En likvärdig skola för alla

Insändare i dagens Ulricehamns tidning med anledning av förslaget till ny skolstruktur i Ulricehamn, undertecknad av Inga-Kersti Skarland och Jan Forsman.

Ingen jublar över att kommunen tvingas banta ner antalet skolor. Ingen av oss blev politiskt aktiv med skolnedläggning som övertygelse. Men verkligheten tvingar oss att lägga förslag som är obekväma och mindre populära. Men vi gör det med övertygelsen om att det är det bästa vi långsiktigt kan göra för våra barn.

Det finns tre övergripande argument till varför vi tvingas att banta antalet skolor i kommunen. Dels på grund av den nya skollagen som träder i kraft fullt ut från och med 2015, dels att alla elever har rätt till en likvärdig skola och dels att vi behöver en skolstruktur som är långsiktigt stabil i kommunen.

Runt om i landet pågår nu översyn av kommunernas skolstrukturer. En grundläggande anledning är att från och med 2015 får endast lärare med behörighet i ämnet ansvara för undervisning och sätta betyg. Det ställer krav på större enheter där lärare får vara specialister inom sina respektive ämnen. Allt i enlighet med vad som anges i skollagen.

Lagen ställer också krav på att varje skola ska ha ett väl fungerande skolbibliotek som är en integrerad del av utbildningen. Med färre skolor kan vi investera kraftigare i varje skola för att uppfylla lagens intentioner.

Lagen kräver också att varje skola ska ha tillgång till speciallärare och specialpedagoger samt kurator och skolsköterska. Det blir en oförsvarbar hög kostnad med dagens struktur.

När vi fokuserar resurserna underlättar vi också möjligheten att skapa lika förutsättningar för eleverna att få tillgång till IT-stöd och läromedel. Likaså möjligheten för alla elever att få läxhjälp och modersmålsundervisning.

När vi gör översynen av skolstrukturen behöver vi hitta en långsiktigt stabil struktur för att både kunna möta efterfrågan i hela kommunen men samtidigt inte ha en kraftig överkapacitet.

För oss finns ingen skillnad i synen på skolstrukturen i kommunen och synen på antalet program på Tingsholmsgymnasiet. Att lägga kommunala skattemedel på att betala tomma stolar är inte att förvalta skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt.

Vi är fullt medvetna om att lägga ned skolor inte är någon valvinnare. Men med förslaget som nu ligger på bordet är vi övertygade om att kommunen kommer att stå bättre rustade för att ge eleverna det de har rätt till enligt lagen – en likvärdig utbildning med hög kvalitet.

Annonser

Beredning för långsiktig vision för Tingsholmsgymnasiet

Inför måndagens kommunfullmäktige lägger Socialdemokraterna och Vänsterpartiet följande motion:

En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för ungdomars framtida förutsättningar på arbetsmarknaden och ger företagen möjlighet att rekrytera välutbildad arbetskraft. Det är också en grundläggande fråga för att nå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.

Tingsholmsgymnasiet (TG) i Ulricehamn är en skola att vara stolt över. Kvalitetsmässigt hamnar skolan på den övre halvan i SKL:s rankning i öppna jämförelser. När det gäller andelen elever som fullföljt utbildningen inom tre år ligger TG på 59:e plats, tredje bäst bland sjuhäradsskolorna. Andelen elever som etablerat sig på arbetsmarknaden två år efter avslutad gymnasieutbildning är 34,6 procent. På den punkten är vi bäst i Sjuhärad och på 34:e plats i riket. Andelen som arbetar eller studerar efter inom två år är 73,5 procent, också det bäst i Sjuhärad. Listan över positiva resultat kan göras lång. Men inget är så bra att det inte kan göras bättre.

I samband med att vi nu minskar programutbudet anser vi att det behövs en politisk vision för Tingsholmsgymnasiet. Vi anser att beredningen för lärande får uppdraget att arbeta fram ett förslag hur framtidens gymnasium ska se ut i Ulricehamns kommun. Uppdraget kan i stora delar jämföras med uppdraget ”Framtidens skola” som berörde grundskolan.

Uppdraget bör alltså innehålla bl a:

  • Tydliga målområden för hur skall vi möta ungdomars krav på den nya gymnasieutbildningen
  • Översyn om det finns anledning till sk särskild variant inom gymnasieutbildningen
  • Tydlig beskrivning för hur vi ska öka andelen elever som går vidare till högskolestudier
  • Tydliga målformuleringar för hur vi skapar en framgångsrik skola med kompetent personal samt en god och kreativ studiemiljö
  • Tydliga målformuleringar om skolans utvecklingsmöjligheter

Vi föreslår kommunfullmäktige besluta

Beredningen för lärande får uppdraget att formulera en vision samt ta fram ett måldokument för Tingsholmsgymnasiet.

Oroväckande med politisk vilja att införa utmaningsrätt i kommunen

I början av veckan lade den borgerliga majoriteten fram sitt kommunalpolitiska handlingsprogram. I stora delar tar deras handlingsprogram upp likvärdiga frågor som samarbetspartierna tog fram inför valet 2010. Det borgar för att vi under mandatperioden förhoppningsvis kan driva många frågor gemensamt.

Det finns dock ett par punkter som oroar mig. Dels handlar det om att införa utmaningsrätt. Det är mycket mer långtgående än att införa LOV. Det är en djupt ideologiskt laddad fråga som jag förutsätter att det kommer att bli stridigheter kring.

Det saknas en rubrik om kommunens ekonomi. Förutom en generell skrivning i inledningen om en god ekonomisk hushållning finns inga skrivningar. Det är synd och bekymmersamt att den borgerliga majoriteten inte vågar vara lika tydliga här som kring exempelvis kvaliteten i skolan. Inte minst med tanke på att vi står inför en rad viktiga investeringar de kommande åren.

Inom skolan sätter den borgerliga majoriteten ett mätbart mål vad det gäller kvaliteten i skolan. I samarbetspartiernas handlingsprogram inför valet fanns en målsättning för år 2020 att ligga på 10 i topp i SKL:s öppna jämförelser. Jag känner att den borgerliga majoritetens mål följer denna linje.

Jag noterar också att landsbygdsutvecklingen ska främjas genom bland annat bioenergi. Det är bra. Det ligger i linje med vad det rödgröna styret i regionen vill och går, som jag tolkar det, längre än vad den borgerliga regeringen avser. Statens energimyndighet skickade nyligen ut en rapport för yttrande i regionen om en biogasstrategi, som kritiseras starkt från regionen för att vara alldeles för passiv. Jag känner att den borgerliga majoriteten delar regionens syn i dessa frågor.

Jag uppskattar också att den borgerliga majoriteten tar så tydlig ställning för mångfalden på arbetsplatsen i sitt handlingsprogram.

Området Miljö följer i stora delar samarbetspartiernas handlingsprogram och en av punkterna slår direkt an till den motion Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lämnade in vid senaste fullmäktige.

Och slutligen Det är bra att vi ska verka för gemensamma lånekort i Sjuhärad. Det är en av de frågor som, inte minst jag själv drivit, under en längre tid.

Den sociala rörligheten avgörande för Sveriges framtid

Jag delar Jens Spendrups och Christina Linderholms uppfattning som den 19 februari i Ulricehamns tidning konstaterar att arbetsmarknaden inte fungerar som man kunde önska. Tyvärr är det ingen nyhet. Regeringens besparingar inom utbildningen har gjort det svårare för våra företag att hitta kvalificerad arbetskraft. Svenskt Näringsliv presenterade våren 2010, då Sverige ännu befann sig i en lågkonjunktur, en rapport som slog fast att var femte rekryteringsförsök misslyckades på grund av att rätt utbildad arbetskraft saknades.

Ni tar även upp kvaliteten inom skolan som ett viktigt område. Självklart delar jag er uppfattning. Jag köper inte – inte helt oväntat – alla delar i de förändringar inom skolan som Jan Björklund drivit igenom. Bland annat tycker jag att alla gymnasieutbildningar ska vara förberedande för högskolestudier. Det ökar flexibiliteten. 

I förra veckan kom siffror från riksdagens utredningstjänst över hur arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa fungerar. Statistiken var nedslående. Många unga med högskoleutbildning fastnar i dagens arbetsmarknadsprogram. Det mest stötande är att deltagarna inte får vidareutbilda sig – inte ens på kvällar och helger. Då mister de sin ersättning.

Så kan vi naturligtvis inte ha det. Svensk arbetsmarknad har alltid kännetecknats en bred och offensiv arbetsmarknadsutbildning som ständigt matchar och stimulerar arbetslösa mot nya jobb.

Småföretagen är en viktig del i svensk ekonomi. För Ulricehamns del är villkoren för mindre företag helt avgörande. Av våra 2 500 företag har endast 7 procent mer än 10 anställda.

Flexibiliteten på arbetsmarknaden är avgörande för vår förmåga att lyckas. Men min utgångspunkt är att denna flexibilitet inte ska ske på individens bekostnad. Det hör inte ett modernt land till på 2010-talet. Istället gäller det att hitta andra lösningar.

S lanserade för flera år sedan idén om ett trygghetssystem för företagare. Bland annat har vi drivit linjen om att underlätta övergången från anställning till företagande genom att nyblivna entreprenörer ska få ta med sig mer trygghet från föregående anställning.

Jag vill addera ytterligare en avgörande fråga för att underlätta företagandet och den sociala rörligheten och det är investeringar i infrastruktur. För vår del är utbyggnaden av r40 helt avgörande. Likväl som en utbyggnad av järnvägsnätet som behöver betydligt bättre kapacitet och som ger helt andra möjligheter för företag att rekrytera välutbildad arbetskraft.

Den ökade flexibiliteten, den sociala rörligheten, är avgörande för Sveriges och Ulricehamns framtid.

Kvaliteten i skolan den enskilt viktigaste frågan

Debattartikel i dagens Ulricehamns tidning undertecknad av Socialdemokraternas gruppledare Inga-Kersti Skarland.

En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för ungas framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Det ger företagen möjlighet att rekrytera välutbildad arbetskraft. Tyvärr placerade sig Ulricehamn i bottenskiktet vad det gäller kvaliteten i de jämförelser som Sveriges kommuner och landsting, SKL, senast presenterade. Som politiker är det lätt att skylla ansvaret på verksamheten. Men sanningen är den att det är politikerna som är ytterst ansvariga.

Centerpartisten Anders Andersson skriver den 8 februari att ”skolans pengar måste användas mer effektivt”. Han preciserar dock inte hur det ska gå till. Det hade naturligtvis varit intressant att ta del av hans preciserade tankar.                

Samtidigt blir man frågande när C, som varit det ledande borgerliga partiet i kommunen under många år, inte har sett till att pengarna används på, enligt Anders Andersson, bästa sätt.

Han hänvisar till revisionsrapporten som gjordes för några år sedan. Där konstaterades bland annat att kostnaderna var mycket högre per elev i våra små skolor. Under många år har små skolor kompenserats ekonomiskt på bekostnad av våra större.

Även om jag företräder S och delvis har haft andra lösningar i budgetar, motioner och förslag så anser jag ändå att vi alla ska vara ödmjuka och erkänna att vi inte har tagit frågan på tillräckligt stort allvar.

Nu krävs krafttag. Att komma tillrätta med resultaten är den viktigaste frågan för mig under mandatperioden. För mig finns inga heliga kor. Jag kan ompröva alla ställningstaganden så länge jag är övertygad om att det på sikt leder till bättre resultat i skolan.

I det uppmärksammade projektet Framgångsrika skolkommuner lyfter SKL fram goda exempel från 16 kommuner som visar goda resultat i skolan eller som har förbättrat sina resultat.

Projektet har ringat in åtta områden som bland annat handlar om tydliga mål, förväntningar, uppföljning och att fånga upp elever med svårigheter. Även om vi inte börjar med blanka papper finns det nog en hel del som vi politiker behöver ta till oss.

Samtidigt behöver vi ta hänsyn till förändringar inom lagstiftningen. Från 2012, med en övergångsperiod fram till 2015, kräver Skollagen att endast behöriga lärare med lärarlegitimation får sätta betyg. För att få lärarlegitimation krävs lärarexamen samt behörighet i ämnena. Vi har skolor där ett fåtal lärare undervisar 40-50 elever i alla ämnen som gäller från förskoleklass till årskurs sex. Det ser jag som en rejäl utmaning.

Jag anser det viktigt att vi politiker kavlar upp ärmarna för att hitta bästa möjliga lösning för elevernas rätt till likvärdighet i skolan, oberoende av vilken skola man går i.

Rödgröna motionerar om kvaliteten i skolan

En god utbildning med bra kvalitet lägger grunden för ungdomarnas framtida förutsättningar på arbetsmarknaden och ger företagen möjlighet att rekrytera välutbildad arbetskraft. Det är också en grundläggande fråga för att nå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.

Tyvärr är resultaten i grundskolan djupt oroväckande. För stor fokus har legat på skolstrukturen i Ulricehamns kommun. Vi behöver byta spår. Vi är tvungna att med all kraft fokusera på kvaliteten och innehållet i skolan.

I samband med att den nya politiska organisationen träder i kraft vid årsskiftet bör en beredning få uppdraget att arbeta fram en långsiktig plan på hur vi kan förbättra kvaliteten i skolan.

Uppdraget bör innehålla en översyn av:

  • det pedagogiska arbetssättet och lärarens roll i skolan
  • samarbetssättet inom skolans olika geografiska områden
  • resursfördelningsmodellen
  • kvalitetsmålen inom skolan

Självklart är det viktigt att ta till sig erfarenheter inom skolans värld i kommunen men även forskarrön och slutsatser från andra kommuner som har arbetat med att förbättra studieresultaten i skolan.

Uppdraget bör begränsas att första hand röra grundskolans verksamhet.

Vi föreslår fullmäktige att besluta

att ge en beredning i den nya politiska organisationen i uppdrag att ta fram en långsiktig plan för en förbättrad kvalitet i skolan.

Ideologisk struts kramar hellre skattesats än kvalitet

Bo Högborn har tidigare i år på ledarplats i Ulricehamns tidning väckt tanken om ett samarbete mellan S och M i kommunen. Jag avfärdade då tanken som kall eftersom vi i ideologiska frågor står alldeles för långt ifrån varandra.

Idag, fem dagar efter valet, blev våra värderingsmässiga utgångspunkter ånyo tydliga. I samband med budgetöverläggningar inför nästa år presenterade tjänstemännen ett förslag. Utifrån de tydliga politiska signalerna man fått från Ulricehamns största borgerliga parti innehöll förslaget ingen skattehöjning men väl neddragningar på sammanlagt 20 miljoner kronor.

Jag frågade då efter en konsekvensbeskrivning – vad dessa neddragningar kan väntas få för följder.

Moderaternas Carljohan Molander avfärdade behovet av en beskrivning och hävdade att det lägger grunden för att argumentera för en skattehöjning.

Carljohan Molander vill inte se konsekvenserna av hans skattesatskramarpolitik. Han kör hellre likt strutsen med sopa-under-mattan-taktiken, blunda och kör, rör-inte-min-skattesats.

Lyckligtvis fann övriga borgerliga partier mitt förslag om en konsekvensbeskrivning som högst relevant. Förslaget är att den största delen av besparingarna ska hämtas hem i nuvarande vård- och omsorg och barn- och utbildning. Vi får vänta och se vad det får för konsekvenser. Men mindre barngrupper, en satsning på förbättrad kvalitet i skolan och fler händer inom äldreomsorgen lär denna besparing inte innehålla.

Att tillägga: I frågor som inte är av ideologisk karaktär är dialogen med det största borgerliga partiet fortsatt god.