Om Indiana Jones, Lars Holmin och kommunens tuffa utmaning

Här är mitt huvudanförande vid den inledande debatten i fullmäktige inför 2012 års budget.

Ulricehamnare,

”Utvecklingen i Västra Götaland det senaste decenniet är i många stycken bra, men den är inte hållbar. En allt tydligare skiktning av regionens befolkning oroar mest. Mellan de som har arbete och de som inte har arbete.”

Det skriver regionen i sitt förhandsmaterial till regionrapport 2011. Arbetslöshetskassornas samorganisation förstärker bilden. I en rapport som presenterades nyligen konstaterar man att en minoritet av de öppet arbetslösa numera är berättigade a-kassa. Endast 4 procent har 80 procent i ersättning av sin tidigare inkomst. Under året väntas andelen sjunka ytterligare.

Sveriges kristna råd varnar för den ökade barnfattigdomen och de hårdare utförsäkringsreglerna. Det så kallade påskuppropet. Bara här i Ulricehamn har tre diakoner på bara några få dagar fått in 300-400 namnunderskrifter som protesterar mot ett samhälle som allt mer slits isär. Vi ska komma ihåg att allt det här är en medveten förd politik från den moderatledda regeringen.

Klyftorna i samhället märks även i kommunens verksamhet. Under den gångna mandatperioden har kostnaden för försörjningsstöd ökat med 65 procent. I mitt tal i fullmäktige i samband med delårsrapporten i oktober sa jag följande:

”Under den gångna mandatperioden har kostnaden för försörjningsstöd ökat med 6 miljoner kronor på årsbasis – och då ska vi komma ihåg att ingen människa som tvingas söka försörjningsstöd känner stolthet. Frågan är om någon i den här församlingen kan känna stolthet?

För att vara berättigad till försörjningsstöd är människor, våra kommuninvånare, tvingade att göra sig av med alla sina tillgångar. Försörjningsstödet är den sista utposten innan den personliga ekonomiska ruinens brant. Så ser verkligheten ut för allt fler av våra grannar, vänner och anhöriga i Ulricehamn år 2010.”

Herr ordförande, i samband med kommunstyrelsen ekonomiska uppföljning för de första två månaderna i år kan vi konstatera att kostnaden för försörjningsstöd har stabiliserats – på en hög nivå – trots att svensk ekonomi går på högvarv.

I början av mars, det vill säga redan innan de ohyggliga naturkatastroferna och kärnkraftskatastrofen i Japan inträffade, konstaterade Swedbank att trenden med högre disponibla inkomster är bruten – i år har flertalet hushåll mindre kvar i plånboken jämfört med för ett år sedan.

Vad händer då med vår ekonomi och vår svenska konjunktur som till stor del drivits fram av en inhemsk efterfrågan? Vad händer då med kommunens ekonomi? Hur kommer vardagen att utveckla sig för våra arbetslösa vänner, den majoritet som inte ens är berättigad till a-kassa? Eller de i kommunen som tvingas söka försörjningsstöd?

I grunden är Sverige ett starkt exportberoende land. Och omvärlden är i gungning. Jag välkomnar de nordafrikanska folkens strävan efter att få uttrycka sina åsikter i fria demokratiska länder. Jag vill passa på att uttrycka min avsky mot de diktatorer som gör allt som står i deras makt för att stoppa denna utveckling både där och i mellanöstern. Men vi vet inte idag hur dessa oroligheter påverkar världsekonomin på vare sig kort, medellång eller längre sikt.

Samtidigt kan vi läsa om hur Spanien får sitt kreditbetyg sänkt och hur Portugal är nere i ekonomisk brygga. Flera euroländer är mycket hårt utsatta och hur detta påverkar världsekonomin och den europeiska ekonomin den närmaste tiden är fortfarande oklart.

Mitt i allt detta har vi i Ulricehamn och hela världen att tampas med klimatförändringar. Vi har alla ett ansvar, att dra vårt strå till stacken. Vill vi att våra barn och barnbarn ska kunna ta över efter oss måste vi ta vårt ansvar.

Det här är min omvärldsanalys, herr ordförande. Och vi saknar sannerligen inte utmaningar.

Riktar vi våra blickar mot kommunens ekonomi har vår ekonomiguru Olof Olsson vid ett flertal tillfällen lagt följande kommentar: ”Det är en svag budget kommunen har även i år”. Och det är väl ingen överdrift. Vi har ett budgeterat resultat på knappt 1 procent medan våra investeringsambitioner ligger på en takt som kräver minst, och då säger jag minst, 2 procent.

Jag tror det är i Indiana Jones och de fördömdas tempel som hjälten befinner sig tillsammans med en skönhet och en liten pojke på ett flygplan. Som alltid när Indiana Jones är inblandad går allt inte som planerat. Plötsligt upptäcker passagerarna att de är utan pilot och framför dem tornar bergen upp sig. Görs ingenting kommer planet inom bara några sekunder att kollidera med bergen och sprängas. Hjälten löser det med att ta med sina vänner i en livräddningsbåt och kasta sig ut i snötäckta bergskedjan. Strax efter framträder ett moln av eld och rök upp bakom dem.

Ekonomin i kommunen påminner i mångt och mycket om denna filmsekvens. Vår ekonomi är på väg in i en bergvägg om inget görs. Kanske kan man också göra liknelsen att vår hjälte ska vara Lars Holmin. Vid budgetberedningens första möte rabblade han upp ett antal kostnader som vi står inför kommande år. Han sa bland annat; ökade kostnader för Västtrafik, Bronäs, Rönnåsen, r40 med kringkostnader, förskolor och skolor, Alängsgatan och ett nytt bibliotek. Det går att göra listan betydligt längre men jag väljer att stanna där.

För Lars Holmin finns inte alternativet att ta med oss alla i en livräddningsbåt. Det enda som gäller är att fatta greppet kring spakarna och styra upp ekonomin. Annars kraschar kommunens ekonomi in i bergväggen med ökade räntekostnader, mindre resurser och en uppenbar risk för ytterligare försämrad kvalitet inom välfärden. Så krasst är det.

Kanske klarar Lars Holmin inte att styra upp planet i den takt som krävs bara genom dra i spakarna, höja skatten, kanske krävs det också att politiken på allvar tar tag i den önskelista vi har och gör brutala prioriteringar och kastar ut en del önskemål ur planet för att hjälpa planet upp över bergstoppen.

I ett sånt här ekonomiskt läge har vi inte råd med politiskt tjafs eller vidlyftiga ideologiska önskemål. Ulricehamn behöver pragmatiska politiker som vågar ta ansvar. Som vågar prioritera. Både från den sittande majoriteten och från samarbetspartierna.

Men vi kan också göra insatser som kan kapa toppen på berget. Och när vi läser vårt underlag kan vi snabbt konstatera att vårt övergripande mål om 25 000 invånare är i fara. Utan en tydlig plan blir målet bara något abstrakt som vi slentrianmässigt upprepar. Kanske finns det de som tror att om vi upprepar målet tillräckligt många gånger så uppfyller det sig självt. Men så enkelt är det inte. Efter drygt en månad som oppositionsråd frågade jag några tjänstemän om planen för att nå vårt mål. Svaret blev att de var lika frågande. Jag har försökt att få fram en plan tidigare men det var först i februari efter samtal med Lars Holmin som kommunstyrelsen kunde komma till skott. Det ska du ha en eloge för Lars Holmin.

Men när det gäller att kapa toppen kunde vi ha skrivit till regeringen om att återinföra investeringsstödet och räntebidraget för hyresrätter. För vi kan konstatera att ett av de stora gapen vi har, förutom det allvarliga gapet inom grundskolan, är just bostadsbyggnation. Med fler byggnationer till rimliga villkor och därtill en rimlig hyresnivå hade vi kunnat öka takten i byggandet. Nu har vi istället fastighetsägare som tvekar att göra nya investeringar på grund av den dåliga lönsamheten. Det är synd Lars Holmin att du inte kunde se till kommunens bästa det läget.

Om vi tittar till kommunens övergripande verksamhetsmässiga mål menar jag att vi behöver sätta tre tydliga mål för kommunen. För det första måste vi ha ett mål som är tillväxtfrämjande. Målet om 25 000 invånare ska ligga fast. Verksamheterna ska ständigt arbeta utifrån detta mål rent planeringsmässigt.

För det andra handlar det om att sätta upp tydliga mål för vår största tillgång, personalen. Tydliga personalpolitiska mål vad det gäller sjuktal, kompetensutveckling och trivsel på arbetsplatsen ger en tydlig signal om att vårda vår största tillgång väl.

För det tredje är det lika viktigt att vårda vår näst största tillgång fastigheterna eller våra anläggningar väl.

Ringar vi in dessa tre mål så har vi ringat in 80-85 procent av våra tillgångar i budgeten. Samtidigt som vi har ett framåtdrivande mål i form av tillväxtmålet så har vi en förvaltande del i form av anläggningstillgångarna. Båda vågskålarna är med.

Utifrån dessa tre övergripande mål kan vi sedan bryta ner fler detaljerade mål inom respektive verksamhet som vi kan följa upp genom internkontroller.

Tittar vi på vårt finansiella mål anser jag att det är av största vikt att vi tar fram ett nyckeltal där resultatet sätts i relation till investeringsbehovet. Ju högre investeringsvilja desto högre krav på resultatet och vice versa. Det kommer hjälpa oss att kasta önskemålen, om än med tårfyllda ögon, ur vårt flygplan.

Annonser

Frågor till Lars Holmin om svar på motion och synen på öppenhet

På måndag samlas fullmäktige i Ulricehamn. Till det mötet ställer Inga-Kersti Skarland följande två frågor till kommunstyrelsens ordförande Lars Holmin.

 I oktober 2009 lämnade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet in motionen ”Säkerställ kommunal organisation, kompetens och strategi för upphandling av varor och tjänster”.

Motionen trycker på vikten av att kommunen tar fram en strategi för hur kommunen ska förhålla sig till kommunal verksamhet i privat och offentlig regi ur ett upphandlar-, arbetsgivare- och demokratiperspektiv. Samtidigt är det viktigt att kommunen säkerställer kompetens och rutiner för den inriktning kommuner väljer.

I kommunallagen 5 kapitlet 33§ står följande:

”En motion eller ett medborgarförslag bör beredas så, att fullmäktige kan fatta beslut inom ett år från det att motionen eller medborgarförslaget väcktes.”

På dagens möte i fullmäktige behandlar vi en lägesrapport om Lagen om valfrihet, LOV.  Där konstateras att det är viktigt att politikerna tar ställning till hur man ser på egenregin. Man skriver: ”Vill man försäkra sig om att behålla en viss del av egenregin eller är man beredd att konkurrentutsätta sig helt och hållet och därmed eventuellt stå inför att lägga ned den egna verksamheten.”

I en debattartikel publicerad den 12 februari i Ulricehamns tidning skriver de borgerliga gruppledarna och kommunalrådet:

”Några frågor återstår att ta ställning till för oss politiker, vilket vi kommer att göra omgående så att arbetet inte fördröjs”

Detta föranleder två enkla frågor:

1.    När kan vi räkna med att få motionen behandlad i fullmäktige?

2.    Avser den borgerliga majoriteten att bjuda in samarbetspartierna till en dialog om hur vi ska se på egenregin i kommunen?

Hyresrättens villkor avgörande för Ulricehamns framtid

I veckan seglade den snedvridna bostadsmarknaden upp som det stora inrikespolitiska samtalsämnet.  Frågan har legat och pyrt under en längre tid. Redan i höstas kritiserade SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen attityden hos politiker på SvD Brännpunkt:

”Det finns en attityd hos politiker där boende i hyresrätter nedvärderas.”, skrev man redan då.

Så i början av denna vecka publicerade Dagens Nyheter, DN, ett antal artiklar där det mer eller mindre framstod som om statminister Fredrik Reinfeldt pekade ut hyresrättens död.

Det fick statsministern att gå i taket och slå tillbaka. På regeringens hemsida publicerades ljudupptagningar av de intervjuer som legat till grund för DN:s artiklar.

Det i sin tur fick Expressen ledarskribent Johannes Forsberg att reagera.  På sin blogg skrev han:

”Reinfeldt är förstås fri att kommunicera vad han vill men han får göra det på Moderaternas sajt, eller varför inte öppna en egen.
Regeringskansliet är en huvudsakligen opolitisk myndighet. Dess hemsida ska rapportera om regeringens göranden på ett sakligt och relevant sätt. Statsministerns duster med svenska medier är inte en riksangelägenhet.”

Tillbaka till själva sakfrågan. Siffror från Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna visar att det skiljer cirka 2 000 kronor i månaden mellan en nyproducerad hyresrätt på 100 kvadratmeter och villa i samma storlek på grund av orättvisa skattevillkor.

SvD:s ledarskribent PJ Anders Linder skriver idag om att hyresrätten behöver en kriskommission.

”Det är ingen slump att Stockholms handelskammares vd, Maria Rankka, skriver på Brännpunkt (18/2) och vill rädda hyresrätten. Hennes medlemsföretag kan inte rekrytera som de skulle vilja när blivande medarbetare inte kan hitta bostad. ”

Frågan är hur länge det dröjer innan företag och intresseorganisationer börjar höja samma röster i Ulricehamn.

Tidigare i veckan tog också Göteborgs-Postens ledarsida ställning mot de orättvisa villkoren på bostadsmarknaden. Tidningen skrev:

”Bostadsminister Stefan Attefalls viktigaste uppgift är att skapa neutrala villkor mellan bostadsmarknadens olika upplåtelseformer.”

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Ulricehamn har i en motion lyft fram problematiken med de orättvisa villkoren på bostadsmarknaden. Motionen, som gick ut på att uppvakta regeringen, behandlades i fullmäktige i januari men fick tyvärr inget gehör.

Men faktum kvarstår. Någonting behöver göras. En passiv hållning löser inga problem. Och med tanke på att kommunalrådet Lars Holmin själv pekat ut just bostäder som en avgörande faktor för att kommunen ska nå sitt övergripande mål ger frågan ytterligare lokal aktualitet.

Positiva siffror skapar ändå huvudbry

Idag kom Statistiska centralbyrån, SCB, med siffror över befolkningsutvecklingen i Sverige under 2010. Totalt sett har Sveriges befolkning ökat med närmare 75 000 personer under 2010 och nu bor nästan 9,5 miljoner personer i Svea rike.

För Ulricehamns del innebar 2010 visserligen en ökning av befolkningen med 85 personer så att vi nu är 22 838 ulricehamnare. Men ökningen duger inte om vi ska nå vårt mål om 25 000 invånare år 2020.

Lars Holmin lyfter fram en viktig fråga i Ulricehamns tidning – boendet. En annan strategiskt viktig fråga för oss är företagsetableringar. Det är en av anledningarna till varför det kändes så bra att vi kunde hitta en blocköverskridande lösning på ett övertagande av Näringsliv Ulricehamn, Nuab, förra året. Bolagets verksamhet är strategiskt mycket viktigt för kommunen.

I veckan träffade jag Jan-Eric Boström, Nuab:s nye vd, för första gången efter att han tillträdde den 1 februari. Min känsla av att vi träffat helt rätt i rekryteringen förstärktes – även om det känts det bra även vid tidigare möte.

Boström är visserligen en tillfällig lösning. Men jag är övertygad om att han är fullt kapabel att få struktur på bolaget och skapa stabilitet för att kunna gasa på.

Infrastrukturen är ytterligare en viktig fråga för att vi ska nå vårt befolkningsmål. Det är därför som vi lokalpolitiker så enträget tjatar om R40:s ombyggnad till motorväg och byggnation av järnväg. Det senare uppvaktade vi, tillsammans med flera regioner och Sjuhärads kommunalförbund, nyligen infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd om.

Men trots alla ansträngningar når vi inte upp till våra delmål vad det gäller ökningen av befolkningen. Det gör mig bekymrad. Något behöver göras. På måndag har vi kommunstyrelse.

Kommunkassan stärks i spåren av att världskonjunktur vänder upp

I veckan kom en ny skatteprognos från Sveriges kommuner och landsting, SKL. Sammantaget visade den på en förstärkning av kommunkassan med preliminärt närmare 10 miljoner kronor. Självklart positivt. Det behövs – och det hade inte gjort något om det hade tickat in några kronor till.

Strax efter att budgeten klubbades igenom i november, med ett budgeterat resultat på 9,2 miljoner kronor, kom SKL med en skatteprognos där resultatet halverades i ett enda penndrag. När plus och minus nu summeras ligger vi med ett budgeterat resultat på cirka 15 miljoner kronor.

Det är naturligtvis mycket bättre än 5 miljoner kronor. Men samtidigt är det under SKL:s rekommendationer på 2 procent som motsvarar ett reslutat på cirka 20 miljoner kronor.

Samtidigt måste vi vara försiktiga. Även om alla siffror i svensk ekonomi pekar uppåt, kraftigt uppåt, så vet vi inte hur länge det håller i. Dessutom står kommunen – förhoppningsvis – inför en rad viktiga och tunga investeringar de kommande åren. Vi behöver helt enkelt lägga lite i ladan.

Vill även passa på att skicka med ett berömmande ord om Lars Holmin. Även om vi inte hade samma syn på budgeten i fullmäktige – och vi nu har att utgå från en enligt min mening för tajt budget – har vi haft konstruktiva diskussioner kring internbudgeten för 2011. Det känns riktigt bra.

Försenad minister vill utreda tåget

Noterade att Lars Holmin kommenterade att infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) försenades av tåget idag. Och visst är det lite dråpligt.

Vad som dessutom är roligt är att ministern öppnade för en utredning av tågkapaciteten. Däremot kan det nog inte tolkas som att utredningen ska ta vid där Gunnar Malm avslutade sitt arbete.

– Jag vill utreda vilka alternativ det finns för att öka kapaciteten utan att fastna vid tekniken, säger hon till SVT.

Vad det innebär rent tidsmässigt för Ulricehamns del vad det gäller tågförbindelse står skrivet i stjärnorna, eller möjligtvis i ett dokument i ett skrivbord på regeringskansliet.

P.S. Har själv nyttjat tåget idag med samma resultat som ministern – inställt tåg och dessutom försening på det nya. Sverige behöver mer järnvägar, mer kapacitet.

Lars Holmin kandiderar igen

Moderaten Lars Holmin står nu (återigen) till partiets förfogande som nytt kommunalråd i Ulricehamns kommun.

Det kom inte som en nyhet. Lars och jag är, trots att vi är politiska motståndare, goda vänner. Och jag har förstått på de samtal vi har haft på senare tid att sista ordet inte var sagt från hans sida.

Om Lars Holmin blir kommunalråd får framtiden och förhandlingarna inom majoriteten utvisa. Men att Moderaterna nu har pekat ut en tydlig kandidat betyder att diskussionerna kan komma igång på allvar. Och det är bra.

Det är inte bra för kommunen att det drar ut på tiden allt för länge innan den politiska spelplanen inom majoritetspartierna är klarlagd.

Oavsett vem den borgerliga majoriteten slutligen föreslår som kommunalråd hoppas jag på en god dialog och många gemensamma lösningar.