Måna tillväxten – låt oss besluta om vindkraften

Rönnåsens industriområde har väckt större intresse än väntat – både bland företag i kommunen och utanför. Hittills är tre avtal tecknade men kommunen för samtal med flera intressenter. Vi kan vara så lyckligt lottade att vi vid årets slut kan summera att mer än hälften av den mark som är byggbar under den period som riksväg 40 byggs om till motorväg är såld.

Det ställer det angenäma kravet att kommunen behöver arbeta fram nytt industriområde eller utöka befintliga så fort som möjligt för att inte hämma utvecklingen i kommunen.

Därför är det med bekymrad förvåning som vi tar emot trepartialliansens besked om att förlänga arbetet med översiktsplanen genom att lägga till arbetet med vindbruksplanen.

Arbetet med en ny översiktsplan har redan försenats av orsaker ingen rår för. Det jobbas intensivt med att komma i mål utan att det drar ut på tiden alltför mycket. Om vindbruksplanen skulle läggas till det redan forcerade arbetet, är det inte svårt att tänka sig vad det skulle innebära. Beredningens arbete var tänkt att avslutas i september 2013, men nu lär det ta minst hela året. Lägg till vindbruket, så är det inte säkert att vi är klara den här mandatperioden. Det hotar tillväxten i Ulricehamn.

Avsaknaden av handlingskraft och beslutsamhet i den här frågan tvingar in alla boende i ytterligare drygt ett år med oro. Kommer vi att tvingas leva med ljud från och utsikt över stora propellertorn i framtiden? Och om man vill sälja och flytta, vad är huset värt? En våt hand läggs över flera områden i kommunen. Det i sin tur hämmar tillväxten ytterligare.

Vi socialdemokrater har redan lagt ett förslag till hur vi ska hantera vindbruket. Det har tagits emot nästan uteslutande positivt. Kommunstyrelsens ordförande har sagt tidigare, att ett bra förslag är ett bra förslag, oavsett vem det kommer ifrån. Men fanns det ett bäst före-datum på det uttalandet?

Vi socialdemokrater har bilden klar för oss och tycker att det är dags att gå till beslut. Det är inte juste emot operatörer, investerare och framför allt de boende nära de utpekade områdena att dra ut på processen ytterligare.

Måna om tillväxten i Ulricehamn. Ta den oro som invånare runt om i kommunen ger uttryck för på allvar. Visa respekt och se till kommunens bästa. Låt oss gå till beslut i frågan om vindbruksplan.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Leif Dahl, vice beredningsledare för ny översiktsplan (S) och mig.

Annonser

Allianspartierna har nedprioriterat landsbygden

Vi socialdemokrater har under en tid befarat att Sveriges landsbygd kommer att få lida för alliansregeringens uppgörelse om EU:s långtidsbudget. Att så är fallet uppmärksammas också av centerpolitikerna Kent Johansson och Roland Karlsson på debattsidan den 22 april. Men vad de inte nämner är att det är den egna alliansregeringen som förhandlat fram denna uppgörelse.

Enligt obekräftade siffror (som regeringen vägrar dela med sig av) riskerar vi en minskning på hela 20 procent av landsbygdsprogrammet under nästa programperiod. Det skulle innebära en betydande minskning av EU-stödet till svenskt jordbruk och landsbygdsutveckling.

Vi socialdemokrater inser vikten av EU:s landsbygdsutvecklingsprogram. Dessa pengar investeras idag i modernisering av jordbruket och en diversifierad och hållbar utveckling av vår landsbygd. Åtgärder som stärker svensk landsbygd och skapar miljö- och samhällsnytta.

Men vi anser samtidigt att EU:s jordbrukspolitik behöver reformeras. Över sju år investerar EU långt över 300 miljarder euro i den europeiska jordbrukssektorn. Detta till trots finns det otaliga lantbrukare i Sverige – inte minst i Sjuhärad – som driver riktiga mönsterverksamheter, men ändå går på knäna för att få sina företag att gå runt. Det är uppenbart att alla dessa skattepengar måste användas bättre och fördelas rättvisare i framtiden.

Detta kräver hårt och långsiktigt arbete, lokalt och i Europa. Vi socialdemokrater är beredda att driva på för en grönare och rättvisare jordbrukspolitik. Vi vill se mindre marknadsregleringar och rättvisare förutsättningar på en fungerande marknad. Samtidigt måste det säkerställas att investeringar av skattemedel både skapar miljö- och samhällsnytta.

Genom landsbygdsprogrammet och EU:s strukturfonder kan viktiga insatser göras för att stärka svensk landsbygd. EU-medel finns tillgängliga för att skapa jobb och tillväxt i våra regioner. Men för att använda dessa pengar krävs också ett nationellt svenskt åtagande att ställa upp med medfinansiering. Här har alliansregeringen ett stort ansvar.

Vi tror nog att Kent Johansson och Roger Karlsson håller med om vikten av EU:s stöd till svensk landsbygdsutveckling. Men vi ser samtidigt ett problem som de väljer att inte belysa – Centerpartiet är idag en viktig del av den alliansregering som förhandlat fram de stora minskningarna av landsbygdsprogrammet.

Frågan som debattörerna lämnar obesvarad är därför – Vad gör ni åt saken? Är man verkligen beredda att gå i opposition mot det egna partiet och sina allianskolleger i regeringen?

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av Europaparlamentarikerna Göran Färm och Jens Nilsson och mig.

S-motion: Låt oss utveckla en flexibel kollektivtrafik

Ulricehamn är regionens största kommun till ytan. Kommunen har med sina 12 tätorter och en befolkning kring 23 000 invånare landsbygdskommunens alla karaktäristiska drag. En av våra viktigaste utmaningar för att underlätta boende på landsbygden är att förbättra kommunikationen.

I år har kommunen avsatt medel för att bygga ut bredband. Kommunens pengar möts upp av lika mycket medel från Västra Götalandsregionen. Vi vet genom de samtal och de möten som kommunen arrangerat att intresset är stort för denna satsning.

Men en minst lika viktig fråga för att kunna bo, leva och verka på landsbygden är tillgången till kollektivtrafik. Samtidigt är det inte rimligt att ha stora bussar som åker mer eller mindre tomma. Det är inte ekonomiskt försvarbart.

Men frågan är alldeles för viktig för att avfärdas med endast det argumentet. Redan idag finns det i Sverige lösningar med byabuss där invånare själva kör en mindre buss, detta är något vi skulle kunna utveckla i Ulricehamn. Regionen beslutade nyligen att avsätta 3 miljoner kronor under perioden 2013-2015 till ett projekt för kreativa och flexibla lösningar för ökad tillgänglighet på landsbygden. Det välkomnar vi.

För att utveckla tillgängligheten på landsbygd behövs det annorlunda lösningar som är mer behovsanpassade än vad dagens linjelagda kollektivtrafik klarar av att erbjuda. Det är inte självklart att kollektivtrafiken alltid ska utföras av Västtrafik eller ens vara kollektivtrafik i traditionell mening.

Lösningar med samåkning med egen bil kan också vara ett alternativ för områden med lägre befolkningstäthet. Invånare, byalag och samhällsföreningar har säkert många olika lösningar på deras specifika behov. En grundläggande tanke från regionens sida i att stödja sådana här projekt bygger på att det finns ett lokalt engagemang.

Vi menar att kommunen, tillsammans med exempelvis Landsbygdsalliansen, enskilda byalag eller andra intresserade, bör pröva om Ulricehamns kommun ska vara med i detta projekt.

Vi behöver utveckla nya metoder för att underlätta och göra boendet attraktivt i hela kommunen. Det måste vara ambitionen om vi vill att hela kommunen ska leva. Och den ambitionen har Socialdemokraterna.

Med anledning av ovan föreslås fullmäktige att besluta

Att arbeta för att Ulricehamns kommun, tillsammans med lokala intressenter, går in projektet kreativa och flexibla lösningar för ökad tillgänglighet på landsbygden

Vi har högre ambitioner för Sverige

Drygt 400 000 personer är arbetslösa i Sverige. Över 100 000 av dessa ungdomar är mellan 18-24 år. Över 30 000 unga har i dag varit arbetslösa i mer än sex månader. Det håller tillbaka drömmar och framtidshopp.

Tyvärr är Boråsregionen inget undantag. Närmare 8 000 personer i vår region tvingas varje dag stanna hemma från jobbet. För de har inget jobb att gå till. Drygt 2 200 ungdomar är arbetslösa i Boråsregionen. Det är ett misslyckande för Sverige och för Boråsregionen.

Antalet sökande till kurser och program vid landets universitet och högskolor har aldrig varit större. Under de senaste fem åren har antalet sökande ökat stadigt – främst i gruppen upp till 24 år. Strax innan julen 2012 presenterade Högskolverket en rapport som visar att andelen högskoleexaminerade i Sverige sjunker och kommer att fortsätta sjunka framöver. Det får effekten att allt färre av våra unga ges möjlighet att studera, och Sveriges långsiktiga konkurrenskraft urholkas.

Regeringen har under två år dragit ner på 20 000 utbildningsplatser vid svenska universitet och högskolor. Inför i år skar regeringen bort runt 6 000 platser. Nu, några månader senare, meddelar regeringen att man för tillbaka 1 400 platser. Det är ett framsteg att regeringen nu tar ett litet steg i rätt riktning, även om det är marginella förbättringar. Men vi kan konstatera att regeringen fortfarande nekar 18 600 ungdomar att studera vidare. Sverige är förmodligen det enda land i världen som sänker sina utbildningsambitioner istället för att höja dem.

Det går inte att ta Sveriges historiskt starka ekonomiska ställning för given. Därför krävs rejäla krafttag. Vi föreslog redan i höstas att 35 000 nya utbildningsplatser skulle skapas för att möta rekryteringsgapet vi ser på arbetsmarknaden.

Vi menar att Sverige behöver möta utvecklingen genom framtidsinriktade investeringar i kunskap och innovationer. Vi ska öka vår konkurrenskraft och vinna framgångar på nya internationella marknader.

Vi socialdemokrater har siktet inställt på att Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Antalet arbetade timmar ska öka. Full sysselsättning är vår övergripande politiska prioritering. Då duger det inte med att flytta lite utbildningsplatser fram och tillbaka – och långsiktigt minska dem. Det duger inte att vi har företag som tvingas tacka nej till order på grund av att de inte hittar rätt kompetens samtidigt som vi har massarbetslöshet. Människor stängs ute och de svenska företagens konkurrenskraft hotas. Sverige kan bättre.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av Lena Palmén, kommunalråd Borås, Lisa Dahlberg, kommunalråd Mark, och mig.

Fördela resurser mer efter elevernas behov

Alla barn har rätt till en bra utbildning. Alla skolor ska hålla en hög kvalitet så att alla elever kan utvecklas för att nå målen. Störst prioritet har det övergripande målet att alla elever i grundskolan ska vara minst godkända i alla ämnen.

Skolan i Sverige står inför tuffa utmaningar. Resultaten har sjunkit sex år i rad. Det är oroande. I en normalstor klass är det i snitt minst tre elever som inte når inte målen i grundskolan. Det duger inte. Ambitionen måste höjas.

Elever som har svårigheter ska tidigt och kraftfullt ges stöd. Det krävs för att höja resultaten . Idag får inte alla grundskoleelever tillräckligt stöd för att nå sin fulla potential.

Ulricehamn har i likhet med många andra kommuner tvingats genomföra besparingar de senaste åren. Inför i år har lärandet fått ytterligare 9 miljoner kronor. Men det handlar inte bara om mer resurser. Tillgängliga medel måste fördelas så att de kommer de elever och skolor till del som har störst behov.

Det är inte elevens fel att resultaten i skolan ligger på för låg nivå. Barn är olika och har olika förutsättningar att lära in. Skolan har ansvaret att ge alla elever tillräckligt stöd. Alla ska ges likvärdiga förutsättningar. Dagens modell för hur vi fördelar resurser understödjer inte det synsättet i tillräckligt hög grad.

Förutom låg måluppfyllelse förekommer det en hel del rapporter från skolorna där det handlar om stökiga situationer elever emellan. Situationen är oroande och måste tas på fullt allvar.

Fördelningen av resurser, lärare, till en skola styrs av en resursfördelningsmodell. Pengarna fördelas i stort sett utifrån hur många barn som finns på en enhet.

Vi anser att avgörande för tilldelning av resurser ska vara varje skolas behov och förutsättningar för att klara att bedriva en kvalitativ god verksamhet. Idag vet vi att det finns ett antal olika faktorer i elevens omgivning som påverkar inlärningen, bland annat socioekonomiska faktorer. Skolor i områden där det exempelvis finns sociala problem, områden där föräldrarna har en låg utbildningsnivå, många nyanlända barn med annat modersmål än svenska, måste ges tillräckliga resurser för att eleverna ska få det stöd de har rätt till.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill att nuvarande modell för fördelning förändras så att resurserna mer styrs efter elevernas och skolornas behov. Ingenting är för heligt för att undantas i vårt arbete med att stärka skolan och ge eleverna den utbildning de har rätt till.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Inga-Kersti Skarland, biträdande oppositionsråd (S) och Jan-Olof Sundh, gruppledare (V).

S och V motionerar om översyn av fördelningsmodeller inom lärandet

Fördelningen av resurser till förskola och skola styrs av resursfördelningsmodeller. Pengarna fördelas i stort sett utifrån hur många barn som finns på en enhet.

Det övergripande målet i grundskolan är att alla elever ska få möjlighet att nå godkända betyg i samtliga ämnen. Skolorna i Ulricehamns kommun ligger långt ifrån det målet. Allt för många elever når inte heller målet att komma vidare till en gymnasieutbildning. Det är inte elevens fel att resultaten i skolan ligger på en alldeles för låg nivå. Skolan har ansvaret att ge alla elever tillräckligt stöd för att nå målen. Varje elev ska ges likvärdiga förutsättningar för att klara skolan fullt ut. Tyvärr klarar vi inte det idag.

Förutom låg måluppfyllelse i skolorna förekommer det en hel del incidentrapporter från skolorna där det handlar om oroliga situationer elever emellan. Situationen är oroande och måste tas på allvar.

Med tanke på de problem som finns samt de händelser som inträffar på skolor och förskolor ställer vi oss frågan om den nuvarande resursförmedlingsmodellen är det mest optimala och rätta sättet att fördela tillgängliga resurser.

Vi anser att avgörande för tilldelning av resurser ska vara varje förskolas/skolas behov och förutsättningar för att klara att bedriva en kvalitativ god verksamhet som uppfyller skollagens och andra styrdokuments krav och intentioner. Idag vet man att det finns ett antal olika faktorer i elevens omgivning som påverkar inlärningen. Man pratar bl. a om socioekonomiska faktorer. Skolor i områden där det exempelvis finns många nyanlända barn med annat modersmål än svenska, områden där föräldrarna har en låg utbildningsnivå, måste ges tillräckliga resurser för att eleverna ska få det stöd de har rätt till.

Vi förslår kommunfullmäktige besluta

att kommunstyrelsen får uppdraget att göra en översyn av nuvarande resursfördelningsmodeller i syfte att förändra modellerna så att resurserna mer styrs efter skolornas och förskolornas behov.

Inga-Kersti Skarland (S)

Jan-Olof Sundh (V)

Boråsregionen behöver inte fler gymnasier

Den 8 april ska kommunstyrelsen ta ställning till vad den anser om att en friskola i Borås ska utöka sin verksamhet. Skolan vill bedriva verksamheten inom lantbruk och textil. Förslaget från ordföranden är att kommunstyrelsen ska avstå från att yttra sig. Vi ser att en utökning av skolan riskerar att slå sönder redan befintliga utbildningar.

Vår region har stolta traditioner vad det gäller att utbilda elever inom lantbruk, skog och textil. Allt för att försörja gröna näringar och företag inom skog och textil som drar in stora exportinkomster för Sverige. Men när flera av våra gymnasier i regionen i takt med minskade elevkullar märker av ett vikande elevunderlag är det inte rimligt att Ulricehamns kommun säger ja till ytterligare etableringar.

För Svenljunga Naturbruksgymnasium betyder dessa minskade elevkullar bland annat att ansökningarna minskat kraftigt inför hösten 2013. Från cirka 40 förstahandsansökningar till 25. Ytterligare etablering riskerar att bli ett hårt slag – ett allt för hårt – mot gymnasiet. Då är vi helt i händerna på en privat aktör som kan lägga ner verksamheten när det inte längre är intressant att driva vidare.

Ansökan innehåller också en textil inriktning. Tyvärr tvingas vi konstatera att till hösten 2013 finns bara en sökande till textilutbildningen på gymnasiet i hela vår region. Samtidigt är vi med och skapar Simonsland i Borås där en flytt av gymnasiets textila utbildningar ingår. Här investerar vi en hel del skattepengar tillsammans med andra kommuner i Boråsregionen. Med ytterligare etablering riskeras befintlig utbildning att slås ut. Det är inte att hushålla med skattebetalarnas pengar.

Sammantaget riskerar det här på sikt dessutom att få allvarliga konsekvenser för vår regions kompetensförsörjning.

Det mest anmärkningsvärda är att trepartistyret inte tror på mindre skolor i Ulricehamns kommun. Och vi drar ner utbudet på Tingsholm bland annat på grund av minskade elevkullar. Men när ansökningar av etableringar av friskolegymnasier behandlas i kommunen finns ingen vilja eller åsikt.

Vi tolkar det här som att kommunen ska vara för den fria etableringsrätten och att marknaden får styra. Oavsett vilka konsekvenser det får. Men det är samma påse pengar som ska delas upp på fler enheter och då utarmas innehållet.

Vi uppmanar trepartistyret att se till verkligheten. Vare sig kommunen, Boråsregionen eller Västra Götaland tjänar på ytterligare etableringar. Därför ska ansökan avslås.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Inga-Kersti Skarland, biträdande oppositionsråd och mig.