Många är besvikna efter förra veckans drev mot Håkan Juholt. Och ja, jag tillhör en av dem som kan betecknas som besvikna.
Om jag lägger upp alla varor jag handlar på rullbandet vid kassan, kassören missar att ta betalt för allt och jag kanske inte granskar kvittot fullt ut – vems är då felet?
Eller om jag klart och tydligt redogör alla avdrag jag yrkar på i deklarationen. Jag är osäker på en del men förlitar mig på att Skatteverket granskar och gör rätt – är det då mitt fel om Skatteverket gör fel?
Jag är besviken på att matbutiken eller Skatteverkets expert – eller i fallet med Juholt riksdagsförvaltningen – inte har trätt fram och faktiskt sagt att de är en del av det inträffade.
Uppenbarligen var reglerna otydliga. Annars hade man inte smugit in förändringar mitt under drevets gång i förra veckan. Att en centerpartistisk riksdagsledamot fått samma ersättning förstärker bilden av oklara regler. Och åklagarens motivering till den nedlagda förundersökningen. Det är snarare så att den som har till ansvar att granska och betala ut inte har haft koll på sitt eget regelverk.
Håkan Juholt har lagt upp allt klart och tydligt på rullbandet eller om man så hellre vill varit tydligt till Skatteverket med sina avdrag. Men vi har en kassörska som inte klarar av att ta betalt för varor eller en skatteexpert som inte kan granska en deklaration – men felet är Håkan Juholts. Klart att mitt rättvisepatos reagerar.
Vi har en situation i landet där finansministern medger att han medvetet köpt svartjobb till hemmet, en migrationsminister som struntat i att betala tv-licensen och en utrikesminister som anklagas för att ha tjänat miljoner på ett afrikanskt inbördeskrig – men det är Håkan Juholt som är den stora skurken. Makten ska granskas, inte sant.