Det finns ett värde i olika uppfattningar. Det är när olika åsikter stöts och blöts mot varandra som demokratin kommer till sin rätta. Meningsskiljaktigheterna ska värdesättas och respekteras, så länge argumentationen hålls ovanför bältet.
Men när långt verkande beslut ska tas som påverkar kvaliteten i verksamheter eller som på ett betydande sätt påverkar kostnader för drift och investeringar är en samförståndspolitik avgörande.
Det utesluter inte skarpa ideologiska motsättningar. Det utesluter heller inte hård politisk strid om så skulle vara men det förutsätter en strävan att i avgörandets stund nå en så bred förankring som möjligt. Även om det innebär att uppge något av den egna ståndpunkten för att kunna ta hänsyn till andra. Därigenom kan man uppnå den breda förankringen hos folket.
Och det är så jag ser på våra beslut kring Lassalyckan. Och som jag tidigare påpekat vad det gäller uppgörelsen var det sju partier som från början var med. Dock gjordes inga överenskommelser om finansieringen.
Men som ledare för oppositionen har jag påpekat för den borgerliga majoriteten att ta med investeringen i Lassalyckan i sina överväganden när budgeten för kommunen har tagits.
Journalisten Leif Fjellström, Fjellis, skrev nyligen i sin krönika i Ulricehamns tidning att det är lite sent att komma nu med synpunkter. Besluten är redan tagna. Jag delar Fjellis uppfattning.
Oavsett om jag är anhängare av en majoritet, opposition eller är en politisk vilde blir jag tvungen att följa fattade beslut. Det är demokratins spelregler. Se på Tvingen 9 och 10. När fullmäktige väl fattat beslutet får jag – och de som delar min uppfattning – släppa den politiska striden och debatten. Demokratin har sagt sitt.
Självklart kan och ska de som fattat beslutet ställas till svars. Men då krävs det att det ställs frågor. Lösryckta angrepp duger inte. Då hamnar argumentationen – om än alldeles för sent – under bältet.