En stark välfärd gynnar näringslivet

Sverige är ett bra land att leva i. Vi har mycket att vara stolta över. Samtidigt finns det tecken på att något håller på att gå sönder. Moderaterna må ha haft goda intentioner med sin jobbpolitik men har tyvärr inte lyckats. Över 400 000 personer, motsvarande 8 procent, saknar ett arbete att gå till.

Tyvärr verkar den moderata kalkylen vara uppbyggd på att med fler i arbete ökar skatteintäkterna för landets kommuner vilket gör det möjligt att dra ner på statsbidragen till kommunerna. Men ökningen av sysselsättningen har uteblivit. Trots det har regeringen sänkt statsbidragen.

De senaste åren har larmrapporterna duggat tätt inom både skola, omsorg och sjukvård. Sveriges kommuner och landsting får allt tuffare att klara välfärdsuppdraget på grund av den övervältring av kostnader som den moderatledda regeringen bedriver mot kommuner och landsting.

Inte nog med att många kommuner fått se sina kostnader för bland annat försörjningsstöd skjuta i höjden sedan regeringen försämrade och fördyrade a-kassa 2006. Nu visar dessutom färska siffror från Sveriges kommuner och landsting, SKL, att statsbidragen till landets kommuner har krympt med motsvarande 10 miljarder kronor per år. Bara i våra kommuner innebär det över 200 miljoner kronor mindre att göra välfärd för 2014. Det motsvarar cirka 400 lärare eller tjänster inom omsorgen som så väl behövs i våra verksamheter.

Redan 2012 slog vi fast på debattsidan att denna övervältring motsvarar åtminstone 70 öre i höjd kommunal skatt. Det kommunala ansvaret har sedan dess ökat ytterligare.

Och det slutar inte där. Idag lånar Sverige 240 miljoner kronor varje dag för att finansiera regeringens skattesänkningar – samtidigt som kommuner tvingas avstå välbehövliga resurser till välfärden.

Så här kan vi naturligtvis inte ha det. Sverige och landets kommuner står inför ett vägval i höstens val. Det får vara ett slut på en politik som sätter sänkta skatter före välfärden.

Vi är istället övertygade om att vi inte bara kan förena tillväxt och en hög välfärd, utan att de är varandras förutsättningar. Utan väl fungerande välfärdstjänster får vi ingen stark tillväxt inom näringslivet. Om föräldern hela tiden ska oroa sig för barnen på förskolan kan man inte koncentrera sig på jobbet. En skola som inte klarar av att ge en god utbildning gynnar inte vårt näringsliv. Om barnen tvingas åka från jobbet för att vården av föräldrarna inte fungerar då får vi inget starkt näringsliv.

Tillsammans för att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.

Debattartikel publicerad i Borås tidning undertecknad av:

Lena Palmén (S) kommunalråd Borås

Peter Rosholm (S) kommunalråd Bollebygd

Lisa Dahlberg (S) kommunalråd Mark

Claes Redberg (S) oppositionsråd Tranemo

Mats Palm (S) kommunalråd Herrljunga

Stefan Carlsson (S) oppositionsråd Svenljunga

Mattias Josefsson (S) oppositionsråd Ulricehamn

Annonser

Regeringen får bakläxa om vuxenutbildning

Företagen tvingas tacka nej till ordrar på grund av att det råder brist på rätt utbildad personal. Samtidigt är många människor, inte minst unga, utan jobb. Idag är vägarna in till utbildning kraftigt beskurna, något som hämmar individ, företag och Sverige.

När hjulen snurrar för fullt på företagen är möjligheterna små att utbilda och vidareutbilda sin personal. Att människor utbildar sig vid lågkonjunktur är en väl beprövad och framgångsrik politik. Det ger företagen reella möjligheter att nyanställa rätt utbildad personal. En nödvändighet för att kunna tacka ja till nya order och växa. Det i sin tur ger fler jobb och nya skatteintäkter som kan omvandlas till välfärdsjobb.

Socialdemokraterna i Sjuhärad har under lång tid i bland annat BT vädjat om att regeringen ska priorotera utbildning. Inte minst med tanke på att rekordstora ungdomskullar lämnar gymnasieskolan. Många längtar efter högre studier eller behöver komplettera och fortbilda sig. Arbetsmarknadens ständigt förändringar. Att satsa på vuxenutbildning är ett av de mest effektiva sätten att bryta kunskapsklyftor mellan människor och skapa ett inkluderande samhälle.

Den 17 mars skriver Ulrik Nilsson, moderat riksdagsman från Borås, på ett arrogant sätt skriver att (S) äntligen prioriterar  jobben. Detta gör han knappt en månad efter att Socialdemokraterna fått igenom en mycket viktig motion om utbildning i riksdagen. Riksdagen ger regeringen bakläxa för att man istället för att se till att människor kommer i arbete valt skattesänkningar, bidrag till låglönejobb och till personer som inte behöver stöd för att få en anställning.

I beslutet skriver riksdagen bland annat:

”Riksdagen uppmanar regeringen att ta fram ett förslag om ett riktat statsbidrag för vuxenutbildning som garanterar en hög nivå på utbildningen. ”

Vidare skriver riksdagen i sitt beslut:

”Antalet platser inom vuxenutbildningen 2007-2012 är färre än under tiden 2002–2006 trots att det då var högkonjunktur. Platserna inom kvalificerad yrkesutbildning och yrkesvux täcker inte behoven på långa vägar. Riksdagen konstater att vuxenutbildningen riskerar bli offer för besparingar om inte det riktade statsbidraget återinförs.”

Med stöd av en majoritet i riksdagen har Socialdemokraterna fått igenom en viktig del i en politik som kan öppna dörrar för fler på arbetsmarknaden, ge företagen arbetskraft med efterfrågad utbildning och stärka Sveriges konkurrenskraft.

Debattartikel publicerad i Borås tidning idag undertecknad av Lena Palmén, kommunalråd Borås, Pelle Pellby, kommunalråd Mark och mig.

Minskade resurser till välfärd ett nationellt problem

Allt färre pedagoger ska ta hand om våra barn i förskola och skola. Lärarförbundet hyser stor oro för sina medlemmar när resurserna till lärandet minskar. Moderaten Roger Wilhelmsson gav i UT den 8 mars svar på en del av de frågor som riktats till politiken i Ulricehamn.

En fråga handlar om hur stora barngrupper i skolan ska hanteras. Roger Wilhelmsson svarar att det bland annat har sin förklaring i ekonomin. Jag delar den beskrivningen.

Sedan den moderatledda borgerliga regeringen tillträdde har intäkterna från staten till kommunerna kraftigt försämrats. Tidigare kompenserades i viss mån för inflationen genom justeringar i de generella statsbidragen. Numer är de frysta på tidigare nivå vilket tvingar kommunerna att stå för merkostnaden.

2007 chockhöjde regeringen avgiften till a-kassan och försämrade villkoren i försäkringen. Följden blev att över en halv miljon löntagare lämnade a-kassan. Det skulle ge fler jobb men idag är över 400 000 människor arbetslösa i Sverige. Allt fler människor tvingas att söka försörjningsstöd – en ersättning som landets kommuner ansvarar för.

Bara de här två ovan beskrivna effekterna innebär ökade kostnader motsvarande cirka 40 öres höjd kommunalskatt i Ulricehamn.

Den nya skollagen är i stora delar bra. Men den innebär ökade ekonomiska åtaganden för landets kommuner. Trots det minskar regeringen resurserna kraftigt de kommande åren.

Listan kan fyllas på med ökat ekonomiskt ansvar inom LSS, nya gymnasiereformen, yrkesinriktad komvux och integrationspolitiken. Det kan inte vara svårt att vara finansminister i en regering som lastar över ansvar men behåller stora delar av resurserna. Totalt handlar det om i runda tal kostnader motsvarande 70 öres höjd kommunalskatt.

Regeringen har fört en konsekvent politik mot landets kommuner – ökat ansvar utan att föra över motsvarande resurser. I år tvingas kommunerna i Sjuhärad driva igenom besparingar på åtminstone 140 miljoner kronor. Ändå räcker det inte. Flera kommuner tvingas dessutom höja skatten.

Minskade intäkter från staten ger negativa följder i landets kommuner – så även i vår. Inom förskolan och skolan påverkas barn och föräldrar. Särskilt känsligt är det för barn i behov av särskilt stöd. Samtidigt har vår kommun låg måluppfyllelse i årskurs 9. Minskade resurser påverkar också arbetsmiljön hos en allt mer stressad personal. Grundproblemet är ett nationellt samhällsbekymmer – något som staten borde ta ett betydligt större ansvar för.

Insändare i Ulricehamns tidning idag undertecknad av socialdemokraten Inga-Kersti Skarland.

Invånarna är inga särintressen

Ulrik Nilsson väljer i sin replik den 12 februari att inte tala någonting om statens ansvar för att få hela Sverige att hålla ihop och samtidigt vässa Sveriges konkurrenskraft. Han väljer att inte lyfta problematiken med platt skatt utan lastar över ansvaret på varje enskild kommun.

Han tar bland annat upp att antalet arbetade timmar är viktigt för ekonomin. Men sysselsättningspolitiken är statens ansvar. Andelen sysselsatta har minskat sedan 2006. Idag är över 400 000 människor arbetslösa. Den misslyckade jobbpolitiken påverkar skatteintäkterna till kommunerna.

Svenskt Näringsliv har vid flera tillfällen kritiserat regeringens utbildningsbildningspolitik. Så sent som förra året konstaterades i en rapport: ”I Sverige bromsas dock konjunkturuppgången av en rejäl mismatch på arbetsmarknaden, där arbetslösheten består trots stora rekryteringsbehov.” Sveriges statsminister svarar med att kalla näringslivet för ett särintresse.

Ulrik Nilsson förvandlar kommunernas och också indirekt invånarnas behov till ett särintresse. Han skjuter över hela ansvaret från stat till kommun. Det är den enskilda kommunen som ska ta ansvar för en dålig nationell jobb- och utbildningspolitik. Praktiskt innebär det ökade kostnader för bland annat försörjningsstöd, yrkesinriktad komvux, integrationspolitik, LSS:en och den nya skollagen. Enligt våra beräkningar handlar det om i runda tal 70 öres kommunalskatt. Bara de frysta statsbidragen innebär att boråsarna blivit snuvade på 145 miljoner kronor under 2012. Likadant ser det ut i respektive kommun där sparbeting och skattehöjningar tvingas fram.

Ulrik Nilsson lyfter också att befolkningstillväxten är avgörande för kommunens skatteintäkter. Men alla kommuner har inte möjligheter att växa på grund av sina geografiska lägen. Stora delar av landet minskar i befolkning.

Till skillnad mot Ulrik Nilsson så inser flera av hans borgerliga kollegor i Sjuhärad att den nationella moderatledda politiken påverkar kommunerna negativt. Flera borgerliga ordförande i kommunstyrelser vänder sig direkt till regeringen i skrivelser och påtalar vikten av korrigeringar i skatteutjämningssystemet. Allt för att kommuner ska få mer likvärdiga förutsättningar att möta kommuninvånarnas behov av stöd och service.

Vi ser oss definitivt inte som offer. Men vi ser det som viktigt för ett litet land att hålla ihop. Vår politik utgår från människors behov – i hela landet. Vi ser vikten av att vi alla hjälps åt för att stärka både Sveriges konkurrenskraft och hjälpa varandra när vi någon gång i livet hamnar i en svårare situation.

Det heter solidaritet. Ett ord som Moderaterna har börjat använda sig av men tydligen inte förstått innebörden av.

Detta är ett svar på Ulrik Nilssons debattartikel i BT ”Arbete är viktigare än statsbidrag” som var en replik på vår debattartikel ”Slår sönder kommunerna” undertecknad av Ulf Olsson, Lena Palmén, komunnalråd i Borås, Pelle Pellby, kommunalråd i Mark och mig.

Enögt att beskylla Lassalyckan för alla brister

En investering på 50 miljoner kronor vid Lassalyckan som Arne Torstensson för fram på UT debatt den 28 maj hade ställt många av våra unga vid sidan av planen. Jag förutsätter att Torstensson ändå anser att det ska finnas parkering, dusch och omklädningsrum för utövarna. Jag noterar också att både investerings- och driftskostnaden som han anger överstiger vida de siffror jag har fått presenterad för mig.

Oavsett, Ulricehamns tätort har idag brister i tillgängligheten vad det gäller förskoleplatser, vilket Arne Torstensson påtalar. Men min uppfattning är att det på senare tid finns en helt annan politisk vilja att gripa an dessa problem. Samtidigt får vi inte glömma att vi redan nu har ett kraftigt investeringsprogram för Ryttershov som ska löpa ytterligare ett antal år.

Och det må vara hänt att han blandar äpplen och päron när han vill använda investeringsmedel till att anställa fler lärare. Kommunen får inte använda pengarna i kassakistan till det. Fler lärare ska betalas via våra löpande intäkter i form av skatteintäkter.

Apropå skatter. 2007 höjde regeringen avgiften till a-kassan och försämrade villkoren kraftig vilket fick till följd att över en halv miljon löntagare lämnade försäkringen. När krisen slog till 2009 återstod endast försörjningsstöd för de människor som drabbades. Det är ett kommunalt ansvar och kommunen har inte fått något stöd från regeringen. För vår kommun innebär den ökade kostnaden 7 miljoner på årsbasis. Lägg därtill att regeringen från 2009 fryst nivån på de generella statsbidragen, som tidigare följde ett index. Hade dessa inte frysts hade kommunen haft ytterligare 7,5 miljoner i kassan. Bara dessa två poster motsvarar en höjd kommunal skatt med 40 öre. Nu vid halvårsskiftet träder den nya gymnasiereformen i kraft. Återigen ökar kommunens ansvar men regeringen skickar inte med några pengar. Och som det ser ut nu mister Ulricehamn ytterligare 2,5 miljoner kronor vid årsskiftet när regeringen drar in pengarna för yrkesinriktad komvux.

Räknar man samman alla poster där regeringen fört över ansvaret på kommunen utan att kompensera detta ekonomiskt pratar vi om åtminstone 30 miljoner kronor eller en höjd kommunal skatt med 70 öre.

Det är förvånande att det är inte väcks kraftigare reaktioner mot detta utan att Lassalyckan få klä skott för allt ont i kommunen. Lassalyckan ger oss åtminstone någon tillbaka – vare sig vi gillar det eller inte.

Ulricehamn blåst på 20 miljoner kronor

Det blir inget extra stöd till kommunerna under 2011. Det beska beskedet levererade finansminister Anders Borg igår. Han väljer nu att dra in kommunernas extra 17 miljarder för 2011. Detta för att Konjunkturinstitutets (KI:s) prognos förra veckan förutspådde en stark utveckling för kommunerna och en stigande kommunal sysselsättning 2011 och 2012.

Borg tycks dock ha missat att KI:s prognos bygger på att kommunerna får extra stöd under de kommande åren och att stödet till och med ska öka.

I Ulricehamn tvingas redan i år barn- och utbildningsförvaltning att dra ned antalet lärare och pedagoger med sammanlagt 20 tjänster på grund av den ekonomiska mycket tuffa situationen. Det äventyrar kvaliteten i förskolor och skolor.

Vård- och omsorgsförvaltningen har redan nu en tuff situation i årets budget. En av orsakerna är att antalet personer som tvingas söka försörjningsstöd (socialbidrag) ökar på grund av att regeringen försämrat och försvårat villkoren i a-kassan. Följden blir personliga tragedier och ökade kostnader för kommunerna. Det äventyrar kvaliteten inom omsorgen som tvingas skära ned.

Samtidigt som Ulricehamns kommun blir blåst på 20 miljoner kronor – som motsvarar cirka 40 tjänster – och tvingas till ytterligare neddragningar eller till skattehöjning för att rädda kvaliteten aviserar regeringen ytterligare skattesänkningar på över 92 miljarder kronor.

När kommunen höjer skatten slår den mot alla grupper – även de som inte får ta del av den borgerliga regeringens skattesänkningar. Kvar av den klassiska omfördelningspolitik som Sverige har kunnat stoltsera med finns snart inget. Byt regering, det tjänar ulricehamnarna på!

Kvartalspolitik ger utdelning till kommuner

”Sverige är inne i en brant ekonomiskt utförsbacke. Dagligen drabbas människor av varsel och arbetslöshet. Arbetsförmedlingen varnar för att en halv miljon arbetslösa nästa år. Många Ulricehamnare är idag oroliga över sin framtid.”

Det skrev jag på bloggen den 7 april i år. Då var regeringen mycket snåla med stödet till kommuner och landsting för att kunna rädda välfärdsjobb. Regeringen fick massiv kritik från bland annat Sveriges kommuner och landsting, SKL, och regeringens egna ekonomiska expert – det finanspolitiska rådet.

Men regeringen höll fast vid sin linje – inga mer pengar. Så sent som i juni sade Folkpartiets ledare Jan Björklund under partiledardebatten att det handlar om att kunna prioritera i kommunerna, då var inte mer pengar på tapeten.

Den 3 augusti i samband med att Björklund aviserade Folkpartiets ändrade uppfattning skrev jag:

”Frågan är vad som har fått Björklund att ändra uppfattning. För under sommaren kan det knappast ha kommit några ekonomiska signaler som inte var tydliga nog redan i vintras.”

Idag aviserade regeringen att man tänker satsa 10 miljarder kronor till välfärdsjobb nästa år. Och självklart är jag positiv till att det kommer mer pengar. För Ulricehamns del innebär det cirka 16-17 miljoner kronor nästa år. Det underlättar givetvis de ekonomiska förutsättningarna för kommunen och välfärdsjobben.

Men pengarna är en engångsutbetalning. Och jag saknar en långsiktig plan och ett långsiktigt besked för de närmaste åren. Men det kanske är så att regeringen följer kapitalismen – och inrättar kvartalspolitik.