Min dotter är smartare än Reinfeldt

För nått år sedan hade min yngsta dotter, Ida, en låda med olika hål i som favoritleksak. Till varje hål fanns en tillhörande kloss. En var stjärnformad, en annan fyrkantig medan den tredje var rund.

Till saken hör att Ida är enveten. Det märktes när hon umgicks med sin låda. Även om det var stört omöjligt att få i den rundade klossen i det fyrkantiga hålet hade Ida gett sig den på att det skulle gå. Men trots att hon bankade, tryckte och nästintill satte sig på den lilla rundade klossen blev resultatet det samma: klossen ville inte gå i.

Arbetsförmedlingens veckostatistik har de senaste åren visat på samma resultat. Varje vecka kommer ungefär samma siffror: 10 000 får jobb, 10 000 lediga  platser rapporteras och 10 000 anmäler sig som arbetssökande.

Bekymret är att utöver de 10 000 som anmäler sig som arbetssökande är ytterligare 400 000 arbetslösa.

Ett annat bekymmer är att regeringen agerar ungefär som min dotter gjorde för nått år sedan. Man kör med ungefär samma metoder och förväntar sig ett annat resultat. Försämrad a-kassa, försämrad sjukförsäkring och sänkt skatt. Försämrad LAS, försämrad semesterlag och sänkt skatt. Försämrad arbetsmiljö, försämrad studieledighet och sänkt skatt. Alla dessa försämringar och sänkta skatter med motiveringen att det ska ge fler jobb.

Frågan är hur länge regeringen ska driva sin tes om att försämrade arbetsvillkor och sänkta skatter leder till fler jobb. Det senaste är att arbetslösa måste lämna in aktivitetsrapporter för att få ut någon a-kassa över huvud taget. Hur många fler jobb tror regeringen att det ger? Hur många fler veckor måste Arbetsförmedlingen leverera ungefär samma siffror? Hur många fler ska tvingas se sina möjligheter begränsas allt mer.

Min dotter Ida förstår idag att det grundläggande problemet med hennes klossar var att hon hade fel kloss vid fel hål. Idag har hon lärt sig hur man gör. Hon har lärt sig av egna misstag. Frågan är hur lång tid det ska ta för regeringen att förstå att det grundläggande problemet är att efterfrågan på företagens varor och tjänster är för låg. Sverige behöver till exempel massor av bostäder. Stimulera bostadsbyggandet. Det ger mycket nya jobb inom bygg- och tillverkningsindustrin.

Regeringen sitter fortfarande med fel klossar vid fel hål. Det dumma är att 400 000 personer och svensk industri blir drabbat av deras oförmåga att lära av sina egna misstag.

Krönika publicerad i IF Metall avdelning 34 medlemstidning.

Annonser

Så skapare vi ett friskare arbetsliv

Sverige är ett bra land. Men något håller på att gå sönder. Moderaternas ambition var inte fel. Men verkligheten har bevisat att deras åtgärder inte fungerar.

De ville minska sjuktalen och 2008 förändrades sjukförsäkringen. Men sedan 2010 ökar de igen. Nu är sjuktalen tillbaka på samma nivå som när försämringen genomfördes. De som tvingas betala priset för regeringens experiment är de över 70 000 personer som har utförsäkrats.

Regeringen har sedan tidigare dragit ner stödet för arbetsmiljöinspektioner till ett minimum och lagt ner Arbetslivsinstitutet. Inför 2014 väljer regeringen att skära ned stödet till företagshälsovården med över 300 miljoner kronor.

Nyligen kom Arbetsmiljöverket med en rapport som visar att bemanningsanställda löper högre risk att utsättas för psykosocial ohälsa än andra grupper på arbetsmarknaden. En viktig förklaring är att inhyrda inte känner sig trygga i sin anställning. Avsaknaden av beslutsmöjligheter och kontroll, karriärutveckling och organisationskultur påverkar negativt.

Det här berör många på dagens arbetsmarknad. 2012 motsvarade antalet 60 000 årsanställda. IF Metalls största motpart, Teknikföretagen, kom i oktober med en rapport som visar att deras medlemsföretag hyr in 17 000 personer. Idag har IF Metalls avdelning 34 Borås över 500 medlemmar inom bemanningsbranschen. Det motsvarar cirka 6 procent av avdelningens aktiva medlemmar eller en av avdelningens största arbetsplatser.

Vi menar att det måste bli ett slut på nedmonteringen av arbetsmiljön på svenska arbetsplatser. Tidiga insatser för att förebygga ohälsa är smart, mänskligt och ekonomiskt effektivt.

Alla ska ha rätten till ett arbete och en rimlig arbetsmiljö. Alla som kan bidra till Sveriges tillväxt och finansiering av välfärden ska också bidra. Därför krävs en förstärkning av företagshälsovården. Arbetsmiljöverket behöver ges ökade resurser så att fler arbetsmiljöinspektioner kan genomföras. Det behövs nu.

Långsiktigt behöver det dessutom skapas ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljöfrågor där arbetsgivare, fackliga organisationer och företagshälsovård kan få stöd.

För att ytterligare förbättra arbetsmiljön för bemanningsanställda behöver lokala fackklubbar kunna introducera och företräda anställda i bemanningsföretag på sin arbetsplats. På så sätt stärker vi möjligheten att skapa en bättre arbetsmiljö och lägger också grunden för en effektivare produktion.

Så kan vi tillsammans skapa ett smartare, friskare och mänskligare arbetsliv.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av Peter Johansson, ombudsman IF Metall Borås, bemanningsavtalet och mig.

Stefan Löfven vill framåt

Efter att ha läst ”Humlan som flyger” väcker Ann-Charlott Altstadt frågor om vad Stefan Löfven egentligen vill i Arbetet den 13 september. Hon betvivlar Löfvens politiska vilja och inriktning.

Jag menar att vår nuvarande partiordförande tydligt visar att han för det politiska arvet från Olof Palmes dagar vidare. I sitt tal från 1980 som numer går under rubriken ”Den svenska modellen” sa Palme:

”Den första förutsättningen är en samhällsutveckling i riktning mot utjämning och social rättvisa. Det krävs inte väldiga förändringar på kort tid men färdriktningen mot utjämningen ska vara alldeles klar. Människorna ska ha någonting att se fram emot.

Den andra förutsättningen är en samförståndspolitik som förmår att samla breda majoriteter i riksdagen och i folket. Det utesluter inte skarpa ideologiska motsättningar. Det utesluter inte heller hård politisk strid om så skulle vara men det förutsätter en strävan att i avgörandets stund nå en så bred förankring som möjligt. Även om det innebär att uppge något av den egna ståndpunkten för att kunna ta hänsyn till andra. Därigenom kan man uppnå den breda förankringen hos folket.”

Stefan Löfven för detta arv vidare in i 2010-talet. Min tro förstärks när jag tar del av de konkreta politiska förslag som Socialdemokraterna har presenterat under Stefan Löfvens ledning om a-kassa, sjukförsäkring och omställning till ett grönare och mer kunskapsdrivet samhälle.

Hans intentioner med PPM, den dagens söndertrasade skolpolitik och energipolitiken är bevis på att vår partiordförande vägrar förpassa sig till något block eller någon blockpolitik. Han står över det. Han vill ha blocköverskridande överenskommelser.

För mig är Stefan Löfven inte en högersosse. Han är heller inte en vänstersosse. Han är en sosse som vill framåt. Utifrån den verklighet och den vardag som omger oss idag vill han samla en så bred förankring som möjligt för att långsiktigt skapa en utjämning och som stärker svensk konkurrenskraft.

Insändare publicerad i tidningen Arbetet undertecknad av mig som socialdemokrat och medlem i IF Metall.

Enkla lösningar skapar inte trygghet

Sverige är ett bra land på många sätt. Men mycket har förändrats på senare år. Vi är en rik nation ändå drar vi ner på sjukförsäkring och a-kassa. Många kommuner tvingas till hårda nypor för att få ekonomin att gå runt. Som socialdemokrater har vi full förståelse för att många känner en oro inför framtiden. Kommer jobben att räcka till? Kommer vi att klara av att ha en välfärd med hög kvalitet? Kommer också mina barn och barnbarn att kunna ha det bra? Det är naturliga frågeställningar i tider av oro.

Samtidigt finns det krafter i samhället som försöker slå mynt på denna rädsla och presentera enkla lösningar. Inte sällan försöker dessa krafter sprida myter, peka ut en grupp eller en sakfråga till roten för alla problem i Sverige eller i en kommun. Som exempel målas upp att människor vallfärdar till Sverige och får bilar, möblerade våningar och välfyllda bankkonton när de passerar gränsen.

Få känner till att den i särklass största gruppen som invandrar till Sverige är svenskar själva som återvänder hem efter studier och utlandsarbete.  

Socialdemokratisk politik och samhällsmodell innebär breda lösningar som lyfter hela samhället. En politik som innebär samarbete och utveckling för att lösa gemensamma problem. En av de utmaningar vi står inför är att hjälpa människor som med risk för sitt liv tvingats fly sitt hemland på grund av krig, politisk uppfattning, ras, religion eller sexuell läggning.

Dessa människor möts inte av lyxiga lägenheter och tjocka plånböcker när de kommer till Sverige. Däremot erbjuds fristad samtidigt som det ställs krav på att anpassa sig till det svenska samhället.

Vi är övertygade om att det går att skapa ett samhälle så att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro. Men för det krävs framtidsinriktade reformer för fler jobb, som inkluderar alla och som ser de utmaningar Sverige står inför.

Socialdemokraterna skjuter till mer pengar för att få igång byggandet av bostäder. Vi höjer barnbidrag och sänker skatten för pensionärer. Dessutom riktas pengar till att stärka kvaliteten i skolan och omsorgen. Vi föreslår dessutom förbättrad sjukförsäkring och a-kassa. Alla ska kunna lita på att vårt samhälle och känna trygghet den dag olyckan är framme eller jobbet försvinner.

Sverige kan bättre än idag. Vi kan bygga ett framgångsrikt och jämlikt samhälle dit alla är välkomna. De enkla lösningarnas politik är inte svaret på de utmaningar vi står inför. De löser vi bara genom att hålla ihop.

Debattartikel publicerad i Borås Tidning undertecknad av Lena Palmén, kommunalråd Borås, Pelle Pellby, kommunalråd Mark, Inga-Kersti Skarland, kommunstyrelsen Ulricehamn och mig.

Regeringens otrygghetslinje leder fel

Sverige har högre arbetslöshet än flera jämförbara länder, såsom Tyskland, Norge, Österrike och Nederländerna. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet som varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i mer än 24 månader är 70 000 personer. FAS3 bara fortsätter att växa.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har lagen om anställningsskydd, Las, försämrats. Numer är det enligt lag tillåtet att vara daglönare i upp till två år i Sverige. Dessutom har regeringen urholkat a-kassan, sjukförsäkringen och semesterlagen. Motivet till försämringarna var att det skulle leda till fler jobb.

På uppdrag av regeringen presenterades nyligen en utredning om ytterligare försämringar i Las. Det ska bli billigare att avskeda folk utan giltigt skäl, arbetsgivaren ska inte behöva betala någon lön under den tid avskedet prövas och de ska inte heller behöva leta efter möjligheter till omplacering, om förslagen går igenom.

Regeringens motiv till att ytterligare försämra för arbetstagare är samma gamla vanliga: det ska leda till fler jobb. Ingenting i utredning pekar dock på att så skulle bli fallet.

Idag är det en försumbar del av alla uppsägningar som på grund av personliga skäl avgörs i domstol. Resten av fallen löses inom bara några månader. Av de fall som blir en domstolstvist, cirka 600 per år, är det bara en tredjedel som prövas. Resten förlikas.

Ingen ifrågasätter att arbetsgivaren organiserar arbetet och avgör när en arbetsbristsituation uppstår. Att göra sig av med personal är relativt enkelt idag. Om det finns ett ledigt arbete som arbetstagaren kan omplaceras till är det ingen arbetsbrist. Det är därför fullt logiskt att domstol i sådana fall kan ogiltigförklara en uppsägning.

Utredningen föreslår att en anställning inte ska pågå mer än ett år från uppsägning, även om domstol inte hunnit ta ställning till om uppsägningen är sakligt grundad. Det är en stor principiell ändring.

Jobb skapas genom efterfrågan på de varor och tjänster som produceras. Inte genom ständiga försämringar för arbetstagare. Vi kan få fler i arbete genom att stimulera efterfrågan i svensk ekonomi och människor ge möjlighet att få den kompetens som efterfrågas.

En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter också att människor kan flytta till arbetstillfällen och utbildningsplatser. Idag ligger Sverige efter med bostadsbyggandet. Stimulera byggandet. Sätt folk i arbete istället för att fokusera på vad arbetstagare ska avstå från i lönekuvertet eller i form av anställningstrygghet.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Utbildning är lösningen – inte sänkta löner

Delar av näringslivet skriker efter arbetskraft. Samtidigt är över 400 000 människor arbetslösa. Många unga har aldrig fått prova på arbetsmarknaden. Idag är andelen sysselsatta lägre än vad det var 2006. Detta är den moderatledda regeringens största misslyckande.

Högern skulle sänka det man 2006 kallade ”massarbetslöshet”. Alla försämringar i a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring skulle göra det mer lönsamt att arbeta. Då var den 6 procent. Idag är den närmare 9 procent.

Den borgerliga regeringen skulle bota ungdomsarbetslösheten med halverad arbetsgivaravgift för unga under 26 år och nu senast med sänkt restaurangmoms. Men trots att räkmackan på Stureplan blivit några kronor billigare tvingas Hotell- och restaurangfacket nu att höja avgiften till a-kassan på grund av ökad arbetslöshet inom branschen.

Sänkta avgifter för unga under 26 år har varit kritiserat som metod ända sedan den infördes. Redan i maj 2009 konstaterade det Finanspolitiska rådet ”att den övervägande majoriteten av dem som omfattas skulle vara sysselsatta ändå”. Därför har reformen ”inte varit speciellt kostnadseffektiv”.

I Långtidsutredningen 2011 konstateras att ”de empiriska resultaten hittills har varit en stor besvikelse ur ett sysselsättningsperspektiv”.

Nu är regeringen desperat. Flera partier lyfter fram sänkta löner, antingen för unga eller för alla, som lösningen. Bättre att få en lägre lön än ingen lön alls, heter det.

När näringslivet inte hittar arbetskraft beror det på att regeringen skurit ner den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen med tvåtredjedelar och minskat antalet platser inom kommunal vuxenutbildning med en femtedel.

Den moderatledda regeringens botemedel att få fler i arbete är långt från de lösningar som Socialdemokraterna hade på 1990-talet genom Kunskapslyftet.

De protester från oroliga föräldrar, personal och fack som vi kunnat vittna om i Ulricehamns tidning är tyvärr inte unika för Ulricehamn. Det känns igen i många kommuner. Och idag klarar inte var femte elev gymnasiet med fullgoda betyg. Trots det väljer regeringen att sänka stödet till skolan och gymnasiet de närmaste åren. Socialdemokraterna investerar istället i våra unga och i utbildning. För Ulricehamns del skulle det innebära ytterligare 12 miljoner kronor.

För att våra unga ska få en bra start i livet, svenska företag och våra ungdomar ska konkurrera med kunskap, kvalitet och kompetens krävs att politiken prioriterar barnen och utbildningen.

Debattartikel publicerad i dagens Ulricehamns tidning.

Magstarkt när sjuk försäkring förändras

Regeringen skulle bryta bidragsberoendet. Många sjukskrivna skulle nu kunna återknyta kontakten med arbetslivet. Så hette det när regeringen drev igenom den kraftigt försämrade sjukförsäkringen 2008.

Regeringen var väl medveten om vad försämringarna i sjukförsäkringen innebar. Den gick in i det nuvarande regelverket med öppna ögon. Förslaget mötte massiv kritik från bland annat fackliga organisationer, försäkringsbolag och arbetsgivareorganisationer som rent ut sagt spytt galla över förslaget under relativt lång tid. En del av kritiken var att det inte går att tidsbestämma när en sjukdom övergår i friskhet och arbetsförmåga.

Men regeringen valde att genomföra försämringarna ändå. Och kritiken fortsatte. Nu kan vi konstatera att regeringens sjukförsäkring är ett fiasko vars pris tvingats betalas av alla som blivit rejält misshandlade. Den sista att inse detta var regeringen själv.

Av de 12 570 utförsäkrade vid årsskiftet 2010 fanns 12 procent i arbete, varav hälften i subventionerad form. Det stämmer väl överens med de siffror för återvändande till arbetsmarknaden som vi hade redan innan den borgerliga regeringen ändrade sjukförsäkringen.

Tack vare att så många utsatta har vågat träda fram, tack vare att så många frivilliga människor och organisationer har valt bilda opinion och stötta drabbade människor tvingas nu regeringen att ändra sitt egna förslag som man med en dåres envishet drev igenom. Det visar på att solidariteten i Sverige är stark och att en gemensamt finansierad sjukförsäkring med goda villkor har ett starkt stöd hos det svenska folket.

Det är alla dessa människor som är hjältarna och ska ha beröm – även om regeringen långt ifrån går kritiken fullt till mötes. Men trägen vinner. Jag är övertygad om att kritiken kommer att fortsätta när det visar sig att försäkringen fortfarande inte duger för det svenska folket.

Därför blir det, i mina ögon, lite väl magstarkt att som centerpartisten Elisabeth Petersson den 12 april försöka ta åt sig äran av de magra förbättringar i sjukförsäkringen som regeringen nu föreslår efter att kraftigt ha försämrat den 2008. Det är som att stjäla kolorna från barnen och sedan ge sig själv beröm när man lämnar tillbaka kolapappren.  Det duger inte. Det är ryggradslöst.