Valet ett vägskäl för arbetsvillkor

Ulricehamn är en expansiv kommun med flera framgångsrika företag. Med en motorväg direkt till Göteborgs hamn, som tar emot och skeppar ut 70 procent av alla containrar som kommer till eller lämnar landet, har Ulricehamn ett bra logistiskt läge.

Alla vi som bor i Sverige och i Ulricehamn är beroende av utvecklingen i Europa. Flera företag och många arbetstillfällen i kommunen är direkt beroende av villkoren för export. Många villkor – både för företag och löntagare – avgörs av EU.

Företag ska kunna konkurrera på lika villkor. Så är det inte inom alla branscher idag. Tydligast är det inom transportsektorn där många utländska åkare konkurrerar ut svenska genom att dumpa arbetsvillkor. Byggbranschen är en annan.

Europarådet har genom sin kommitté för sociala rättigheter riktat skarp kritik mot den svenska regeringen. Genom lex Laval vägras fackföreningar att agera för trygga svenska kollektivavtal och förhindra dumpning av löner och arbetsvillkor i utländska företag som är verksamma i Sverige.

Att utjämna villkoren går att göra på två sätt. Den borgerliga regeringen har valt att konsekvent försämra arbetsvillkoren för svenska löntagare de senaste åren. Lagen om anställningsskydd, a-kassan och semesterlagen har försämrats. Dessutom har Arbetslivsinstitutet skrotats. Antalet arbetsmiljöinspektörer hos Arbetsmiljöverket lever idag inte ens upp till ILO:s kärnkonventioner.

Folkpartiet vill dessutom fortsätta att trasa sönder lagen om anställningsskydd genom att slopa turordningsreglerna. Genom att ständigt försämra för svenska löntagare utjämnar man långsiktigt skillnaden mellan svenska och utländska arbetsvillkor.

Det är dock inte den väg som Socialdemokraterna vill ta. Vi vill stoppa möjligheten att kunna utnyttja utländska åkare som konkurrerar ut de svenska. Läget är akut. Vi är beredda att ta time out mot det så kallade cabotaget, reglerna för tillfälliga inrikestransporter i andra länder än hemlandet. Det behövs dessutom resurser för att kontrollera att reglerna efterlevs. Det ska kosta att bryta regler.

Alla arbetstagare ska behandlas lika, oavsett var de kommer ifrån och oavsett bransch. Istället för att försämra de svenska arbetsvillkoren vill vi ändra lex Laval. Det innebär att fackföreningar ska kunna kräva svenska villkor och att det blir olagligt att konkurrera ut svenska arbetstillfällen genom försämrade arbetsvillkor. Vi säger nej till social dumpning – även på arbetsplatserna.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Klas Redin, industriarbetare och socialdemokrat.

Annonser

Sämre arbetsvillkor får inte fart på Sverige

Sverige är ett bra land att leva i. Men fler än 400 000 personer tvingas stanna hemma från jobbet. De har inget jobb att gå till. För Ulricehamns del innebär det drygt 600 personer.

Trots att den borgerliga regeringen har försämrat arbetsvillkoren med motivet att det skulle leda till fler jobb har det inte gett effekt.

Det enda den raserade a-kassan har lett till är att över 90 procent som arbetar heltid inte får ut en 80 procentig ersättning vid arbetslöshet. Idag staplas otrygga anställningar på varandra efter att Lagen om anställningsskydd har trasats sönder. Semesterlagen ger den som har en månadsinkomst på 24 000 kronor och inte omfattas av kollektivavtal mer än 4 000 kronor mindre i semesterersättning.

Men på Vists- och Hesters industriområde ökar inte efterfrågan på företagens produkter genom försämrade arbetsvillkor. Trots regeringens alla försämringar har Sverige högre arbetslöshet än jämförbara länder. Samtidigt finns företag som inte kan anställa – de inte hittar någon med rätt kompetens.

Sverige behöver en ny politik. För Socialdemokraterna är kampen mot arbetslösheten den viktigaste frågan. Därför har vi slagit fast ett tydligt mål: Sverige ska till 2020 öka antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi når lägst arbetslöshet i EU. Vägen dit går inte via försämrade arbetsvillkor.

Istället har vi en politik som steg för steg bekämpar arbetslösheten, stärker resultatutvecklingen i skolan, överbryggar rekryteringsgapet och förbättrar ungdomars ställning på arbetsmarknaden.

Redan i höstas föreslog vi 35 000 utbildningsplatser i form av fler högskoleplatser, komvux och bristyrkesutbildningar. Det förstärker vi med bland annat en 90-dagarsgaranti för ungdomar. Unga ska jobba eller studera – inte vara arbetslösa.Vi ska också införa ett utbildningskontrakt för alla unga arbetslösa under 25 år som inte fullgjort sina gymnasiestudier. Utbildningskontraktet innebär att studier kan kombineras med praktik eller jobb och ska garantera den arbetslöse insatser som leder till en gymnasieexamen.

Samtidigt handlar det om att stimulera efterfrågan på varor och tjänster. Sverige har exempelvis brist på bostäder. Det är ingen naturlag att det är 40 procent dyrare att producera en hyresrätt i Sverige jämfört med Tyskland. Ett ökat bostadsbyggande skulle ge flera lokala industrier bättre förutsättningar.

Sverige kan bättre än idag. Det gynnar Ulricehamn och lokala företag.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av mig som socialdemokrat och medlem i IF Metall.

Regeringens otrygghetslinje leder fel

Sverige har högre arbetslöshet än flera jämförbara länder, såsom Tyskland, Norge, Österrike och Nederländerna. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet som varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i mer än 24 månader är 70 000 personer. FAS3 bara fortsätter att växa.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har lagen om anställningsskydd, Las, försämrats. Numer är det enligt lag tillåtet att vara daglönare i upp till två år i Sverige. Dessutom har regeringen urholkat a-kassan, sjukförsäkringen och semesterlagen. Motivet till försämringarna var att det skulle leda till fler jobb.

På uppdrag av regeringen presenterades nyligen en utredning om ytterligare försämringar i Las. Det ska bli billigare att avskeda folk utan giltigt skäl, arbetsgivaren ska inte behöva betala någon lön under den tid avskedet prövas och de ska inte heller behöva leta efter möjligheter till omplacering, om förslagen går igenom.

Regeringens motiv till att ytterligare försämra för arbetstagare är samma gamla vanliga: det ska leda till fler jobb. Ingenting i utredning pekar dock på att så skulle bli fallet.

Idag är det en försumbar del av alla uppsägningar som på grund av personliga skäl avgörs i domstol. Resten av fallen löses inom bara några månader. Av de fall som blir en domstolstvist, cirka 600 per år, är det bara en tredjedel som prövas. Resten förlikas.

Ingen ifrågasätter att arbetsgivaren organiserar arbetet och avgör när en arbetsbristsituation uppstår. Att göra sig av med personal är relativt enkelt idag. Om det finns ett ledigt arbete som arbetstagaren kan omplaceras till är det ingen arbetsbrist. Det är därför fullt logiskt att domstol i sådana fall kan ogiltigförklara en uppsägning.

Utredningen föreslår att en anställning inte ska pågå mer än ett år från uppsägning, även om domstol inte hunnit ta ställning till om uppsägningen är sakligt grundad. Det är en stor principiell ändring.

Jobb skapas genom efterfrågan på de varor och tjänster som produceras. Inte genom ständiga försämringar för arbetstagare. Vi kan få fler i arbete genom att stimulera efterfrågan i svensk ekonomi och människor ge möjlighet att få den kompetens som efterfrågas.

En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter också att människor kan flytta till arbetstillfällen och utbildningsplatser. Idag ligger Sverige efter med bostadsbyggandet. Stimulera byggandet. Sätt folk i arbete istället för att fokusera på vad arbetstagare ska avstå från i lönekuvertet eller i form av anställningstrygghet.

Debattartikel publicerad i dagens Borås tidning.

Ökad otrygghet ger inte fler jobb

En del av näringslivet skriker efter personal med efterfrågad kompetens. Samtidigt som över 400 000 människor är arbetslösa i Sverige. Det här är ett allvarligt hot mot svensk industris konkurrenskraft. Det menar vi är den moderatledda regeringens största misslyckande.

Den moderata riksdagsledamoten Ulrik Nilsson verkar inte se samma samhällsbekymmer. Han berömmer istället den politik regeringen fört inom jobbområdet. Han anser istället att det stora bekymret är att Socialdemokraterna saknar en trovärdig jobbpolitik.

Moderaterna har försämrat bland annat a-kassan, lagen om anställningsskydd och semesterlagen. Motiveringen har varit att det skulle ge fler jobb. Resulterat är att vanligt folk har fått det sämre och otryggare på arbetsmarknaden.

Idag har exempelvis 2 000 svenskar i arbetsmarknadsåtgärden Fas 3 inget annat att leva av än försörjningsstöd, socialbidrag. Människor tvingas sälja av allt av värde för att få sin vardag att gå ihop. Vi frågar Ulrik Nilsson om detta är något att vara stolt över? Vet du om vilken verklighet många människor tvingas leva i på grund av er politik?

Vi socialdemokrater har erfarenhet från 1990-talets krisår med kraftiga underskott i Sveriges ekonomi och hög arbetslöshet att luta oss mot. Vi har bevisat att vi klarar av att hantera svåra situationer för människan och för landet. Vi redde ut det. Vi fick ner arbetslösheten och städade finanserna. Vi har klarat det innan och kan göra det igen – utan att behöva tumma på tryggheten på arbetsmarknaden eller tvinga arbetande människor till ovärdiga levnadsvillkor.

Frågan är vad Moderaterna har att luta sig mot förutom nyliberala teoretiska modeller som uppenbarligen inte fungerar i verkligheten.

Replik i publicerad i Borås tidning undertecknad av Björn Andersson, LO-facken södra Sjuhärad och mig.

Ökad otrygghet för unga ger inga jobb

Sverige har alltid konkurrerat med kunskap och kvalitet, stimulerat företag och anställda att utveckla nya tjänster och produkter. Det har skapat det välstånd vi har. Nu har svensk arbetsmarknad problem. Företag hittar inte personal med efterfrågad kompetens. Samtidigt är 400 000 arbetslösa.

Roland Karlsson, ordförande för Centerpartiet i Sjuhärad, hävdar den 18 mars att Centern har lösningarna genom flexibel arbetsrätt, stark a-kassa, aktiv arbetsmarknadspolitik och lägre kostnader att anställa.

I valet 2006 gjorde Centern visstidsanställningar upp till 24 månader till sin profilfråga. Kravet kom ursprungligen från Svenskt Näringsliv. Sommaren 2007 blev det lag.

Efter valet förhandlade arbetsmarknadens parter om nya riksavtal. Då var den försämrade lagen ett faktum. Facket kämpade för att få bättre skrivningar i riksavtalen än vad som står i den försämrade lagen – tack vare Centern.

Nu vill ni försämra lagen ytterligare med motivet att den är ett hinder för unga. Men det ger inte fler jobb. Det ökar inte efterfrågan på företagens tjänster och varor. Många unga har idag otrygga anställningar på grund av er tidigare försämring och omfattas inte av turordningsregler när företag tvingas varsla på grund av arbetsbrist.

A-kassan är allt annat än stark idag – på grund av er politik. Den försäkringen raserade ni när ni kom till makten. Likadant är det med den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Ni har monterat ned stora delar den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.

Ni vill sänka kostnaderna för att anställa. Ett sätt är att införa era ungdomslöner. Men inte heller det ökar efterfrågan på företagets tjänst eller vara. Ett annat sätt är att sänka arbetsgivaravgiften. Det funkar under en kortare period. Men stora delar av avgiften är pengar som löntagarna avstått vid förhandlingar för att bygga upp ett skyddsnät. Att långvarigt ta löntagarnas skattemedel för att ge subventioner på försäkringar som löntagarna redan betalat en gång blir en oförsvarbar fördelningspolitik.

Jag ser allt det här som gamla lösningar för ett modernt kunskapssamhälle. Ökad otrygghet och försämrade villkor för anställda – och arbetslösa – är inte rätt väg. Jag vill att Sverige ska vara ett föregångsland och ge alla möjlighet till social rörlighet, att våga och kunna ställa om och ge våra företag i Sverige möjlighet att konkurrera med kunskap på en världsmarknad. 1990-talets Kunskapslyft känns minst lika angeläget idag när delar av näringslivet inte får tag i människor med efterfrågad kompetens.

Replik i Borås tidning idag undertecknad av Stina Josefsson, förhandlingsombudsman Handels.

Vi är många som delar Ulfs syn på Centern

Ulf Svenssons avhopp från Centerpartiet har både väckt känslor och uppmärksamhet. I dagens Ulricehamns tidning uppmanar Svensson signaturen ”Besviken”:

”Det är säkert många väljare som är nyfikna på vad Stureplanscenterns politik innehåller. Du som tror på den – kanalisera din framåtanda. Marknadsför det nyliberala Centern inför valet. Lycka till med denna grannlaga uppgift.”

Ulf Svenssons avhopp från Centerpartiet på senare tid är långt ifrån det enda. Det mest uppmärksammade är naturligtvis Solveig Ternström som under Almedalsveckan deklarerade att hon numer stöder Socialdemokraterna.

Ett annat spektakulärt avhopp är den förre detta CUF-ordföranden Stefan Lundkvist, som lämnade partiet och gick till Sverigedemokraterna.

En annan stark kritisk röst är före detta arbetsmarknadsministern från början av 1990-talet Börje Hörnlund, som också ser sig tvungen att överge Centerpartiet.

Många centerpartiska medlemmar och väljare har reagerat kraftigt efter energiuppgörelsen i februari 2009. ”Centerpartiet har sålt sin själ”, anser den avhoppade Lotta Lange, före detta kommunpolitiker i Strängnäs.

I Ånge har det gått så långt att Centern lokalt vägrar att samarbeta med partiet på riksplanet och Maud Olofsson.

Jag delar Ulf Svensson synpunkter på Centerpartiet kraftiga högersväng. I mitt 1:a maj tal ifrågasatte jag hur Centern, som säger sig vurma om landsbygden, kunnat gå med på att kommunalisera fastighetsskatten. Det gör att möjligheten att omfördela mellan bättre bemedlade områden i Sverige till glesbygdskommuner uteblir.

Partiets radikala och nyliberala syn på arbetsmarknaden och lagen om anställningsskydd är också något som är långt ifrån det gamla Centerpartiet man är vad vid.

Medan vi rödgröna värnar om både miljö och landsbygd och föreslår en måttfull höjning av bensinskatten under nästa mandatperiod driver Centerpartiet kravet om en höjd bensinskatt med 105 öre under nästa mandatperiod. Det riskerar utarma landsbygden än mer. Men det stör inte Stureplanscentern.

Till skillnad från Lars Holmin har jag inte gjort någon ”Hur mycket Maud är du ?”. Det behöver jag inte, jag vet var jag hör hemma.

Politiker håller nästan alltid löften – även moderatledda regeringen

Jag fick chansen att hjälpa till att skriva ett tal till en facklig 1 majtalare som idag höll tal i Eksjö. Så här blev resultatet:

Vänner,

Först av allt. Tack för att facket, Handels, jag får möjlighet att tala inför er här idag. Det betyder mycket. Politiken sätter många av fackens och våra medlemmars villkor på arbetsplatsen och i samhället. Det är därför som facklig-politisk samverkan är nödvändig. Och jag tänker visa på tydliga exempel där våra medlemmars villkor har påverkats de senaste åren.

Men jag tänkte börja med myten om att politiker aldrig håller sina löften. ”Politiker bara lovar.” Det är en allmän bild som många bär på.

Men flera studier visar att så inte är fallet.

Tittar vi då på vad den moderatledda regeringen gick till val på så var det bland annat försämrad anställningstrygghet, försämrad och dyrare a-kassa och försämrad sjukförsäkring. Dom gick också till val på att använda skatten – som Socialdemokraterna alltid har använt för att jämna ut klyftor i samhället – det lovade borgarna istället att använda för att öka klyftorna i samhället. Allt detta utlovade den borgerliga regeringen under täckmanteln ”Det ska löna sig att arbeta”.

Och gör vi nu ett bokslut kan vi konstatera att de genomfört allt de utlovade. Vi kan bocka av; anställningstryggheten är försämrad, a-kassan är dyrare och kraftigt försämrad för att inte tala om sjukförsäkringen. Ser vi till skattesystemet har människor som har det sämst fått minst skattesänkningar om de över huvud taget har fått några. Den rikaste procenten av befolkningen har fått lika mycket i skattesänkningar som den fjärdedelen av befolkningen med lägst inkomst – 25 procent av Sveriges befolkning!

På punkt efter punkt kan vi bocka av den moderatledda regeringens vallöften. I sin iver att sänka skatter har dom till och med lånat pengar för att sänka skatter. Lån, vet alla, ska förr eller senare betalas. Att låna pengar för att ge bort dem till landets rikaste är också en väg man uppenbarligen kan välja.

Men de har inte nöjt sig med det utan även försämrat semesterlagen. Självklart slår försämringarna hårdast mot dem som har det sämst ställt. Och det är konsekvent. Det är en konsekvent politik som slår mot alla löntagare men hårdast mot våra medlemmar som har sämst förutsättningar.

Det är dock en punkt som man inte har uppfyllt på sin agenda. En punkt av hela listan kanske inte är så farligt kan man tycka men, men kära vänner, det var just det den här punkten som var den centrala punkten, deras huvudursäkt för att göra alla dessa försämringar, nämligen, det skulle skapa fler jobb.

Den borgerliga regeringen tänker fortsätta på den inslagna vägen. Inför nästa mandatperiod utlovar den moderatledda regeringen ytterligare 100 miljarder kronor i skattesänkningar. Jag behöver knappast tala om hur fördelningen av dessa skattesänkningar ser ut. Samtidigt lovar de att dra in det tidigare utlovade stödet till kommuner nästa år – pengar som går direkt till välfärdsjobben inom skolan och äldreomsorgen hamnar istället i den rike mannens ficka.

Det här mina vänner, ska ställas mot den färdriktning som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet pekar ut. Partierna är tydliga; välfärd går före skattesänkningar. De med större ekonomisk förmåga ska få större möjlighet att bidra till ett solidariskt samhälle. Och a-kassan ska förbättras, ersättningstaket ska höjas och avgiften ska sänkas, sjukförsäkringen ska förbättras och utbildning och jobbskapande åtgärder ska prioriteras. Investeringar i jobb och utbildning går före skattesänkningar.

Det gör mig trygg. Därför kan jag fortsätta förlita mig på en facklig-politisk samverkan, på Socialdemokraterna. Handels har idag demonstrerat under parollen ”Ny politik – ny regering”. Låt oss se till att det blir verklighet den 19 september! Tack för att ni har lyssnat.