Så får vi fler i arbete

Sverige är ett bra land att leva i. Vi har mycket att vara stolta över. Samtidigt finns det utmaningar. Arbetslösheten är nu den viktigaste. Moderaterna må ha haft goda intentioner med jobbpolitiken men har tyvärr inte lyckats.

När över 400 000 personer, eller drygt 8 procent av arbetskraften, inte har något jobb att gå till duger det inte att som Moderaterna konstatera att 270 000 fler arbetar idag jämfört med några år sedan. Befolkningen har under samma period ökat med det dubbla.

När flera företagsledare – inte minst i Ulricehamn – vittnar om att det är svårt att hitta personer med rätt kompetens att rekrytera duger det inte att dra ned på arbetsmarknadsutbildningar och ta bort 16 000 högskoleplatser.

När resultaten i skolan sjunker duger det inte att lägga 20 gånger mer på ofinansierade skattesänkningar än på kvaliteten i förskolan och skolan. Sverige lånar idag 240 miljoner kronor om dagen till sänkta skatter.

Nu verkar idéerna slut. I höstas ställdes hälften av alla möten i arbetsmarknadsutskottet in på grund av att det inte fanns några förslag från regeringen att behandla.

Det här är naturligtvis inte bra. Det äventyrar de svenska företagens konkurrenskraft.

Socialdemokraterna vill få fart på Sverige och stärka företagens möjligheter att rekrytera och växa. Vårt viktigaste mål är att skapa fler jobb och se till att ­Sverige har EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.

Grunden lägger vi genom att hålla ordning och reda i statens finanser. Men det räcker inte.

Sverige behöver en aktiv näringspolitik. Vi satsar på industriell forskning så fler av dagens idéer kan bli morgondagens produkter. Eftersom fyra av fem jobb ­skapas i små- och medelstora företag behöver vi ge dem förutsättningar att växa och anställa. En pusselbit är att avskaffa ansvaret för den andra sjuklöneveckan för företag.

En socialdemokratisk ­regering ska investera i utbildning och rusta människor genom fler platser på högskola, yrkeshögskola och kortare kurser till brist­yrken.

Men det stora problemet ligger redan i skolan. Förutom att skolresultaten ­rasar går nästan en fjärdedel av eleverna ut skolan utan gymnasiekompetens. Så kan vi inte fortsätta. Vi vill bland annat anställa fler special­pedagoger så att varje barn garanteras rätt stöd i tid. Vi vill också investera i lärarna och minska deras byråkrati så att de får mer tid att ägna sig åt barnen.

Så kan vi tillsammans stärka Sveriges konkurrenskraft, skapa fler jobb och framtidstro.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Ann-Christin Ahlberg, riksdagsledamot arbetsmarknadsutskottet (S) och mig.

Jobbpaketet: 6 punkter för fler i arbete

Många av företagen i Ulricehamn går bra. Flera så bra att de expanderar eller är i färd med att göra det. Visserligen har Ulricehamn en lägre arbetslöshet än riket men den är fortfarande relativt hög. Över 640 personer hade i juli inget arbete att gå till. En fjärdedel av dessa var 24 år eller yngre.

Människor ska ha riktiga jobb med egen försörjning – eller utbilda sig för att kunna hitta det. Personer som trots stora insatser inte kan få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden ska ha möjlighet att få anställning med lönesubvention och avtalade villkor. Det behöver genomföras en bred palett av insatser:

1. Attrahera fler företag
2. Fler feriearbete
3. Ge människor rätt stöd
4. Jobb och utbildningslots
5. Inrätta erfarenhetstjänster
6. Höj behörighet och kompetens i kommunen

Jobbpaket 6 punkter för fler i arbete from Ulricehamnsbloggen

Boråsregionen behöver inte fler gymnasier

Den 8 april ska kommunstyrelsen ta ställning till vad den anser om att en friskola i Borås ska utöka sin verksamhet. Skolan vill bedriva verksamheten inom lantbruk och textil. Förslaget från ordföranden är att kommunstyrelsen ska avstå från att yttra sig. Vi ser att en utökning av skolan riskerar att slå sönder redan befintliga utbildningar.

Vår region har stolta traditioner vad det gäller att utbilda elever inom lantbruk, skog och textil. Allt för att försörja gröna näringar och företag inom skog och textil som drar in stora exportinkomster för Sverige. Men när flera av våra gymnasier i regionen i takt med minskade elevkullar märker av ett vikande elevunderlag är det inte rimligt att Ulricehamns kommun säger ja till ytterligare etableringar.

För Svenljunga Naturbruksgymnasium betyder dessa minskade elevkullar bland annat att ansökningarna minskat kraftigt inför hösten 2013. Från cirka 40 förstahandsansökningar till 25. Ytterligare etablering riskerar att bli ett hårt slag – ett allt för hårt – mot gymnasiet. Då är vi helt i händerna på en privat aktör som kan lägga ner verksamheten när det inte längre är intressant att driva vidare.

Ansökan innehåller också en textil inriktning. Tyvärr tvingas vi konstatera att till hösten 2013 finns bara en sökande till textilutbildningen på gymnasiet i hela vår region. Samtidigt är vi med och skapar Simonsland i Borås där en flytt av gymnasiets textila utbildningar ingår. Här investerar vi en hel del skattepengar tillsammans med andra kommuner i Boråsregionen. Med ytterligare etablering riskeras befintlig utbildning att slås ut. Det är inte att hushålla med skattebetalarnas pengar.

Sammantaget riskerar det här på sikt dessutom att få allvarliga konsekvenser för vår regions kompetensförsörjning.

Det mest anmärkningsvärda är att trepartistyret inte tror på mindre skolor i Ulricehamns kommun. Och vi drar ner utbudet på Tingsholm bland annat på grund av minskade elevkullar. Men när ansökningar av etableringar av friskolegymnasier behandlas i kommunen finns ingen vilja eller åsikt.

Vi tolkar det här som att kommunen ska vara för den fria etableringsrätten och att marknaden får styra. Oavsett vilka konsekvenser det får. Men det är samma påse pengar som ska delas upp på fler enheter och då utarmas innehållet.

Vi uppmanar trepartistyret att se till verkligheten. Vare sig kommunen, Boråsregionen eller Västra Götaland tjänar på ytterligare etableringar. Därför ska ansökan avslås.

Debattartikel publicerad i Ulricehamns tidning undertecknad av Inga-Kersti Skarland, biträdande oppositionsråd och mig.

Senfärdiga politiska beslut hindrar nya välfärdsarbetare

I somras initierade samarbetspartierna två jobbförslag i kommunstyrelsen. Ett fick avslag på en gång medan det andra – ett förslag om en trestegsmodell för att säkra jobb, kompetens och kvalitet i kommunen skickades till tjänstemännen för att beredas.

Modellens tre steg kan enkelt beskrivas:

1. Kartlägg vilken kompetens vi behöver inom tre till fem år.
2. Gör kompetensinventering för att ta reda på vad vi kan idag.
3. Rusta och utbilda oss för framtida behov.

Tanken är att metodiskt stärka kommunen och ge fler möjlighet – inte minst med tanke på den höga arbetslösheten – att prova på välfärdsjobb.

Under hösten har tjänstemän inventerat kompetens- och personalbehov. Det resulterade i en diger lunta dokument som bland annat konstaterar att inom fem år går 14 procent av kommunens anställda i pension.

Under hösten presenterade Arbetsförmedlingen satsningen stafetten.nu. Se gärna filmerna, mycket informativa. Där sägs bland annat: ”Vi står inför den största generationsväxlingen i historien. Snart har en halv miljon gått i pension. Om sex år har 850 000 personer gått i pension. ”

Kommunen som offentlig arbetsgivare kan aldrig konkurrera med det privata näringslivet med höga löner. Men genom att erbjuda individen chansen att kontinuerligt utveckla sig inom ramen för kommunens långsiktiga kompetensbehov kan kommunen erbjuda en bra arbetsplats.

Idag – drygt ett halvår efter att förslaget lades – hamnade det på politikens bord. Den borgerliga majoriteten lämnade med en gång ordet fritt. Jag frågade efter deras tankar kring förslaget men möttes av fumliga svar och tystnad.

Jag ansåg att politiken skulle ge tjänstemän i uppdrag att arbeta vidare i syfte att genomföra trestegsmodellen och ta fram en kostnadsberäkning.

Det hela slutade med – efter att den borgerliga majoriteten tagit en paus – att trestegsmodellen togs bort från dagordningen med motiveringen att majoriteten behövde prata mer om förslaget.

Majoriteten har haft ett drygt halvår att diskutera förslaget. Analysresultatet har funnits klart lika länge som alla andra ärenden som hanterades av arbetsutskottet idag. Tyvärr tvingas jag konstatera att politikens senfärdighet hindrar nya välfärdsarbetare att prova på jobb. Och kommunens möjligheter att rusta sig inför kommande stora pensionsavgång försämras.

Motion om kommunal strategi för upphandling av varor och tjänster

Samarbetspartierna i Ulricehamn lämnade idag in följande motion till fullmäktige:

Säkerställ kommunal organisation, kompetens och strategi för upphandling av varor och tjänster

”En marknad som öppnas för konkurrens kan mycket väl få ett mer omfattande regelverk än vad som tidigare var fallet. Genomgående har, som framgår av (utredningens) tidigare kapitel, staten när man har liberaliserat marknader underskattat behovet av regler och av reglerande institutioner för att få väl fungerande marknader.”  Regelutredningen (SOU 2004:4)

Det utredningen skriver om staten är i stor utsträckning tillämpligt också på många kommuner.

Privat eller offentligt

Ser man rent generellt finns det uppenbart flera privat drivna verksamheter, som inte bara i största allmänhet fungerar bra utan bidragit med nya idéer och nya problemlösningar. Det finns också många som allmänt fungerar bra utan att för den skull vara särskilt nyskapande. Och det finns en del som uppenbart har problem och håller för låg kvalitet.

Olika huvudmän – olika utgångspunkter

Olika huvudmän har olika drivkrafter. Privata företag, som i slutändan är vinstbaserade – vilket en mycket hög andel är i dag – har sina egna ekonomiska mål, som naturligtvis styr deras agerande på ett sätt som inte alltid stämmer med samhälleliga fördelningspolitiska mål.

Vinstintresset styr sådant som var man etablerar sig, vilka grupper man väljer att satsa på och hur man lägger upp verksamheten.

Kommuner har delvis andra utgångspunkter för sin verksamhet än de privata företagen, eftersom en offentlig aktör ytterst upprätthåller alla medborgares rätt till vård, omsorg och utbildning. Det gör att de måste arbeta på litet andra sätt – vilket gör att allt inte kommer att hamna i den lönsamma ”mittfåran”.

Av det skälet måste kommuner ha inte bara hög upphandlarkompetens, utan också ha en förhållandevis hög andel produktion i egen regi – annars är man ingen motvikt till de privata företagen.

Beställar-/utförarmodellen

Studier pekar på att entusiasmen för beställar-/utförarmodellen inom samhälleliga verksamheter förefaller ha avtagit. Flera landsting införde modellen. I dag är det bara ett fåtal som har delar av den kvar. Det har visat sig sällan ge några bestående höjningar av effektiviteten.

Anledningen är att inom en sammanhållen organisation – en kommunal förvaltning – försöka återskapa marknadens kontraktsformer mellan olika avdelningar sällan fungerar, eftersom enheterna inte har den sortens relation till varandra. Mycket tyder på att effektiviseringar inom den offentliga sektorn kräver former som utgår från den sektorns egna förutsättningar.

Med det som utgångspunkt är frågan om Ulricehamns kommun har den kompetens – och den omfattning av denna kompetens – som krävs för att klara av beställarrollen.

Kontroll och uppföljning

Som en naturlig fortsättning på beställar-/utförarmodellen kommer den nödvändiga uppföljningen och kontrollen, för att oseriösa företag snabbt kan upptäckas och stängas av. Det är viktigt att notera att det ställer helt andra krav på kommunen än om kommunen driver allt i egen regi.

Ulricehamn saknar idag en effektiv och löpande uppföljning av de leverantörer och entreprenörer vi har avtal med. Om vi inte har kontroll över våra leverantörer under hela avtalsperioden riskerar att inte hushålla med skattebetalarnas pengar och att vi gynnar oseriösa företag på bekostnad av seriösa företag.

Rimligen bör våra leverantörer prövas regelbundet under hela avtalsperioden. Idag erbjuds denna service på marknaden till en mycket låg kostnad genom företag som samlar in och tillhandahåller upplysningar om olika förhållanden som är av betydelse för att bedöma ett företags vandel. Kommunen kan om så önskas ligga ”on line” med prövningen av våra leverantörer.

Insyn och arbetsgivarrollen

När skattefinansierad verksamhet drivs av privata huvudmän gäller inte längre offentlighetsprincipen. Den rätt till insyn som väljare och förtroendevald har när det gäller kommunal verksamhet gäller inte, när verksamheten läggs över på privata producenter. Kommunen har rätt till viss insyn i fristående skolor, men inte i samma omfattning som de egna.

All personal i skattebetald verksamhet, oavsett vem som svarar för själva driften, ska ha rätt och skyldighet att anmäla missförhållanden till de politiskt ansvariga – utan att behöva riskera jobbet.

Frågan är vilken syn Ulricehamns kommun har på dessa frågeställningar, både ur ett arbetsgivarperspektiv och ur ett långsiktigt politiskt perspektiv. Hur stor del av verksamheten kan läggas ut i privat regi utan att de demokratiska förlusterna blir allt för stora?  

Vi ska inte upphandla utan att ha tänkt igenom vårt agerande. Kortsiktiga lösningar kan ge långsiktiga kostnader. Vi ska upphandla för att nå syften som är långsiktigt positiva för alla kommuninvånare och för brukare. Vi ska sträva efter bästa möjliga verksamhet för de skattepengar vi använder. ”Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från skattebetalarna”, för att citera Ernst Wigforss.

Med anledning av ovan föreslås kommunfullmäktige besluta att ge kommunstyrelsen i uppdrag

att systematiskt arbeta fram långsiktiga riktlinjer och en strategi hur kommunen ska förhålla sig till kommunal verksamhet i privat och offentlig regi ur ett upphandlar-, arbetsgivare- och demokratiperspektiv.

att klarlägga vad kommunen behöver för kompetens och organisation för att möta de nya krav som ställs på kommunen utifrån om verksamhet överförs till privata aktörer.

att arbeta fram rutiner för att kontinuerligt följa upp att de avtal som tecknas med privata aktörer så att de efterlevs under hela avtalsperioden.

att se till att kommunstyrelsen regelbundet informeras om hur kontrollen fortlöper.

Barbro Westermark        Jan-Olof Sundh               Ingegerd Borg-Saviharju

Socialdemokraterna        Vänsterpartiet                Miljöpartiet

Centerns försämring av Las saknar förankring i verkligheten

Här är en debattartikel som publicerades i Ulricehamns tidning idag av två ombudsmän från Handels. Tycker den är bra och väljer att publicera den här: 

Ungdomsarbetslösheten ökar kraftigt och Sverige har Europas högsta. Det förs många politiska debatter i tv soffor och på debattsidorna. Den 18 september var två av debattörerna Claes Wästerteg och Roland Karlsson (Kommunalråd i Ulricehamn (min anm.)). Deras artikel gick ut på att försämra lagen om anställningsskydd och sänka arbetsgivaravgiften. Det tillsammans med att satsa mer på skolan skulle minska ungdomsarbetslösheten.

Ungdomarna idag har de sämsta villkoren på arbetsmarknaden, de har sämst löner, sämst arbetstidsmått och sämst anställningsvillkor. De åtgärder som gjorts med sänkta arbetsgivaravgifter för unga har inte gett annat resultat än att de stora företagen har tjänat mer pengar på sin affärsverksamhet.

I samhällsdebatten höjs röster om att ungdomsarbetslösheten skulle minska om ungdomars löner sänktes och deras rättigheter på arbetsmarknaden försvagades i relation till andra grupper.

Ofta lider debatten av bristande kunskap om hur det faktiskt ser ut för unga på dagens arbetsmarknad. Om ungdomar redan idag har betydligt lägre löner och mer flexibla och otrygga villkor än andra grupper, så skulle ytterligare försämringar knappast öka deras möjligheter till arbete med trygga och bra anställningsvillkor.

Den effekt som sänkt arbetsgivaravgift för unga har fått är att företag med många unga har tjänat än mer pengar till sina direktörer och aktieägare. Det har knappast resulterat i fler jobb för unga.

För att skapa flexibilitet på arbetsmarknad behövs flera olika komponenter dels måste det finnas jobb att söka. Lagen om anställningsskydd vill säkra att godtyckliga uppsägningar sker. Att ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden är ett stort problem och en katastrof för de ungdomar som inte har någon trygg inkomst, inget eget boende och alla de begränsningar som det medför. Varför kan inte Claes Wästerteg och Roland Karlsson komma med ett förslag som faktiskt gynnar ungdomarna och inte bara företagen. Handels har under en längre tid drivit frågan om generationsväxling där vi tar tillvara den kompetens som äldre besitter samt bereder väg för unga in i arbetslivet.

Det märks med all tydlighet att det som Roland Karlsson och Claes Wästerteg kallar en modell är en skrivbordsprodukt utan verklighetsförankring. Vi förhandlar dagligen med arbetsgivare och det senaste året har de flesta förhandlingar varit uppsägningar och där den fackliga organisationen tillsammans med arbetsgivarna har kommit överens om turordningen. LAS skyddar mot godtyckliga uppsägningar. Mer otrygghet på arbetsmarkanden hjälper inte unga att få jobb framförallt när det inte finns några jobb att söka. För att öka sysselsättningen bör Roland Karlsson och Claes Wästerteg istället fokusera på att öka konsumtionen och satsa på fler åtgärder som stimulerar sysselsättningen. Handels har vid ett flertal tillfällen föreslagit generationsväxling som en åtgärd och väg att gå för att öka sysselsättningen bland unga och samtidigt ta vara på den kompetens som de äldre på arbetsmarknaden besitter. Varför kan inte ni Claes Wästerteg och Roland Karlsson komma med ett förslag som verkligen gynnar ungdomarna?

Vi delar deras uppfattning att skolan ska vara av hög kvalitet och att de är de som inte fullgör sin grund och gymnasieutbildning som klarar sig sämst på arbetsmarknaden. Vi vet att hela 22 procent inte har klarat sin gymnasieutbildning och det är i denna grupp den största gruppen arbetslösa finns. Vi menar att ett omfattande kompetenslyft behövs för att möjliggöra för denna grupp att komma ikapp på arbetsmarknaden. Förstärk komvux det leder till att de som saknar gymnasiebehörighet kan kompetenshöja sig och kan på så vis bättre matcha arbetsmarknaden.

Stina Josefsson

Tony Karlstedt

Läs också: Förstärk anställningsskyddet

Jobbpaketet – Ansvar för Ulricehamn, sätt jobben först!

Igår träffades kommunstyrelsen för sista gången innan sommaruppehållet. Då presenterade jag för oppositionens räkning ett jobbpaket bestående av två delar för att kunna hjälpa våra vänner som drabbas av varsel och arbetslöshet och för att säkra jobb, kompetens och kvalitet i Ulricehamn på sikt.

Den ena delen – en trestegsmodell – handlar om att kartlägga framtida behov hos kommunen, inventera den kompetens vi har idag och i ett tredje steg utbilda.

Den andra delen är att erbjuda kompetensutvecklingsplatser i kommunen för att hjälpa dem av oss som idag blir arbetslösa och för att väcka intresse för välfärdsjobb.

Den borgerliga majoriteten valde att skicka trestegsmodellen till kommunledningskontoret för beredning och avslog förslaget om kompetensutvecklingsplatser.

Här är en sammanfattning av jobbpaketet:

Kraftiga besparingar är inte lösningen

Nu sjunker skatteintäkterna kraftigt i Ulricehamn. I ivern att snabbt möta det sjunkande skatteunderlaget har den borgerliga majoriteten lagt sparkrav cirka 5 procent. I spåren av snabba, kraftiga och kortsiktiga nedskärningar riskerar många av våra vänner att tvingas ut i arbetslöshet .

Det äventyrar också kvaliteten och arbetsmiljön inom vår gemensamma välfärd. En sådan politik snarare förstärker effekten av jobbkrisen som nu riskerar att även bli en välfärdskris.

Våga investera Ulricehamn ur krisen

En av lärdomarna vi kan dra av 1990-talskrisen är att Ulricehamn på sikt även riskerar ökade kostnader för sjukskrivningar på grund av en sönderslimmad organisation när allt färre händer ska göra allt mer.

Nu är det viktigt att visa prov på ledarskap, att tänka långsiktigt och att peka ut vägen för Ulricehamn in i framtiden.

Sätt jobben först!

Nu gäller det att ta ansvar för välfärden – idag och imorgon. Oppositionen ställer sig inte bakom så kraftfulla besparingar.

I vårt budgetalternativ som presenterat tidigare föreslår vi istället att alla tar ett gemensamt ansvar för våra vänner som är arbetslösa, för barnen och våra äldre.

Vi har avsatt 6 miljoner till arbetsmarknadsåtgärder för 2010 i vår preliminära krisbudget.

Jobbpaketet  – Ansvar för Ulricehamn, sätt jobben först

Jobbpaketet består av två delar:

• En trestegsmodell för att långsiktigt säkra jobb, kompetens och kvalitet.

1. Kartlägga vilken kompetens vi behöver i framtiden.
2. Göra kompetensinventering för att ta reda på vad vi kan idag.
3. Rusta och utbilda oss för framtida behov.

• Kompetensutvecklingsplatser för att hjälpa dem av oss som drabbas av arbetslöshet och väcka intresse för välfärdsjobb.

 Plus-effekter

• Kommunen stärker och säkrar långsiktigt kompetensbehovet.
• Ulricehamnarna får bättre kvalitet i skolan och omsorgen.
• Individen utvecklar sig och stärker sin ställning på arbetsmarknaden.
• Minskar antalet människor som tvingas söka försörjningsstöd.
• Ger människor chans att prova på välfärdsjobb.
• Fler i arbete.

S sträcker ut hand till borgerligheten i Sjuhäradsbygden

Debattartikel publicerad i Borås Tidningen den 3 maj.

Den prognos som presenterades av Sveriges kommuner och Landsting (SKL) den 23 april innebär att konsumtionsutrymmet minskar med ytterligare 8 miljarder kronor per år jämfört med februariprognosen.

Och trots att SKL är mer optimistisk än regeringen i sina prognoser är det ändå dystra besked för Sjuhäradsborna.  Som exempel kan nämnas att för Ulricehamnarna innebär det 17 miljoner kronor och för Boråsarna 54 miljoner kronor i minskade skatteintäkter, det vill säga mindre pengar som ska finansiera vår gemensamma välfärd. Naturligtvis har detta att göra med den pågående jobbkrisen. 

Under 2009 har över 7000 personer varslats om uppsägning, 105 800 personer är idag anmälda som arbetsökande jämfört med 88200 i mars 2008 i vårt län. Regeringens egen expertmyndighet Konjunkturinstitutet (KI) bedömer att 250 000 jobb försvinner fram till slutet av 2010. Industrin drabbas hårdast, där försvinner var sjätte jobb. Tyvärr drabbas ungdomarna värst. Sverige har i dag Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet. I Sjuhärad är nu ungdomsarbetslösheten över 10 procent. Och allt fler tvingas nu söka försörjningsstöd. Sverige och Sjuhärad befinner sig i en allvarlig kris.

 Det finns ingen naturbunden nödvändighet som tvingar Sverige in i den branta utförsbacke vi nu befinner oss i. Jobbkrisen riskerar nu med största sannolikhet att bli en välfärdskris. Seriösa ekonomiska bedömare har precis som Socialdemokraterna efterlyst kraftfulla ekonomiska incitament för kommunerna. Bland annat har KI efterlyst extra anslag till kommunerna på minst 3 miljarder kronor redan i år och upp till 10 miljarder kronor 2010. Allt för att rädda välfärdsjobben med bland annat lärare, pedagoger och sköterskor och säkra kvaliteten och arbetsmiljön inom välfärdssektorn.

Vi kan konstatera att regeringen Reinfeldt valt att prioritera bort investeringar i nya jobb och välfärden och till förmån för skattesänkningar – mest för dem som tjänar bäst. I år lånar finansminister Anders Borg till och med pengar för att kunna sänka skatterna. Men det blir inga pengar till kommunerna 2009. Och nästa år får Sveriges kommuner nöja sig med sammanlagt 5 miljarder kronor. Klyftorna ökar och dörrar stängs för människor. Orättvisor är inte lösningen på Sveriges problem.

 När Sjuhärad befinner sig i en så allvarlig situation är det nödvändigt att kunna se bortom partipolitiska blockgränser och arbeta tillsammans för Sjuhäradsbornas bästa. Vi sträcker i och med det här ut en hand till borgerligheten i Sjuhärad.

 Vi Socialdemokrater i Sjuhärad vill vända utmaningar till möjligheter och är beredda till konstruktiva samtal i syfte att gemensamt ta fram ansvarsfulla förslag så att vi tillsammans kan vi uppvakta regeringen med väl förankrade förslag på investeringar. 

 Vi känner en stor oro men också ett stort ansvar för jobben, utbildningen och för välfärden i Sjuhärad och anser att det nu krävs kraftfulla investeringar. Allt för att säkra jobb, kompetens och kvalitet. Vi fokuserar på Sjuhäradsborna bästa. 

Mattias Josefsson, Ulricehamn

Claes Redberg, Tranemo

Pelle Pellby,  Mark

Christer Forsmark, Vårgårda

Stefan Carlsson, Svenljunga

Peter Rosholm, Bollebygd

Birgitta Larsson, Herrljunga

Jana Nilsson, Varberg

Ulf Olsson, Borås