Stadens sociala infrastruktur pekas ut som framgångsfaktor

Ulricehamn har målet att vara 25 000 invånare år 2020. Kommunen behöver utvecklas för att målet ska nås. Fler bostäder behöver byggas och kommunen står inför en rad tunga men mycket intressanta tillväxtprojekt framför sig. Det mest närstående – och redan påbörjade – är investeringen vid Lassalyckan.

Men även de parlamentariska diskussionerna som mynnat ut i en utredning om var det framtida biblioteket ska ligga är ett tillväxt projekt. I samarbetspartiernas budget står följande:

 ”EU-kommissionen har i flera studier visat på att kultur och kreativa näringar är underskattade i strategier för att uppfylla Lissabon-agendan. Att betrakta kulturlivet ur detta ekonomiska perspektiv, som en bransch eller en sektor, uttömmer inte kulturens värde, men visar på att kulturen också har en ekonomisk betydelse. ”

 I Kairos Futures senaste nyhetsbrev presenteras en rapport om Framtidens stad skriven av Ulf Boman. Han pekar bland annat ut den sociala betydelsen som en viktig tillväxtfaktor. Han skriver:

 ”Den sociala infrastrukturen är en av de mest centrala aspekterna på städers förmåga att vara attraktiva för inflyttning. Oavsett hur väl fungerande en stad är ur funktionell synvinkel är det genom dess sociala kapital som staden mäts. Människor söker sig till ”charmiga städer i funktionella regioner”. Bilden nedan illustrerar detta.

Figur 2 ur Kairos Futures rapport Framtidens stad

Stadskärnan har stor betydelse för invånarnas och besökarnas uppfattning om vilken identitet, karaktär och atmosfär orten har. Stadskärnan är ofta synonymt med ortens varumärke. Vi fokuserar på att mötas, handla och uppleva i stadskärnan. Traditionellt är staden det naturliga inköpsstället. Stadskärnan är den naturliga samlings- och mötesplatsen för kommuninvånarna och i det sammanhanget är detaljhandeln stadens motor.”

Senfärdiga politiska beslut hindrar nya välfärdsarbetare

I somras initierade samarbetspartierna två jobbförslag i kommunstyrelsen. Ett fick avslag på en gång medan det andra – ett förslag om en trestegsmodell för att säkra jobb, kompetens och kvalitet i kommunen skickades till tjänstemännen för att beredas.

Modellens tre steg kan enkelt beskrivas:

  1. Kartlägg vilken kompetens vi behöver inom tre till fem år.
  2. Gör kompetensinventering för att ta reda på vad vi kan idag.
  3. Rusta och utbilda oss för framtida behov.

Tanken är att metodiskt stärka kommunen och ge fler möjlighet – inte minst med tanke på den höga arbetslösheten – att prova på välfärdsjobb.

Under hösten har tjänstemän inventerat kompetens- och personalbehov. Det resulterade i en diger lunta dokument som bland annat konstaterar att inom fem år går 14 procent av kommunens anställda i pension.

Under hösten presenterade Arbetsförmedlingen satsningen stafetten.nu. Se gärna filmerna, mycket informativa. Där sägs bland annat: ”Vi står inför den största generationsväxlingen i historien. Snart har en halv miljon gått i pension. Om sex år har 850 000 personer gått i pension.

Kommunen som offentlig arbetsgivare kan aldrig konkurrera med det privata näringslivet med höga löner. Men genom att erbjuda individen chansen att kontinuerligt utveckla sig inom ramen för kommunens långsiktiga kompetensbehov kan kommunen erbjuda en bra arbetsplats.

Idag – drygt ett halvår efter att förslaget lades – hamnade det på politikens bord. Den borgerliga majoriteten lämnade med en gång ordet fritt. Jag frågade efter deras tankar kring förslaget men möttes av fumliga svar och tystnad.

Jag ansåg att politiken skulle ge tjänstemän i uppdrag att arbeta vidare i syfte att genomföra trestegsmodellen och ta fram en kostnadsberäkning.

Det hela slutade med – efter att den borgerliga majoriteten tagit en paus – att trestegsmodellen togs bort från dagordningen med motiveringen att majoriteten behövde prata mer om förslaget.

Majoriteten har haft ett drygt halvår att diskutera förslaget. Analysresultatet har funnits klart lika länge som alla andra ärenden som hanterades av arbetsutskottet idag. Tyvärr tvingas jag konstatera att politikens senfärdighet hindrar nya välfärdsarbetare att prova på jobb. Och kommunens möjligheter att rusta sig inför kommande stora pensionsavgång försämras.

Många frågetecken kring vart världsekonomin är på väg

Många kurvor pekar upp. Men samtidigt finns en rad orosmoln och frågetecken kring vart världsekonomin är på väg. Så kan man sammanfatta den presentation av konjunkturen som Lennart Hagberg höll när Ulricehamns Sparbank ordnade med frukostmöte på tisdagsmorgonen.

Den globala tillväxten spås bli 3,3 procent under 2010 och 3,5 procent under 2011. Dragloken är inte oväntat Kina, Indien, Brasilien och Ryssland.

– Samtidigt ska vi veta att Kina lider av överhettning.

Sveriges viktigaste exportland, Tyskland, visar på nolltillväxt. Grekland har kraftiga problem med sin ekonomi. Men landet är långtifrån ensamt om att gå med underskott. Lennart Hagberg visade en sammanställning på de största budgetunderskotten:

Spanien           10 procent

Grekland           12,5

Storbritannien      13

USA                 13

Irland             15

Sverige har ett prognostiserat budgetunderskott på cirka 3,5 procent och är bland de bästa i klassen. En ansvarsfull hantering av ekonomin sedan 1990-talet krisår då den svensk ekonomi blödde kraftigt har gjort att Sverige nu står starkt.

–  Underskotten i sig hämmar tillväxten, konstaterade Lennart Hagberg. Förr eller senare måste åtgärder sättas in för att rätta till obalansen.

Många bedömare spår en tillväxt inom exporten. Samtidigt är kapacitetsutnyttjandet i dagsläget lågt, vilket håller igen investeringar.

De svenska hushållen tror på sin egen ekonomi vilket gynnar detaljhandeln. Samtidigt konstaterar Lennart Hagberg att svensk ekonomi är tudelat, där tjänsteföretag är mer positiva än industriföretag.

Nu pågår riksavtalsförhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden och där siar Lennart Hagberg att löneökningsnivån för 2010 landar kring 2 procent.

Lassalyckan ska inte påverka kvaliteten i välfärden

I början av året gjorde samarbetspartierna efter många diskussioner upp med den borgerliga majoriteten om investeringen vid Lassalyckan. Det är bra. Då gör vi det möjligt för ombyggnaden av riksväg 40 till motorväg. Det är också bra att vid större investeringar nå blocköverskridande överenskommelser som gäller över mandatperioder.

De medel som används är medel från tidigare överskott – pengar som enligt lag inte får användas till drift inom exempelvis barn- eller äldreomsorgen. Driftkostnader får endast finansieras av de skattemedel som tas in under året.

Inför årets budget hade vi att ta hänsyn till finanskrisen som har slagit rätt in i ulricehamnarnas och kommunens kassa. Samarbetspartierna föreslog i sin budget höjd skatt med 25 öre. Det motsvarar 60 kronor för en person som har 25 000 kronor i månadslön.

Samarbetspartierna resonerade också med den borgerliga majoriteten om en skattehöjning. Dels för att värna kvaliteten omsorgen och dels för att undvika att Lassalyckan i debatten ställs mot neddragningar inom kärnverksamheten som vi tvingas till på grund av vikande skatteunderlag. Tyvärr – ur båda perspektiven – valde den borgerliga majoriteten att lämna skattesatsen oförändrad. Det blir än mer besvärande när den borgerliga majoriteten väljer att ta på sig ytterligare ekonomiska åtaganden i form av införandet av vårdnadsbidraget.

Vi ser Lassalyckan som en viktig investering för våra barn och ungdomar i kommunen. Samtidigt kommer investeringen påverka kommunens driftbudget. Men samarbetspartierna är tydliga med att det inte ska påverka kvaliteten inom barn- och äldreomsorgen. Om vi tvingas till en skattehöjning för att garantera det är för tidigt att säga. Det beror främst på hur konjunkturen utvecklar sig men också hur olika effektiviseringar slår igenom samt vem som innehar regeringsmakten.

Om samarbetspartierna haft regeringsmakten nu hade Ulricehamns kommun fått ytterligare 5 miljoner kronor under en treårsperiod i statsbidrag. Det motsvarar en skattehöjning på 15 öre. De pengarna hade vi nu behövt inom barn- och äldreomsorgen.

Mattias Josefsson, Socialdemokraterna

Jan-Olof Sundh, Vänsterpartiet

Ingegerd Borg-Saviharju, Miljöpartiet

Nu ska två biblioteksalternativ utredas

Jag blev glad när jag läste att Cityföreningens projekt 25 000 kunder blir av. Idag mötte jag de båda drivande krafterna Ulla Zander och Jesper Fritzon av en slump på stan. Och det känns verkligen positivt. Handlarna i stan  går in i ett treårigt engagemang och med pengar för att stärka handeln – i ett unikt och spektakulärt projekt.

Idag träffades också den parlamentariska gruppen som bland annat diskuterar nämndhusets avveckling och frågan om ett nytt bibliotek. Vi har tidigare kunnat läsa på Ulricehamns tidnings ledarplats om rykten kring två förslag, ett vid Stubo:s kontor och ett vid de numera tomma lokalerna där Kicks tidigare huserade.

Och jag bekräftar att de är de två alternativ som diskuteras. Och vilket alternativ jag förordar är ingen hemlighet. Det har jag skrivit både på insändarsida och här på bloggen:

” … kommunen behöver stärka sin närvaro i den södra delen av stadskärnan med publika byggnader för att kunna åstadkomma flödet och koncentrera handeln. Jag är beredd att ta det ansvaret.”

Med på mötet idag fanns även Carl Sandén, som företrädde Majblomman och Stubo:s vd Rolf Granlöf. Båda var tydliga på mötet med att de också förordade Kicks-alternativet. Att Majblomman gör det kan tyckas självklart med tanke på att det är deras fastighet. Men både Carl Sandén och Rolf Granlöf resonerade – precis som jag – ur ett flödesperspektiv.

Men innan vi kan fatta ett slutligt beslut behöver båda förslagen detaljstuderas. Därför kommer kommunstyrelsens arbetsutskott vid morgondagens sammanträde ge tjänstemän uppdraget att tillsammans med fastighetsägarna utreda förslagen vidare.

Men vore det inte fint att samtidigt som vi stärker den södra delen av stan också ge kulturen möjlighet att flytta ut i det offentliga rummet – Stora torget blir närmsta granne!

Kall tanke med S+M i kommunen

Idag väcker Ulricehamns tidnings chefredaktör Bo Högborn tanken om att Socialdemokraterna och Moderaterna eventuellt skulle bilda en majoritet efter valet i höst. Det utifrån att Högborn anser att Carljohan (M)olander och jag syns ”ganska ofta i sällskap”.

Jag vill vara tydlig med att Socialdemokraterna kommer att gå till val med förhoppningen att bilda en politisk majoritet tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Ulricehamns kommun. Vårt arbete har under det senaste året fördjupats. Vårt fortsatta samarbete kommer bland annat att mynna ut i ett gemensamt handlingsprogram inför nästa mandatperiod.

Samtidigt är det viktigt att ha respekt för den parlamentariska situation som kan uppstå efter valet när väljarna har sagt sitt. Och jag är inte beredd att stänga dörren för samarbeten med ytterligare partier förrän efter valet.

Där är givetvis Moderaterna ett av partierna. Samtidigt har jag i dagsläget svårt att se hur vi skulle kunna samarbeta. Våra värderingsmässiga utgångspunkter står långt ifrån varandra. Ur det perspektivet är jag glad över att Carljohan Molander inte är medlem i Socialdemokraterna. Hans grundsyn – värderingar – stämmer inte alls överens med Socialdemokraternas. Och även om mycket i kommunpolitiken inte är av ideologisk karaktär är det ändå så många frågor att ett samarbete kan bli svårt att hantera. Som jag upplever Moderaterna är skattesatsen den heliga frågan. Medan hos Socialdemokraterna är kvaliteten inom barnomsorgen, skolan och vården det heliga.

Sen sticker jag inte under stolen med att jag uppskattar den öppna och pragmatiska inställning som Moderaterna har i olika sakpolitiska frågor i kommunen som inte är ideologiska. Kommunen behöver mer av den varan. Det lägger grunden för att fokus hamnar rätt, på sakfrågan och ur ett helhetsperspektiv.

Tankar kring utvärdering av Näringsliv Ulricehamn AB

Sitter med en utvärdering av Näringsliv Ulricehamn AB, NUAB, framför mig. Utvärderingen på 18 sidor som innehåller ovanligt mycket stavfel kan sammanfattas så här:

Den bild som tecknas av intervjuade styrelseledamöter i NUAB är att avtalet med kommunen är bra men något luddigt. Kommunen betalar för lite i förhållande till de uppdrag bolaget har via avtalet. Det råder delade meningar i styrelsen om bolaget ska arbeta med landsbygdsutveckling utöver det som inkluderas i turism och besöksnäring.

Politiska arenan

På den politiska arenan har kommunstyrelsens arbetsutskott intervjuats. Där råder enighet om att den tidigare organisationen med näringslivskontor, turismekonomiska föreningen samt landsbygdsalliansen fungerade. Även bland den politiska majoritetens ledamöter upplevs avtalet luddigt.

Likaså påtalar oppositionens ledamöter att avtalet borde vara mindre luddigt skrivet och ha mer konkreta mål. Dessutom ifrågasätts en del av de mätbara mål som bolaget har satt upp. Bland annat finns mål om ungdomsarbetslösheten som bolaget inte kan påverka själv.

Oppositionens ledamöter är mer frågande till kostnaderna och efterfrågar en detaljerad redogörelse av vad kommunen betalar till NUAB idag och vad kommunen betalade för den tidigare organisationen.(Och det saknar jag i utvärderingen.)

Mina sammanfattande reflektioner

Jag frågar mig om det finns anledning att säga upp nuvarande avtal, som i så fall ska göras före den 30 juni i år och omförhandla och förtydliga det. Det finns också anledning att fråga sig om uppdraget ska smalnas av. Det framgår klart och tydligt i utvärderingen – vilket inte kom som någon överraskning – att vd Torbjörn Frick får lägga mycket tid på att hitta medel till verksamheten. Det är ingen bra arbetssituation och kan definitivt inte vara bra för verksamheten när fokus hamnar på det.

Det är också viktigt att poängtera att de frågor jag lyfter är utifrån sak och inte riktas mot någon person. Att leta syndabockar tjänar ingen på och är förödande för utvecklingen av kommunen. Frågan är hur vi kan formera oss för att stärka näringslivet ytterligare på bästa sätt. Då måste vi våga lyfta frågorna. Näringslivets utveckling är allt för viktigt för att frågorna kan undvikas att ställas.