Om demokrati, Lassalyckan och bälten

Det finns ett värde i olika uppfattningar. Det är när olika åsikter stöts och blöts mot varandra som demokratin kommer till sin rätta. Meningsskiljaktigheterna ska värdesättas och respekteras, så länge argumentationen hålls ovanför bältet.

Men när långt verkande beslut ska tas som påverkar kvaliteten i verksamheter eller som på ett betydande sätt påverkar kostnader för drift och investeringar är en samförståndspolitik avgörande.

Det utesluter inte skarpa ideologiska motsättningar. Det utesluter heller inte hård politisk strid om så skulle vara men det förutsätter en strävan att i avgörandets stund nå en så bred förankring som möjligt. Även om det innebär att uppge något av den egna ståndpunkten för att kunna ta hänsyn till andra. Därigenom kan man uppnå den breda förankringen hos folket.

Och det är så jag ser på våra beslut kring Lassalyckan. Och som jag tidigare påpekat vad det gäller uppgörelsen var det sju partier som från början var med. Dock gjordes inga överenskommelser om finansieringen.

Men som ledare för oppositionen har jag påpekat för den borgerliga majoriteten att ta med investeringen i Lassalyckan i sina överväganden när budgeten för kommunen har tagits.

Journalisten Leif Fjellström, Fjellis, skrev nyligen i sin krönika i Ulricehamns tidning att det är lite sent att komma nu med synpunkter. Besluten är redan tagna. Jag delar Fjellis uppfattning.

Oavsett om jag är anhängare av en majoritet, opposition eller är en politisk vilde blir jag tvungen att följa fattade beslut. Det är demokratins spelregler. Se på Tvingen 9 och 10. När fullmäktige väl fattat beslutet får jag – och de som delar min uppfattning – släppa den politiska striden och debatten. Demokratin har sagt sitt.

Självklart kan och ska de som fattat beslutet ställas till svars. Men då krävs det att det ställs frågor. Lösryckta angrepp duger inte. Då hamnar argumentationen – om än alldeles för sent – under bältet.

Annonser

Märkliga turer kring Lassalyckan får mig att fundera

Mina reflektioner apropå dagens ledare i Ulricehamns tidning (UT) och debattartikeln i nämnda tidning.

Den 18 januari 2010 beslutade kommunstyrelsens arbetsutskott att följande ska ingå i projekt Lassalyckan:

• Ersättning av Vistavallen med fyra 11 mannaplaner
• Ny uppfartsväg
• Ny lokalisering av UIF-stugan
• Ny konstsnöanläggning klar vintersäsong 2010-2011
• Fjärrvärmeanslutning
• Projektering ny isyta

Detta beslut togs efter många och långa förhandlingar mellan den borgerliga majoriteten och samarbetspartierna.

I uppgörelsen mellan partierna fanns också med att en ny isyta ska stå färdig säsongen 2012-2013. Finansieringen av denna isyta fanns inte med i det här beslutet. Allt detta har också redogjorts.

Beslutet om en ny isyta handlar bland annat om att unga konståkare och hockeyspelare inte ska behöva träna till klockan 22.30 på vardagskvällar och ha skola dagen efter. Samtidigt finns det idag ett minimalt utrymme för allmänheten att åka skridskor.

I grunden är detta positivt. Det betyder att många av våra unga rör på sig. Det påverkar folkhälsan. Det också positivt att våra unga är föreningsaktiva. Föreningsliv, oavsett om det är idrott eller kultur, fostrar unga att ta ansvar och få ökad förståelse för att vi genom att arbeta tillsammans kan nå längre.

Den blocköverskridande uppgörelsen innehöll inga överenskommelser kring finansieringen. Som ledare för oppositionen har jag påpekat för den sittande majoriteten att hantera neddragningar inom vård, skola och omsorg varsamt. Inte minst med tanke på att dessa neddragningar kan ställas mot investeringen vid Lassalyckan.

Inledningsvis lovordades investeringen på UT:s ledarsida. Men ganska snart gjorde tidningen en tvär vändning och har sedan dess varit kritisk över lag. Likaså noterar jag att ett av de partier som var med vid uppgörelsen också har svängt och intagit en kritisk hållning.

För mig är det en nyhet att projektet Lassalyckan inte håller sina ramar, vilket påstås i dagens ledare i UT. Jag har svårt att se att det är sant. För jag förutsätter att de tjänstemän som leder arbetet omedelbart signalerar om de bedömer att de inte klarar av att hålla sig inom befintliga finansieringsramar. Notera att i dessa ramar ingår en post på 4,5 miljoner kronor för oförutsedda kostnader. Men jag kommer att lyfta frågan för att säkerställa att så inte är fallet.

Jag har heller inte fått någon fråga från UT om att så skulle vara fallet. Det betyder att uttrycket ”uppgifter som dock inte gått att få bekräftade, eftersom politikerna inte gärna talar om kostnader.” blir ett lösryckt angrepp. Det är djupt olyckligt.

Man kan fundera på om det är värt som opposition att ingå överenskommelser för att leda den här kommunen framåt. Det kanske är bättre att ställa sig på läktaren och gnälla. Även om det är lite trångt så går det nog att maka åt sig en plats.

Kommunens ekonomi är som nattunn is

Bo Högborn lyfter idag kommunens tuffa ekonomi i sin ledare. Han skriver:

”Följderna av det något bistra ekonomiska läget blir bland annat att saker som borde köpas inte köps och sådan som borde göras inte görs.”

Sedan pekar han bland annat på det eftersatta underhållet av våra fastigheter och att Stadsbiblioteket nu tvingats att dra ner sina öppettider samtidigt som vi gör en stor investering vid Lassalyckan.

Han avslutar sin ledare med att konstatera att vi inte kan leva över våra tillgångar utan måste vara beredda på åtminstone en försiktig skattehöjning.

Det kan knappast vara någon kioskvältare att jag håller med i sak. Redan inför budgeten 2010 bad jag den borgerliga majoriteten att överväga en liten skattejustering för vi politiker annars riskerade att investeringen vid Lassalyckan ställs mot neddragningar inom barn- och äldreomsorg.

Även inför årets budget var jag tydlig med hur Socialdemokraterna tycker att vi borde hantera kommunens ekonomi.  Vår budget innehöll en skattehöjning med 75 öre, något som Högborn tidigare uttryckt var lite i kraftigaste laget.

Samtidigt riktades en tredjedel av vår skattehöjning endast till resultatförbättring. Kommunen har – enligt min mening – på tok för dåligt resultat i år. När budgeten togs var det inte ens en procent av omsättningen mot SKL:s rekommenderade minst 2 procent.

Budgetklubban han knappt falla i bordet innan en ny skatteprognos landade på vårt bord som visar att resultatet nu dessutom har halverats.  Just nu går svensk ekonomi bra. Men vi vet inte vad som lurar i vassen när hela Euron är i gungning.

Och har vi inte ordning på ekonomin är det långsiktigt svårt att göra några välbehövliga investeringar eller förbättringar i driften, till exempel förskolan och skolan – eller Stadsbiblioteket för den delen.

I budgetdiskussionernas slutskede försökte oppositionen även att få till en blocköverskridande kompromiss. Och kanske om kalendern hade innehållet ytterligare några dagar mellan kommunstyrelse och fullmäktige så kunde det ha skett.

Inför nästa år har vi nya möjligheter genom nya politiska former och personer. Då står vi troligtvis också inför en kommunal skattejustering neråt när regionen ska debitera kostnaden för kollektivtrafiken och inte kommunerna. Kanske allt detta kan bidra till vi lyckas hitta en mer enig bild om hur kommunens ekonomi och verksamheter ska hanteras. Det är åtminstone min förhoppning.

Kommunala bostadsbolag likställda med privata aktörer

Kommunala bostadsbolag ska sedan årsskiftet drivas helt enligt affärsmässiga principer i vinstsyfte. Enskilt ekonomiskt gynnande från ägaren av det kommunala bostadsbolaget bryter mot EU:s statsstödsregler. Kravet på avkastning från kommunala bostadsbolag bör ses över och rimligen höjas. Kommunerna bör också se över sina ägardirektiv.

Så kan man sammanfatta det intressanta seminarium som Sveriges kommuner och landsting, SKL, höll i Stockholm idag.

Samtliga kommuner ska införa en borgensavgift för att utplåna skillnaden mellan den räntesats som kommunala bolag får med kommunen som borgenär och en likvärdig privat aktör i respektive kommun. Samtidigt finns det en svårighet att jämföra med privata aktörer eftersom de kan agera över kommungränser och sprida riskerna.

Är borgensavgiften för låg bryter det mot EU:s statsstödsregler. Om den däremot är för hög kan kommunen få Skatteverket på sig.  Sabo spår ett spann för borgensavgiften på någonstans mellan 0,15 – 0,40 procentenheter. SKL bedömer att detta är något lågt och lägger sig i spannet 0,30 – 0,50 procentenheter.

De båda parterna ska inom kort, tillsammans med bland annat Kommuninvest, arbeta fram förslag på parametrar för att hjälpa kommuner med vad som behöver beaktas när kommunen sätter nivån på borgensavgiften.

De affärsmässiga principerna ställer också krav på avkastningen, som ska vara marknadsmässig. På svagare marknader är direktavkastning högre än på starkare marknader, där prisstegring kan räknas av.

Kommunala bostadsbolag får inte göra investeringar som inte kan ge avkastning. De ska agera rent företagsekonomiskt för bolagets bästa. Kommunen får inte beordra bolaget att genomföra olönsamma investeringar.

Igår kommenterade jag Bo Högborns ledare i Ulricehamns tidning, som då resonerade om kommunalt ägande på ledarplats. Jag hänvisade bland annat till mitt tal i fullmäktige i oktober som innehöll frågan vad vi ska ha ett kommunalt bostadsbolag till med den nya lagstiftningen. Tyvärr gav dagen inga direkta svar.

Brutna överenskommelser vitaliserar inte – det skapar kaos

Bo Högborn skriver idag på ledarsidan i Ulricehamns tidning om att brutna överenskommelser är en form av politisk omognad men som ändå måste ses i ett större sammanhang.

Ja, flera butiker har numera erbjudanden i stil med ”köp idag, betala på tio månader”. Jag har som köpare rätten att ifrågasätta villkoren när jag ingår köpet, diskutera priset, avtalet längd och så vidare. Men när jag satt min namnteckning på avtalet är det som gäller – det blir en överenskommelse. Känns det inte rätt för mig kan jag välja att inte ingå avtalet.

Liknande avtal tecknas dagligen mellan företag fast oftast med betydligt större belopp.

Med jämna mellanrum möts arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, vid förhandlingsbordet. De gör det med skilda intressen men med ett gemensamt syfte. Att komma överens om vilka spelregler som ska gälla på arbetets marknad den kommande perioden. 

Det arbetstagarna i grund och botten säljer är fredsplikten. Under den period avtalet löper får inte arbetstagarna vidta stridsåtgärder, förutom vid särskilda fall, som även det är reglerat.

Syftet med avtalet är att skapa stabilitet – för alla inblandade. Stabiliteten på svensk arbetsmarknad har också lagt grunden för den ekonomiska tillväxten i landet under decennier.

Likaså gäller i kommunpolitiken för blocköverskridande överenskommelser. Det är inte säkert att partierna kommer överens. Men gör de det, utifrån sina skilda ideologiska utgångspunkter, är det en stark framgångsfaktor som pekas ut gång på gång av forskare.

En kompromiss är aldrig till 100 procent perfekt för någon vare sig det rör arbetsmarknadens parter, affärer eller politiska uppgörelser. Men ändå tillräckligt bra.

Att någon av parterna bryter ingångna löften – även i ett större sammanhang – gynnar inte någon i längden. Som Högborn skriver: ”det undergräver ens framtida trovärdighet”.

Samtidigt är det så att ju större affärsuppgörelse, avtalsområde på arbetsmarknaden eller politiskt parti, desto större skada för företaget, landet eller kommunen.

Kall tanke med S+M i kommunen

Idag väcker Ulricehamns tidnings chefredaktör Bo Högborn tanken om att Socialdemokraterna och Moderaterna eventuellt skulle bilda en majoritet efter valet i höst. Det utifrån att Högborn anser att Carljohan (M)olander och jag syns ”ganska ofta i sällskap”.

Jag vill vara tydlig med att Socialdemokraterna kommer att gå till val med förhoppningen att bilda en politisk majoritet tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Ulricehamns kommun. Vårt arbete har under det senaste året fördjupats. Vårt fortsatta samarbete kommer bland annat att mynna ut i ett gemensamt handlingsprogram inför nästa mandatperiod.

Samtidigt är det viktigt att ha respekt för den parlamentariska situation som kan uppstå efter valet när väljarna har sagt sitt. Och jag är inte beredd att stänga dörren för samarbeten med ytterligare partier förrän efter valet.

Där är givetvis Moderaterna ett av partierna. Samtidigt har jag i dagsläget svårt att se hur vi skulle kunna samarbeta. Våra värderingsmässiga utgångspunkter står långt ifrån varandra. Ur det perspektivet är jag glad över att Carljohan Molander inte är medlem i Socialdemokraterna. Hans grundsyn – värderingar – stämmer inte alls överens med Socialdemokraternas. Och även om mycket i kommunpolitiken inte är av ideologisk karaktär är det ändå så många frågor att ett samarbete kan bli svårt att hantera. Som jag upplever Moderaterna är skattesatsen den heliga frågan. Medan hos Socialdemokraterna är kvaliteten inom barnomsorgen, skolan och vården det heliga.

Sen sticker jag inte under stolen med att jag uppskattar den öppna och pragmatiska inställning som Moderaterna har i olika sakpolitiska frågor i kommunen som inte är ideologiska. Kommunen behöver mer av den varan. Det lägger grunden för att fokus hamnar rätt, på sakfrågan och ur ett helhetsperspektiv.

På tidningen är det männen som bestämmer

En hälsning till Bo Högborn med anledning av dagens ledare i Ulricehamns tidning.

Jag hade en konstig dröm. Den utspelade sig i Ulricehamn. Det var lördag. Den tidigare vänsterradikala Bella Högborn som nu jobbade som chefredaktör på tidningen gav sig i kast att befogat kritisera kommunen för gubbvälde på ledarsidan. Självklart hade Bella Högborn, innan hon började kritisera, tillsammans med sin meningsfrände och nyhetschef Johanna Wester konstaterat att tidningen själv städat framför egen dörr.