Mitt tal i fullmäktige i samband med delårsrapporten 2010 för Ulricehamns kommun:
Herr ordförande, vi har nu haft fyra år med borgerlig regering och ytterligare fyra år med borgerlig majoritet i Ulricehamns kommun. Under mandatperioden har regeringen sänkt skatter, mest för dem som tjänar allra bäst. Samtidigt har avgifter höjts, ersättningsnivåer har sänkts och vi lever idag i ett samhälle med större ekonomiska klyftor än vad vi gjorde för fyra år sedan.
Det blir man påmind av när man läser delårsrapporten för Ulricehamns kommun, herr ordförande. Här konstaterar Vård- och omsorgsförvaltningen att trots ett extra anslag på 3 miljoner kronor inför i år till försörjningsstöd räcker inte detta. Försörjningsstödet kommer ändå att gå med underskott i år. Under den gångna mandatperioden har kostnaden för försörjningsstöd ökat med 6 miljoner kronor på årsbasis – och då ska vi komma ihåg att ingen människa som tvingas söka försörjningsstöd känner stolthet. Frågan är om någon i den här församlingen kan känna stolthet?
För att vara berättigad försörjningsstöd är människor, våra kommuninvånare, tvingade att göra sig av med alla tillgångar. Försörjningsstödet är den sista utposten innan den personliga ekonomiska ruinens brant. Så ser verkligheten ut för allt fler av våra grannar, vänner och anhöriga i Ulricehamn år 2010.
Herr ordförande, jag har under arbetet med delårsrapporten kritiserat vård- och omsorgsförvaltningens nyckeltal för individ- och familjeomsorgen. Det handlar om mål om hur många dygn barn/ungdomar och missbrukare ska vara på institution. Sådana mål kan påverkas utan att kvaliteten försämras men risken är uppenbar att människans behov får offras när de ekonomiska målens tving ska skruvas åt.
Jag har också ifrågasatt målet för försörjningsstöd som bygger på att om arbetslösheten går ner så ska försörjningsstödet minska minst lika mycket och ökar arbetslösheten ska försörjningsstödet inte öka mer än arbetslösheten. Hur kan vi i kommunen påverka det, herr ordförande? Det bästa sättet är att låta personal gå runt på arbetsplatser och se till att människor är organiserade i en fackförening eller åtminstone i a-kassan. Men jag antar det inte är den borgerliga majoritetens avsikt. I marginalen kan vi hjälpa till genom en fungerande arbetsmarknadsorganisation om den har rejält tilltaget med resurser. Men i det stora hela är det ett mål som inte är påverkbart och därmed ska det bort och ersättas med ett nytt.
Det har jag också fått gehör från förvaltningen och jag ser fram emot ett tydligare och mer påverkbart mål 2011.
Tittar vi annars makroekonomiskt utifrån vårt lokala perspektiv lyckas kommunen klara den ekonomiska situationen väl. Och jag vill redan nu, herr ordförande, framföra mitt största beröm, inte minst till barn- och utbildningsförvaltningen som trots minskat anslag håller budgeten.
Men alla mynt har två sidor. Så även kommunens ekonomi. Och när den ekonomiska snaran dras åt drabbar det både brukare och personal. Färre pedagoger och lärare i förskolan och skolan. I vissa fall talar vi om en halvering av personaltätheten. I förskolan är lärartätheten nere på 5 årsarbetare per 100 elever i snitt.
Inte minst av den anledningen var det ett mycket välkommet besked som Kristdemokraternas Göran Hägglund lämnade så sent som i fredags. Han säger att partiet nu överger vårdnadsbidraget. Jag hoppas att de av väljarna försvagade Kristdemokraterna i Ulricehamn är inne på samma linje. Det skulle betyda att den miljon kronor som i dag tas från barn- och utbildningsnämndens budget till vårdnadsbidrag istället kan avsättas till personaltätheten som kan komma att stå inför ytterligare neddragningar beroende på hur den borgerliga majoriteten väljer att hantera nästa års budget.
Men, herr ordförande, vi ser också färre händer inom äldreomsorgen och inte minst ett undermåligt underhåll. I år har vi på grund av en tajt borgerlig budget tvingats att fatta beslut om att bygga på det uppskjutna underhållet med ytterligare 3 miljoner kronor. Det börjar nu närma sig 50 miljonersstrecket, det uppskjutna underhållet. I våra verksamhetsmål för god ekonomisk hushållning är ett av målen att 75 kronor per kvadratmeter ska avsättas till underhåll. Det anses över tid vara en rimlig summa för att hålla vårt fastighetsbestånd som har ett värde till drygt 1 miljard kronor i gott skick. Men 75-kronan bygger på att vi inte har några uppskjutna underhåll. För var år växer detta ekonomiska berg sig allt högre och breder ut sig allt mer i vår kommun. Det måste vi ta på allvar, herr ordförande.
Kanske är det dags att se över detta mål och istället sätta målet i relation till det uppskjutna underhållet så att vi på sikt kan anta dagens mål.
Inom bolagssidan kan vi konstatera att vårt fastighetsbolag har lyckats väl trots rådande konjunktur. Bolaget får allt mer uthyrt. Klart godkänt, herr ordförande.
Bostadsbolaget Stubo har tack vare den låga räntan även i år kunnat spurta på med renoveringar. Något som också är viktigt att notera, herr ordförande, är att lagstiftningen för kommunala bostadsbolag nu stramas åt än mer. Inom kort ska kommunala bostadsbolag likställas helt och hållet med privata aktörer. Kommunen och politiken blir helt bakbunden. Är detta en syn som över tid är bestående från lagstiftaren är det rimligt att fråga sig vad vi ska ha ett kommunalt bostadsbolag till. För oss socialdemokrater bedömer jag att det kan bli aktuellt att ta i tu med den frågan på allvar den nästkommande mandatperioden 2014-2018.
En siffra som drar blickfånget till sig är Ulricehamns Energi som inom loppet av 16 månader lyckas förbättra sina obeskattade reserver med 35,5 miljoner kronor och prognostiseras att vid årsskiftet ha över 93 miljoner kronor i obeskattade reserver. Reserverna kan kvittas mot framtida investeringar. Dessa investeringar ska prioriteras inom ramen för moderbolaget.
Intressant är också att notera att kommunen inte har några långfristiga skulder, i alla fall inte på sidan 1. De långfristiga skulderna uppstår först på sidan 8 och då till en summa av 521 miljoner kronor.
Herr ordförande, årets resultat bygger nästan uteslutande på det tillfälliga konjunkturstöd som försvinner vid årsskiftet. Samtidigt bygger vi på oss ökade kapitalkostnader. Dessutom är det viktigt att beakta ekonomichefens bedömning av framtida resultat. Han skriver:
”Min bedömning är att kommunen bör prestera resultat i storleksordningen 20-40 miljoner kronor för att uppnå stabilitet i sin verksamhet.”
Det är en utmaning. Och samtidigt ha med sig kvaliteten i verksamheten.
Revisorerna skriver i sitt utlåtande:
”Vi ser med stor oro på det betydande underskott, – 8,3 miljoner kronor, som Vård och omsorgsnämnden prognostiserar.”
Herr ordförande, vi ska komma ihåg att nämnden när de presenterar detta resultat har länsat sin buffert lika noggrant som Emil i Lönneberga när han slickar soppskålen. Inte en nickel av de sammanlagt 10,5 miljoner kronorna finns kvar.
För att tala klarspråk är Vård- och omsorgsnämndens resultat rensat från avlatsbrev, det vill säga föregående års ackumulerade överskott, kompensationer från kommunstyrelsen och reserven i form av den tomma soppskålen – 19,5 miljoner kronor.
I samband med att vi går in i en ny politisk organisation vid årsskiftet ska vi också anta nya ekonomiska styrprinciper. Förslaget som nu ligger är att den nya kommunstyrelsen, som omfattar förutom kommunstyrelsen även barn- och utbildning och vård- och omsorg, att den nya nämndens sammanlagda buffert ska vara cirka 15 miljoner kronor. Jag noterar att även Moderaternas Carljohan Molander uttryckt viss tveksamhet till buffertens ringa storlek, särskilt med tanke på att vård- och omsorg själva tömt sin buffert 10,5 miljoner kronor och ändå inte får pengarna att räcka till.
Slutligen, herr ordförande, det är en viktig insikt att ha med sig in i framtida budgetarbete. Och det är högst angeläget att vi har med oss båda perspektiven, båda sidorna av myntet, i arbetet. Annars riskerar vi att försätta oss själva i en allt svårare situation, både verksamhetsmässigt och ekonomiskt. Dessutom riskerar vi att få allt svårare att uppnå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.