Sverige behöver en ny jobbpolitik

Närmare 34 000 personer har fastnat i den så kallade arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. Det är rekordmånga. Och enligt prognoserna kommer antalet fortsätta stiga, 2016 beräknas de vara över 40 000. Det visar siffror som Arbetsförmedlingen nyligen presenterade. Samtidigt letar företag med ljus och lykta efter personer med rätt kompetens att anställa.

Arbetsmarknadsutbildningarna har sedan 2007 skurits ned kraftigt, från drygt 50 000 platser till knappt 15 000 platser. Istället har regeringen infört Fas 3, där exemplen på hur människor får utföra rent ut sagt meningslösa arbetsuppgifter är många. Det ökar inte anställningsbarheten och ger inga drägliga livsvillkor.

Det har lett till att matchningen på arbetsmarknaden idag är den sämsta som Sverige har haft under hela 2000-talet. Bara genom att ge människor tillgång till rätt kunskap skulle ge cirka 80 000 jobb, visar siffror framtagna av Riksdagens utredningstjänst.

För två år sedan krävde en riksdagsmajoritet att anvisningarna till fas 3 skulle stoppas. Sedan dess har åtgärden bytt namn, den heter numera sysselsättningsfasen.

Men det är inte bara arbetsmarknadsutbildningarna som skurits ned. Trots att det är 18 000 fler som söker till landets högskolor och universitet i år jämfört med förra året är det 4 600 färre som får plats. Orsaken är att regeringen har valt att minska antalet platser även här. På två år har 20 000 platser vid högskolor och universitet försvunnit. Enligt lärosätenas egna prognoser, som bygger på vad regeringen har för avsikt att ge i medel, väntas ytterligare 10 000 platser försvinna.

Redan för ett år sedan föreslog Socialdemokraterna 35 000 utbildningsplatser i form av fler högskoleplatser, komvux och bristyrkesutbildningar. Sedan dess har vi förstärkt det ytterligare med bland annat en 90-dagarsgaranti för ungdomar. Unga ska jobba eller studera – inte vara arbetslösa. Vi vill införa ett utbildningskontrakt för alla unga arbetslösa under 25 år som inte fullgjort sina gymnasiestudier. Utbildningskontraktet innebär att studier kan kombineras med praktik eller jobb och ska garantera den arbetslöse insatser som leder till en gymnasieexamen.

Tillsammans kan vi skapa ett Sverige där alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro. Vi får inte slarva med utbildningen. Det hämmar individen, företagen och samhället. Både idag och imorgon.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av Lena Palmén, kommunalråd Borås, Lisa Dahlgren, kommunalråd Mark och mig.

Bidragslinjen leder åt fel håll

Samtidigt som den borgerliga regeringen vräker ut miljarder som inte långsiktigt stärker ekonomin fortsätter arbetslösheten att öka i Sverige.

Sverige är ett bra land på många sätt. Men det finns tecken på att Sverige är på väg åt fel håll. Många känner en oro inför framtiden. För trots att många företag har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens är över 440 000 personer, eller motsvarande 8,7 procent, arbetslösa. Värst drabbade är kvinnor utan gymnasial utbildning. Bland dessa saknar nästan var femte kvinna ett jobb. Bland dem som studerat efter gymnasiet är arbetslösheten betydligt lägre, ner mot 4 procent.

Trots att det är uppenbart att utbildning leder till fler jobb väljer regeringen att subventionera jobb inom branscher med låg utbildning och åtgärder som inte skapar långsiktig tillväxt och framtidstro.

Regeringen pumpar ut 55 miljarder kronor i bland annat sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt restaurangmoms och Fas 3. Enligt Arbetsförmedlingen skulle sex av tio subventionerade anställningar ha tillkommit ändå.

Problemet är inte brist på resurser. Problemet är att de används fel. En tydlig effekt av denna bidragslinje är framväxten av en arbetsmarknad för enbart subventionerade jobb, med företag som saknar förutsättningar att klara sig på marknadsmässiga villkor.

Samtidigt är det uppror bland sjuksköterskor och barnmorskor därför att personalbristen gör arbetssituationen ohållbar. Föräldrar protesterar mot för stora barngrupper i förskolan. Lärarna dignar under orimliga administrativa arbetsbördor. Äldreomsorgen är underbemannad. Järnvägsunderhållet är eftersatt. Bostadsbyggandet sjunker, trots allvarlig bostadsbrist på många håll.

Vi socialdemokrater har högre ambitioner för Sverige. Då krävs en framtidsinriktad politik. För oss är det en självklarhet att Sverige ska konkurrera med kunskap – inte med låga löner. Vi har presenterat 73 000 fler utbildningsplatser än regeringen. Vi vill stänga rekryteringsgapet på svensk arbetsmarknad. Vi inser att bra fungerande välfärd är förutsättning för den privata sektorns styrka. En skola med bra kvalitet ger företag välutbildad arbetskraft.

Fungerar inte järnvägen, blir det problem för företagen. Därför investerar vi närmare 5 miljarder kronor mer än regeringen i underhåll. Finns det inte bostäder, kan de inte nyanställa. Därför investerar vi bland annat 20 miljarder kronor i upprustning av miljonprogrammet. Det skapar jobb och stärker långsiktigt vår konkurrenskraft.

Sverige både kan och förtjänar bättre.

Debattartikel publicerad i Borås tidning.

Skrota fas 3 och skapa riktiga jobb

Idag stannar över 400 000 människor hemma från jobbet varje dag. För de har inget jobb att gå till. Cirka 70 000 personer har inte haft ett arbete att gå till på över 2 år. Detta är nästan tre gånger så många som för sex år sedan. Nästan hälften av de långtidsarbetslösa ingick i februari i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin, det som tidigare kallades för fas 3.

I fas 3 ska den arbetssökande arbetsträna hos en anordnare med aktiviteter som liknar arbete, men inte får vara riktiga arbetsuppgifter.

Vi vet att långvarig arbetslöshet tenderar att slå ut människor permanent från arbetsmarknaden. För att arbetslösheten ska kunna gå ner när konjunkturen vänder krävs därför insatser för dessa personer omgående.

Forskningen har också tydligt visat att ju mer aktiviteten för den arbetssökande påminner om riktiga arbeten, desto större är sannolikheten att den arbetssökande senare kan återgå i ett vanligt jobb. Dagens fas 3 där arbetsuppgifterna uttryckligen förbjuds från att vara riktiga arbetsuppgifter är därför djupt olyckligt. Återkommande rapporter om missförhållanden som att arbetslösa fått se på film och äta popcorn i verksamheten är ett starkt uttryck för det underliggande problem som finns i verksamheten. Bara 15 procent har hittills lämnat fas 3 för utbildning eller jobb.

Det är centralt för människors välmående att känna att de bidrar till samhället snarare än att de belastar samhället. Studier vid Mittuniversitetet visar att arbetslösa som längtar efter ett arbete drabbas av psykisk ohälsa i betydligt högre utsträckning än andra samt att den psykiska hälsan försämras ytterligare av att vara i situationer där många andra också är arbetslösa.

Utformningen av sysselsättningsfasen inom jobb och utvecklingsgarantin är ekonomiskt oansvarigt. Det är ett slöseri med arbetskraft att aktivt tilldela dem meningslösa uppgifter och dessutom betala anordnare för detta. Det är tydligt att det finns annat arbete som behöver utföras och som skapar värde i samhället. Vi har till exempel stora behov av avlastning i välfärdssektorn och då särskilt inom vård och omsorg.

Därför vill Socialdemokraterna skrota fas 3 och föreslår en mer framtidsinriktad reform genom extratjänster i offentlig och ideell sektor riktade till långtidsarbetslösa. Staten ska stå för hela lönekostnaden som ska vara i enlighet med kollektivavtalen. Det ska finnas lokala avtal med parterna och antalet extratjänster ska stå i proportion till den ordinarie arbetsstyrkan. Extra tjänsterna ska också gå att kombinera med utbildning.

Alla ska få möjlighet till ett bättre liv, känna frihet och framtidstro. Sverige tjänar på att vi håller ihop. Sverige kan bättre.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av Lena Palmén, kommunalråd Borås, Lisa Dahlberg, kommunalråd i Mark och Inga-Kersti Skarland, biträdande oppositionsråd i Ulricehamn.

Regeringens jobb- och utbildningspolitik ett misslyckande

Idag stängs allt fler dörrar för den som tvingats ut i arbetslöshet. Möjligheten att utbilda sig vidare har beskurits kraftigt för de 400 000 människor som är arbetslösa i Sverige idag. Många unga – och äldre – förlorar idag framtidstron. Det är frukten av en misslyckad jobb- och utbildningspolitik.

Det var med buller och bång som den moderatledda regeringen under 2007 monterade ned stora delar av den jobb- och utbildningslinje som kännetecknat den svenska arbetsmarknadsmodellen. I dag kan vi konstatera att omkring två tredjedelar av platserna inom den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen har försvunnit. Även möjligheterna att läsa in gymnasiet på Komvux har beskurits kraftigt. Sedan 2006 har antalet platser inom kommunal vuxenutbildning minskat med ungefär en femtedel.

Regeringen säger således nej till utbildningslinjen i jobbpolitiken. Det som har varit en viktig och framgångsrik kugge i den svenska modellen. Arbetslösa får inga möjligheter att få den kunskap som krävs för att matchas mot lediga jobb.

Regeringen gjorde dessa kraftiga alexanderhugg tillsammans med införandet av jobbskatteavdraget med motiveringen att det ska vara mer lönsamt att arbeta och beskyllde Socialdemokraterna för en bidragslinje.

Regeringen brukar slå sig för bröstet och hävda att detta har lett 120 000 nya jobb. Men arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, menar att man egentligen inte kan dra några slutsatser alls av jobbskatteavdragens effekter.

Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson försöker den 1 februari att framställa Fas 3 till något mycket bättre än vad det är. Sanningen är att den som är intvingad i Fas 3 inte har några utbildningsmöjligheter och ska dessutom arbeta för mycket ringa ersättning. Var femte person som är i Fas 3 har en eftergymnasial utbildning. Deras kunskaper går nu förlorade.

Även Svenskt Näringsliv är kritiska till regeringens utbildningsbildningspolitik. Så sent som förra året konstaterade Svenskt Näringsliv i en rapport: ”I Sverige bromsas dock konjunkturuppgången av en rejäl mismatch på arbetsmarknaden, där arbetslösheten består trots stora rekryteringsbehov.”

 Sveriges möjligheter att vässa sig i den stenhårda konkurrensen på världsmarknaden misslyckas när ideologiska låglönejobb går före näringslivets behov.

Förvånande, cyniskt och en stor dos självgodhet

Jag förvånas över den stora dos av självgodhet som bland annat Jonas Ransgård, kommunstyrelsens vice ordförande i Göteborg uttrycker på dagens debattsida i GP.

Med utgångspunkt från den rapport som Socialdemokraternas kriskommission presenterade nyligen där man bland annat konstaterar att ”I Sverige 2011 finns allt fler barn vars föräldrar inte har råd att köpa dem gummistövlar”, konstaterar Ransgård att Moderaterna har löst frågan genom att sänka skatterna.

Nyligen kom Västra Götaland med en förhandsversion av regionrapport 2011. I den konstateras:

”Utvecklingen i Västra Götaland det senaste decenniet är i många stycken bra, men den är inte hållbar. En allt tydligare skiktning av regionens befolkning oroar mest. Mellan de som har arbete och de som inte har arbete.”

I veckan gick Sveriges kristna råd till hårt angrepp mot den ökande barnfattigdomen och hårda utförsäkringsregler.

Arbetslöshetskassornas samorganisation slog nyligen fast i en rapport att en minoritet av de öppet arbetslösa numera är berättigade a-kassa. Endast 4 procent har 80 procent i ersättning av sin tidigare inkomst. Under året väntar andelen sjunka ytterligare.

Nyligen kom siffror från riksdagens utredningstjänst om jobb- och utvecklingsgarantin fas 3. Där konstateras att sedan mars 2009 har totalt närmare 44 500 personer deltagit i fas 3, varav cirka 8 500 personer i Västra Götaland. Få lyckas att bryta sig ur fas 3.

Lägg därtill alla som har utförsäkrats på grund av den borgerliga politiken.

Ransgård & Co konstaterar kort: ”Allting har inte fungerat till fullo.”

Det känns inte bara cyniskt utan också som om Moderaterna har drabbats av självgodhet genom att bara vifta bort dessa kalla fakta med ett så kort konstaterande.

Den sociala rörligheten avgörande för Sveriges framtid

Jag delar Jens Spendrups och Christina Linderholms uppfattning som den 19 februari i Ulricehamns tidning konstaterar att arbetsmarknaden inte fungerar som man kunde önska. Tyvärr är det ingen nyhet. Regeringens besparingar inom utbildningen har gjort det svårare för våra företag att hitta kvalificerad arbetskraft. Svenskt Näringsliv presenterade våren 2010, då Sverige ännu befann sig i en lågkonjunktur, en rapport som slog fast att var femte rekryteringsförsök misslyckades på grund av att rätt utbildad arbetskraft saknades.

Ni tar även upp kvaliteten inom skolan som ett viktigt område. Självklart delar jag er uppfattning. Jag köper inte – inte helt oväntat – alla delar i de förändringar inom skolan som Jan Björklund drivit igenom. Bland annat tycker jag att alla gymnasieutbildningar ska vara förberedande för högskolestudier. Det ökar flexibiliteten. 

I förra veckan kom siffror från riksdagens utredningstjänst över hur arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa fungerar. Statistiken var nedslående. Många unga med högskoleutbildning fastnar i dagens arbetsmarknadsprogram. Det mest stötande är att deltagarna inte får vidareutbilda sig – inte ens på kvällar och helger. Då mister de sin ersättning.

Så kan vi naturligtvis inte ha det. Svensk arbetsmarknad har alltid kännetecknats en bred och offensiv arbetsmarknadsutbildning som ständigt matchar och stimulerar arbetslösa mot nya jobb.

Småföretagen är en viktig del i svensk ekonomi. För Ulricehamns del är villkoren för mindre företag helt avgörande. Av våra 2 500 företag har endast 7 procent mer än 10 anställda.

Flexibiliteten på arbetsmarknaden är avgörande för vår förmåga att lyckas. Men min utgångspunkt är att denna flexibilitet inte ska ske på individens bekostnad. Det hör inte ett modernt land till på 2010-talet. Istället gäller det att hitta andra lösningar.

S lanserade för flera år sedan idén om ett trygghetssystem för företagare. Bland annat har vi drivit linjen om att underlätta övergången från anställning till företagande genom att nyblivna entreprenörer ska få ta med sig mer trygghet från föregående anställning.

Jag vill addera ytterligare en avgörande fråga för att underlätta företagandet och den sociala rörligheten och det är investeringar i infrastruktur. För vår del är utbyggnaden av r40 helt avgörande. Likväl som en utbyggnad av järnvägsnätet som behöver betydligt bättre kapacitet och som ger helt andra möjligheter för företag att rekrytera välutbildad arbetskraft.

Den ökade flexibiliteten, den sociala rörligheten, är avgörande för Sveriges och Ulricehamns framtid.

Brister i arbetsmarknad blir uppenbara när fakta når dagens ljus

Långtidsarbetslösheten har skapat en ny industri, som lever på Ams-bidrag. Framtiden är ljus. Bara i fjol fördubblades antalet deltagare i fas 3. 2013 har antalet fördubblats på nytt. Då deltar nästan 50 000 personer i fas 3, enligt Arbetsförmedlingens prognoser.

I veckan presenterade Socialdemokraternas Ylva Johansson en rapport som man låtit riksdagens utredningstjänst göra över utvecklingen i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin fas 3.

Sammanställningen är inte upplyftande. Sedan mars 2009 har totalt närmare 44 500 personer deltagit i fas 3, varav cirka 8 500 personer i Västra Götaland. Få lyckas att bryta sig ur fas 3.

Det finns en föreställning av att det bara är de med allra sämst förutsättningar som hamnar i fas 3.

– Men det stämmer inte. 60 procent är under 55 år och närmare 10 000 personer har eftergymnasial utbildning. Det motsvarar över 22 procent, konstaterade Ylva Johansson.

Men inlåsningseffekten som dagens regelverk innebär är ändå det mest stötande. Deltagarna i fas 3 får inte studera – inte ens på kvällar och helger. Då blir man av med ersättningen.

– Inte nog med att man inte längre kan få hjälp att komma vidare genom exempelvis utbildning, man är till och med förbjuden att gå en kvällskurs. Vi kräver att detta aktivitetsförbud upphör, säger Ylva Johansson.

Hon är också mycket kritisk till att de insatser som föregår fas 3 är så sparsamma. Bara 4 procent av dem som går igenom Fas 1 och 2 får någon typ av utbildning för att verkligen få jobb.

Samtidigt är dagens regler rena guldgruvan för företag som valt att anpassa sig efter regelverket. LO-tidningen lyfter fram Jobbfabrikens grundare och Blatteförmedlingens vd Ivan Daza som håvar in stora pengar.

Ylva Johansson föreslår att plusjobben och utbildningsvikariaten återinförs.

– Då får de långtidsarbetslösa en riktig anställning med alla rättigheter det innebär och dessutom avtalsenlig lön.

Oavsett vad man väljer att kalla det så är det uppenbart att någonting måste göras. Och det omgående. När fakta läggs fram på bordet är det uppenbart att den så kallade arbetslinjen har uppenbara brister, både här och där. Det här är en fråga som borde få mycket större plats i den offentliga debatten.