Pensionsavtal doftar vänskapskorruption

Ett oenigt förhandlingsutskott – där oppositionen inte är representerad – har tecknat pensionsavtal med kommuncheferna i Ulricehamns kommun. Avtalen innebär att cheferna kan välja att gå i pension vid 63 års ålder genom att de själva väljer att lösa ut avtalet.

Det är ett avsteg från gällande policy i kommunen där makten i dag ligger hos arbetsgivaren om avtalspension ska komma ifråga.

Det är ett principiellt beslut som förhandlingsutskottet har tecknat som kan komma att påverka framtida löne- och anställningsvillkorsförhandlingar med ledande tjänstemän i kommunorganisationen och kommunens bolag. Avtalet är dessutom dyrt.

Värdet av avtalet är i runda slängar värt 15 procent. Kostnaden motsvarar cirka två miljoner per kommunchef. Det ska sättas i relation till de 2,18 procent som övriga kommunanställda fått i genomsnitt under året. En intressant fråga är självfallet hur Roland Karlsson (C) motiverar denna skillnad till våra barnskötare, pedagoger och undersköterskor.

Det är viktigt att poängtera att ingen skugga faller över kommuncheferna. Alla har rätt att ställa krav i en förhandling, så även kommunchefer.

Men som utomstående ger avtalet ett sken av vänskapskorruption. Det känns som om Roland Karlsson (C) försöker skapa lojalitetsband till kommuncheferna. Detta för att bibehålla sin makt i sin nya roll som fullmäktiges ordförande.

Själv hade jag i en liknande situation valt att lyfta frågan till kommunstyrelsen för att få en bredare förankring där fler partier hade fått vara med och fatta ett demokratiskt beslut. Det hade dessutom känts tryggare för mig som ordförande.

När jag tillträdde som oppositionsråd fick jag frågan om oppositionen ville ha en plats i förhandlingsutskottet. Jag tackade ja. Men oppositionen fick ingen plats. Den person som sitter på oppositionens mandat vägrade att avgå.

PS. Carljohan Molander (M) ställde sig inte bakom beslutet i förhandlingsutskottet. Oppositionens mandat innehas av Gulli Håkansson (Fp).

Allt fler tvingas söka försörjningsstöd

 Mitt tal i fullmäktige i samband med delårsrapporten 2010 för Ulricehamns kommun:

Herr ordförande, vi har nu haft fyra år med borgerlig regering och ytterligare fyra år med borgerlig majoritet i Ulricehamns kommun. Under mandatperioden har regeringen sänkt skatter, mest för dem som tjänar allra bäst. Samtidigt har avgifter höjts, ersättningsnivåer har sänkts och vi lever idag i ett samhälle med större ekonomiska klyftor än vad vi gjorde för fyra år sedan.

Det blir man påmind av när man läser delårsrapporten för Ulricehamns kommun, herr ordförande. Här konstaterar Vård- och omsorgsförvaltningen att trots ett extra anslag på 3 miljoner kronor inför i år till försörjningsstöd räcker inte detta. Försörjningsstödet kommer ändå att gå med underskott i år. Under den gångna mandatperioden har kostnaden för försörjningsstöd ökat med 6 miljoner kronor på årsbasis – och då ska vi komma ihåg att ingen människa som tvingas söka försörjningsstöd känner stolthet. Frågan är om någon i den här församlingen kan känna stolthet?

För att vara berättigad försörjningsstöd är människor, våra kommuninvånare, tvingade att göra sig av med alla tillgångar. Försörjningsstödet är den sista utposten innan den personliga ekonomiska ruinens brant. Så ser verkligheten ut för allt fler av våra grannar, vänner och anhöriga i Ulricehamn år 2010.

Herr ordförande, jag har under arbetet med delårsrapporten kritiserat vård- och omsorgsförvaltningens nyckeltal för individ- och familjeomsorgen. Det handlar om mål om hur många dygn barn/ungdomar och missbrukare ska vara på institution. Sådana mål kan påverkas utan att kvaliteten försämras men risken är uppenbar att människans behov får offras när de ekonomiska målens tving ska skruvas åt.

Jag har också ifrågasatt målet för försörjningsstöd som bygger på att om arbetslösheten går ner så ska försörjningsstödet minska minst lika mycket och ökar arbetslösheten ska försörjningsstödet inte öka mer än arbetslösheten. Hur kan vi i kommunen påverka det, herr ordförande? Det bästa sättet är att låta personal gå runt på arbetsplatser och se till att människor är organiserade i en fackförening eller åtminstone i a-kassan. Men jag antar det inte är den borgerliga majoritetens avsikt. I marginalen kan vi hjälpa till genom en fungerande arbetsmarknadsorganisation om den har rejält tilltaget med resurser. Men i det stora hela är det ett mål som inte är påverkbart och därmed ska det bort och ersättas med ett nytt.

Det har jag också fått gehör från förvaltningen och jag ser fram emot ett tydligare och mer påverkbart mål 2011.

Tittar vi annars makroekonomiskt utifrån vårt lokala perspektiv lyckas kommunen klara den ekonomiska situationen väl. Och jag vill redan nu, herr ordförande, framföra mitt största beröm, inte minst till barn- och utbildningsförvaltningen som trots minskat anslag håller budgeten.

Men alla mynt har två sidor. Så även kommunens ekonomi. Och när den ekonomiska snaran dras åt drabbar det både brukare och personal. Färre pedagoger och lärare i förskolan och skolan. I vissa fall talar vi om en halvering av personaltätheten. I förskolan är lärartätheten nere på 5 årsarbetare per 100 elever i snitt.

Inte minst av den anledningen var det ett mycket välkommet besked som Kristdemokraternas Göran Hägglund lämnade så sent som i fredags. Han säger att partiet nu överger vårdnadsbidraget. Jag hoppas att de av väljarna försvagade Kristdemokraterna i Ulricehamn är inne på samma linje. Det skulle betyda att den miljon kronor som i dag tas från barn- och utbildningsnämndens budget till vårdnadsbidrag istället kan avsättas till personaltätheten som kan komma att stå inför ytterligare neddragningar beroende på hur den borgerliga majoriteten väljer att hantera nästa års budget.

Men, herr ordförande, vi ser också färre händer inom äldreomsorgen och inte minst ett undermåligt underhåll. I år har vi på grund av en tajt borgerlig budget tvingats att fatta beslut om att bygga på det uppskjutna underhållet med ytterligare 3 miljoner kronor. Det börjar nu närma sig 50 miljonersstrecket, det uppskjutna underhållet.  I våra verksamhetsmål för god ekonomisk hushållning är ett av målen att 75 kronor per kvadratmeter ska avsättas till underhåll. Det anses över tid vara en rimlig summa för att hålla vårt fastighetsbestånd som har ett värde till drygt 1 miljard kronor i gott skick. Men 75-kronan bygger på att vi inte har några uppskjutna underhåll. För var år växer detta ekonomiska berg sig allt högre och breder ut sig allt mer i vår kommun. Det måste vi ta på allvar, herr ordförande.

Kanske är det dags att se över detta mål och istället sätta målet i relation till det uppskjutna underhållet så att vi på sikt kan anta dagens mål.

Inom bolagssidan kan vi konstatera att vårt fastighetsbolag har lyckats väl trots rådande konjunktur. Bolaget får allt mer uthyrt. Klart godkänt, herr ordförande.

Bostadsbolaget Stubo har tack vare den låga räntan även i år kunnat spurta på med renoveringar. Något som också är viktigt att notera, herr ordförande, är att lagstiftningen för kommunala bostadsbolag nu stramas åt än mer. Inom kort ska kommunala bostadsbolag likställas helt och hållet med privata aktörer. Kommunen och politiken blir helt bakbunden. Är detta en syn som över tid är bestående från lagstiftaren är det rimligt att fråga sig vad vi ska ha ett kommunalt bostadsbolag till. För oss socialdemokrater bedömer jag att det kan bli aktuellt att ta i tu med den frågan på allvar den nästkommande mandatperioden 2014-2018.

En siffra som drar blickfånget till sig är Ulricehamns Energi som inom loppet av 16 månader lyckas förbättra sina obeskattade reserver med 35,5 miljoner kronor och prognostiseras att vid årsskiftet ha över 93 miljoner kronor i obeskattade reserver. Reserverna kan kvittas mot framtida investeringar. Dessa investeringar ska prioriteras inom ramen för moderbolaget.

Intressant är också att notera att kommunen inte har några långfristiga skulder, i alla fall inte på sidan 1. De långfristiga skulderna uppstår först på sidan 8 och då till en summa av 521 miljoner kronor.

Herr ordförande, årets resultat bygger nästan uteslutande på det tillfälliga konjunkturstöd som försvinner vid årsskiftet. Samtidigt bygger vi på oss ökade kapitalkostnader. Dessutom är det viktigt att beakta ekonomichefens bedömning av framtida resultat. Han skriver: 

”Min bedömning är att kommunen bör prestera resultat i storleksordningen 20-40 miljoner kronor för att uppnå stabilitet i sin verksamhet.”

Det är en utmaning. Och samtidigt ha med sig kvaliteten i verksamheten.

Revisorerna skriver i sitt utlåtande:

”Vi ser med stor oro på det betydande underskott, – 8,3 miljoner kronor, som Vård och omsorgsnämnden prognostiserar.”

Herr ordförande, vi ska komma ihåg att nämnden när de presenterar detta resultat har länsat sin buffert lika noggrant som Emil i Lönneberga när han slickar soppskålen. Inte en nickel av de sammanlagt 10,5 miljoner kronorna finns kvar.

För att tala klarspråk är Vård- och omsorgsnämndens resultat rensat från avlatsbrev, det vill säga föregående års ackumulerade överskott, kompensationer från kommunstyrelsen och reserven i form av den tomma soppskålen – 19,5 miljoner kronor.

I samband med att vi går in i en ny politisk organisation vid årsskiftet ska vi också anta nya ekonomiska styrprinciper. Förslaget som nu ligger är att den nya kommunstyrelsen, som omfattar förutom kommunstyrelsen även barn- och utbildning och vård- och omsorg, att den nya nämndens sammanlagda buffert ska vara cirka 15 miljoner kronor. Jag noterar att även Moderaternas Carljohan Molander uttryckt viss tveksamhet till buffertens ringa storlek, särskilt med tanke på att vård- och omsorg själva tömt sin buffert 10,5 miljoner kronor och ändå inte får pengarna att räcka till.

Slutligen, herr ordförande, det är en viktig insikt att ha med sig in i framtida budgetarbete. Och det är högst angeläget att vi har med oss båda perspektiven, båda sidorna av myntet, i arbetet. Annars riskerar vi att försätta oss själva i en allt svårare situation, både verksamhetsmässigt och ekonomiskt. Dessutom riskerar vi att få allt svårare att uppnå vårt övergripande mål om 25 000 invånare år 2020.

Ideologisk struts kramar hellre skattesats än kvalitet

Bo Högborn har tidigare i år på ledarplats i Ulricehamns tidning väckt tanken om ett samarbete mellan S och M i kommunen. Jag avfärdade då tanken som kall eftersom vi i ideologiska frågor står alldeles för långt ifrån varandra.

Idag, fem dagar efter valet, blev våra värderingsmässiga utgångspunkter ånyo tydliga. I samband med budgetöverläggningar inför nästa år presenterade tjänstemännen ett förslag. Utifrån de tydliga politiska signalerna man fått från Ulricehamns största borgerliga parti innehöll förslaget ingen skattehöjning men väl neddragningar på sammanlagt 20 miljoner kronor.

Jag frågade då efter en konsekvensbeskrivning – vad dessa neddragningar kan väntas få för följder.

Moderaternas Carljohan Molander avfärdade behovet av en beskrivning och hävdade att det lägger grunden för att argumentera för en skattehöjning.

Carljohan Molander vill inte se konsekvenserna av hans skattesatskramarpolitik. Han kör hellre likt strutsen med sopa-under-mattan-taktiken, blunda och kör, rör-inte-min-skattesats.

Lyckligtvis fann övriga borgerliga partier mitt förslag om en konsekvensbeskrivning som högst relevant. Förslaget är att den största delen av besparingarna ska hämtas hem i nuvarande vård- och omsorg och barn- och utbildning. Vi får vänta och se vad det får för konsekvenser. Men mindre barngrupper, en satsning på förbättrad kvalitet i skolan och fler händer inom äldreomsorgen lär denna besparing inte innehålla.

Att tillägga: I frågor som inte är av ideologisk karaktär är dialogen med det största borgerliga partiet fortsatt god.

Kall tanke med S+M i kommunen

Idag väcker Ulricehamns tidnings chefredaktör Bo Högborn tanken om att Socialdemokraterna och Moderaterna eventuellt skulle bilda en majoritet efter valet i höst. Det utifrån att Högborn anser att Carljohan (M)olander och jag syns ”ganska ofta i sällskap”.

Jag vill vara tydlig med att Socialdemokraterna kommer att gå till val med förhoppningen att bilda en politisk majoritet tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Ulricehamns kommun. Vårt arbete har under det senaste året fördjupats. Vårt fortsatta samarbete kommer bland annat att mynna ut i ett gemensamt handlingsprogram inför nästa mandatperiod.

Samtidigt är det viktigt att ha respekt för den parlamentariska situation som kan uppstå efter valet när väljarna har sagt sitt. Och jag är inte beredd att stänga dörren för samarbeten med ytterligare partier förrän efter valet.

Där är givetvis Moderaterna ett av partierna. Samtidigt har jag i dagsläget svårt att se hur vi skulle kunna samarbeta. Våra värderingsmässiga utgångspunkter står långt ifrån varandra. Ur det perspektivet är jag glad över att Carljohan Molander inte är medlem i Socialdemokraterna. Hans grundsyn – värderingar – stämmer inte alls överens med Socialdemokraternas. Och även om mycket i kommunpolitiken inte är av ideologisk karaktär är det ändå så många frågor att ett samarbete kan bli svårt att hantera. Som jag upplever Moderaterna är skattesatsen den heliga frågan. Medan hos Socialdemokraterna är kvaliteten inom barnomsorgen, skolan och vården det heliga.

Sen sticker jag inte under stolen med att jag uppskattar den öppna och pragmatiska inställning som Moderaterna har i olika sakpolitiska frågor i kommunen som inte är ideologiska. Kommunen behöver mer av den varan. Det lägger grunden för att fokus hamnar rätt, på sakfrågan och ur ett helhetsperspektiv.

Ulricehamn behöver sätta jobben först

Idag genomför LO en riksomfattande dag för jobben. När jag fick frågan av LO i Ulricehamn om att vara med tackade ja omedelbart.

Jobben är den viktigaste frågan – för Sverige och för Ulricehamn. Idag är mer än 400 000 personer arbetslösa i Sverige. Över 72 000 personer är hemmahörande i Västra Götaland och drygt 600 av dem bor i Ulricehamn.

Tyvärr tvingas jag konstatera att Ulricehamn är den kommun där arbetslösheten har stigit mest i hela Sjuhärad det senaste året.

Självklart har kommunen ett ansvar. Inte bara mot de drabbade. Blickar vi fem år framåt så går över 250 personer – eller 14 procent – av kommunens anställda i pension. För att kunna säkra kvaliteten i välfärden hade kommunen haft en ypperlig chans att försöka locka in nya förmågor som välfärdsarbetare.

Det var också en av de frågor som jag lyfte när Carljohan (M)olander och jag debatterade jobben och sjukförsäkringen på Bryggan nyligen.

I förra veckan kom statsminister Fredrik Reinfeldt med ett mycket iögonfallande påstående om att det finns jobb men problemet är att ungdomar inte söker några jobb.

I helgen skrev UT:s chefredaktör Bo Högborn på ledarplats under rubriken ”Tuff arbetsmarknad” bland annat så här:

”Jag tittade in på Platsbanken i torsdags. I Ulricehamns kommun fanns tio lediga arbeten, varav sex någon form av säljjobb.”

Samarbetspartierna avsatte sammanlagt 14,5 miljoner kronor till arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsstöd i året budget i jämförelse med den borgerliga majoritetens 6 miljoner kronor. Dessutom har vi presenterat en rad offensiva jobbförslag under året. Det är skillnad på att prata arbetslinje och i verkligheten avsätta de resurser som krävs.

Reinfeldt: Ulricehamns ungdomar söker inte jobb

Läste precis Johan Ulvenlövs inlägg på s-buzz.se. Han skriver:

”Läste nyss en artikel i Sydsvenska dagbladet. Dessvärre kan jag inte hitta den på nätet, men den är författad av Erik Magnusson och återfinns på sida 7, del 1. Hursom, i artikeln kommenterar Statsminister Fredrik Reinfeldt ungdomsarbetslösheten på följande sätt:

’- Det är en myt att det inte finns arbete att söka i svåra tider. Det finns alltid lediga platser. Också i lågkonjunktur byter folk jobb.

– En viktig orsak till att många ungdomar inte får jobb är att de
inte söker jobb.’

Sverige har en av Europas högsta ungdomsarbetslöshetstal, vi har tidigare fått höra att det var Socialdemokraternas fel. Nu är det uppenbarligen ungdomarnas lättja och lathet som är grunden till den svenska ungdomsarbetslösheten. Bedrövligt. Finns det ingen problemkännedom i Regeringen? Kan det inte ens tänkas att det möjligtvis finns ett samhällsproblem. En hel generation kan inte skuldbeläggas på detta sätt.”

I helgen debatterade Carljohan (M)olander och jag jobbfrågan ur ett lokalt perspektiv. Jag konstaterade då att det är skillnad att prata arbetslinje och att i verkligheten avsätta de resurser som krävs.

Men det är klart med en sån syn på en hel generation och på arbetslösheten behövs det kanske inte avsättas några resurser. Jag frågar mig om det är vad jag ska tala om till ungdomarna i Ulricehamn. Ni är problemet, ni söker inte jobb.

Fel om fel perspektiv och fel frågor

Jag noterar att det finns åsikter bland folk som inte deltog på lördagens debatt mellan Carljohan Molander och mig på Bryggan. Bland annat anses att fel saker diskuterades och dessutom ur ett fel perspektiv.

Jobbfrågan anses väl inte vara tillräckligt viktig, tydligen. Dessutom kritiseras debatten för att inte har varit ur ett lokalt perspektiv. Det var synd att åsiktsföreträdarna inte lyssnade på debatten eller bemödade sig att läsa på min blogg eller slå en signal till antingen mig eller Carljohan. Då hade man fått reda på att debatten till största del utgick ifrån ett lokalt perspektiv.

Och vad är det som säger att detta var den sista debatten innan valet den 19 september, kan man fråga sig.

Lyckad debatt med tydliga skiljelinjer

Igår debatterade Moderaternas Carljohan Molander och jag jobben och sjukförsäkringen på Bryggan. Ett 50-tal personer lyssnade och det var en trevlig inramning på debatten och eftersnacket.  Jag är övertygad om att skiljelinjerna blev tydliga.

Valet i september står mellan borgerligheten med de högerdrivna Moderaterna som den tydligaste ideologiska motkraften mot de samlade och samspelta samarbetspartierna med Socialdemokraterna som största parti.

Även i Ulricehamn är Moderaterna den ideologiskt starkaste kraften för en mer högervriden politik i Ulricehamn.

I jobbfrågan sa jag bland annat så här:

Inför årets budget hade jag förväntat mig att Moderaterna som talar om arbetslinje också skulle avsätta resurser för en sådan. Men så blev inte fallet. Moderaterna avsätter sammanlagt 6 miljoner kronor till arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsstöd, varav hälften, det vill säga 3 miljoner kronor, går till ökade kostnader för försörjningsstöd. Inga aktiva åtgärder presenterades.

Socialdemokraterna presenterade tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet åtgärder och sysselsättningsstöd motsvarande 14,5 miljoner kronor.

Fem miljoner kronor till arbetsmarknadsorganisationen för aktiva insatser för att bjuda in arbetslösa att prova på välfärdsjobben. Detta ska kopplas ihop med de fem miljoner som vi avsatte till omställningsåtgärder hos kommunen som arbetsgivare. Inom en femårsperiod går över 14 procent av kommunens anställda i pension. Här hade vi haft chansen att väcka intresset hos nya förmågor och samtidigt minska arbetslösheten med sammanlagt 10 miljoner kronor.

Vi avsatte ytterligare en miljon kronor till vuxenutbildning, tre miljoner kronor till ökat försörjningsstöd och en halv miljon till fler feriearbeten i kommunen.

Det är skillnad Carljohan Molander om att prata om arbetslinje och i verkligheten avsätta de resurser som krävs.

Debatt om jobb och sjukförsäkring på Bryggan på lördag

Den finansiella krisen har slagit hårt mot Sverige och Ulricehamn. Allt fler tvingas lämna sina jobb för arbetslöshet. Men vi ska komma ihåg att den borgerliga regeringen – inte finanskrisen – som har höjt avgiften till a-kassan och sänkt ersättningen för både sjuka och arbetslösa.

Den politiska superveckan med fyra debatter mellan Socialdemokraternas Mona Sahlin och Moderaternas Fredrik Reinfeldt är precis avslutad. Nu följs den upp i Ulricehamn med en debatt mellan Moderaternas Carljohan Molander och mig. På lördag debatterar vi jobb och sjukförsäkring på Bryggan klockan 18.00. Moderator är Thomas Danielsson, ombudsman på Unionen Sjuhall.

Jag utmanar Moderaterna i debatt om jobben och sjukförsäkringen

Moderaterna gick till val på fler jobb. Men istället för fler arbetstillfällen tvingas idag fler från sina jobb. Den utlovade tydliga arbetslinjen har bytts ut mot en utsorteringslinje, där många tvingats ur a-kassan och sjuka friskförklaras. Det är en sjuk politik som inte hör hemma i 2000-talets Sverige.

2010 är det åter dags för val till Sveriges riksdag och i kommunen. Valets två huvudalternativ är Socialdemokraterna och Moderaterna. För mig är det viktigt att ge väljarna möjlighet att ta del av skiljelinjerna mellan partierna.

Jag antar Mona Sahlins uppmaning och utmanar Moderaterna i Ulricehamn på debatt om jobben och sjukförsäkringen. Så Carljohan Molander & Co, antar ni min utmaning?