Samtidigt är det viktigt att öka mångfalden av olika boendeformer, speciellt för äldre. Därför vill vi också att förvaltningen utreder behovet av trygghetsboenden i hela kommunen. Förutom centralorten är det intressant att titta närmare på kommunens södra delar, runt Gällstad, och i kommunens norra del, exempelvis i anslutning till Parkgården i Dalum.

Det här handlar om människors frihet att kunna välja den boendeform som passar bäst i livets olika skeden. Det handlar om landsbygdens utveckling och att bygga långsiktiga förutsättningar för att kunna stärka elevunderlaget i våra mindre skolor.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Mattias Remar, S, och mig.

Vi oroas över låg ambitionsnivå för infrastrukturen i Västsverige

Den 15 mars skrev västsvenska moderater att en ny järnväg Göteborg-Borås-Jönköping behövs för utvecklingen i regionen. Vi välkomnar beskedet. Det känns som det råder regional politisk enighet om behovet av nya spår för järnväg och kollektivtrafik.

På riksnivå gav Socialdemokraterna dock klartecken för järnväg Göteborg-Borås redan 2010. Därför gör Trafikverkets kapacitetsutredning oss bekymrade. Regeringens låga ambitionsnivå riskerar att skjuta upp viktiga infrastrukturinvesteringar i 30 år eller mer.

I Göteborg slår resandet med kollektivtrafik rekord. Sträckan Göteborg-Borås är högt belastad. Kapaciteten på Nils Ericssonterminalen har nått bristningsgränsen.

70 procent av allt gods till och från landet går genom Göteborgs hamn. Vi behöver Götalandsbanan för att avlasta Västra Stambanan, men också för att ersätta lastbil med tåg. Det är även en arbetsmarknadsfråga. Företagen har svårt att rekrytera nyckelkompetens. Med ett modernt regionaltåg skapas naturliga möjligheter till pendling från Göteborg till Jönköping.

I Europa och i världen satsas på utbyggnad av järnväg. Ett höghastighetståg mellan Oslo-Göteborg-Malmö med åtta miljoner invånare är av stor betydelse för Sverige och behövs för att frigöra kapacitet på stambanorna. Men regeringens mål om en fossilfri fordonsflotta kommer allt längre bort för var månad som går. Vi saknar konkreta förslag och styrmedel för ett hållbart transportsystem.

Investeringar i infrastrukturen är nödvändiga, såväl för konkurrenskraft och nya jobb som för att mota klimathotet. Nu handlar det om politisk vilja och mod. Riksdag och regering måste våga investera i hållbar tillväxt och erkänna betydelsen av västsvensk industri för välfärden i hela landet. Men vi känner stark oro för att regeringspolitiken inte ska spegla den samsyn som råder i Västsverige.

Johan Nyhus (S)
trafikkommunalråd, Göteborgs Stad

Mattias Josefsson (S)
vice ordförande kommunstyrelsen, Ulricehamns kommun

Lena Palmén (S)
kommunalråd, Borås kommun

Leif Blomqvist (S)
regionråd, Västra Götaland

Elin Lagerqvist (S)
kommunalråd, Jönköpings kommun

Ulf Olsson (S)
ordförande kommunstyrelsen, Borås kommun

Mats Werner (S)
vice ordförande kommunstyrelsen, Härryda kommun

Pelle Pellby (S)
vice ordförande komunstyrelsen, Marks kommun

Claes Redberg (S)

1:e vice ordförande, Tranemo kommun

Stefan Carlsson (S)
vice ordförande kommunstyrelsen, Svenljunga kommun

Peter Rosholm (S)
vice ordförande kommunstyrelsen, Bollebygd kommun

Detta är en replik publicerad i dagens Göteborgs-Posten.

Oansvarigt att dra undan satsningar i utbildning

Det går bra för Sverige. Den svenska ekonomin växer starkt. Trots att Konjunkturinstitutet spår en avmattning ser institutet ändå att ekonomin växer med 4,4 procent i år och 2,9 procent 2012. Det är glädjande, fler får möjligheten att komma i arbete.

Men det finns också oroväckande signaler. Trots att närmare 400 000 personer idag pressas till arbetslöshet tvingas vart femte företag tacka nej till order på grund av att de inte kan hitta personal med rätt kompetens. Svenskt Näringsliv kallar detta för mismatch. Här krävs politiska satsningar för att få fler i arbete och få mer konkurrenskraftiga företag.

Arbetsmarknadspolitik är ett statligt ansvar. Regeringen verkar inte se de stora utmaningar svensk tillväxt står inför. Istället för att behålla statsbidragen så att fler kan matchas mot de jobb som företagen har att erbjuda tar regeringen bort denna möjlighet. För Sjuhärad innebär det ca 20 miljoner mindre till yrkesutbildning, för Ulricehamns 2,5 miljoner. Idag finns 30 utbildningar anpassade till arbetslivet. 2008 var motsvarande siffra 5.

Nu vill alltså regeringen stänga dörren för denna matchning. Det är oansvarigt, både mot individen och mot våra företag. Det är viktigt att veta att utbildning är den enskilt största faktorn för att stärka tillväxten. För Sjuhärad är yrkesutbildningar särskilt viktiga då utbildningsnivån är lägre än i andra delar av landet.

Regeringens agerande blir än mer märklig sett till Arbetsförmedlingens prognos för 2011–2012 där man förvisso bedömer att arbetslösheten i länet minskar något. Men är antalet arbetslösa i länet högt under prognosperioden trots att sysselsättningen ökar under samma period. Det beror på att fler personer finns i arbetskraften än tidigare samt ökade krav i arbetslivet.

Tydligare kan knappast behovet av en långsiktig strategisk satsning på yrkesinriktad vuxenutbildning vara.

Vi vet att i ett kunskapsintensivt samhälle måste kunskap och kompetens ständigt förnyas för att individen ska kunna hänga med i utvecklingen inom sitt kompetensområde. Vuxenutbildningar är en beprövad matchning mot arbetsmarknaden efterfrågan. Under 1990-talet drev Sverige mycket framgångsrikt det så kallade Kunskapslyftet som gjorde det möjligt för massor av människor att skola om och ta de nya jobben.

Sverige behöver ånyo en långsiktig strategi inom yrkesinriktad vuxenutbildning.

För att nå jobbmål krävs aktiv arbetsmarknadspolitik

För att regeringen ska nå sitt mål med att få ner arbetslösheten under 5 procent till 2015 krävs 5 000 nya jobb i månaden, konstaterar Swedbank.

Självklart är det positivt att regeringen har satt ett mål för arbetslösheten. Men det krävs en helt annan arbetsmarknadspolitik för att tillsammans med en eventuell konjunkturuppgång nå målet.

Nyligen kom siffror från riksdagens utredningstjänst över hur arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa fungerar. Statistiken var nedslående. Många unga med högskoleutbildning fastnar i dagens arbetsmarknadsprogram. Det mest stötande är att deltagarna inte får vidareutbilda sig – inte ens på kvällar och helger. Då mister de sin ersättning.

Så kan vi naturligtvis inte ha det. Svensk arbetsmarknad har alltid kännetecknats en bred och offensiv arbetsmarknadsutbildning som ständigt matchar och stimulerar arbetslösa mot nya jobb.

Regeringens jobb- och utbildningspolitik är långt ifrån det ambitiösa Kunskapslyft som Sverige hade under senare delen av 1990-talet. Att få ner arbetslösheten måste vara en prioriterad fråga. Men det finns ingen ”kvick-fix”. Det krävs en målmedveten politik som sätter människan i centrum.

Framtida behov behöver styra gymnasieprogram i större utsträckning

Igår kom Svenskt Näringsliv, SN, med sin årliga genomgång av vilka gymnasieprogram som lett till arbete kontra arbetslöshet. Grannkommunen Falköping sticker ut med sitt elprogram på Ållebergsgymnasiet. Ingen elev som gick ut 2003 var arbetslös under perioden 2006-2008.

SN skriver:

”Däremot har 90 procent av alla barn- och fritidsprogram haft mer än 20 procent arbetslösa under åren 2006 till 2008 av dem som tog examen 2003. För handels- och administrationsprogrammen är siffran 81 procent.”

Självklart speglar siffrorna konjunkturläge och politikens förmåga/oförmåga. Men samtidigt ställs två klassiska synsätt mot varandra. Individens rätt att fritt välja vilket program vederbörande vill gå eller att samhället har ett ansvar att endast erbjuda utbildningar och det antalet platser som samhället har behov av i framtiden.

– Trots hög arbetslöshet består problemet att hitta personal med rätt kunskaper och utbildning. Vi kan inte blunda för att det finns yrkesförberedande gymnasieprogram som med hög sannolikhet leder till arbetslöshet efter utbildningen. Hur kan vi motivera utbildningar som leder unga rakt ut i arbetslöshet? säger Johan Olsson, Svenskt Näringslivs utbildningspolitiske expert.

Jag delar till stora delar Svenskt Näringslivs åsikt i frågan. Samhällets behov måste gå före individens frihet att fritt få välja. Självklart behöver det finnas möjlighet till en viss överkapacitet inom samtliga program. Den perfekta matchningen mot det framtida behovet kan aldrig uppnås. Det ökar också individens frihet. Men samhällets framtida behov behöver få större genomslag.

Det betyder att all utbildning – oavsett driftsform – behöver samordnas bättre utifrån samhällets framtida behov. Allt annat är ett slöseri med skattebetalarnas pengar.

Jobben och kvaliteten i skolan måste stå i fokus

Ulricehamn ligger i knallebygdens hjärta. Här kryllar av småföretag. Vår speciella näringslivsstruktur gör att politiken för småföretag är extra viktig för Ulricehamn. Samtidigt är det en god utbildning med bra kvalitet som lägger grunden för ungdomarnas framtida förutsättningar på arbetsmarknaden och ger företagen möjlighet att rekrytera välutbildad arbetskraft. Tyvärr är resultaten i grundskolan djupt oroväckande. Endast en handfull kommuner i länet är sämre än Ulricehamn.

När den borgerliga regeringen tillträdde skars anslagen till den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen med 75 procent. Pengarna gick till skattesänkningar.

Samtidigt har avgiften till a-kassan chockhöjts och villkoren försämrats. Över 500 000 löntagare har trängts ut ur a-kassan. När krisen slog till fanns inga pengar till utbildning. Inte en enda ungdom är idag inkopplad på en yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning i Ulricehamn.

Resultatet har blivit att många arbetslösa tvingas söka socialbidrag. Under innevarande mandatperiod har kommunens kostnad för socialbidrag ökat med 6 miljoner kronor på årsbasis – pengar som egentligen kunde använts till annat.

När inte staten tar ansvar tvingas kommunerna göra det. I årets budget avsatte samarbetspartierna sammanlagt 14,5 miljoner kronor till olika arbetsmarknadsåtgärder jämfört med den borgerliga majoriteten som avsatte sex miljoner kronor. Samtidigt ville samarbetspartierna tillsätta en krisgrupp inom skolan för att förbättra kvaliteten. Tyvärr valde den borgerliga majoriteten att avstå från fokusen på kvaliteten och istället införa vårdnadsbidraget.

Bristen på politiska stimulanser för att få fler i jobb märks tydligt. Var åttonde ungdom i kommunen är arbetslös. Trots det rapporterar arbetsförmedlingen att man har svårt att matcha de jobb som nu efterfrågas med rätt utbildad arbetskraft.

Min förhoppning är att vi så väl i Sverige som i Ulricehamn inte bara ska prata arbetslinje utan i verkligheten också avsätta de resurser som krävs.

Ulricehamn behöver prioritera jobben!

Antalet ungdomar som tvingas stå utanför arbetsmarknaden fortsätter att öka i Ulricehamns kommun. Nu är ungdomsarbetslösheten hela 14,8 procent i kommunen, visar siffror från Arbetsförmedlingen över oktober. Det är en ökning med närmare en procent på en månad och det är betydligt sämre siffror än både länet och riket.

Någonting måste göras. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lagt fram flera offensiva förslag under året för att mota bort utanförskapet. På kort sikt handlar det självklart om att få fler i sysselsättning men på längre sikt även om att locka fler att arbeta inom kommunen. Ytterligare ett exempel på en offensiv jobbsatsning är Skellefteå som i våras lanserade så kallade ungdomstraineeanställningar.

Tyvärr har våra förslag i kommunen inte mottagits speciellt positivt av den borgerliga majoriteten i Ulricehamn.

Politiken kan göra skillnad. Och jag har tidigare påpekat att ”sitta still i båten skapar onödigt lidande och ökar kostnader för kommunen.”

 I år har Ulricehamn betalat över 10 miljoner kronor i försörjningsstöd, pengar som skulle kunna användas till något mer konstruktivt för så väl individen som för kommunen.

Och inför nästa år avsätter vi sammanlagt 14,5 miljoner kronor till arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsstöd i vår budget. Det handlar bland annat om ge arbetsmarknadsorganisationen ekonomiska muskler för att kunna sätta människor i arbete, utbildning och ge fler ungdomar möjlighet till feriearbete i kommunen. Jobben först. Det är så vi kan ge kommunen en annan färdriktning och skapa förutsättningar för att utveckla välfärden.

Vaknar upp till jobbkongressens andra dag

Så var det dags för jobbkongressens andra dag. Första dagen var fylld med – förutom resan – tal från flera aktade personer som Jens Stoltenberg, Johanna Sigurdardottir, Giorgos Papandreou och inte minst Margot Wallström.

Dessutom satt vi i olika temagrupper och diskuterade vår framtida politik. Mycket fokus ligger på utbildningssystemet och våra socialförsäkringar, pensionärsskatten och villkoren för  småföretag och entreprenörer.

I den grupp jag ingick diskuterade vi även infrastrukturens betydelse för vidga arbetsmarknadsregioner och för att näringslivets möjligheter att rekrytera nyckelpersoner.