Dags att stoppa osund lönekonkurrens

Det är bra att människor och företag kan röra sig över gränserna. Men det ska ske med schyssta villkor. Den fria rörligheten ska inte användas så att skrupelfria företag kan konkurrera ut seriösa, genom att dumpa löner och villkor. Svenska kollektivavtal ska gälla för allt arbete som utförs i Sverige.

I mitten av april 2010 trädde utstationeringslagen, den så kallade Lex Laval-lagen, i kraft. Den tillkom efter att Byggnads och Elektrikerna använt stridsåtgärder mot ett lettiskt företag för att få kollektivavtal. Efter en lång rättslig process fann EU-domstolen att Byggnads och Elektrikernas stridsåtgärder var olovliga.

Lagen har kritiserats, inte minst från fackföreningsrörelsen. För genom Lex Laval passade regeringen på att göra det svårare att kräva lika villkor för alla som jobbar i Sverige. Regeringen har inte lyft ett finger för att värna den svenska modellen där arbetsgivare och fack gör upp om löner och villkor, tvärtom. I många fall blev det till och med omöjligt att kräva kollektivavtal för utländska arbetstagare som jobbar tillfälligt i Sverige. I nuläget är det mer eller mindre fritt fram för dem som vill, att konkurrera med social dumpning.

Nu ser vi resultatet. Nyligen kom LO med rapporten Gäst i verkligheten. Den visar att bland annat var femte byggjobbare är utländsk arbetskraft. Exemplen på hur människor utnyttjas och tvingas jobba till extremt låga löner och undermåliga villkor, är tyvärr många. Resultatet blir att svenska löntagare i allmänhet och byggarbetare i synnerhet tvingas bort från jobb genom osund konkurrens. Detta kan inte fortsätta.

Socialdemokraterna har pressat regeringen hårt. Sedan 2011 har regeringen uppdraget att göra en översyn av lagen. LO:s rapport visar med all önskvärd tydligen att detta arbete brådskar. Lönedumpning bygger inte Sverige starkt.

Samarbete bygger välfärd. När människor flyttar sprids kunskap, nätverk växer och nya möjligheter uppstår. En gemensam europeisk arbetsmarknad rymmer utveckling. Men det ska aldrig spela någon roll om man kommer från Luleå, Riga, Lissabon, Borås eller någon annanstans. Lika lön för lika arbete, enligt avtal och lagar, är den princip som ska gälla. Därför tar vi fighten för kollektivavtalen.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av Krister Andersson, 1:e ombudsman LO Västsverige, och mig som socialdemokrat.

LO: Avsaknad av meddelarfrihet skapar orättvisa villkor och rädsla

Det får aldrig vara en företagshemlighet hur våra gamla tas om hand på äldreboenden och hur våra barn har det i förskolor och skolor. Därför måste meddelarfriheten gälla även skattefinansierad privat verksamhet, skriver LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin på SvD Brännpunkt idag.

Lundby-Wedin skriver bland annat:

”Det handlar inte enbart om de anställdas frihet. Det handlar också om konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga verksamheter och om att säkra kvalitetskontrollen inom skola, vård och omsorg. Vi framhåller samtidigt att meddelarskyddet är starkt eftersatt också i rent privat verksamhet och bör förstärkas även där. Hur det ska gå till förtjänar att utredas ytterligare.”

Frågan är högaktuell för Ulricehamns del. På fullmäktiges möte i februari behandlas lägesrapporten om införandet av Lagen om valfrihet, LOV. Rapporten konstaterar bland annat:

”Vill man försäkra sig om att behålla en viss del av egenregin eller är man beredd att konkurrentutsätta sig helt och hållet och därmed eventuellt stå inför att lägga ned den egna verksamheten.”

Hösten 2009 lämnade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet in en motion om kommunal upphandling av varor och tjänster. Motionen, som ännu inte är besvarad, tar bland annat upp att kommunen behöver tänka igenom möjligheten till insyn som begränsas med privata aktörer och vikten av uppföljning samt kontroll. Dessutom ställer en beställar-/utförarmodell andra kompetenskrav på vår organisation.

På kommunstyrelsen i början av februari begärde Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att den borgerliga majoriteten åtminstone skulle överväga att ta ”time out” i frågan i stället för att forcera fram ärendet med målsättningen att införa LOV inom hemtjänst och daglig verksamhet från och med den 1 september i år. Tyvärr fick inget gehör.

Individen, företaget, samhället och utbildningen

Är du en ung lågutbildad man i Västra Götaland är sannolikheten att du ska utbilda dig hälften så stor jämfört med en kvinna i samma ålder. Sannolikheten att du ska kunna fortbilda dig via jobbet är närmast minimal. I alla fall om man ska tro statistiken. Här krävs en mer aktiv politik som stimulerar individ och arbetsgivare.

I senaste numret av LO-tidning analyseras hur möjligheten till utbildning i arbetet fördelas mellan medlemmar i Saco, TCO och LO. Tidningen konstaterar att redan högt utbildade får mest utbildning.

I Västra Götaland konstateras i regionrapport 2011 att den genomsnittliga utbildningsnivå ökar mycket snabbt när generationer där relativt få fick möjlighet till högre utbildning ersätts med andra. Samtidigt ser man tydliga skillnader mellan män och kvinnor. Utbildningsklyftan mellan kvinnor och män fortsätter samtidigt att öka. Fler än fyra av tio kvinnor i åldern 25-64 år i Västra Götaland har någon form av högskoleutbildning 2010. Det motsvarar en ökning med 10 procentenheter eller 25 procent på tio år. Motsvarande värden för män är en av tre, en ökning med fem procentenheter eller 20 procent på tio år.

LO-tidningen lyfter också fram Scania i Södertälje som ett lysande exempel på hur arbetskraften utbildades under lågkonjunkturen och att kvaliteten på Scanias växellådor är bättre än någonsin.

– Varsel är ett trubbigt instrument. Förändringen ligger nio månader bort och skapar trauma i organisationen, förklarar Anders Nielsen, produktions- och logistikdirektör.

Visserligen diskuterar arbetsmarknadens branschparter olika lösningar med permitteringslön, som ett sätt att möta kriser. Men både Anders Nielsen och Johan Järvklo, klubbordförande på Scania i Södertälje, ser gärna ett system där statligt stöd knyts till krav på utbildning av personalen.

Men samhället behöver också bli bättre på att matcha med utbildningar som leder till jobb. Detta är något som Svenskt Näringsliv lyfte fram förra året i rapporten Att söka men inte finna där man konstatera att var femte rekryteringsförsök på grund av att det saknades rätt utbildad arbetskraft – mitt under en lågkonjunktur.

Och mitt i allt det här behöver Västra Götaland och Ulricehamns kommun fundera på vilken roll respektive instans ska ha och kan ha. För som regionrapport 2011 slår fast:

”De stora skillnaderna när det gäller satsningar på utbildning mellan kvinnor och män, mellan olika delar i regionen och mellan invånare med olika bakgrund är samtidigt mycket besvärande i ett hållbarhetsperspektiv.”

 En möjlig väg är den trestegsmodell som oppositionen tidigare lyft fram.

Ulricehamn behöver sätta jobben först

Idag genomför LO en riksomfattande dag för jobben. När jag fick frågan av LO i Ulricehamn om att vara med tackade ja omedelbart.

Jobben är den viktigaste frågan – för Sverige och för Ulricehamn. Idag är mer än 400 000 personer arbetslösa i Sverige. Över 72 000 personer är hemmahörande i Västra Götaland och drygt 600 av dem bor i Ulricehamn.

Tyvärr tvingas jag konstatera att Ulricehamn är den kommun där arbetslösheten har stigit mest i hela Sjuhärad det senaste året.

Självklart har kommunen ett ansvar. Inte bara mot de drabbade. Blickar vi fem år framåt så går över 250 personer – eller 14 procent – av kommunens anställda i pension. För att kunna säkra kvaliteten i välfärden hade kommunen haft en ypperlig chans att försöka locka in nya förmågor som välfärdsarbetare.

Det var också en av de frågor som jag lyfte när Carljohan (M)olander och jag debatterade jobben och sjukförsäkringen på Bryggan nyligen.

I förra veckan kom statsminister Fredrik Reinfeldt med ett mycket iögonfallande påstående om att det finns jobb men problemet är att ungdomar inte söker några jobb.

I helgen skrev UT:s chefredaktör Bo Högborn på ledarplats under rubriken ”Tuff arbetsmarknad” bland annat så här:

”Jag tittade in på Platsbanken i torsdags. I Ulricehamns kommun fanns tio lediga arbeten, varav sex någon form av säljjobb.”

Samarbetspartierna avsatte sammanlagt 14,5 miljoner kronor till arbetsmarknadsåtgärder och sysselsättningsstöd i året budget i jämförelse med den borgerliga majoritetens 6 miljoner kronor. Dessutom har vi presenterat en rad offensiva jobbförslag under året. Det är skillnad på att prata arbetslinje och i verkligheten avsätta de resurser som krävs.

Guru inom stressforskning till Ulricehamn

Vem betalar priset vid omorganisation? Den frågan ställer sig Kommunal, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund och SKTF i Ulricehamn som bjuder in till seminarium onsdagen den 11 november i Folkets Hus klockan 14.00 och klockan 17.30.

En av dem som ska tala är Töres Theorell, professor emeritus som tidigare bland annat varit professor vid Karolinska institutet i Stockholm.

Det ska bli intressant, inte minst ur ett politiskt perspektiv, att höra vad han har att säga.

Dessutom kommer Henrik Wallin från Kommunal i Alingsås och berättar om hur arbetsmiljön och kvaliteten förändrades när kommunen lade ut lokalvården på entreprenad.

Regeringsexpert efterlyser jobbåtgärder

Arbetslösheten stiger kraftig i hela landet. I Ulricehamn är över 600 personer utan jobb. Det motsvarar 5,7 procent och är en ökning på långt över 100 procent på ett år.

Än värre ser det ut för ungdomarna. I Ulricehamn är 11,7 procent av ungdomarna mellan 18-24 år arbetslösa. Det är över snittet i både länet och riket där siffrorna är 11,2 respektive 10,2 procent.

Nu krävs krafttag mot arbetslösheten och för att vända utmaningar till framtidstro. Och visserligen kommer nu en satsning på arbetsmarknadsåtgärder på 8,4 miljarder kronor under två år men det är alldeles för lite. Det anser till och med regeringens expertrådgivare.

SvD:s Cecilia Axelsson konstaterar: ”Efter regeringsskiftet har volymerna på arbetsmarknadsutbildningen dragits ner kraftigt. Nu tillkommer 1 000 platser, något som både LO och professor Lars Calmfors, ordförande i regeringens finanspolitiska råd, tycker är för lite.”

Konjunkturinstitutet efterlyser en expansiv finanspolitik för att begränsa uppgången i arbetslösheten och rekommenderar ofinansierade reformer motsvarande 45 miljarder kronor för nästa år.

Moderaterna har redan sänkt skatterna med 85 miljarder kronor och skattesänkningen på 10 miljarder kronor nästa år ska sättas i relation till de 8,4 miljarder kronor som regeringen satsar på arbetsmarknadsåtgärder under två år.

Välfärden och jobben måste komma före sänkta skatter.  Socialdemokraterna har presenterat en rad förslag för att byta färdriktning för Sverige och vända utmaningar till möjligheter.

Dags att ta ansvar – dags för aktiv arbetsmarknadspolitik

Sverige har bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Och det är dags att ta frågan på allvar och skrota regeringens “jobbgaranti för unga”. Den har misslyckats. Ungdomar tvingas att vänta allt för länge innan aktiva åtgärder sätts in och allt för få får utbildning eller praktikplatser. Av drygt 35 000 inskrivna i jobbgarantin för ungdomar deltog 2 procent i utbildning och endast 5 procent i praktik.

Idag presenterades en rad framåtsyftande jobbförslag på Almedalen. Socialdemokraternas Thomas Östros som presenterade “jobbstart för unga”. Förslaget innebär att aktiva åtgärder sätts in från dag ett och ger möjlighet till jobb, utbildning och praktik. Det förutsätter en aktiv arbetsmarknadspolitik med fler platser inom bland annat yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, lärlingsutbildningar, kvalificerad yrkesutbildning och komvux.  Socialdemokraterna har tidigare presenterat 50 000 fler utbildningsplatser än regeringen. Bara för Västra Götalands län innebär det 7 500 platser.

Efter ett års arbetslöshet ska nästa steg ta vid Utbildningsstarten i Östros förslag. Det innebär en rätt och skyldighet att delta i yrkesinriktad utbildning med praktik på arbetsplatser, enligt dansk modell.

Koppla ihop detta med LO:s rapport ”Arbetsmarknadspolitik i kristid” som efterlyser en bred utbildningssatsning a la 1990-talets kunskapslyft och IF Metall som öppnar för att diskutera praktik och utbildningsplatser inom ramen för den kommande avtalsrörelsen.

Sammantaget ger det helt andra förutsättningar för så väl individen, som kommuner, landsting och näringslivet – ett näringsliv som idag är starkt kritiskt till regeringens jobbpolitik.

För Ulricehamns och oppositionens del skulle det innebära att den breda investering i arbetsmarknadsåtgärder på sammanlagt 6 miljoner kronor som vi presenterade i vår preliminära krisbudget i maj inte skulle behöva bli så omfattande. Därmed skulle det finnas utrymme att omvärdera skattehöjningen på 75 öre som vi föreslår för att kunna ta ansvar för Ulricehamn.