Värna Lassalyckan och ideella krafter

Det moderatledda styret i kommunen vill lägga ut Lassalyckan och Sim- och sporthallen på entreprenad samtidigt som de lägger sparbeting. Vinstintresse och sparbeting riskerar påverka kvalitet och service,  anställningstrygghet för anställda och att anläggningen slits ner i förtid.

Det är bra att den borgerliga majoriteten ser Lassalyckan och Sim- och sporthallen som en helhet. Det synsättet har vi varit ense om sedan överenskommelsen om nya Lassalyckan.

Men det moderatledda styret Iägger nu ett sparbeting 1 miljon kronor på årsbasis samtidigt som man vill lägga ut driften av området på entreprenad. Området har idag en bruttobudget på drygt 14 miljoner kronor. Sparbetinget motsvarar 7 procent samtidigt som den entreprenör som tar över driften ska göra vinst. Därmed blir besparingskravet i realiteten än större.

Ser vi vill Sim- och sporthallen hade den under 2011 en budget på drygt 5 miljoner kronor och en avvikelse på 10 000 kronor, eller motsvarande 0,2 procent. Vi kan konstatera att verksamheten har god koll på ekonomin och skattebetalarnas pengar. Vi ger kommunens anställda ett mycket gott betyg i deras arbete med skötseln av Lassalyckan och Sim- och sporthallen.

Stora delar av den borgerliga majoriteten brukar tala sig varm för det ideella föreningslivet i kommunen. Det har – oss veterligen – inte gjorts någon genomgång med föreningslivet i området om de nya förutsättningarna. Det förvånar det oss att majoriteten vill riskera att slå undan benen för det fina samarbete som finns mellan kommunen och de ideella krafterna i området genom att blanda in vinstintressen.

Kommunen har investerat stora belopp i en ny unik anläggning. Kommunen är ytterst ansvarig för att anläggningen vårdas väl. Därför är det noga – inte minst under garantitiden på 5 år – att ha så få ansvariga aktörer som möjligt för att kunna reda ut vem som har gjort vad och vem som bär ansvaret om något skulle gå snett.

Vi ber den moderatledda majoriteten att ompröva beslutet. Låt oss istället tillsammans ta ett helhetsgrepp och använda oss av den befintliga kunskap som finns i organisationen och skapa en arbetsmodell, där olika arbetsuppgifter fördelas mellan berörd personal och det ideella föreningslivet.

Insändare i Ulricehamns tidning undertecknad av Jan-Olof Sundh, Vänsterpartiet, och Catharina Ståhl Lind, Socialdemokraterna.

Omvårdnad och kvalitet måste gå före vinstutdelning

Flera privata aktörer inom skola, vård och omsorg har bedrivit en synnerligen aktiv skatteplanering i syfte att minimera eller helt undvika skatt och därmed maximera sina vinster och vinstutdelningar. Genom så kallade ”räntesnurror” blir svenska skattepengar, avsedda för vård, skola och omsorg, istället till obeskattade vinster.

Kommuner och landsting drivs inte för att ge andra överskott än sådana som behövs för investeringar och utveckling av kvaliteten. Det handlar om ett långsiktigt tänkande utifrån analyser av vilka behov som vård, skola och omsorg måste klara av.

Förtroendet för skattesystemet bygger på att enskilda och företag betalar skatt i förväntad omfattning – och att skatterna går till som det som är tänkt. Medborgarna betalar sina skatter för att få bra skola, vård och omsorg. Att delar av dessa skattemedel plockas ut ur verksamheten som aktieutdelning eller blir till värden som sedan plockas ut som grova vinster vid företagsförsäljningar tror inte vi att medborgarna hade tänkt sig. Sverige är det enda land i världen som har en helt skattefinansierad välfärd men ingen som helst reglering för vinstuttag.

Ett grundläggande krav i skattelagstiftningen bör vara att de koncerner som äger företag inom vård, skola och omsorg inte tillåts att undandra vinster från beskattning genom att tillämpa orimligt höga räntesatser på internlån mellan koncernbolag och dotterbolag. Vårt förslag i höstens budgetmotion som kom före vårdskandalerna var att skyndsamt utreda en bättre ordning. Utöver justeringar i skattelagstiftningen har vi flera andra viktiga krav.

Vi vill ha tydliga nationella kvalitetskriterier som kvalitetssäkrar skola, vård och omsorg.

Det ska vara möjligt för elever, patienter och brukare att ta del av jämförelser som belyser kvalitet, resultat och inriktning av olika verksamheter. Anställda i skattefinansierad verksamhet ska ha rätt till meddelarfrihet. Idag gäller meddelarfriheten enbart anställda i offentligt driven verksamhet. Också offentlighetsprincipen och Lex Sara måste utvidgas till att gälla alla anställda också de i privat verksamhet.

Vi socialdemokrater vill titta på våra nordiska grannländer för att hitta system för att reglera vinster och vinstuttag. Vi vill ha aktörer inom skola, vård och omsorg som verkar långsiktigt och återinvesterar eventuella vinster i verksamhet. Vi vill att regeringen stoppar skatteflykten ur privat drivna välfärdsföretag med omedelbar verkan genom en så kallad stoppskrivelse till riksdagen. Anders Borg har trots sin tillgång till både departementets resurser och all möjlig hjälp från Skatteverket inte lyckats leverera. Tidigast 2013 ska tydligen något hända. Våra övriga krav t.ex. kring meddelarskydd och nationella kvalitetskriterier har han och regeringen lämnat obesvarade.

—

Detta är en debattartikel undertecknad av Jennie Nilsson, vice ordförande skatteutskottet i Riksdagen och mig i Borås Tidning idag.

Fler än var tredje arbetslös måste få a-kassa i Ulricehamn

Nu ser vi konsekvenserna av den moderatledda regeringens försämringar i a-kassan från 2007: mindre än en tredjedel av de arbetslösa i Ulricehamn uppfyller kraven för att få ersättning. Bara 4 procent av de arbetslösa får 80 procent i ersättning av sin tidigare lön i Sverige. Det är dags att återupprätta a-kassan som omställningsförsäkring istället för att skjuta över kostnaderna på kommunerna och den arbetslöses familj.

Kraftigt höjda avgifter, sänkt ersättning och försämrade villkor, så kan den borgerliga regeringen försämringar i a-kassan summeras. Nu avslöjar statistiken konsekvenserna: Från år 2000 fram till regeringens försämringar 2007 ser vi i statistiken att antalet personer som får ersättning från a-kassan följt antalet arbetslösa genom konjunkturerna. Sedan får en allt mindre del av de arbetslösa ersättningen.   

Nu i december 2011 var 672 personer arbetslösa i Ulricehamn enligt arbetsförmedlingen. Enligt IAF, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, var det samtidigt bara 190 personer som fick ersättning utbetald från a-kassan. Det innebär att mindre än en tredjedel av de arbetslösa fick ersättningen i december i Ulricehamn.

Frågan är vad resten av de arbetslösa lever av och vad Moderaternas avsikt med försämringarna är.

I en intervju i Svd den 20 oktober 2011 ger statsminister Reinfeldt sin syn:

”Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.” 

Menar regeringen att försörjningsstödet från kommunen och att nära och kära ska ersätta a-kassan?

När en person istället för att få a-kassa tvingas leva på försörjningsstöd, innebär det inte bara att kostnaderna för arbetslösheten effektivt förflyttas från Rosenbad till Ulricehamn. Den arbetslöse måste dessutom sälja allt av värde innan försörjningsstöd blir aktuellt och leva på existensminimum.

Konsekvenserna blir inte bara personliga tragedier, utan också att samhällets omställningsförmåga försämras: När fler tvingas dra åt svångremmen i tuffare tider, blir lågkonjunkturerna djupare och längre. Även de som inte är arbetslösa tvingas lägga pengarna på hög eftersom de vet att de inte kan leva på a-kassan om de blir arbetslösa.

Vi vill se en satsning på att återupprätta a-kassan som omställningsförsäkring. Fler än var tredje arbetslös måste få ersättningen. Idag får bara 4 procent av de arbetslösa 80 procent av sin tidigare lön – på sikt vill vi att det ska vara 80 procent som får det.

Invånarna är inga särintressen

Ulrik Nilsson väljer i sin replik den 12 februari att inte tala någonting om statens ansvar för att få hela Sverige att hålla ihop och samtidigt vässa Sveriges konkurrenskraft. Han väljer att inte lyfta problematiken med platt skatt utan lastar över ansvaret på varje enskild kommun.

Han tar bland annat upp att antalet arbetade timmar är viktigt för ekonomin. Men sysselsättningspolitiken är statens ansvar. Andelen sysselsatta har minskat sedan 2006. Idag är över 400 000 människor arbetslösa. Den misslyckade jobbpolitiken påverkar skatteintäkterna till kommunerna.

Svenskt Näringsliv har vid flera tillfällen kritiserat regeringens utbildningsbildningspolitik. Så sent som förra året konstaterades i en rapport: ”I Sverige bromsas dock konjunkturuppgången av en rejäl mismatch på arbetsmarknaden, där arbetslösheten består trots stora rekryteringsbehov.” Sveriges statsminister svarar med att kalla näringslivet för ett särintresse.

Ulrik Nilsson förvandlar kommunernas och också indirekt invånarnas behov till ett särintresse. Han skjuter över hela ansvaret från stat till kommun. Det är den enskilda kommunen som ska ta ansvar för en dålig nationell jobb- och utbildningspolitik. Praktiskt innebär det ökade kostnader för bland annat försörjningsstöd, yrkesinriktad komvux, integrationspolitik, LSS:en och den nya skollagen. Enligt våra beräkningar handlar det om i runda tal 70 öres kommunalskatt. Bara de frysta statsbidragen innebär att boråsarna blivit snuvade på 145 miljoner kronor under 2012. Likadant ser det ut i respektive kommun där sparbeting och skattehöjningar tvingas fram.

Ulrik Nilsson lyfter också att befolkningstillväxten är avgörande för kommunens skatteintäkter. Men alla kommuner har inte möjligheter att växa på grund av sina geografiska lägen. Stora delar av landet minskar i befolkning.

Till skillnad mot Ulrik Nilsson så inser flera av hans borgerliga kollegor i Sjuhärad att den nationella moderatledda politiken påverkar kommunerna negativt. Flera borgerliga ordförande i kommunstyrelser vänder sig direkt till regeringen i skrivelser och påtalar vikten av korrigeringar i skatteutjämningssystemet. Allt för att kommuner ska få mer likvärdiga förutsättningar att möta kommuninvånarnas behov av stöd och service.

Vi ser oss definitivt inte som offer. Men vi ser det som viktigt för ett litet land att hålla ihop. Vår politik utgår från människors behov – i hela landet. Vi ser vikten av att vi alla hjälps åt för att stärka både Sveriges konkurrenskraft och hjälpa varandra när vi någon gång i livet hamnar i en svårare situation.

Det heter solidaritet. Ett ord som Moderaterna har börjat använda sig av men tydligen inte förstått innebörden av.

—

Detta är ett svar på Ulrik Nilssons debattartikel i BT ”Arbete är viktigare än statsbidrag” som var en replik på vår debattartikel ”Slår sönder kommunerna” undertecknad av Ulf Olsson, Lena Palmén, komunnalråd i Borås, Pelle Pellby, kommunalråd i Mark och mig.

Regeringens jobb- och utbildningspolitik ett misslyckande

Idag stängs allt fler dörrar för den som tvingats ut i arbetslöshet. Möjligheten att utbilda sig vidare har beskurits kraftigt för de 400 000 människor som är arbetslösa i Sverige idag. Många unga – och äldre – förlorar idag framtidstron. Det är frukten av en misslyckad jobb- och utbildningspolitik.

Det var med buller och bång som den moderatledda regeringen under 2007 monterade ned stora delar av den jobb- och utbildningslinje som kännetecknat den svenska arbetsmarknadsmodellen. I dag kan vi konstatera att omkring två tredjedelar av platserna inom den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen har försvunnit. Även möjligheterna att läsa in gymnasiet på Komvux har beskurits kraftigt. Sedan 2006 har antalet platser inom kommunal vuxenutbildning minskat med ungefär en femtedel.

Regeringen säger således nej till utbildningslinjen i jobbpolitiken. Det som har varit en viktig och framgångsrik kugge i den svenska modellen. Arbetslösa får inga möjligheter att få den kunskap som krävs för att matchas mot lediga jobb.

Regeringen gjorde dessa kraftiga alexanderhugg tillsammans med införandet av jobbskatteavdraget med motiveringen att det ska vara mer lönsamt att arbeta och beskyllde Socialdemokraterna för en bidragslinje.

Regeringen brukar slå sig för bröstet och hävda att detta har lett 120 000 nya jobb. Men arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, menar att man egentligen inte kan dra några slutsatser alls av jobbskatteavdragens effekter.

Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson försöker den 1 februari att framställa Fas 3 till något mycket bättre än vad det är. Sanningen är att den som är intvingad i Fas 3 inte har några utbildningsmöjligheter och ska dessutom arbeta för mycket ringa ersättning. Var femte person som är i Fas 3 har en eftergymnasial utbildning. Deras kunskaper går nu förlorade.

Även Svenskt Näringsliv är kritiska till regeringens utbildningsbildningspolitik. Så sent som förra året konstaterade Svenskt Näringsliv i en rapport: ”I Sverige bromsas dock konjunkturuppgången av en rejäl mismatch på arbetsmarknaden, där arbetslösheten består trots stora rekryteringsbehov.”

 Sveriges möjligheter att vässa sig i den stenhårda konkurrensen på världsmarknaden misslyckas när ideologiska låglönejobb går före näringslivets behov.

Marknaden klarar inte växling på landsbygd

Insändare i Ulricehamns tidning idag.

Den generationsväxling som uteblir i delar av vår kommun och stora delar av landet på grund av för stora kostnadsskillnader är ett allvarligt bekymmer. Många äldre människor som inte vill eller kan bo kvar i sin villa har inte råd att hyra en nyproducerad lägenhet. Därmed håller jag i stora drag med Ulf Brånell det han skriver på UT:s debattsida den 2 februari.

Bostadsmarknaden är kraftigt snedvriden. Siffror från Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna 2010 visar att det skiljer 2000 kronor i månaden mellan nybyggd hyresrätt och nybyggd villa.

Socialdemokraterna i Ulricehamn uppmärksammade det här redan 2009 genom en motion. Motionen utmynnade i att kommunen skulle uppvakta regeringen i frågan. Tyvärr valde samtliga borgerliga partier att avslå motionen.

På riksnivå har Socialdemokraterna, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, motionerat om att rätta till skillnaderna. Men även här har de borgerliga valt att inte lyssna.

Samtidigt kan vi inte blunda för urbaniseringen globalt och i Sverige. Men vi kan göra vad vi kan för att stoppa den. För det krävs en strategi. Strategi är från början en krigsterm. Strategi handlar om att utforma en plan för hur man bäst kan besegra sin fiende. Ingen krigsherre har någonsin vunnit ett slag genom att kriga på alla fronter samtidigt.  En strategi innebär att våga välja och att våga göra bortval, att bestämma hur man ska forma sina trupper för att ge dem mesta möjliga styrka och få största möjliga verkan.

I kommunen handlar ”kriget” i det här avseendet om avfolkningen på landsbygden och om en levande landsbygd.

I mitten av november föreläste Benny Jansson, regeringens landsbygdsutredare, på Skottek. Han flaggade för att det förslag han överlämnar till regeringen under våren kommer att innehålla så kallade servicepunkter på landsbygden. Här ska man få hjälp med enklare kontakter med myndigheter och företag. Dessa punkter, som kan kopplas till exempelvis butiker eller skolor ska givetvis få ekonomisk kompensation. Benny Jansson var noga med att påpeka två saker. För det första att det inte finns möjlighet att ha knutpunkter överallt. För det andra att kompensationen behöver till stora delar komma från regeringen – om man vill försöka få hela landet att leva.

Att beskylla Lassalyckan och lokalpolitiker för allt ont här i världen är vare sig rättvisande eller konstruktivt. Socialdemokraterna försöker utifrån det inflytande som väljarna har gett oss att arbeta för en levande landsbygd.