Betala för legitimationen Björklund

Många lärare hade hoppats att få sin lärarlegitimation före den 1 juli i år och därmed beviset på sin undervisningsbehörighet. Nu skjuts arbetet framåt på oviss tid. Många med oss känner oro inför om reformen verkligen genomförs.

För utbildningsminister Jan Björklund (Fp) måste detta betraktas som ett nederlag. Det är ännu ett trist exempel på hur illa förberedda ministerns reformer är. Skolverket har påpekat att ”tidsramen för uppdraget har varit för snävt”. Dessutom innehåller förslaget även andra, för många kommuner oöverstigliga, bekymmer. Det gäller inte minst bristen på statlig finansieringshjälp för att se till att obehöriga lärare kan ges en kompletterande utbildning.

Det är klokt av Skolverket att skjuta fram införandet. Lärarlegitimationen förtjänar att genomföras väl. Vi menar att utbildningsministern bör använda tiden till att förbättra möjligheterna för oss skolhuvudmän.

Framför allt måste legitimationen följas av en rejäl statlig satsning på kompetensutbildning för lärare, något som inte minst Sveriges kommuner och landsting, SKL, har påpekat. Lärarlyftet II – som finns till för att hjälpa skolhuvudmännen – är ett skämt. Stimulansbidraget på 500 kronor per högskolepoäng/vecka täcker inte en bråkdel av kostnaden.

Ulricehamn och hela kommunsektorn står inför försämrade skatteintäkter och en avtalsrörelse som sannolikt innebär höjda löner för lärare. Den ekvationen går inte ihop med kraven att därtill finansiera de utbildnings- och vikariekostnader som uppstår med lärarlegitimationen. Höjda lärarlöner kommer oundvikligen att ställas mot kostnaden att sätta lärare på skolbänken. För vår kommun riskerar det att innebära än sämre lärartäthet. Särskilt påverkar detta barn i behov av särskilt stöd. Vår kommun har låg måluppfyllelse i årskurs 9. Situationen är redan ansträngd. Minskade resurser kan också innebära att vi tvingas lägga ner ytterligare skolor.

Vi uppmanar Jan Björklund att tänka om och ta ansvar för de kostnader som lärarlegitimationen medför. Regeringen behöver ta fullt ekonomiskt ansvar för beslutade reformer. Vi menar också att regeringen borde ge högskoleverket i uppdrag att snabbutreda möjligheten att låta lärare som har lång erfarenhet, men som inte är behöriga, att validera sina kunskaper. En lågstadielärare som har undervisat i svenska i 15 år framgångsrikt, men som inte är formellt behörig, borde kunna ges legitimation utan att sätta sig på universitetet.

Insändare i Ulricehamns tidning idag undertecknad av Inga-Kersti Skarland.

Ökad otrygghet ger inte fler jobb

En del av näringslivet skriker efter personal med efterfrågad kompetens. Samtidigt som över 400 000 människor är arbetslösa i Sverige. Det här är ett allvarligt hot mot svensk industris konkurrenskraft. Det menar vi är den moderatledda regeringens största misslyckande.

Den moderata riksdagsledamoten Ulrik Nilsson verkar inte se samma samhällsbekymmer. Han berömmer istället den politik regeringen fört inom jobbområdet. Han anser istället att det stora bekymret är att Socialdemokraterna saknar en trovärdig jobbpolitik.

Moderaterna har försämrat bland annat a-kassan, lagen om anställningsskydd och semesterlagen. Motiveringen har varit att det skulle ge fler jobb. Resulterat är att vanligt folk har fått det sämre och otryggare på arbetsmarknaden.

Idag har exempelvis 2 000 svenskar i arbetsmarknadsåtgärden Fas 3 inget annat att leva av än försörjningsstöd, socialbidrag. Människor tvingas sälja av allt av värde för att få sin vardag att gå ihop. Vi frågar Ulrik Nilsson om detta är något att vara stolt över? Vet du om vilken verklighet många människor tvingas leva i på grund av er politik?

Vi socialdemokrater har erfarenhet från 1990-talets krisår med kraftiga underskott i Sveriges ekonomi och hög arbetslöshet att luta oss mot. Vi har bevisat att vi klarar av att hantera svåra situationer för människan och för landet. Vi redde ut det. Vi fick ner arbetslösheten och städade finanserna. Vi har klarat det innan och kan göra det igen – utan att behöva tumma på tryggheten på arbetsmarknaden eller tvinga arbetande människor till ovärdiga levnadsvillkor.

Frågan är vad Moderaterna har att luta sig mot förutom nyliberala teoretiska modeller som uppenbarligen inte fungerar i verkligheten.

Replik i publicerad i Borås tidning undertecknad av Björn Andersson, LO-facken södra Sjuhärad och mig.

Ökad otrygghet för unga ger inga jobb

Sverige har alltid konkurrerat med kunskap och kvalitet, stimulerat företag och anställda att utveckla nya tjänster och produkter. Det har skapat det välstånd vi har. Nu har svensk arbetsmarknad problem. Företag hittar inte personal med efterfrågad kompetens. Samtidigt är 400 000 arbetslösa.

Roland Karlsson, ordförande för Centerpartiet i Sjuhärad, hävdar den 18 mars att Centern har lösningarna genom flexibel arbetsrätt, stark a-kassa, aktiv arbetsmarknadspolitik och lägre kostnader att anställa.

I valet 2006 gjorde Centern visstidsanställningar upp till 24 månader till sin profilfråga. Kravet kom ursprungligen från Svenskt Näringsliv. Sommaren 2007 blev det lag.

Efter valet förhandlade arbetsmarknadens parter om nya riksavtal. Då var den försämrade lagen ett faktum. Facket kämpade för att få bättre skrivningar i riksavtalen än vad som står i den försämrade lagen – tack vare Centern.

Nu vill ni försämra lagen ytterligare med motivet att den är ett hinder för unga. Men det ger inte fler jobb. Det ökar inte efterfrågan på företagens tjänster och varor. Många unga har idag otrygga anställningar på grund av er tidigare försämring och omfattas inte av turordningsregler när företag tvingas varsla på grund av arbetsbrist.

A-kassan är allt annat än stark idag – på grund av er politik. Den försäkringen raserade ni när ni kom till makten. Likadant är det med den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Ni har monterat ned stora delar den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.

Ni vill sänka kostnaderna för att anställa. Ett sätt är att införa era ungdomslöner. Men inte heller det ökar efterfrågan på företagets tjänst eller vara. Ett annat sätt är att sänka arbetsgivaravgiften. Det funkar under en kortare period. Men stora delar av avgiften är pengar som löntagarna avstått vid förhandlingar för att bygga upp ett skyddsnät. Att långvarigt ta löntagarnas skattemedel för att ge subventioner på försäkringar som löntagarna redan betalat en gång blir en oförsvarbar fördelningspolitik.

Jag ser allt det här som gamla lösningar för ett modernt kunskapssamhälle. Ökad otrygghet och försämrade villkor för anställda – och arbetslösa – är inte rätt väg. Jag vill att Sverige ska vara ett föregångsland och ge alla möjlighet till social rörlighet, att våga och kunna ställa om och ge våra företag i Sverige möjlighet att konkurrera med kunskap på en världsmarknad. 1990-talets Kunskapslyft känns minst lika angeläget idag när delar av näringslivet inte får tag i människor med efterfrågad kompetens.

Replik i Borås tidning idag undertecknad av Stina Josefsson, förhandlingsombudsman Handels.

Vi oroas över låg ambitionsnivå för infrastrukturen i Västsverige

Den 15 mars skrev västsvenska moderater att en ny järnväg Göteborg-Borås-Jönköping behövs för utvecklingen i regionen. Vi välkomnar beskedet. Det känns som det råder regional politisk enighet om behovet av nya spår för järnväg och kollektivtrafik.

På riksnivå gav Socialdemokraterna dock klartecken för järnväg Göteborg-Borås redan 2010. Därför gör Trafikverkets kapacitetsutredning oss bekymrade. Regeringens låga ambitionsnivå riskerar att skjuta upp viktiga infrastrukturinvesteringar i 30 år eller mer.

I Göteborg slår resandet med kollektivtrafik rekord. Sträckan Göteborg-Borås är högt belastad. Kapaciteten på Nils Ericssonterminalen har nått bristningsgränsen.

70 procent av allt gods till och från landet går genom Göteborgs hamn. Vi behöver Götalandsbanan för att avlasta Västra Stambanan, men också för att ersätta lastbil med tåg. Det är även en arbetsmarknadsfråga. Företagen har svårt att rekrytera nyckelkompetens. Med ett modernt regionaltåg skapas naturliga möjligheter till pendling från Göteborg till Jönköping.

I Europa och i världen satsas på utbyggnad av järnväg. Ett höghastighetståg mellan Oslo-Göteborg-Malmö med åtta miljoner invånare är av stor betydelse för Sverige och behövs för att frigöra kapacitet på stambanorna. Men regeringens mål om en fossilfri fordonsflotta kommer allt längre bort för var månad som går. Vi saknar konkreta förslag och styrmedel för ett hållbart transportsystem.

Investeringar i infrastrukturen är nödvändiga, såväl för konkurrenskraft och nya jobb som för att mota klimathotet. Nu handlar det om politisk vilja och mod. Riksdag och regering måste våga investera i hållbar tillväxt och erkänna betydelsen av västsvensk industri för välfärden i hela landet. Men vi känner stark oro för att regeringspolitiken inte ska spegla den samsyn som råder i Västsverige.

Johan Nyhus (S)
trafikkommunalråd, Göteborgs Stad

Mattias Josefsson (S)
vice ordförande kommunstyrelsen, Ulricehamns kommun

Lena Palmén (S)
kommunalråd, Borås kommun

Leif Blomqvist (S)
regionråd, Västra Götaland

Elin Lagerqvist (S)
kommunalråd, Jönköpings kommun

Ulf Olsson (S)
ordförande kommunstyrelsen, Borås kommun

Mats Werner (S)
vice ordförande kommunstyrelsen, Härryda kommun

Pelle Pellby (S)
vice ordförande komunstyrelsen, Marks kommun

Claes Redberg (S)

1:e vice ordförande, Tranemo kommun

Stefan Carlsson (S)
vice ordförande kommunstyrelsen, Svenljunga kommun

Peter Rosholm (S)
vice ordförande kommunstyrelsen, Bollebygd kommun

Detta är en replik publicerad i dagens Göteborgs-Posten.

Stärk Sverige genom att låta människor växa

Ungdomsarbetslösheten har mycket riktigt bitit sig fast som folkpartiets partisekreterare Nina Larsson konstaterar på Ulricehamns tidnings debattsidan den 13 mars. Arbetslösheten är den sittande regeringens största misslyckande.

Trots fyra jobbskatteavdrag som skulle ge fler jobb är andelen sysselsatta i Sverige idag lägre än 2006. Idag är över 400 000 personer arbetslösa. A-kassan har urholkats med motiveringen att det ska vara mer lönsamt att arbeta . Det enda resultat det har gett är fler människor som har tvingats söka försörjningsstöd.

Även lagen om anställningsskydd, Las, har försämrats. Arbetsgivaren har idag enligt lag rätt att fritt visstidsanställa i upp till två år. Det enda det har lett till är att fler människor har otrygga anställningar.

Semesterlagen skulle förenklas men i praktiken blev den försämrad. För en person med en månadsinkomst på 24 000 kronor innebär det i runda slängar 4 000 kronor mindre i semesterkassan.

De senaste åren har näringslivet gång på gång kritiserat att få människor har den kompetens som efterfrågas trots hög arbetslöshet. Det beror på att regeringen har skurit ner på den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen med två tredjedelar och minskat antalet platser inom kommunal vuxenutbildning med ungefär en femtedel. Det är skillnaden mot 1990-talets Kunskapslyft som gav många människor möjlighet till en ny chans.

Istället vill Folkpartiet fortsätta på den inslagna vägen och föreslår nu sänkta ingångslöner för unga och ytterligare försämringar i Las. Men med stöd i SCB:s arbetsmarknadsundersökningar kan man se att det var färre än 2,5 procent av den totala ungdomsarbetslösheten (2008) som kunde förklaras av att unga hade blivit av med jobbet på grund av turordningsregler. Mot den bakgrunden är det bisarrt att göra slopandet av Las till en av de viktigaste frågorna.

Den här politiken är verkningslös, ett mänskligt slöseri som hotar svensk konkurrenskraft. Socialdemokraterna föreslår istället omfattande investeringar i jobb och utbildning inom högskolan, betalda praktikplatser och utbildningsvikariat samt höjd a-kassa. Vi investerar också i kompetensutveckling för lärare och föreslår också en kompetensförsäkring som ger människor möjlighet att utvecklas. Allt finansierat till sista kronan.

Sverige behöver en politik som ger alla människor möjlighet att växa. Det är så vi stärker den enskilde, stärker svensk konkurrenskraft så att landets kommuner får in skattekronor till välfärden.

Detta är en replik till Nina Larsson, partisekreterare Folkpartiet, publicerad i Ulricehamns tidning idag.

Sverige ska konkurrera med kunskap – inte löner

Sverige och den svenska modellen har i alla år byggt på att vi ska konkurrera med kunskap, kvalitet och kompetens. När en vara kan produceras till lägre kostnad någon annstans ska företaget läggas ner.

Samhället ska då ta vid och vidareutbilda personalen som kan bli anställningsbara i nya företag. Så har Sverige och svenska företag kunnat klättra i värdekedjan genom decennier. Det i sin tur har gett Sverige exportintäkter som vi har omvandlat till välfärdsjobb i skolor, sjukhus och inom äldreomsorgen.

De senaste åren har denna modell förändrats kraftigt. Näringslivet har gång på gång kritiserat att det är svårt att få tag i personer med den efterfrågade kompetensen, trots hög arbetslöshet. Samtidigt kan man konstatera att regeringen skurit ner den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen med två tredjedelar och minskat antalet platser inom kommunal vuxenutbildning med ungefär en femtedel.

Nu följer regeringen upp det med att ytterligare försvåra för anställda att studera. Arbetsgivaren ska få ökad makt att neka anställda att gå utbildning. Allt enligt ett förslag som kan bli ny lag.

Den här politiken försvagar möjligheten för den enskilde att utveckla sig och hotar på sikt svensk konkurrenskraft.  Och frågan är vad den nuvarande regeringen har för ambitioner för Sverige och svenska löntagare. Om det nu inte är med kunskap, kvalitet och kompetens vi ska konkurrera på världsmarknaden återstår låglönejobb och ungdomslöner som lyfts fram av enskilda regeringspartier.

Socialdemokraterna föreslår istället omfattande investeringar i jobb och utbildning inom högskolan, betalda praktikplatser och utbildningsvikariat samt höjd a-kassa. En fortsättning på 1990-talets Kunskapslyft som gav många människor möjlighet till en ny chans. Vi investerar också i kompetensutveckling för lärare och föreslår också en kompetensförsäkring som ger människor möjlighet att utvecklas. Allt finansierat till sista kronan.

Sverige behöver en politik som ger alla människor möjlighet att växa. Det är så vi stärker den enskilde, stärker svensk konkurrenskraft så att landets kommuner får in skattekronor till välfärdsjobben.

Insändare i Borås tidning undertecknad av Björn Andersson, LO-facken i södra Sjuhärad och mig.

Minskade resurser till välfärd ett nationellt problem

Allt färre pedagoger ska ta hand om våra barn i förskola och skola. Lärarförbundet hyser stor oro för sina medlemmar när resurserna till lärandet minskar. Moderaten Roger Wilhelmsson gav i UT den 8 mars svar på en del av de frågor som riktats till politiken i Ulricehamn.

En fråga handlar om hur stora barngrupper i skolan ska hanteras. Roger Wilhelmsson svarar att det bland annat har sin förklaring i ekonomin. Jag delar den beskrivningen.

Sedan den moderatledda borgerliga regeringen tillträdde har intäkterna från staten till kommunerna kraftigt försämrats. Tidigare kompenserades i viss mån för inflationen genom justeringar i de generella statsbidragen. Numer är de frysta på tidigare nivå vilket tvingar kommunerna att stå för merkostnaden.

2007 chockhöjde regeringen avgiften till a-kassan och försämrade villkoren i försäkringen. Följden blev att över en halv miljon löntagare lämnade a-kassan. Det skulle ge fler jobb men idag är över 400 000 människor arbetslösa i Sverige. Allt fler människor tvingas att söka försörjningsstöd – en ersättning som landets kommuner ansvarar för.

Bara de här två ovan beskrivna effekterna innebär ökade kostnader motsvarande cirka 40 öres höjd kommunalskatt i Ulricehamn.

Den nya skollagen är i stora delar bra. Men den innebär ökade ekonomiska åtaganden för landets kommuner. Trots det minskar regeringen resurserna kraftigt de kommande åren.

Listan kan fyllas på med ökat ekonomiskt ansvar inom LSS, nya gymnasiereformen, yrkesinriktad komvux och integrationspolitiken. Det kan inte vara svårt att vara finansminister i en regering som lastar över ansvar men behåller stora delar av resurserna. Totalt handlar det om i runda tal kostnader motsvarande 70 öres höjd kommunalskatt.

Regeringen har fört en konsekvent politik mot landets kommuner – ökat ansvar utan att föra över motsvarande resurser. I år tvingas kommunerna i Sjuhärad driva igenom besparingar på åtminstone 140 miljoner kronor. Ändå räcker det inte. Flera kommuner tvingas dessutom höja skatten.

Minskade intäkter från staten ger negativa följder i landets kommuner – så även i vår. Inom förskolan och skolan påverkas barn och föräldrar. Särskilt känsligt är det för barn i behov av särskilt stöd. Samtidigt har vår kommun låg måluppfyllelse i årskurs 9. Minskade resurser påverkar också arbetsmiljön hos en allt mer stressad personal. Grundproblemet är ett nationellt samhällsbekymmer – något som staten borde ta ett betydligt större ansvar för.

Insändare i Ulricehamns tidning idag undertecknad av socialdemokraten Inga-Kersti Skarland.

Nystartsjobb utan kontroll av villkor

Den 3 mars öser den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson självberömmelse över regeringens arbetsmarknadspolitik och nystartsjobben. Han tar en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utredningspolitisk utvärdering, IFAU, till stöd för sin argumentation. Institutet konstaterar att 45 000 personer förra året hade ett nystartsjobb men slår samtidigt fast att över hälften av alla anställningar hade skett ändå. Med tanke på att andelen sysselsatta i Sverige har minskat sedan 2006 kan man fråga sig om det inte hade varit bättre att använda skattebetalarnas pengar och statliga subventioner mer effektivt.

Självklart är det positivt att fler människor får möjlighet att få fotfäste på arbetsmarknaden. Men frågan är, Jan Ericson, kan detta fotfäste ske till vilket pris som helst för skattebetalarna – och för den enskilde.

Kan du svara på hur många av de 45 000 personer som förra året hade ett nystartsjobb som har kollektivavtalsenliga villkor? Hur många av dessa personer har försäkringar som motsvarar de som finns inom kollektivavtalen? Hur många av dessa personer riskerar att utnyttjas av arbetsgivare på grund av att ni medvetet utestängt facket från insyn i denna arbetsmarknadsåtgärd?

De så kallade Nya Moderaterna ska ju vara kollektivavtalskramare om man ska tro på retoriken. Blir det inte svårt att försvara när ni försämrar och försvårar det fackliga arbetet generellt och utestänger facket helt och hållet från insyn i 45 000 personer arbetsvillkor?

En replik till moderaten Jan Ericson publicerad i dagens Borås tidning undertecknad av Björn Andersson, LO-facken i Sjuhärad och mig.

Bra med tydliga krav från klädindustrin

I BT den 23 februari kräver sex företrädare för klädbranschen hårdare EU -lagstiftning mot gifter i kläder. Socialdemokraterna i Boråsregionen och i Europaparlamentet välkomnar initiativet.

Kläderna vi köper ska vara snygga, bekväma och funktionella. Vi vill inte att de ska innehålla ämnen som skadar vår hälsa eller miljö. Det är ofta svårt att veta om kläderna vi köper är bra ur miljösynpunkt då informationen för det mesta är knapphändig och aspekterna – t ex materialval, transporter och infärgningstekniker – är svåra att ta hänsyn till. De flesta konsumenter tar för givet att kläderna som säljs i affärerna idag inte är dåliga för miljö och hälsa. Men tyvärr är det inte riktigt så.

Många kläder och textilier behandlas till exempel med antibakteriella ämnen av olika slag, ämnen som frigörs när kläderna tvättas och sedan sprids i vår natur. Det handlar om kemikalier som är farliga för vattenlevande organismer och som kan ha fortplantningsstörande effekter. Det finns därför skäl att ifrågasätta om nyttan av textilbehandlingen är värd de risker den innebär.

Att tuffare lagstiftning behövs är tydligt. Därför är det glädjande att klädindustrin vill verka för giftfria kläder. Textilindustrin är viktig för jobben och ekonomin men kan också spela en betydande roll för att leda utvecklingen mot en mer hållbar miljö i hela EU. Strängare krav även för länder utanför EU gagnar miljön och konkurrenskraften.

Socialdemokraterna i Europaparlamentet arbetar därför för tuffare lagstiftning. Vi vill ha tydligare märkning och högre hälso- och miljökrav vid användning av olika ämnen.  Bland annat har vi drivit på för att få EU-kommissionen att agera för att reglera användningen av hormonstörande ämnen som till exempel triklosan, triklokarban och nonyfenoletoxylat i kläder.

Det är svårt att se att EU:s generella kemikalielagstiftning kommer att vara tillräcklig för att hantera dessa frågor på ett bra sätt.  Därför vill vi att EU-kommissionen föreslår lagstiftning som är särskilt inriktad på att få bort diskutabla ämnen som visserligen används i förhållandevis små doser i varje enskild produkt, men som sammantaget kan innebära stora problem för hälsa och miljö.

Vi delar klädindustrins frustration över att den svenska regeringen inte är mer aktiv i de här frågorna. Förhoppningsvis kan vi tillsammans driva på för att regeringen ska bli mer ambitiös i sitt kemikaliearbete, inte minst när det gäller kemikalier i kläder och andra textilier.

Denna debattartikel publiceras i dagens Borås tidning och undertecknas av följande socialdemokrater: Åsa Westlund, Europaparlamentariker, Lena Palmén, Kommunalråd i Borås, Pelle Pellby, kommunalråd i Mark och mig.

När kan vi få besked om vapenexporten

Vi delar den linje som Anna Ek och Rolf Lindahl från Svenska freds- och skiljedomsföreningen för fram på BT:s debattsida den 27 februari om svensk vapenexport. Vi ser det också som en angelägen fråga för Sverige att komma tillrätta med, svensk vapenexport till icke-demokratier. För att sätta frågan i fokus har vi skrivit en motion inför Socialdemokraternas distriktsårskonferens i Södra Älvsborg.

Grunden för att Sverige har vapenindustri och vapenexport är vårt eget behov av krigsmateriel till vårt eget försvar. Vi har en produktion för vår egen försörjning men av ekonomiska skäl kan vi inte enbart producera för eget behov utan behöver kunna dela kostnaderna på flera enheter. Samtidigt har vi inte möjlighet att producera allt vi behöver utan har ett importbehov. Vår vapenexport motiveras alltså också av vårt behov av import.

I vår motion pekar vi också på de länder som Anna Ek och Rolf Lindahl nämner. Under 2010 uppgick den svenska vapenexporten till dessa och andra icke-demokratier till 3,7 miljarder kronor vilket motsvarar 27 procent av krigsmaterielexporten samma år.

Socialdemokraterna ser flera brister i nuvarande lagstiftning. För oss är det viktigt att all handel med vapen och krigsmateriel kontrolleras genom strikta regler. Sverige ska vara ett föregångsland.

Icke-demokratier och länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna kan inte ges samma legitimitet som demokratier att få köpa vapen. Vid export är det viktigt att ta hänsyn till risken för krig och om staten begår brott mot mänskliga rättigheter. En ny lagstiftning ska också vara i fas med politiken för global utveckling.

Det har snart gått ett år sedan riksdagen gav regeringen i uppdrag att skärpa vapenexporten till diktaturer. En rimlig fråga är ju när vi kan förväntas oss besked.

Insändare i Borås tidning idag undertecknad av Socialdemokraterna i Ulricehamn genom Klas Redin och mig.